Kapitel 27 You Make My Heart Race
Previous:
Jag sprang så långt tills jag inte orkade. Det kändes som jag hade sprungit i en livstid. Mina tårar hade fortfarande inte slutat rinna. Dem var lika många.
Jag orkade inte springa mer. Jag fall tillslut ihop. Jag trodde jag hade snubblat. Mina fötter värkte och mina tårar sved av alla tårar jag slösat. Tillslut blev allting svart. Mina ögon stängdes och den vackra ängen jag nyss var på, blev svart. Ingen himmel längre. Inget vackert gräs.
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Jag öppnade mina ögon sakta. Jag hade drömt en hemsk dröm. Att jag hade sett Niall kyssa en blond tjej. Zayn hade varit där för mig hela tiden och jag grät i hans armar. Han var helt underbar, det var det enda med maddrömmen. Det enda bra. Jag hade sett Niall kyssa en blond tjej och jag blev helt förstörd. Zayn hade berättat att dem hade haft någon hemlig ''crush'' innan jag kom in i bilden. Att Niall hade fallit för henne men sedan hade han berättat hur mycket han gillade mig. Jag förstod ingenting. Han hade berättat för mig vad som hände inne i rummet, Niall alltså. Hon som egentligen hade kysst honom men att han hade fått flashbacks från när dem var tillsammans. Han berättade att han inte hade kunde putta bort henne. Han var för svag för henne. Det gjorde ont när han berättade det. Även om det var en dröm, det gjorde ont ändå. Som om det var verkligt. Som om det hade hänt på riktigt. Efter att han hade berättat sprang jag därifrån. Jag hade sprungit långt ifrån London. Från staden. Jag hade bara sprungit och sprungit. Tills jag inte orkade mer. Allting blev svart och sedan hade jag vaknat. Vilken verklig dröm. Den var nästan läskig. Eller var det en dröm? Det måste det vara. Niall skulle aldrig göra så mot mig. Det är klart det är en dröm. Jag reste mig upp. Jag blev helt snurrig när jag såg vart jag var. Jag var precis på en sådan plats jag hade drömt om i drömmen. Den platsen jag hade sprungit till. Där allting plötsligt blivit svart. Nu var gräset faktiskt grönt. Himlen var klar blå. Den påminnde mig om något.. Niall's ögon. Jag började bli vettskrämd. Vad om drömmen faktiskt var verklighet? Mitt hjärta började pumpa snabbare och snabbare. Jag andades fortare. Detta får inte var verklighet. Låt allt vara en dröm. Snälla, snälla.
Jag hörde någonting vibrera i min väska. Jag vände snabbt blicken mot väskan och tog upp den. Jag letade efter vart det vibrerade och hittade min mobil. Jag hann inte se vem det var för jag svarade fort.
- Hallå?
- Fanny? Where are you?! Rösten i den andra luren lät bekant. Men personen lät inte glad. Mer orolig.
- Ehm.. Who is this?
- Zayn. Niall told me you had just run away and I thought you probably don't want to talk to him. So I called you.
- Oh, sorry. Didn't hear it was you.. Svarade jag tyst och tog ett djupt andetag. Jag måste fråga honom ifall allt det här är sant. Om det är verklighet.
- Don't worry. Are you okey?
- Actully.. I don't know.
- What do you mean, Fanny? Jag kollade runt i området för att få någon glimt vart jag är. Men jag har ingen aning. Ingen jädra aning.
- I woke up and had the wierdest dream about Niall kissed another girl. Then you told me about them had a crush on eachother before I met him. Then I talked to Niall and I noticed that he wasen't over the girl so i left. I started running and running. Then i just fell and everything went black. Now I have no idea where I'm. It is like the dream is reality. But it can't be. Niall would never do that to me right? Sa jag med en glimta hopp men man kunde höra på min röst att jag ändå var osäker. Zayn blev plöstligt tyst. Jag hörde han ta ett djupt andetag.
- Fanny..
- I get it. Min röst lät stel. Jag visste redan vad han skulle säga. Jag kunde höra på hans ton på rösten. Att allt var faktiskt verklighet. Det var inget var en dröm. Jag hade fallit ihop av att sprungit för länge. Allt blev svart. Nu hade jag vaknat upp ute i ingenstans.
- Sorry.. I just..
- I know. I could not believe it either. I know.
- Yeah.. Jag blev tyst en stund.
- But where are you, sweetie?
- I have actully no idea.. It is like a meadow.
- A meadow? In the middle of London?
- No.. I think im outside of London. I just run away..
- That is not that good.. Can you like walk that way you came from and tell me when you see a road? I will be here on the phone the whole time.
- Okey. And thank you. It means a lot.
- No worry, sweetie. We are buddies right? Jag skrattade till lite. Det låter så gulligt när han säger buddies. Speciellt med hans brittiska dialekt.
- Ofcourse, bud. Vi pratade på och skrattade samtidigt jag gick på den okända vägen. Zayn var väldigt enkel att prata med. Han var inte alls så blyg som jag trodde han var. Han var riktigt söt mot mig.
- Zayn, I'm by a road now. Sa jag när jag äntligen var vid en synlig väg.
- That's good. See anything you reginice?
- Ehm.. Jag kollade runt och försökte se om jag kände igen någonting.
- Yes! Cupcake Café is here. Killarna hade berättat om det stället. Cupcakesen var tydligen väldigt goda där och dem hade lovat att vi skulle gå dit någondag. Idag var bara ingen dag jag kände för cupcakes.
- Are you all the way there?! It's like fiftheen minutes away from here. Damn, you run far.
- Probably. Can't you just pick me up now? Please? Jag log lite för mig själv. Zayn hade faktiskt fått mig att må bra inombords. Även ifall jag egentligen mådde piss. Jag ville egentligen bara bort, men han fick mig att på något sätt, På något litet sätt, vilja stanna kvar. Jag vill egentligen bara gråta. Men jag kunde inte. Zayn fick mig att le. Även om jag inte ville.
Kapitel 26 You Make My Heart Race
Previous:
- Man, you have to fix this.
- I know. What should I do, Zayn? He looked up at me with red eyes and wet cheeks.
- Talk to her. It is the only thing you can do.
- Do you think she will forgive me?
- I don't know. You have screwed things up. I have actully no idea, Niall. He took a deep breath and nodded. He went out of the room. I hope they going to fix this. That Niall will fix this. He had screwed up, he really has.
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Fannys view
Jag satt ihop kuren på soffan. Helt ensam. Zayn hade varit inne i Nialls rum i snart en kvart. För någon andledning börjar jag bli otålig. Tjejen hade gått, så jag behövde inte oroa mig för henne mer. Eller? Inte nu iallafall. Inte den närmsta timmen. Om hon inte kommer tillbaka, undra om hon gör det? Hon kanske kommer tillbaka. Nej, men Zayn hade ju sagt åt henne att gå. Andas, Fanny. Andas.
Jag tog upp mobilen och ringde upp Felicia.
- I'm sorry.. Jag hörde en tyst och bekant röst bakom mig. Jag vände mig om. Där stod Niall med illröda ögon. Hade han också gråtit? Varför? Kanske han han ångrat sig? Eller att tjejen gick? Men bit ihop Fanny, han sa ju för guds skull förlåt. Jag skakade mig tillbaka till verkligheten och kollade upp på Niall. En tår sakta rann ner för min kind. Han gick fram mot mig och satte sig brevid mig. Han tog min hand men jag drog bort den. Innan han börjar gulla sig, vill jag ha en bra ursäkt. Inte bara ett förlåt.
- I'm really sorry, Fanny.. I'm.
- You have already said that. Do you have any explanation? It is not enought with a ''sorry''. Jag kollade på honom. Hans vackra blåa fina ögon. Även om jag var väldigt besviken på honom nu, kan man inte undgå dem ögonen. Magiska.
- I met her for like- Jag avbröt honom. Jag hade redan hört allt det där. Zayn berättade ju för mig. Kan han inte bara komma till andledningen nu?
- Zayn told me about that. Just tell me what happend in there. You kissed me at the hospital and ever since then you have just been caring and loving to me. Now I saw you kiss someone els. I guess I don't mean anything to you. Jag försökte hålla tårarna borta så länge det går. Men det är inte lätt.
- You mean everything to me, Fanny. Jag stannade upp. Sa han nyss att jag betyder, Allt för honom? Jag kollade in i hans ögon igen och jag kände en tår rinna nerför min kind.
- But I know it is not a explanation. Jag skakade sakta på huvudet och han tog ett djupt andetag.
- When she came I thought I finally could talk to her about you and me. That I really felt in love with you. Because I have. The first thing she did was kissed me. But I pushed her away away and told her that I couldn't do it. She nodded and I guess that she understand. Then she sat and just talked like everything is normal and at the same time i tried to came up what i was supposed to say to her. From out of nowhere she sat on my lap and kissed me. She kissed me passionatly and.. I got flashbacks from when I was with her. I tried.. But i just couldn't push her away.. Im sorry.. Im really am, Felicia. Mitt hjärta stannade. En tår sakta rann nerför hans kind samtidigt han kollade ner i hans knä. Han fick.. alltså flashbacks. Det är därför han inte puttade bort henne? Därför han.. inte sluta kyssa henne. Han har alltså fortfarande känslor för henne. Helvete. Varför måste allting vara så svårt. Jag skulle inte ha fallit för honom. Jag visste att det var någonting konsigt med den tjejen.
- So am I. Han kollade upp på mig.
- For what? Jag ställde mig upp och han följde mig med blicken.
- Telling you goodbye. Jag gick mot hans rum och tog min väska. Han var strax efter mig.
- Why are you telling goodbye? Han kollade ledset på mig med tårar i hans ögon.
- It's clearly that you are not over her, Niall. I can't do this.. I'm sorry. Jag gick till dörren med väskan i min hand. Jag tog handen på dörrhandtagen och rykte ner det.
- No, please don't go, Fanny. Please. Jag stannade upp och vände mig om. Jag kollade rakt i hans ögon.
- Look me straight in my eyes and say that you have absolutly no feelings for her. Klämde jag ut mellan alla tårar som rann ner för kinderna. Jag kollade på han i väntan på ett svar. Men jag fick inget. Han bara stod där med tårar som rann. Precis som jag. Jag ville bara krama om han och säga att vi kommer lösa det här. Men jag kan inte det. Inte när han har känslor för någon annan.
- I thought so.. Sa jag tyst. Jag rykte ner handtaget på dörren och lämnade lägenheten. Jag kom ut ur huset och bara sprang.
Jag sprang så långt jag kunde. Jag sprang med tårarna rinnandes nerför kinderna. Även om det var mitt på dagen, så sprang jag. Alla kollade på mig men jag hade ingen alls lust att bry mig. Jag sprang förbi affärer med massa tjejgäng var och shoppade. Jag sprang förbi lekparker där barn och sina familjer lekte. Jag sprang in i en skogdunge och bara sprang. Jag sprang genom vackert grön gräs med vackra blommor. Jag kunde inte bry mig mindre. Det som annars var vackert och färgglatt, var nu grått och inte lika vackert. Jag har ingen aning vart jag ska eller vart jag är. Jag vill bara springa iväg. Jag ville bara bort. Bort från allting. Bort från alla tårar. Bort från all svek. Bort från alla lögner. Jag vill bara bort från allting. Bort från världen. Jag vill inte vara kvar. Det här är mer än jag kan ta. Att säga hejdå till personen jag älskar. Det finns inget svårare. Men jag var tvungen. Jag vill inte leva i lögner. Jag kan inte vara med honom ifall han inte är över henne. Jag kan inte. Fan ta allting.
Jag sprang så långt tills jag inte orkade. Det kändes som jag hade sprungit i en livstid. Mina tårar hade fortfarande inte slutat rinna. Dem var lika många.
Jag orkade inte springa mer. Jag fall tillslut ihop. Jag trodde jag hade snubblat. Mina fötter värkte och mina tårar sved av alla tårar jag slösat. Tillslut blev allting svart. Mina ögon stängdes och den vackra ängen jag nyss var på, blev svart. Ingen himmel längre. Inget vackert gräs.
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Så, kapitel 26 där. Nu är det en massa drama. Jag har en massa oväntade saker som bara väntar på att få komma ut på bloggen, mohaha! Iallafall. Jag kommer kanske ladda upp imorgon kväll. Men lovar Ingenting. Hoppas detta blev bra.
Förresten . Hur är alla? Alla mår bra? :)
Kapitel 25 You Make My Heart Race
Previous:
- Zayn.. Are laying to me? Han pausade spelet och lade ner kontrollen. Han lutade sig bak i soffan. Han mötte inte min blick ännu, han bara kollade ner i hans knä. Han var tyst en stund. Sedan öppnade han munnen.
- Fanny.. Han blev tyst igen. Döljde dem något för mig? Ljög Zayn för mig?
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Han vände sitt ansikte mot mig. Han såg så bekymrad ut. Hans ögon hade en blick som inte riktigt gick att beskriva. Nästan en blandning mellan förvirrad och ledsen. Varför skulle han se ledsen ut? Vad döljde han för mig? För jag vet att det är någonting han döljer. Det ser jag. En stund sa han ingenting. Jag satt och väntade på vad han skulle säga. Jag är tvungen att veta vad som händer. Jag vill veta.
- Zayn. I know you are laying to me. Just tell me what is going on.
Han kollade på mig och tog en djupt andetag innan han öppnade munnen.
- A month ago, before we met you, Niall was at Milshake City and was away more than he was supposed to. When he called us two hours later on his way home, he met that girl. He told us that we was about to fall for her. That she was a really nice girl who was easy to talk to. A time after that they texted and called eachother all the time, like everyday.He told us that he was really happy when they was with eachother. The reason that nobody knows about them, about her. Is that they kept it a secret. They kept it a secret that they even met. She did not like the spotlight and didn't want to be all over the internet and magazines. He accepted that but they started to se eachother more less. Then he met you. After you met he was never the same. He was more happy then he never had been. When you was not with us, he talked about you. All the time. He knew that he had falled for you. We saw that, Fanny. That he was in love with you.
- Was? avbröt jag han tyst.
- Is. He is in love with you. I can see that. The other boys can see it. When we had start talking to you, he never talked to her. He had no idea how to tell her that he was in love with you. But he knew he was. No doubt about that. Han kollade in i mina ögon. Mina ögon tårades upp snabbt. Han hade alltså fallit för den här tjejen. Hon som var så vacker. Så vackert leende. En tjej som alla killar önskar att få ha. Hur kunde han skita i henne för att vara med mig? Tänk om han inte är över henne? Tänk om han fortfarande har känslor för henne?
Mina tårar började rinna nerför kinderna. Dem sprutade. Vad ska jag göra nu? Vad fan ska jag göra nu. Zayn tog sina armar runt mig och höll om mig hårt. Han strök sin hand på min rygg upp och ner.
- He won't let her go now, not for me. She is so much prettier than me, Zayn. She is so beutiful. I bet he still have feelings for her. Tårarna rann många ner för mina kinder samtidigt jag försökte prata. Jag kramade om han hårt och jag kände mig så trygg här. Trygg när någon tröstade mig.
- Stop it. He is in love with you. He would be stupied if he would let You go. And you are beutiful, Fanny. You are so beutiful. Don't ever say the oppisite. Jag blev helt varm inombords när han sa så. Inte kärlek vist, nej! Utan att han verkligen är så stöttande. Han bryr sig verkligen. Jag blir helt varm av hans fina ord.
- You should talk to him. I can go and get him. Han började resa på sig. Jag stoppade honom.
- No, I can do it. Jag reste mig upp och kollade på honom. Han gjorde en blick som frågade ifall jag var säker på det. Jag bara nickade och torkade bort mina tårar med mina finger toppar. Han kramade mig snabbt och gav mig innan jag gick ut ur rummet. Jag gick fram till Nialls dörr och stannade. Jag kollade på den. Vad som än hände där inne, kommer jag hantera. Eller kommer jag? Jag knackade.
- Niall? Inget svar. Det var helt tyst där inne. Jag tog mitt öra snabbt mot dörren och jag hörde inte s mycket. Det enda jag hörde var något med 'i love you''. Jag backade några steg. Jag tog ett snabbt andetag och öppnade dörren.
- Niall? Can you come? we ne-. Jag stannade upp. Dem två blonda huvudena var allt för nära. Niall satt på sängen och tjejen satt på honom. Hon hade sina med på varsin sida och satt i hans knä. Deras läppar möttes i en passionerad kyss. Hon drog hans hand ner till hennes ''område'' och stannade när dem fick syn på mig. Mina ögon var tårfyllda. Jag bara stod och skakade. Niall satt helt förvånad. Han måste skoja. Vad fan ser han förvånad ut för? Att han skulle komma undan med det här? Att jag stod här och kom på honom? Jag sprang ut ur rummet med tårarna rinnande ner för kinderna. Jag sprang till Zayn och kastade mig i hans famn. Jag hade ingen att gå till och jag visste Zayn var här för mig. Han kollade på mig förvånat.
- He.. kissed.. her. Försökte jag klämma fram mellan tårarna och snyftningarna. Jag såg i hans ögon att han blev förbannad. Han var inte lika lugn längre. Han satte mig på soffan och han försvann snabbt iväg. Jag vände mig bakåt och såg han gå in till Niall.
Zayns view
I could not let him do this to her. How could he? How could sweet little Niall do this to his dream girl? To his princess that we waited so long for. I could at the same time not be angry with him, I know he know that he doing a mistake. I hope atleast. Otherswise, he has hurted Fanny. That adoreble girl. I run right in to his room. Fanny had probably just run out from the room, without even closing it again. There they sat in his bed. Niall pushed the girl away and he looked sad. A bit angry.
- What is it, Niall? Come to me again. She had no idea what was going on. Probably Niall did.
- Just go. I need to talk to Niall. They turned their looks at me. Niall turned his head and looked down in the floor again and the girl just looked confused.
- Im sorry, but this is private stuff. She went out from the room and a minute later I heard a slam in the door. I guess the went. I walk totare Niall.
- WHAT ARE YOU DOING? He looked down at the floor and a tear went down his cheek. He had still not said anything.
- Answer me. I said. But not at vilent this time. A bit lower.
- I. don't know. He started crying. I grabbed him and we sat down at his bed.
- Just tell me what happend. He sobbed and dried this tears with his arm of his sweater.
- She came and said hello. I was suprised because as you know, we havent talked for a while. I stood in just underwear and she went to me and kissed me. I pushed her away and told her I can't do it. I took on some clothes and I was about to talk to her. But I didn't know where to start. Like, ''hey im sorry. i have met another girl that i love. I don't like you anymore or we can't talk. Sorry. Bye''. I wanted to be nice, but i didn't find any words. So she started talking to me like normally and I just sat there. Looked at her. Tried to come up what to say. From outa now where she sat on my lap and started to kissing me. I pushed her away first then she kissed me again. I started remembered when it was me and her and i couldn't stop kissing her. It just went away. Then Fanny came in to the room and I realised what I had done. He borrowed his face in his hands and started crying. I huged him from the side. Even if he is like my brother, i'm still mad at him. He did wrong.
- I have no idea what to do.
- Man, you have to fix this.
- I know. What should I do, Zayn? He looked up at me with red eyes and wet cheeks.
- Talk to her. It is the only thing you can do.
- Do you think she will forgive me?
- I don't know. You have screwed things up. I have actully no idea, Niall. He took a deep breath and nodded. He went out of the room. I hope they going to fix this. That Niall will fix this. He had screwed up, he really has.
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
DRAAAAAAAAMAQUEEN!! MOHAHA, Jag älskar drama! Sååååå. Vad tycker ni? Är det bra? :D
Får väl se ifall Niall fixar det här och ifall Fanny förlåter han? Hm..
Jag skulle lägga upp detta igår, men internet segade IGEN i stugan. Och eftersom jag ska sova över med min bästis imorgon så kommer jag nog inte blogga. Så ett till inlägg kommer ikväll . PUSSSS
Kapitel 24 You Make My Heart Race
Previous:
- I would love that, Harry.Han sken genast upp i världens största leende.
- Tomorrow night? Jag log stort tillbaka till han och nickade. Jag lade tillbaka mig på hans bröstkorg och han höll om mig mjukt. Här kan jag ligga i evigheter.
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Fannys view
Idag hade jag, Niall och Zayn suttit och spelat video spel. Vi hade haft hur kul som helst. Det var längesen jag spelade tvspel och jag måste erkänna, jag var inte så dålig. Jag hade ju faktiskt vunnit över dem två gånger. Vi hade spelat något bil spel ett tag och sedan Super Mario 2. Det var skönt att umgås med killar ett tag. Jag säger inte att det är tråkigt att umgås med Felicia, verkligen inte. Jag tycker bara det är skönt att hänga lite med killar. Spela tvspel och inte snacka tjej snack.
Jag kom in i Nialls rum och där stod han i bara kalsonger dansade runt samtidigt han sjöng. Jag kunde nästan inte hålla mig för skratt. Hans hår var nyduschat, så det var helt blött. Han sprang runt och dansade och sjöng, han såg jätte rolig ut.
- Nice moves. Han stannade upp och vände sig om. Han täckte snabbt om sig med armarna över hans överkropp och hans kinder färgades snart till rosen röda.
- You don't have to be emberessed. I'm going to live her for almost a week.. I guess I have to get use to it? Right? jag blinkade åt honom och små skrattade.
- I know. It is still akward. Come on, I was dancing and singing full out in my underwear. Must had seen a little bit fun though.
- It did. That is why I can't hold myself for about to laughing. Jag log stort. Jag satte mig på hans sängkant och han tog bort armarna så han inte täckte längre. Han gick in i hans garderob och öppnade dörren. Han började gräva bland hans kläder och jag satt och tittade på. Jag ryktes upp av att det plingade på dörren. Ingen öppnade och det plingade några gånger till. Jag antar att jag får öppna. Jag gick upp mot dörren och öppnade den.
Där utanför stod en tjej. Hon hade långt blondt hår som gick nedanför bröst
en. Hon hade lockat sitt hår och det låg helt perfekt. Hon hade blåa klara ögon som glittrade och stort vacker leende på läpparna. Jag kunde inget annat än att le tillbaka. Hon såg snäll ut. Undra vem det är bara.
- Hello.
- Hi, is Niall here?
- Erhm.. Yes. He is in his room, but he is changing so you should maybe wait until he is coming out. Or should I get him? Jag öppnade dörren så hon kunde komma in och sedan stängde den.
- No, It is okey. I can go in to him. Hon log stort och gick rakt in till Nialls rum. Hon stängde dörren snabbt. Sen blev det tyst. Jag gick in till vardagsrummet där Zayn satt. Han satt och spelade video spel och han såg antagligen inte att jag kom. Jag satte mig ner brevid honom. Jag var fortfaranade förvånad över vem tjejen var. Hon hade liksom bara gått in till honom, trots att han bara stod i hans underkläder. Är dem bra vänner? Varför hade jag då aldrig sett henne förut? Varken på bilder eller läst någonstans.
- Zayn? Jag kollade upp från golvet till honom.
- Oh, I didn't see you where here. But, yeah? Han spelade fortfaranade video spel och verkade helt inne.
- There was this blond girl who just arrived. She asked if Niall was here and I tolded that he was changing clothes and that either i could get him or that she could wait until he cames out. But she just walked in to his room without even knocking. I don't want to be to curious. But are they like best friends? She just walked in but like, i have never seen here before. Zayn stannade upp. Hans blick såg förvirrad ut.
- Ehm.. Yeah, best friends. Han bet sig i läppen och såg lite besviken ut på något sätt. Varför gjorde han det? Om han inte döljde något skulle han inte sett ut så. Varför bet han sig i läppen? Det gör han bara när han blir nervös. Det vet jag.
- Zayn.. Are laying to me? Han pausade spelet och lade ner kontrollen. Han lutade sig bak i soffan. Han mötte inte min blick ännu, han bara kollade ner i hans knä. Han var tyst en stund. Sedan öppnade han munnen.
- Fanny.. Han blev tyst igen. Döljde dem något för mig? Ljög Zayn för mig?
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
OJ OJ! VAD HÄNDER NUUUUUU?! Vad händer med Niall och Fanny? Och vad är det med den här blonda okända tjejen? och har Zayn ljugit för Fanny? Döljer han och Niall någonting för henne? Hmmm??? Det får ni veta ikväll eller imorgon. DUN DUN DUN!!
Kapitel 23 You Make My Heart Race
Previous:
Vi gick genom flygplatsen för att hämta våra väskor. Harry hade sagt att dem skulle hämta oss på flygplatsen, jag sa emot och föreslog att vi kunde ta taxi för att skippa alla fan massor. Men han institerade. Dem sa att vi skulle gå ut bakvägen från flygplatsen där att fansen inte skulle se dem på direkten.
Vi hade fått våra väskor och gick emot bakvägen för att komma ut ur flygplatsen.
Vi gick ut genom dörrarna och där stod Paul förberedd att ta våra väskor. Killarna stod faktiskt utanför bilen. Jag har ingen aning om hur dem kunde undvika fans, men lyckats har dem iallafall. Jag sprang fram till Harry och kastade mig i hans famn. Han kramade om mig hårt och jag kysste han mjukt.
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Vi hade kramat om resten av killarna och vi satte oss i den svarta bilen. Det var så skönt att vara tillbaka i killarnas närvaro. Jag kände mig alltid så trygg. Jag kände mig glad, jag är mig själv.
- I can't believe we are in London! I have never been here! Fanny satt hoppandes på sätet jämte mig med ett stort leende på hennes läppar. Hennes leende smittades väldigt lätt så nu satt jag också och log stort. Jag kom på att jag har aldrig varit här förut heller. Jag började hoppa likadant som hon gjorde. Efter en stund märkte vi att vi hade blickar på oss. Jag kollade runt på alla. Liam som satt på min högra sida satt och kollade med ena ögonbrynet uppe. Harry, Niall och Zayn som satt mitt emot oss kollade också. Men med helt andra blickar. Niall satt och försökte hålla sig för skratt och detsamma gjorde Harry. Zayn log bara stort, men man såg att han snart skulle börja skratta också. Louis satt vänd med sitt huvud bak mot oss från framsätet. Paul som körde, kollade på oss och bara skakade huvudet samtidigt han skrattade, i backspegeln. Jag kollade på Fanny och sedan på killarna. Fanny och jag vände oss mot varandra. Vi kollade på varandra någon minut innan vi brast ut i skratt. Jag kunde faktiskt förstå killarna. Vi måste ha sett rätt roliga ut. Bara satt och hoppade.
- Yeah, we see that... Niall försökte hålla sig mer för garv. Han lyckades dock inte så länge. Snart så var satt alla och skrattade åt oss. Jag satt och skrattade åt Fanny. Hon bara satt och var helt röd om hennes kinder. Hon har väldigt lätt att bli generad, men hon brukar oftast skratta bort den pinsamma situationen. Tvärtemot mig, jag blir bara tyst och röd.
Efter en bil färd med en stund av skratt var vi framme utanför ett stort rött hus. Det såg ut som ett radhus av något slag. Harry öppnade dörren och stannade utanför
- Iza, you can come with me so we can leave your bags at my place. I have only one bedroom, so if Fanny want she can sleep at Zayns and Nialls place. They have more place. Louis and Liam have their own apartments also. Faktum att killarna kallar mig Iza nu, ja, det får jag väl vänja mig vid.
Jag nickade och vände min blick mot Fanny.
- Det är din chans nu, babe. Jag blinkade mot henne och hon log stort. Hon nickade mot mig.
- If it's okey for Niall and Zayn? Then sure.
- Of course, hun! Zayn och Niall log stort.
Jag tog min väska och vi vinkade hejdå till dem andra. Vi hade bestämt att vi alla skulle ses hos Liam om två timmar. Då hade nog alla hunnit hem och lämnat sina väskor. Harry låste upp dörren till hans lägenhet och vi gick in. Det första jag märkte var att det var ljust. Vita väggar och beigt golv. Det var inte så jättestort. Det var ju trots allt bara en 2:a för det är bara Harry som bor här.
Vi gick in i hans sovrum och jag la min väska på sängen. Han hade en dubbelsäng så plats för båda, var inget att oroa sig för. När jag precis skulle gå ut ur rummet så tog Harry tag i min hand och drog ner mig till sängen.
Jag låg plötsligt över honom och jag kollade rakt in i hans vackra gröna ögon. Han log sådär snett som alltid får mig att bli svag. Jag svarade med ett leende tillbaka.
- I though we could lay here for the next to hours, until we are going to Liam. Han blinkade med ena ögat och jag bara fortsatte att le.
- You know what? That is a great idea. Jag log stort innan jag lutade mig ner för att nudda hans läppar. Jag kysste han och han tog sina händer på min midja och tryckte mig hårdare emot honom. Kyssen blev mera passionerad. Jag vilade mina händer ovanför hans huvud på kudden. Han tog sina händer sakta upp och ner innan för min tröja. Han tog tag i min tröja och började dra av den. Jag stoppade honom och jag drog mitt ansikte en bit ifrån.
- Harry.... Han förstod direkt vad jag menade.
- I'm sorry...
- Yeah.. I just think we should take it slow.. Actully we don't know eachother that well..
- You are right. I'm sorry, Iza. Han tog en slinga av mitt hår och lade den försiktigt bakom mitt öra. Jag log mot honom och han log tillbaka.
Jag la mig jämte honom. Han hade sin arm runt mig och låg och pillade i mitt hår. Jag låg på hans bröstkorg och kunde känna hans andetag. Upp, ner. Upp och ner. Upp och ner. Jag slöt mina ögon. Det var skönt att bara ligga med han och göra absolut ingenting. Han gjorde små ringar med mina hårstrån runt hans fingrar. Vi låg så en stund, helt tysta. Man kunde bara höra våra andetag.
- Felicia, You know when you said before that we actully don't know eachother that well? Jag låg fortfarande med ögonen slutna på hans bröstkorg.
- Yes?
- I was thinking we can change that. I want to take you out on a date. A real date. You know, like.. Dinner at a nice restaurant and then movie. Then we can get to know eachother even more. Jag kollade upp på han hastigt. En riktig dejt? Jag har varit på en riktig dejt, inte ens blivit bjuden. Han kollade förvånat på mig.
- But if you don't want to i ge... Jag kysste honom för att få tyst på honom. Det är klart jag vill! Vem tackar nej till en riktig dejt? Speciellt med världens finaste människa.
- I would love that, Harry.Han sken genast upp i världens största leende.
- Tomorrow night? Jag log stort tillbaka till han och nickade. Jag lade tillbaka mig på hans bröstkorg och han höll om mig mjukt. Här kan jag ligga i evigheter.
Kapitel 22 You Make My Heart Race
Previous:
Fanny log stort mot mig när jag hade lagt ner mobilen.
- Harry eller? Jag nickade glatt mot henne.
- Dom vill att vi ska komma till dem i London i helgen. Hon log nu ännu större och snart låg hon på mig och kramade om mig. Hon skulle ju få träffa Niall snart. Gull unge.
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Jag och Fanny hade fått lov av våra föräldrar att åka till London, till killarna. Vi skulle få stanna över och flyga hem på tisdagkväll istället för söndag kväll. Ibland har jag bara världens bästa föräldrar. Men det var bara för att det är början i skolan. Vi har inte fått några läxor den första veckan, vilket bara var tur. Annars finns det inte en chans att vi skulle få åka över tills på tisdag. Knappt över helgen. När vi väl får läxor i skolan, då är det mängder. Gymnasiet suger ibland. Mamma kom in i rummet suckandes.
- Är du inte klar snart? Vi ska möta Fanny och hennes föräldrar på flygplatsen om 2 timmar, Ellice! Jag kollade runt i rummet. Det fanns ungefär tre små högar kvar med kläder utspridda på golvet. Jag plockade upp dem snabbt och slängde ner allt i väskan, det som jag skulle ha med. Resten slängde jag in i garderoben och stängde garderobsdörren. Jag stängde väskan och hängde den på axeln. Jag gick förbi mamma som fortfarnade stod i dörröppningen och log stort stolt. Hon bara himlade sina ögon åt mig och log samtidigt.
- Jag är smart och snabb, du vet det mamma. Hennes skratt hördes i trappan när vi gick ner till hallen. Vi stannade för att ta på skor och jackor.
- Har du med dig allting nu? Inget glömt? Jag nickade och log mot henne.
- Helt säker? Jag suckade åt henne. Hon är alltid så kontrollig. Hon måste kolla flera gånger ifall man har allting med sig.
- Ja, Jag är helt säker. Jag tog väskan åter igen på axeln och gick ut mot bilen. Vi slängde in väskan i bagageluckan i bilen. Vi satte oss i bilen och körde mot flygplatsen.
Två timmar senare var vi på flygplatsen i Stockholm och där stod Fanny och hennes föräldarar. Vi hade inte samåkt med dem eftersom dem skulle göra något dagen innan så dem var i närheten av Stockholm redan.
Vi hade sagt hejdå till våra föräldrar och vi stod utanför Arlanda. Jag stod hennes hand och jag log stort mot henne. Vi gick in till flyget hand i hand med stora leenden på våra läppar. Snart skulle vi får träffa våra killar igen, Min Harry. Fannys Niall. Våra fina vänner.
Vi knäppte fast bälterna och planet lyfte sakta upp i luften. Jag log stort för mig själv. Jag tog upp min mobil ur fickan och satte i hörlurarna. Jag gav ena hörluren till Fanny och jag satte i den andra i mitt öra. Jag satte på våran favorit låt. Båda älskade den, vi var överrens att det är Våran låt. Den beskriver vårat humör nu, Glatt.
Efter ungefär bara en timma hördes det något i högtalarna. ''Vi landar nu i London, England. Spänn fast era bälten och stäng av alla elektrolik saker. Tack för att ni flög med SAS. Ha en fortsatt bra dag.'' Sedan fortsatte hon säga samma sak, fast på engelska. Jag orkade inte lyssna mer. Jag spände fast bältet och stängde av min mobil. Jag kände lite gupp upp och ner, och det är då jag alltid vet att man landar. Någon minut senare var vi påväg ut ur planet.
Vi gick genom flygplatsen för att hämta våra väskor. Harry hade sagt att dem skulle hämta oss på flygplatsen, jag sa emot och föreslog att vi kunde ta taxi för att skippa alla fan massor. Men han institerade. Dem sa att vi skulle gå ut bakvägen från flygplatsen där att fansen inte skulle se dem på direkten.
Vi hade fått våra väskor och gick emot bakvägen för att komma ut ur flygplatsen.
Vi gick ut genom dörrarna och där stod Paul förberedd att ta våra väskor. Killarna stod faktiskt utanför bilen. Jag har ingen aning om hur dem kunde undvika fans, men lyckats har dem iallafall. Jag sprang fram till Harry och kastade mig i hans famn. Han kramade om mig hårt och jag kysste han mjukt.
2 YEARS ANNIVERSARY
Idag är det One Direction's 2 års dag. Jag och min bästavän som också är directioner, firar tillsammans. Vi ska se Up All Night Tour DVD, lyssna sönder på CD:n, kolla alla Video Diarys samt alla X- Factor uppträdanden. Vi ska också försöka klippa ihop en video till killarna.
Jag kan inte fatta att det var redan 2 år sedan dem bildades. Dem har redan uppnått så mycket och ha gått igenom en massa redan. Dem har ett album, håller på med sitt andra. En massa awards (ja, dem vann igår på Teen Choice Awards), redan klara med Up All Night Turnén. Dem är UK's om inte snart världens största pojkband. Jag är så stolt över dem.
Men för mig är dem inte bara ett stort känt pojkband. För mig är dem underbara människor. Dem har alla vuxit på sådan kort tid. T ex Zayn, han är inte lika blyg längre. Inte som han var i början iaf.
För mig är dem mina hjältar. Varje gång jag är ledsen och går igenom en tuff tid, lyssnar jag på deras musik eller ser videos med dem. Då ändras min syn på situationen och mitt humör ändras direkt. Jag blir alltid glad varje gång dem ler och skrattar. Deras glada humör smittas lätt av på mig. Dem har lätt lärt mig så mycket om livet och som jag ska ta med mig hela livet. Dem får alltid mig att.. skina upp som en sol. Dem har gett mig så mycket. Dem har fått mig att visa sidor av mig jag aldrig har vågat visat innan.
Dem är helt enkelt mina hjältar. Min inspiration inom musiken också. Jag har hela mitt liv velat bli något i musiken, det vill jag fortfarande. En sångerska. Dem har fått mig att tro att drömmar kan bli till verklighet. Jag har så mycket mer jag vill säga om dem, men det finns inga ord. JAG ÄR SÅ JÄVLA FUCKING STOLT!!
Förlåt att jag svär.. men.. var bara tvungen. FÖRLÅT HARRY. SORRY SORRY SORRY BABE.
Jag ska aldrig lämna er, killar. Aldrig. Ni betyder för mycket för mig. Alldedes för mycket. From 5 idiots on the stairs to UK's biggest boyband. In 2 years.
Inlägg kommer kanske ikväll. Love you.
Kapitel 21 You Make My Heart Race
Previous: Vi låg nu alla på gräset, helt utmattade och bara låg och kollade upp mot himlen. Det var härligt. Tillbaka på fotbolls planen, hemma i Karlstad. Med mina allra bästavänner.
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Niall's view
The last week we had been in the studio in London and recording. We just started recording at our second album and it all going great. We had a lot of fun and I really think this album will be smashing. We had write the most of the songs by ourselfs, so it's really our feeling. Like, we'll agree about the songs that they feel good. They feel like it's us. I really can't wait to get out at tour again, see all the fans and sing on the stage. See all the beutiful signs that all the fans had put down their time on. Singing for them in all these big arenas and talk to them.
But I'll miss her.. Fanny. Really, really much. I'm really in to this girl, i don't want to mess this up. I don't either want her to stop liking me because of the tours. If the even like me. I mean, i guess she does.. She kissed me at the hospital. Maybe I will get the chance to meet her before the tour? It's like 2 months before we leave, so i guess we will get to see them again. Harry and Iza is in a official relationship now, they will have to meet eachother. When Iza is coming, she can bring Fanny with her. I really hope so.
- Guys, can't we ask Iza and Fanny to come to London? I want to meet them before we go out on tour and all that.
All the lads looked up at me quickly. They had all been down in their phones, but now their eyes was on me. I looked at them and smiled carefully. I got all red in my face. I know that they probably know why i wanted to get them here.
They all smiled at me. Good, hope they don't ask all this questions now. Then it'll be really imberresing.
- Sure, That's a great idea! Why not? Liam smiled big. I know he had get along really well with the girl, so had Zayn and Lou to. They were like our best friends now, except eachother. Somehow it's was nice to have some girl friends around. You know, girl advice and just have a girls opinion. It's not that I don't like when the boys helping me, ofcours I do. I'ts just nice to have some friend who are girls.
I smiled big at them and Harry picked up his phone. He did a chest that he would call them and we all nodded.
Felicias view
Jag och Hannes satt och skrattade molnen på himlen. Vi inbilade oss saker som molnen såg ut som, och tro mig. Vi har en vild fantasi. Jag vaknade upp ur våra tankar av att min mobil surrade i fickan. Jag tog upp den och kollade vem som ringde. Jag vet att det ringde, eftersom det surrar alltid så när någon ringer. Jag fick ett stort leende på läpparna. Det var Harry. Jag hade inte pratat i telefon med honom på två dagar. Vi hade pratat annars varje kväll. Men dem hade haft så mycket att göra dem sista dagarna så vi hade bara sms:at. Han hade berättat att han ofta hade kommit hem och somnat direkt. Dem hade långa dagar i studion. Jag förstod honom, han behövde sömn. Jag klandrade inte honom, inte alls.
- Hey babe. Jag log stort. Jag blev glad att jag äntligen skulle få höra hans röst igen.
- Hey my princess, how are you? Jag blev helt varm av hans lugna röst. Inget kunde få mig så lugn, som hans röst. Och att han kallar mig hans prinsessa..
- I'm doing perfect now when you calling. What about you?
- Same here. Jag hörde han skratta till lite. Hans underbara skratt.
- Good. Whats on your mind honey? Jag satte mig upp på gräset så det skulle vara lättare att prata.
- We just thought thought that we miss you and we really want to see you soon. Would you like to come to London soon? Maybe to the weekend? Jag log ännu större.
- Ofcours we will! But what day is it today?
- It's wednesday, babe. Jag kunde höra hur hans skratta till lite åt mig i andra luren. Jag har verkligen haft dålig koll på dagarna nu det sista. Det har ju ändå varit sommarlov, då behöver man inte ha koll på dagarna.
- Oh, already? Wow. I'm out with Hannes and the guys now but we can talk to our parents when we come home. Alright?
- Oh.. Yeah. That's good. Jag hörde genast hur han lät lite besviken i rösten. Han får inte tro att jag är mer än vän med Hannes och killarna. Verkligen inte.
- Hey, babe. They're just friend. They have been my bestfriends for years now. Trust me.
- Okey then. Han blev genast gladare. Jag skrattade lite åt honom. Gulligt att han är lite avis ändå.
- But promise to call me when you have talk to your parents?
- I promise. I will call you tonight.
- Great! Talk to you then. I love you! Mitt hjärta stannade. Jag vet inte varför, men jag blev helt varm inombords när han sa att han älskade mig. Visst, han hade gjort det de dagarna vi hade pratat innan med. Men nu, jag vet inte. Det kändes bara annorlunda. På ett bra sätt.
- Iza? Are you there? Just det, jag pratade fortfarande med honom. Klumpigt.
- Oh, sorry. I just.. got all to me when you said 'i love you'. Jag kände hur mina kinder blev lite röda. Jag generade nog för Hannes och de andra började le stort mot mig.
- You are so adoreble. I have told you it before also? Han skrattade lite åt mig.
- I know, I just... I love you to. Jag log stort med tanken på att jag snart skulle få träffa han igen. Om nu mamma går med på det.
- And I love you, really much. But I got to hang up now, talk to you tonight babe! Han lade på innan jag ens hann säga hejdå.
Fanny log stort mot mig när jag hade lagt ner mobilen.
- Harry eller? Jag nickade glatt mot henne.
- Dom vill att vi ska komma till dem i London i helgen. Hon log nu ännu större och snart låg hon på mig och kramade om mig. Hon skulle ju få träffa Niall snart. Gull unge.
Kapitel 20 ''You Make My Heart Race''
Previous:
Jag tog mig samman och klickade in på Harry's twitter. Han hade lagt ut en bild på mig och han när han pussar på mig kinden och jag gör en rolig min. ''Guys, this is my beutiful girlfriend Iza. Be nice to her, she's wonderful @izaeanne i love you''. Jag log stort för mig själv. Han är bara för söt.. Nu, nu är vi officiellt. No regrets. Kan inte dra mig ur nu eller backa. This is it.
''i love you to @harry_styles''
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
En vecka senare - Fanny's view
Den här senaste veckan har inte hänt så mycket. Efter att jag och Felicia har kommit hem har vi bara varit hemma. Vi har umgåtts med Klara, David, Hannes och Emil i stortsett de senaste dagarna. Dem, jag och Felicia är bästavänner. Vi alla har umgåtts med varandra i flera år och vi är alla som en stor familj. Jag lärde känna Emil och Hannes när jag började i 3:e klass här i Karlstad. Jag har inte bott här i hela mitt liv som Felicia gjort. Eller hon flyttade hit från Spanien när hon var runt 1-2 år så hon är i stortsett svensk men ändå spansk. Jag är dock helsvensk, hel svenska föräldrar utan något annats lands ursprung.
Iallafall. David och Klara är tvillingar. Jag och Felicia lärde känna dem efter att dem flyttat till vårat område tre år sedan. Vi alla går i samma skola men Klara och David går i våran pararell klass. David, Hannes, jag och Felicia går i samma klass och det har vi gjort sedan 3:an då. Felicia har gått med dem sedan förskolan. Men dem började inte bli så bra vänner förrens i 3:an när jag började och blev bra vän med Felicia på direkten.
Sommarlovet var slut och idag var första dagen i skolan. Vi började 3:e året i gymnasiet idag. Jag, Hannes, Emil och Felicia gick i en fotbolls och idrotts klass. David gick i en Ekonomi klass och Klara gick i natur & djur klass.
Jag gick igenom skolkorridorerna och försökte komma fram till klassrummet bland alla hundratals elever. Vi var ungefär 300 på våran skola, vi är en rätt stor skola så det är många elever. Korridorerna blir alltid knock fullt så man försöker att komma ut först. Ni vet, för att inte ta risken att bli ihjäl klämd.
- Match ikväll eller? Emil kollade och log stort mot mig medans vi försökte komma fram till klassrummet. Han visste hur mycket jag älskade att spela fotboll. Jag kände mig alltid så fri, fri att släppa ut känslorna och få tankar på något annat.
- You know it. Jag log stort tillbaka mot han. Han log stort tillbaka. Han var så fin när han ler. Jag älskar att se han glad, han är precis som min bror. Vi har i stortsett allt gemensamt. Fotbollen, musiken och både är två glada personer som älskar att skratta och bara umgås. Vi båda spelar gitarr också. Han är faktiskt den som fick mig att börja spela och han hjälper mig hela tiden påvägen. Han är helt underbar. Men som sagt, han är som min brorsa. Jag har faktiskt känslor för någon annan. En blond söt kille. Han som hjälpte mig när jag hade blivit slagen uppe i Stockholm. Vi hade alla förträngt det nu, det är inget som är värt att gå och grubbla på hela tiden. Det tjänar inget till. Jag hade haft en fläskläpp två dagar efter att vi kommit hem. Det hade gått ner nu så det var ingen big deal.
Jag och killarna stod och väntade på Felicia som bara var och hämtade sin väska i skåpet. Vi skulle alla gå till fotbolls planen en bit ifrån skolan och spela lite. Vi hade inte spelat ihop sedan i början på sommarlovet. Killarna hade varit borta under sommarlovet så det hade bara varit jag, Felicia, Klara och Emil kvar. Men dem spelar inte så mycket fotboll och när killarna kommit hem, åkte vi till Stockholm och Spanien.
- EY, FANNY HÄR BORTA! Hannes sprang tvärs emot mig på planen och jag dribblade förbi David och passade mot Hannes. Han sköt och det blev mål. Jag log stort och sprang fram till han. Vi gjorde highfive och gjorde våran seger dans. Jag och Hannes hade kommit på en segerdans som vi gör varje gång vi gör mål. När vi är i samma lag förstårs. Det var vi ofta. För någon andledning var i stortsett samma lag varje gång. Jag och Hannes mot David och Felicia. Varför vet jag inte, men det funkar alltid bra så.
Vi hade spelat färdigt matchen och det blev 2-3 till mig och Hannes. Så Felicia och David vann. Men vi var inte dystra för det. Vi låg nu alla på gräset, helt utmattade och bara låg och kollade upp mot himlen. Det var härligt. Tillbaka på fotbolls planen, hemma i Karlstad. Med mina allra bästavänner.
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Ett rätt långt kapitel, haha. Men jag har saknat att skriva. Jag kunde inte skriva inlägg igår. SORRY!!
Men vi är i våran stuga och vi behövde att fylla på vårat ''modem'' typ för att kunna surfa. Så jag försökte med internetet från min mobil, men det sög. Så det funkade inte att gå in på internet. Inte på datorn iaf, det var helt..SÅ SORRY! :(
Men inlägg blir det igen ikväll iallafall. Puss på er!
Kapitel 19 ''You Make My Heart Race''
Previous: Vi satte oss på våra platser och tåget började rulla. Nu skulle jag inte få se dem på ett tag. Mina ögon började tåras upp ännu en gång. Felicia, skärp dig. Du kommer se dem snart igen.
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Jag vaknade upp morgonen därefter runt klockan 11. Jag var tillbaka i min söng, i mitt vita enkla rum, i mitt hus och i Sverige. Den här helgen uppe i Stockholm kommer förändra det mesta för mig nu. Jag och Harry ska gå ut med vårat förhållande officiellt. Jag bara hoppas att vi klarar att vara ifrån varandra.
Jag gick upp ur sängen och gick in till badrummet. Jag kollade mig i spegeln och mitt hår stod åt alla håll. Eftersom jag var så trött så hade jag inte orken att fläta mitt långa hår innan jag gick och lade mig. Gjorde jag inte det, ja. Då såg det ut såhär. Som 3:e världskriget, kan man väl beskriva det. Jag tänkte inte borsta mina tänder ännu för att jag hade inte ätit min frukost ännu.
Jag gick ut ur badrummet och ner till köket. Jag tog fram Frostis'arna från hyllskåpet och hällde upp i en skål. Jag tog fram mjölken och hällde i lite av den också. Jag satt och åt frukosten i lugn och ro. Mamma och pappa hade åkt och jobbat eftersom dem inte har ledigt ännu.
När jag hade ätit upp ställde jag skålen och skeden i diskmaskinen och gick upp på mitt rum.
Jag fällde upp laptop skärmen och klickade in på twitter. Jag tänkte kolla mina mentions ifall Fanny skrivit något, när vi har tråkigt brukar vi twittra till varandra. Haha, vi är lite så ja.
Ingenting från Fanny. Men... Massor från andra. Från.. okänt folk. Från.. One Direction fans. Alla hade namn som ''Niall marry me'' ''Liampaynesuniverse'' ''larrylovers''. Jag hade fått en massa nya följare och en massa människor som skrivit ''Congratulations Iza! You and Harry are so adoreble together'' ''Directioners love you, Iza!'' ''Felicia, you're so cute with Harry'' ''I SHIP HIZA'' Hiza..? Haha, gulligt. Men hur kan dem veta om mig och Harry? Det fanns inga direkt bilder när vi visar att vi är ''kära''. Varför säger alla grattis dessutom? Har papparazzi's fått bilder när vi kysst varandra? Har papparazzisarna fått bild på när vi kyssts på tågstationen uppe i Stockholm? Jag hade glömt att vi inte hade gått ut med det officiellt då..
Jag fortsatte kolla min mentions och då såg jag dem. Alla mindre snälla tweets. ''Iza, keep you away from My Harry'' ''Iza is to ugly for Harry. He deserves someone who's more hotter'' ''Hiza? Seriously? You think Harry loves tha girl? she's ugly like my foot''. Jag satt bara och kollade in i skärmen. Tårarna rann sakta ner för ena kinden. Jag hade lovat mig själv att jag inte ska ta åt mig. Jag ska inte ta åt mig. Skärp dig, Felicia.
Jag tog mig samman och klickade in på Harry's twitter. Han hade lagt ut en bild på mig och han när han pussar på mig kinden och jag gör en rolig min. ''Guys, this is my beutiful girlfriend Iza. Be nice to her, she's wonderful @izaeanne i love you''. Jag log stort för mig själv. Han är bara för söt.. Nu, nu är vi officiellt. No regrets. Kan inte dra mig ur nu eller backa. This is it.
''i love you to @harry_styles''
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
MELLANKAPITEL. Om jag ska vara ärlig, jag är väldigt missnöjd med det här kapitlet faktist. Men ska en novell bli bra, måste det få vara dåliga och korta mellankapitel lite då och då. Nu ska jag sova för imorgon ska jag till Torpa Stenhus. Ni är så snälla allihopa! x
Kapitel 18 ''You Make My Heart Race
Previous: - Baby, don't worry about that. I'm here for you. Always. She nodded, so I guess that she heared what I said and answer by nodding. She took her arms around me and she hold me tight. She needs me now and I'm going to be here for her. I love this girl. I really do.
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
2 dagar senare - Felicias view
Vi stod nu på tågstationen, redo att åka hem. Eller redo och redo. Jag var inte direkt redo. Jag ville inte åka hem. Dem här senaste dagarna har varit dem bästa i mitt liv. Förutom att min bästavän blivit nerslagen och jag varit på sjukhuset nersövd i ett par timmar. Mamma hade blivit arg på mig och hon sa nu att efter den här gången skulle jag och Fanny knappast få åka upp till Stockholm utan någon vuxens koll på oss i stortsett hela tiden. Hon hade varit sjukt orolig för mig, och det förstår jag. Inom två veckor har man fått reda på att ens dotter både varit nersövd och blivit sydd i bakhuvudet och sedan igen blivit nerslagen av ett par galna fans. Det enda mamma sa innan hon lade på igår kväll var ''Jag är inte så posetiv om ni ska träffa dem här killarna igen. Jag förstår att du älskar Harry, men ni måste ha mera skydd. Det här är inte bra, Ellice''. Vad ska jag ta mig till? Mamma är osäker om jag ska få träffa dem igen. Det här är sjukt, men jag ska få det funka. Jag tänker inte släppa Harry, aldrig.
Harry stod bakifrån och höll om mig. Vi skulle precis börja gå mot tåget när jag kände att Harry lutade sig mot mitt öra.
- I'm so, so sorry for all this. I understand if your mom don't let us see eachother again.. Jag vände mig om och bara stod och kollade på han med en förvånad blick, men samtidigt ledsen.
- I'm not gonna let her do that! And by the way, you still don't have to apolegize. Nothing is your fault, Harry. It's not the end for us.. Jag tog min hand och smekte den sakta över hans kind.
- But if you want it to be, i get it... Jag kollade in i hans vackra gröna ögon. När man ser i dem, är det som att stjärnorna på den mörka himlen plötsligt inte glittrar längre. Hans mjuka läppar som alltid smakar nästan lite jordgubb varje gång man kysser dem. Jag vet inte hur han gör det så, men det smakar himmelskrikt.
- No, never. We will get this to work, right? Harry tog tag i mina händer och flätade ihop dem med sina. Jag log stort mot han men ändå hade jag tårfyllda ögon. Jag kommer sakna den här killen. Med allt som har hänt här, har hans närhet fått allt att inte verka lika farligt. Han har gett mig värme och en obeskrivligt underbar kärlek.
- Yes, we will. Jag ställde mig på tå för att nå upp till hans läppar. Ja, han är en bit längre än vad jag är så att jag behöver stå på mina tår för att nå upp. Han tog tag under min rumpa och lyfte upp mig. Jag släppte inte hans läppar när jag slingrade mina ben runt hans midja och placerade mina händer i hans nacke. Han höll mig tajtare och hans läppar trycktes emot mina ännu närmre. Jag kysste han en gång till snabbt innan hans och mina läppar sakta skildes ifrån varandra. Precis som jag och Harry snart skulle göra.
- I''m going to miss you, Babe. But promise to call me everyday, atleast text. We have always skype, facebook and twitter. Han log mot mig och jag log tillbaka. Han är bara för gullig.
- I promise, honey. And you to, when you have time ofcourse. and hey, we will see eachother soon. Right? We can come to London when you get back home. Don't worry. Jag kysste han ännu en gång innan han släppte ner mig. Nu var det dags. Jag kramade om alla killarna hårt och tackade för tiden. När jag kramade om Niall sist höll jag om han lite längre.
- Thank you for taking care of her, you're a angel, Niall. I know she loved it. Jag log mot han och han log stort tillbaka.
Vi satte oss på våra platser och tåget började rulla. Nu skulle jag inte få se dem på ett tag. Mina ögon började tåras upp ännu en gång. Felicia, skärp dig. Du kommer se dem snart igen.
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Idag blev det ett mycket detaljerat kapitel med mycket kyssar och goodbyes. Sorgligt nog. Jag har själv kännt att det gått väldigt fort och blivit konstigt. Med att Felicia varit med om olyckor på typ en/två veckor två ggr. Lite overkligt typ. MEN JAG SKA TA DET LUGNT NU. JAG LOVAR. Blir kanske ett till inlägg ikväll. Har otroligt tråkigt i stugan och tv:n hackar.. Hopppas ni haft en bra kväll :)
ALLA: FÖLJ MIG PÅ TWITTER & KEEK
Keek: issaarturen
Twitter: izaeanne
Kapitel 17 ''You Make My Heart Race''
Previous:
Jag gick upp för trapporna och skulle gå in i badrummet när Harry fick syn på mig.
- Hey babe. Han log mot mig och jag bara hoppades att han inte skulle se mitt sår i bakhuvudet. Jag gick in i rummet och tog en pappersbit. Jag skulle precis blöta den när jag såg i spegeln att Harry var bakom mig. Han stod helt stilla och bara kolla förvånat.
- What happend? Fan, han har sett..
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Jag bara stod helt stilla och kollade in i spegeln. Vad ska jag säga? Jag vill inte dra in han i problem eller att jag ska ta mer uppmärksamhet. Fansen hatade mig redan. Jag vill inte dra mig och Fanny in till mer uppmärksamhet. Förresten tänker jag knappast ta risken att Fanny ska bli mer slagen. Hon har redan blivit misshandlad idag och det var illa. Jag tänker inte utsätta min bästavän för något igen.
- Nothing. Sa jag snabbt och slängde pappersbiten. Jag gick snabbt ut ur badrummet och in i sovrummet. Jag lade i kläderna som låg på golvet i min väska och stängde den. Jag hörde att Harry gick in i rummet och stod nu bakom mig.
- Babe, tell me what happend. Han blev tyst och jag förstod att han väntade på att jag skulle svara, men jag hade inget att säga. Jag kunde inte säga någonting. Dessutom är jag urdålig på att ljuga.
- Have I caused this? Because you packing your bag like you're going away from me. Jag stannade upp och stod helt stilla när han sa ''away from me''. Jag vill inte vara i från honom. Jag känner mig så trygg med honom och jag har aldrig kännt så förut. Jag är fullbordad med han i min närhet. Jag kan inte sticka härifrån för jag vet att jag kommer hata mig själv för det. Jag tänkte fortfarande inte berätta vad som hänt. Aldrig.
- I'm not going anywhere.. But I can't tell you what happend.. Jag vände mig om och mötte hans blick. Jag kände hur mina ögon började tåras upp. Jag kommer inte kunna hålla tårarna borta länge till. Min bästavän har blivit slagen och jag kan inte berätta för min älskade pojkvän varför. För om jag berättar, skulle det orsaka ännu mer problem. Det här är jävligt svårt. Men jag gör det för Fanny.
Tårarna rann sakta nerför mina kinder och Harry gick fram till mig. Han sa ingenting, han bara kramade om mig. Han höll om mig och var bara tyst. Han smekte mig upp och ner på ryggen och i håret. Han satte sig ner på sängen med mig i hans knä. Han satt fortfarande och bara höll om mig. Vi sa ingenting till varandra. Det var skönt med tystnad, en skön tystnad.
Niall's view
I took a piece of the paper and wet it. I slowly wiped away the blood that was running down her face. Ever since Felicia told me to take Fanny in to the bathroom, Fanny had been all quiet. She hasen't say a word yet. She has just looked down in her lap or staring in to the wall behind me. She sat at the toilet and I sat on my knees at the floor and tried to help her get ride of all the blood. It really had to get to her bad, because she have never been this quiet before. I've no idea how she was when things like this had happend before, but she dosen't seem like a girl who gets all quiet and just staring. She was so beutiful, even if there was blood all from her lip and nose. The blood from the nose had stop running but there was still blood from her lip.
- Honey, would you mind telling me what happend out there? I stopped and took away my hand from her face. For the first time, she looked at me. She looked up so our eyes maiden. I want to help her so badley, i want to beat up those who did this to her. And what they did to Felicia. Because i saw it was something. I know it is.
- I.. I.. can't tell you. She looked down again on her lap. Her eyes started tear up. She can't tell me? How bad can it be?
- What do mean? Why can't you tell me?
- I'm sorry. I just can't, Niall. Her voice sounded even more hurt, more words she said. The tears started running down her cheek. I wipe away the tears with paper, i did it with my finger tops. I took my tumb and slowly wiped away the tears under her eyes. I don't want her to cry. I hate seeing her cry 'cause it hurts. I care about this girl so badley, it hurts to see her sad. If she couldn't tell me, she couldn't. I can't make her and I won't. I'm not going to start argue with her now. Not now. Not at anytime. I help her to stand up and I took her in my arms. I sat down again on the floor with her in my lap. I hold her tight to me and she started crying even more. I slowly storked her in her hair.
- Baby, don't worry about that. I'm here for you. Always. She nodded, so I guess that she heared what I said and answer by nodding. She took her arms around me and she hold me tight. She needs me now and I'm going to be here for her. I love this girl. I really do.
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Hej på er! Imorgon ska jag till Gothia cup och vara där hela dagen så det blir nog ingen uppdatering. Jag är hemma igen i Borås vid sju och sen hämtar mamma mig och åker direkt till stugan. Blir KANSKE ett nytt inlägg imorgon kväll. Vi får se. Hoppas ni haft en bra dag. Själv var jag på torsdagskvällen med ett par kompisar. Har aldrig haft så kul som ikväll, skrattade så jag kissa på mig nästan! Plus. Jag såg Darin live och Andreas Wijk, men jag vågade inte fråga Andreas om bild.. Hehe :$
DUMT AV MIG. DUM FELICIA. :(
Kapitel 16 ''You Make My Heart Race''
Previous: När vi var precis utanför dörren och skulle gå in fick jag något i huvudet. Jag vände mig om för att se vem som kastat det som jag fick i huvudet. Jag såg tre tjejer precis över vägen som inte såg så glada ut. Dem började sakta röra på sig.. åt, vilket jag tycker, är helt fel håll.
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Jag började andas fortare. Varför var dem tvungna att gå mot oss? Vad ville dem? Var det dem som kastade en sten i mitt huvud? Det gjorde förresten jädrigt ont. Jag tog handen snabbt upp på huvudet, lite ovanför pannan. Jag kände med finger topparna och kände att det var blött. Jag tog ner handen och såg att jag hade något rött på fingrarna. Det var inte som färg. Det var blod. Och jag kände hur det rann från bakhuvudet.
Jag kände fotsteg närma oss. Jag kollade upp. Tjejerna stod precis framför oss och blänge något enormt på oss.
- Så, ni har tänkt att ni ska in till killarna? Ena tjejen log med och försökte se snäll ut. Men jag visste att det var något fel..
- Ja, det har vi. Vadå då? Jag gjorde ingen min, jag bara kollade på dem.
- ''Vadå då'' Hon härmade mig fick genast en arg blick emot oss.
- Ni ska lämna dem ifred. Dem tillhör oss, fattar ni?
- Och varför ska vi det? Jag vände blicken åt sidan där Fanny stod. Varför sa hon det? Jag blev genast lite smått rädd för dem.
- Varför? Jo, jag berätta för dig varför, din biatch. För det första, dem tillhör oss och ni ska inte sno dem från oss.
För det andra, är ni för fula för dem. Ni är så äckliga att ingen egentligen vill ha er, och tro mig. Dem vill inte det heller. Den enda andledningen dem var på sjukhuset med er. Och ''tog hand'' om dig Felicia, är för att dem tycker synd om er. Ingen av dem gillar er. Jag kände hur mina ögon började tåras upp. Jag har alltid haft svårt att ta emot elaka saker folk säger till mig, jag har redan dåligt självförtroende. Det gör det inte värre när andra säger sådant till mig. Fanny var tvärtom. Hon kunde inte stå ut att folk säger elaka saker åt henne. Hon tar inte åt sig lika lätt. Hon har lätt att stå på sig. Men nu blev vi båda tysta.
- Vet ni vad? Vi vet att ni snackar bullshit. Ni är bara avundsjuka för att vi faktiskt känner dem, och ni inte. Lämna oss ifred och gör något vettigt istället. Tjejerna bara stod och hånskrattade åt oss. Vad är det för fel på dem?
- Avundsjuka? Ha, ni snor VÅRA killar. Och våga inte berätta för oss vad vi ska göra, era äckliga horor. Passa er noga. Hon gick nära Fanny och gav henne en hemsk blick.
- Annars..? Fanny log retligt. nej,nej,nej. Varför är du så korkad Fanny.
Plötsligt kom en knytnäve rakt i Fannys ansikte. Den ena tjejen hade gett henne en knytnäve rakt i ansiktet. Fanny låg på marken och blödde från näsan och läppen. Jag satte mig ner jämte henne och försökte ställa henne upp.
Dem gick därifrån och hån skrattade åt oss. Jag bara blängde på Fanny. Jag älskar henne, men det var bara korkat gjort.
- Du skulle inte ha sagt så emot henne. Det fattar du väl själv. Jag lät väldigt arg, och det borde hon förstå. Nu är hon skadad också.
Vi öppnade dörren och vi gick in i hallen. Vi försökte smyga till badrummet snabbt så inte killarna skulle se oss. Det är bättre utan mer problem. Det funkade dock inte. Niall kom precis ut ur vardagsrummet och han såg oss. Han tappade sakerna han hade i händerna och sprang fram till oss.
- OMG! WHAT HAVE HAPPEND? Jag bara kollade på han med en tom blick.
- Take Fanny with you in to the bathroom. I'm okey. Jag gillar inte att ljuga. Jag är inte okej, jag har ont.
Men Fanny hade blivit mest skadad och jag ville inte ''sno'' hennes uppmärksamhet. Hon behöver Niall nu. Inte jag.
Jag gick upp för trapporna och skulle gå in i badrummet när Harry fick syn på mig.
- Hey babe. Han log mot mig och jag bara hoppades att han inte skulle se mitt sår i bakhuvudet. Jag gick in i rummet och tog en pappersbit. Jag skulle precis blöta den när jag såg i spegeln att Harry var bakom mig. Han stod helt stilla och bara kolla förvånat.
- What happend? Fan, han har sett..
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
OKEJ, JAG ÄLSKAR ATT SKRIVA. DET BLIR ETT TILL INLÄGG. TRE PÅ SAMMA KVÄLL. JAG ÄR SNÄÄÄÄLL IDAG. Puss på er!!
Kapitel 15 ''You Make My Heart Race''
Previous:
Jag kände Harry satte sig bakom mig och när alla andra vänt sina blickar bort från oss, kysste han mig mjukt på halsen igen. Jag kände hur han närmade sig mitt öra och jag kände hans varma andetag.
- We can pick up that tonight.. Jag ryste i hela kroppen och jag ville bara kasta mig om honom kyssa han hårt.
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Vi låste upp och öppnade dörren till killarnas ''crib''. Vi hade varit här en gång innan så vi visste redan hur det såg ut och vart allt låg. Dem hade bara tre sovrum så vi fick dela upp oss lite. Jag och Harry skulle sova i ett rum. De andra sa emot mig när jag hade erbjudit att jag och Fanny kunde sova med några av dem andra. Tydligen var jag och Harry tvungna att sova själva för att vi var ''officiella'' nu. Men jag gav mig inte. Det blev jag, Fanny, Niall and Harry i det stora rummet som hade två dubbelsängar. Jag behövde inte säga så mycket, jag tror dem andra också förstod att det var något mellan dem. Man såg ju hur dem kollade på varandra hela tiden hos Eleanor.
Zayn och Liam skulle sova i ett rum. Louis ville inte sova själv så han bönade och bad som en bebis på knä att han skulle få sova ihop med Liam och Zayn. Dem kunde inte hålla sig för garv eller för hans så kallade ''charm'' så dem lät han.
Jag och Fanny hade pratat med hennes mormor och vi fick bekräftelse att sova borta över natten, hon förstod att vi ville umgås lite med killarna innan vi åker hem. Även om jag inte spenderat mycket tid med Lotta (Fannys mormor) dem senaste dagarna, gjorde vi det innan killarna kom hit. Hon är en jätte trevlig människa. Så omtänksam och skickar ut glädje till alla hon ser. Jag kommer faktiskt sakna henne när vi åker eftersom jag har faktiskt kommit bra överrens med henne också.
Jag och Fanny hade lämnat vårat väskor med lite kläder och sådant jag behöver för att vara här över natten, i rummet vi skulle sova i. Vi hade hämtat våra saker hos Lotta tidigare på dagen.
Jag gick ner till köket där både Louis och Zayn satt och pratade.
- Hey guys, whats up? Jag satte mig på stolen framför Zayn och jag log stort.
- We just talked about what we should do tonight.
- aaaaah. We could buy some food and then play games and stuff? We have already wach movies.
- That's a grat idea, Iza! Jag blev tyst. Jag kunde inte hålla mig. Liams uttryck när han sa det och.. hur han sa det. Jag började stor garva. IZA! Haha, vilken kille!
- Liam, Iza? Really? Jag satt fortfaranade och garvade men försökte lugna ner mig emellan orden jag ville få ut.
- I just thought it sounded cute! Liam log lite ner i marken. Efter en stund satt tillåmed Zayn och skrattade åt Liam. Liam kunde inte hålla sig länge till heller. En stund så satt vi alla och skrattade ihop. Det var en härlig känsla.
Jag skrattade fortfarande och jag ställde mig upp och påvägen ut till hallen slog jag till han lite löst på armen.
- Yeah, cute, Liam. Reeeeeally adoreble. Fanny skrattade så hon grät. Jag vet inte om det var åt mig eller åt Liam. Men hon skrattade iallafall, så jag var inte ensam.
Vi hade bestämt att ta med mat från Teri Chicken. Det är en restaurang där det bara är kyckling. Inget kött eller något annat, bara massa kycklig. Jag älskar den restaurangen och var enormt sugen på kyckling vingar. Vi köpte två stora bunkar med kyckling vingar och fick med två stora Cola:or också.
När vi var precis utanför dörren och skulle gå in fick jag något i huvudet. Jag vände mig om för att se vem som kastat det som jag fick i huvudet. Jag såg tre tjejer precis över vägen som inte såg så glada ut. Dem började sakta röra på sig.. åt, vilket jag tycker, är helt fel håll.
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Jag har enormt tråkigt ikväll och vill få bort mina tankar från all skit just nu. Så jag kommer vara snäll mot er och ger er två kapitel ikväll!! Jag kommer strax med ett till..
Det finns en andledning till.. det är att slutet på detta kapitlet är så spännande, så vill fortsätta, hihih.
Kapitel 14 ''You Make My Heart Race''
Previous:
We knocked at Eleanor's door and the door opened. I reached up our together plaited hands in the sky.
- We're official now. I looked at Felicia and she smiled big. So did I.
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Felicias view
Jag och Harry klev in i Eleanors farmor & farfar's hus. Det var ett stort vitt hus. Inuti när man kom in i hallen, var det trä golv och trä tak. Väggarna var vita. Till höger av hallen var det ett sovrum. Det såg ut som hennes farmor och farfars rum eftersom det var en dubbelsäng och såg orört ut. Till vänster var det en vit stängd dörr där det var en skylt där det stod ''Toilet'' med rosa bokstäver. Om man kollade rakt in så var det ett stort rum. Det var vardagsrummet. När vi kom in sat alla killar och Fanny i soffan. Det var var en stor grå hörnsoffa. Framför soffan stod ett vitt soff bord och framför bordet var det en halvstor platt tv. Inte så illa för att vara lite äldre. Till höger i hörnet av vardagsrummet var det ett kök och sedan rakt fram var det ett par till rum. Antagligen Eleanors rum och lite fler rum. Det var väldigt mysigt och lagom stort här inne. Eftersom det var så ljust så fick man en härlig kick när man klev in.
Killarna skrattade åt Louis som satt och gjorde en massa roliga chester med hans händer. Han såg väldigt roligt ut faktiskt, jag försökte hålla mig för att inte börja garva mitt i sådära.
- HEY GUYS! Eleanor kom inspringades i vardagsrummet före mig och Harry. När vi kom in stod alla och stirrade på oss. Antagligen hade hon sagt något om oss och vi tog sakta upp händerna och log.
- We're official now. Sa Harry med ett stolt leende på läpparna. Den killen. Han gjorde mig galen även om jag inte kännt han så värst länge. Han hade tagit hand om mig så väl när jag hade skadat mig och ingen hade gjort det förut. Jag hade blivit rörd och han visade verkligen att han brydde om mig. Samtidigt fick han mig och skratta och le som ingen annan fått. Det är något speciellt med han. Jo, jag har sett han på TV, videos, Twitter och intervjuer. Men det är inte samma sak. Jag känner han nu, på riktigt. Kändis crush kan man alltid ha.
Fanny kom springades upp till mig och kramade om mig och hon log så stolt med blicken ''vad-var-det-jag-sa-''. Jag bara himlade ögonen åt henne och skrattade. Killarna kramade om Harry och alla sa grattis till oss och sedan satte vi oss i soffan.
- Mamma har inte ringt mig alls och undrat hur jag mår. Vet hon ens om allting? Jag kollade på Fanny lite oroligt.
- Ja, det antar jag iallafall. Mormor ringde innan och sa att hon hade pratat med Karin. Hon log så glatt. Jag bara älskade att se hennes leende, det är guld värt.
- På tal om trollen.. Sa jag när jag såg mammas namn på mobilen och jag svarade direkt.
- Hej mamma.
- Hej gumman! Vad hittar ni på?
- Just nu är vi hos Eleanor. Louis flickvän. Vi sitter bara och pratar lite. Vad gör ni? Mamma lät väldigt glad men samtidigt lite bekymrad. Och jag visste över vad.
- Nämen, vad roligt. Du får hälsa alla sen. Jag nickade, även om jag visste att hon inte såg mig.
- Jag pratade med Fanny's mormor för en stund sen. Hur mår du nu? Jag är orolig för dig..
- Jag mår bra, mamma. Jag var bara borta några timmar. Doktorn sa att allt är stabilt och jag mår bara fint. Inte ont någonstans.
- Bra. Är du säker att du inte vill åka hem tidigare? Även om det bara är 3 dagar kvar så kan det ändå kännas jobbigt, eller? Jag kom och tänka på det. Just det. Vi ska hem och bara 3 dagar.. TRE DAGAR. Det är totalt ingenting. Om 3 dagar ska vi hem till lilla Karlstad och sedan bara glömma allt? Jag och Harry är ju tydligen officiellt med vårat förhållande. Vad ska jag göra? Jag och Fanny kan ju inte bara släppa allt. Killarna var några av mina närmaste vänner nu och Harry är min pojkvän. Tankarna gjorde mig nere och jag kände att en blöt tår sakta rann ner för min kind.
- Felicia? Jag hörde mamma prata. Just det, jag hade glömt av att jag fortfarande pratade med henne.
- Oj, förlåt. Jag kunde inte sluta tänka på att vi ska hem om tre dagar.. Jag lät nästan gråtfärdig i rösten.
- Gumman. Ni hinner göra massor på tre dagar. Oroa dig inte!
- Det är inte det.. No acaba de salir de Harry aquí. No los otros chicos, tampoco. Yo y Harry tienen una relación oficial ahora. No sé cómo hacer mamá.
- Te entiendo. Los chicos y Harry pueden venir aquí? Karlstad no es tan grande y por supuesto puede ir a ellos. No se preocupe. Todo se arreglará. Si usted y Harry se aman realmente, usted va a resolver esto fácilmente. När det kom till råd, var min mamma den bästa. Hon gav alltid råd och stöttade mig och hon fick mig alltid se allting på den bra sidan. Det är tack vare henne jag är så glad och posetiv den mesta tiden.
- Si.. Men jag ska försöka umgås med dem lite nu. Tack mamma, du är bäst. Te amo mami. Hablar con usted mañana.
- Ja, det gör vi. Te amo, Ellice. Jag la på och lade ner mobilen i fickan. Jag tänkte börja prata med killarna och vände min blick mot dem. Jag såg att dem redan satt och kollade på mig som om dem sett ailiens och ett rymdskäpp.
- What? Jag skrattade lite åt dem. Dem såg faktisikt hur roliga ut som helst när dem satt där med deras konstiga blickar.
- I knew that was spanish and not swedish. Because i know how spanish sounds like 'cause Niall speaks fluent. So, why do you speak spanish with your mom? I guess it was your mom, i just got the word ''mamma''. Jag skrattade lite åt Liam som satt där med ögonen stora som jag vet inte vad. Haha, han såg riktigt rolig ut.
- I'm half spanish. My parents are from Spain so speaking spanish with eachother. And yes, it was my mom.
Killarna kollade fortfarande konstigt på mig.
- Why didn't you mention that? Harry kollade konstigt på mig, han också.
- 'Cause it's not a big deal? And we have never really spoken about my family at all.
- IT'S A BIG DEAL. SPANISH IS AWSOME! I want to be from Spain.. Niall garvade lite åt sig själv och jag bara skakade på huvudet åt dem samtidigt jag skrattade lite. Killarna började prata lite med varandra och jag satt där och lyssnade och skrattade med dem. Eleanor var så trevlig och hur rolig som helst. Hon var lika galen som Louis, dem var en perfekt match.
- You sounded sexy when you spoke spanish.. Jag kände att någon var nära mitt öra och jag kände igen den rösten. Jag vände mig om och där stod Harry bakom mig och log flörtigt. Jag blinkade mot honom och tog hans hand.
- Oh, really? Jag log flörtligt mot honom. Han nickade och log snett.
- Oh yeah, you did babe. Jag kände hur han började kyssa min hals. Det var riktigt mysigt.. Jag tog min hand och lade den mjukt på hans nacke och tryckte han närmare.
Jag kom på att vi satt precis jämte våra vänner och jag tog sakta bort Harry ifrån mig. Jag vände mig och om och såg alla kollade retligt på oss. Jag kände hur mina kinder sakta blev röda och varma. Fanny såg att jag började rodna och hon garvade åt mig, precis som alla andra. Hon slog mig lite på armen och blinkade. Hon var så irriterande när hon försökte reta med mig sådär, men jag kunde inget annat än att le blygt åt henne.
Jag kände Harry satte sig bakom mig och när alla andra vänt sina blickar bort från oss, kysste han mig mjukt på halsen igen. Jag kände hur han närmade sig mitt öra och jag kände hans varma andetag.
- We can pick up that tonight.. Jag ryste i hela kroppen och jag ville bara kasta mig om honom kyssa han hårt.
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Jag vet att det kanske inte är inspirerat osv. mellankapitel. Jag har ingen inspiration idag. Jag fick idag repa på att.. en förraklass kompis till mig och en person som jag var väldigt nära förut.. Han har krockat med en moped i en bil och brytet nacken och nu ligger han i koma. Det är är fan sjukt. Han var som en bror till mig innan. Men jag hoppas att ni förstår varför jag inte är så ''inspirerad'' idag. Jag vet inte om det blir inlägg imorn heller. Men jag.. vill bara att han ska bli bra. Det är allt jag vill...
DÅLIG UPPDATERING
Ledsen för dålig uppdatering. Jag spenderade min dag och kväll/natt igår med en av mina bästavänner som jag inte träffat på hela sommaren. Hon ska till Spanien på torsdag och vill umgås med henne innan hon åker. Ska spendera dagen idag med henne och några till också. Så blev inget inlägg igår eller idag på dagen. Kommer antagligen ikväll. Tack för att ni läser alla kära läsare. Love you. x
Karaktärerna
Jag har kommit på mig själv att jag inte har typ.. gett så mycket detaljer om typ själva karaktärerna. I det här fallet, Felicia och Fanny. Så jag tänkte göra det nu, så ni har typ en grund att bygga upp en bild om dem. Om ni förstår hur jag menar?
Felicia
Hon har långt mellanbrunt hår med ljusa och mörka slingor. Hennes halv tjocka hår går ungefär till midjan. Precis ovanför troskanten. Hon har kristall blåa ögon, precis som Niall.
Felicia har en stil mellan pojkflicka och flickstil. Hon skippar hela grejen med blusar och Johnny Bulls. Hon kör istället på t ex blåa jeans, rumplångt urringat knall gult linne och VANS. Hon sminkar sig aldrig, hon går så ofta hon kan naturlig, eftersom hon tycker det är onödigt att sminka sig.
Hon kan ha klänning ibland, men det är isåfall bara på speciella tillfällen eller kanske någon gång under sommaren när det är varmt. Resten av sommar perioden kör hon på shorts och enkla, luftiga tröjor.
Hon gillar att ha sitt hår utsläppt, annars har hon det i en toffs. Efter hon duschat så låter hon det lufttorka eller sätter det i en fläta, vilket hon gör varje kväll också, så att det blir naturligt lockigt.
Hon älskar att dansa, spela fotboll och musik. Hon är en väldigt glad och sprallig tjej, därför gillar hon att göra saker där man håller igång. Och att pranka med personer. Hon är väldigt öppen och har lätt att skaffa en 'connection' ihop med nya människor.
Hennes föräldrar är från Spanien så hon pratar ofta spanska med sin familj och det är hon helt okej med. Även om hon själv är hel svensk älskar hon det spanska språket.
I musiken ser hon inte bara upp till 1D. Hon är också väldigt beroende av Ed Sheeran, Olly Murs och Coldplay. Hon gillar också Laleh, Melissa Horn, Markus Krunegård i Svenskmusik. Hon gillar avslappnad musik för det får henne att vara lugn och får henne in i hennes tanke bubblor. Det får henne också att påminna sig själv hur viktigt det är att leva livet. No regrets.
Fanny
Hon har mellan brunt hår som går lite nedanför axlarna. Hon har grön, bruna ögon och lite ljusa fräknar. Dem syns inte alls mycket utan dem är väldigt ljusa.
Fanny gillar också att spela fotboll och hon älskar musik. Hon spelar väldigt bra gitarr och hon är nästan som ett proffs med studio grejer. Iallafall att spela in och fixa lite med musiken via hennes Mac.
Hennes stil är inte heller så tjejig. Hon går helst runt i mjukis hela dagarna om det nu var så. Annars är det oftast bara ett par tajta jeans och någon enkel tröja. Hon sminkar sig inte så mycket på vardagar, bara lite puder ifall hon tycker hon ser blek ut. På fester så har hon mer rockstil ungefär och då kan det hända att hon sminkar sig. Hon har helst sitt hår utsläppt i enkelt platt.
Fanny gillar ungefär samma musik som Felicia men hon har inget emot t ex Swedish House Maffia eller Skrillex.
Hon är precis som Felicia, en glad och sprallig tjej när man väl lärt känna henne.I början när hon lär känna en ny person kan hon vara lite smått blyg. Iallafall när hon är själv. Hon brukar känna sig mera avslappnad när hon är med Felicia, för att hon är raka motsatsen
Gillar att leva lifet fullt ut och no regrets. Hon gillar att pranka med vänner och familj.
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Hej, jag hoppas ni fått en mer bild av tjejerna nu. Jag måste sticka, har lite bråttom så kapitlet kommer ut senare ikväll. PUSS PÅ ER!
Kapitel 13 ''You Make My Heart Race''
Previous: Jag satte mig och han omfamnde mig med hans muskulösa armar. Det var här jag hör hemma. I Harry's famn. I hans varma kramar. Jag lutade mitt huvud mot hans bröstkorg och kunde höra hans hjärta dunka. Dun dun, dun dun, dun dun. Vi lade oss ner så han låg bakom mig och han höll fortfarande sina armar om mig. Och jag kunde fortfarande höra hans hjärtslag. ag ville bara sluta ögonen och vara här föralltid. Men jag kom hit med han själv för en andledning. Jag måste prata med honom..
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Jag vände mig om och mötte hans blick. Den såg en aning ledsen ut samtidigt som den var lugn och kärleksfull. Jag tog sakta upp min hand och smekte den över hans kind. Jag kollade rakt in i hans ögon. Ju djupare jag såg, ju mer såg jag att något var fel.
Jag satte mig upp så jag kunde se i hans ögon rakt ifall jag skulle prata med honom. Jag känner mig mer bekväm att kolla i personens ögon när jag ska prata seriöst. Iallafall om saker som sådant här. Jag satte mig precis brevid honom och tog i hans hand.. Han kollade på mig. Bara kollade. Han sa ingenting och såg inte frågandes ut heller.
- Harry.. startade jag och andades ut. What's wrong? And don't say there isn't something wrong. I know it is. I can see it in your eyes. Defentily when you started crying at the hospital from outa nowhere. So talk to me now. Please. I know we have'nt really said it's you and me.. but i really like you, Harry. And the most importen, i care about you.. Jag kollde upp på honom och jag såg att hans ögon hade tårats upp. Jag tog upp min tumme och torkade bort tårarna innan dem knappt hunnit falla.
Harry sade inte så mycket på någon minut. Sedan tog han ett djupt andetag och kollade mig rakt in i ögonen.
- Everything is my fault. Jag såg hur tårarna rann ner för hans kinder.
- It's my fault that we fell. It's my fault that you had to go to hospital. It's my fault that you have bandage around your head. It's my fault that you... Jag kunde inte låta han forsätta längre. Inget var hans fel. Absolut inget.
- Harry! Nothing is your fault. We slipped at something, you couldn't see that stone or what it now was. It wasen't your fault. No ones! It was a accident. Okey? Don't blaime this as yourself. Never! Han kollade på mig med hans röda ögon.
- Come here. Sa jag tyst och jag omfamnade honom. Jag kramade han hårt och jag ville inte släppa honom. Hur kunde han tro att det var hans fel? Han kunde inte se in i framtiden och se att det skulle komma en sten där och att vi skulle snubbla? lilla Harry.
Harrys view
I felt so sicured here in her arms. She was so... unbelieveble wonderfull. No girl had hold me like this and tried to calm me down. She was a angel. I'd never even felt this to a girl before. She was so beutiful. In every way. She took care of me. I should be the one who take care of her now, but i couldn't resist laying in her arms. The only woman who had been this nice and comforting to me before is my mum. No one els..
A while after I had calmed down, we just sat in the sofa and just.. did nothing. She laid in my lap and i played with her hair. She had closed her eyes and she hold my hand. She is so beutiful.. Just laying there.
The scentence that she had said eairlier came up in my head. ''I know we haven't really said it's you and me..''. I know we had kissed two times and everytime it just felt amazing. It felt like fireworks just blowed up and like i was in a dream. I just had to tell her that I want her to be mine. I want to call her mine, just mine. No one elses.
- Ellice..? I remember that in the beggining when we met, Fanny had called her that and I thought it sound so cute. She reacted really fast. Probably because I sad Ellice, instead of Felicia. She gave a small laugh and smiled.
- Yes, Hazza? I lighted up in a big smile. It sounded really adoreble when she said it.
- I want to talk to you about something.. She didn't answer. She just looked at me with a look that I should continue.
- Earlier you said that we haven't said that it's you and me.. And.. I want to be able to call you mine, Ellice. I really, really like you. She lighted up in a really big smile and she sat up. She still looked at me with happiness in her eyes.
- Like.. I just.. wondering.. I was a little bit nervous, 'cause i knew she is something speciall. I don't want to mess this up.
- Do you want to be my girlfriend? It's okey if you thinks it to early, i can wait and we can.... I didn't have the chance to continue before she stopped me with a kiss. It's was the best kiss I've ever had. I took my hands on her waist and lifted her up in my lap and she took her hands around my neck. This felt really good. Our lips torned apart. She smiled big at me.
- Mr. Harold Edward Styles, i would be anord to be your girlfriend. I smiled big at her. I smiled because she said my full name. She remembering it. It sounded adoreble. But mostly I smiled because now It's me and her. Felicia and Harry. Harry and Felicia. Hellice.. I hope the fans can came up with something better. They're very cleavour tho.
- Do you want to tell the others? The fans? She smiled big.
- I would like to tell the whole world that you're mine, Haz. But we can start with our friend. Sound good? She kissed me like that again. I looked at her and smiled big as I can. She want to tell the whole world..
We knocked at Eleanor's door and the door opened. I reached up our together plaited hands in the sky.
- We're official now. I looked at Felicia and she smiled big. So did I.
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Vet att min duuuuuude Mikaela läser så.. HEJ DUDE!!! :D
och alla följ hon & mig på twitter. Jag tänkte börja informera där varje gång jag har lagt ut ett kapitel, vad tycker ni?
Och om att starta en facebook sida? gillning sida nivet, så jag kan uppdatera där med? VAD TYCKER NI?
Mikaelas twitter: NiallersLife
Min twitter: deHoranuniverse
26 UNIKA BESÖKARE!
Hahaha, rätt löjligt. MEN JAG ÄR GLAAAAAAD!!
Bara en sak till.. fortsätt kommentera, jag älskar era kommentarer. KEEP GOING DUDES! Tack så hemskt mycket för alla som är inne! Snart kommer ett till inlägg. Ni är grymma!
Bara en sak till.. fortsätt kommentera, jag älskar era kommentarer. KEEP GOING DUDES! Tack så hemskt mycket för alla som är inne! Snart kommer ett till inlägg. Ni är grymma!
Kapitel 12 ''You Make My Heart Race''
Previous:
- Ja, men det förstår jag. Du kom in med ett jack i ditt bak huvud och du blödde hyfsat mycket. Vi fick sy några stygn men allt är stadigt. Du har andats bra när du varit avsvimmad så det är inget att oroa sig för. Felicia log mot läkaren och såg lugn ut.
- Jag kommer tillbaka om en liten stund och då kan du skriva ut dig. Läkaren gick ut ur rummet och sedan blev det tyst. Tystnaden bröts snabbt av en Harry som sprang fram till Felicia och kramade om henne försiktigt.
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Bild 1: Felicia &Harry hemma Bild 2: Harry på sjukhuset
Harrys view
I woked up by someone walked in the room and started talking. It sounded like a doctor. What if Felicia had woken up? My heart started beating faster. What if she haven't and the doctor said some horrible things? Like she never going to wake up? I still had my eyes closed. I did'nt listen so much what the other said because I was still in my own thoughts. I slowly opened my eyes. There she laid. Awake. With a bandage around her head and she was smiling. I stood up and walked to the bad fast. The girls turned their eyes against me. When I was behind the bed where my love laid, I huged long, but I was still carefull. After I let her go, i sat down at the chair next to her. I looked her in her eyes and I took her hand. I stroked her hand and smiled to her.
- Babe... I said low and I still looked her in her eyes. She smiled at me and her hand touched my cheek. She strooked it slowley. I puffed out and suddenly she looked at me worried.
- What is it honey? She looked confused. It wasen't meant to confusing her. I'm just happy and relised that she is awake.
- I'm just glad that you're awake. I thought for a moment that you wasen't going to wake up.. I looked down at her hand and a tear slowly run down my face.
- I'm here now and I'm awake. Isn't I? You don't have to be worried about that anymore. I'm feeling fine. I breathed out again and turned my eyes up and looked at her.
- You're sure? I gave her a worried look. I was worried that she wasen't okey. That she maybe actully feeling down. I caused this. I still felt guilty after that I dropped her. I felt guilty for not saw that stone or what it now was that baning her head. It was till my fault. I should had looked more where we went.. I felt that a tear again run down my face.. Not just one, two. Even three..
Felicia took away the tears from my cheek and then she took my head against her and hold me tight.
- Baby, everything is going to be alright. Don't cry, please don't cry.. The docter said I could write me out today. I'm fine, Harry... She whispered to my ear and stroked my hair slowly. I took away my tears with my hand under my eyes and I sat up. I looked at her and she smiled that calming smile and I couldn't be something else that calm right now. I trusted her. I had to.
Felicias view
Någon timme efter doktorn hade varit i rummet kom hon tillbaka. Hon berättade att allt var stabilt och att jag kunde skriva ut mig för att åka hem. Jag kände lyckan inombords. Jag ville bara hem och bara vara. Jag ville hem och vara med Harry. Jag var tvungen att få honom glad på något sätt också. Han var verkligen nere. Han hade suttit vid mig och gråtit ett tag. Han tog verkligen det här hårt och det bekymrade mig. Jag blev så ledsen varje gång jag ser han nere. Jag visste inte vad jag skulle göra när han helt plötsligt brast ut i, var det kändes som, ett ton tårar. Jag tog in han i min famn och höll om honom hårt. Jag smekte han upp och ner i hans hår och försökte prata lugnt med honom. Ett tag efter hade han lugnat sig och vi kunde prata som vanligt. Men jag såg ändå på honom att han var fortfarande bekymrad. Jag hoppas inte att det är något som har hänt samtidigt jag var borta. Något hemskt. Jag ville inte tänka så. Jag måste kolla med han om han vill följa med mig hem. Jag måste prata med honom. Jag gillar inte att se han såhär. Tänk om det är hela sitationen? Jag hoppas han inte tycker att det var hans fel. Jag vet att han har lätt att ta på sig skulden över mycket. Det är inte alls fel, inget alls. Inte ens nära hans fel.
Jag pratade med Fanny och Eleanor om att jag måste prata med Harry. Vi bestämde att jag skulle åka med Harry till deras ''crib'' medans tjejerna och resten av killarna skulle dit Eleanor bodde. Hon stannade hos sin farmor's hus lite utanför Stockholm. Hennes farmor var inte där, hon var på semester så Eleanor kunde bo där när hon väl var här. Vad bra, då har vi chans att få träffa henne mer.
När jag och Harry kom in i huset gick vi direkt till TV rummet. Jag hade ingen lust att vila även om Harry försökte övertala mig till det. Det kändes som jag hade sovit i flera år, det var tillräckligt för nu. Han satte sig först och han klappade på hans knä. Jag satte mig och han omfamnde mig med hans muskulösa armar. Det var här jag hör hemma. I Harry's famn. I hans varma kramar. Jag lutade mitt huvud mot hans bröstkorg och kunde höra hans hjärta dunka. Dun dun, dun dun, dun dun. Vi lade oss ner så han låg bakom mig och han höll fortfarande sina armar om mig. Och jag kunde fortfarande höra hans hjärtslag. ag ville bara sluta ögonen och vara här föralltid. Men jag kom hit med han själv för en andledning. Jag måste prata med honom..
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Det blev mycket känslor och lite dialoger idag. Men jag kände att jag ville bara skriva, skriva detaljer och känslor. Jag vill att ni som läser, ska kunna känna känslorna på ett ungefär. Inte bara typ ''hon ser ledsen ut och jag blir ledsen när hon är det'' utan mer.. På riktigt. Mer känslosamt. Jag vill att de som läser, ska kunna få in känslorna. Förstår ni hur jag menar? :)
Eftersom jag var borta i några dar utan uppdatering tycker jag att jag är skyldig er ett till kapitel. Det kommer om en liten stund. Hold up! Plus, jag har grymt tråkigt ikväll. TACK FÖR ALLA FINA KOMMENTARER! Det känns awsome!
Förresten, ska några av er in och se killarna när dem kommer? Jag vill bara gråta sönder.. Har ingen ALLS möjlighet att komma upp dit, har ingenstans att bo... mitt liv suger.
Kapitel 11 ''You Make My Heart Race''
Previous:
Jag tittade igen upp i Niall's ögon och jag fastnade. Dem var så fina. Så.. blåa. Dem glittrade. Precis som havet var nere i Varberg när jag och Felicia var där. Det var så fint.. så magiskt. Niall's ögon var som.. hans ögon fick stjärnorna se ut som dem inte glittrar. Jag vaknade upp av mina drömmar av att han böjde sig fram och kysste mig ömt på munnen. Jag kände hur fyrverkerier smällde i mina tankar. Jag kände mig på något sätt.. fri. Jag kände mig extremt glad. Lycklig. Kär. Defenetivt Kär.
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
När jag och Niall var tillbaka på rummet var det knäpptyst. Jag tittade in och såg Liam sitta in en stol och sten sov med hans mobil i handen, som han hade somnat samtidigt hållt på med den. Sött.
Zayn satt på stolen jämte och hans hoddie som en kudde att luta sitt huvud på. Harry satt på en stol med sitt huvudet på sängkanten jämte Felicia. Han låg och kramade hennes hand. Han såg så fridfull ut, men samtidigt inte alls. Jag kollade på Niall och fnissade lite. Dem såg alla så roliga ut.
Men, vart är Louis? Jag såg inte hans någonstans. Jag tittade på bak igen på Niall med en frågande blick. Jag tror inte han riktigt förstod vad jag menade.
- Louis..? Frågade jag och kollade på han igen. Han rykte till och mimade ''aaaah'' och började kolla runt i rummet och utanför. Han rykte på axlarna och såg lite orolig ut. Precis när jag tänkte ringa honom, började min mobil vibrera. Det var Louis. Vad bra, tänkte jag.
- Hey man, i was just about to call you. Where are you? Louis började småfnittra och jag gjorde en frågande min. Jag kom sedan på att han kunde ju inte se mig. Precis när jag skulle fråga varför han fnittra, hann han före. Igen.
- Calm down, Fanny. I'm on my way.
- Okey, good. Jag skulle precis säga hejdå och lägga på när han började prata igen.
- One more thing.. Please don't be angry at me now, but. I went and picked up Eleanor. I haven't met her for a long while. Is it okey if she follows me in? Jag började tveka lite.. Eleanor verkade ju som en bra tjej, men kände lite konsigt när Felicia var nästan i koma och allt var bara så knepigt..
- I just though you would need a girl friend when you are in a tough time.. Jag hörde på hans röst att han började bli lite rädd för hur jag skulle reagera. Eftersom jag bara hade blivit helt tyst. Jag kunde inte låta bli att le med tanken på att Lou brydde sig så. Jag var bara tvungen att ge mig. Det kunde faktist vara bra med en tjej kompis just nu.. Bara få prata av mig liksom.
- Well, I could actully need a girl friend right now.. Jag kunde se hur Lou log i andra änden av telefonen. Jag lot och bara skakade huvudet. Lilla Louis.
- GREAT! We're with you in two seconds! Han lät plötsligt så glad när han lade på. Jag lade ner telefonen och Niall bara kollade frågandes på mig.
- He picked up Eleanor and they're here... now. Sa jag och log när jag såg att dem var precis utanför dörren. Lou såg glad ut och det gjorde Eleanor också. Skönt att se några glada leendén igen. Det hade jag inte sett på ett tag, jag kände mig lite smått glad också. Det kändes också som det var evigheter sedan. Även om vi bara varit här i 10 timmar. Eller, bara och bara.
- Hi, I'm Fanny. Jag räckte fram min hand och log mot Eleanor. Hon log stort tillbaka.
- I'm Eleanor, as maybe already know. Jag nickade glatt tillbaka mot henne. Hur visste hon det? Hade Louis berättat att jag och Felicia egentligen var bara fans?
- I told her that you two are fans.. Fyllde Louis i precis som han hade läst mina tankar. Jag gjorde en ''aaah'' min och sedan sa jag att Eleanor kunde sätta sig ner. Hon log mot mig och satte sig ner.
- Are you sure I'm not just walking in here? It feels like that.. Hon låg snett mot mig. Jag kollade på henne och fnissade lite.
- Ofcours you're not. It feels kind of nice having a girl around after being with these guys alone for almost 10 hours.. Hon skrattade lite och sen pratade vi bara på. Det kändes skönt att ha en tjej att prata med. En ny person också, jag gillar att lära känna nya människor. Det känns så fritt. Eleanor var verkligen helt underbar tjej och jag kunde verkligen förstå varför Lou älskade henne så.
Efter några timmar så var vi alla lite trötta. Jag och Eleanor hade pratat och småskrattat som om vi hade haft känt varandra i flera år. Det kändes bra. Nu hade Niall och Louis också somnat. Harry hade vaknat till lite då och då och bytt sin sovställning men sedan somnat om igen. Zayn och Liam hade inte rört sig en sekund kändes det som. Ibland undrade jag om dem ens andades. Ja, det gjorde dem. Jag hade faktist kollat extra noga, men dem var bara så stela.
Eleanor satt och kollade på Felicia och hon såg genast lite ledsen ut. Hon vände sig mot mig och såg bekymrad ut.
- I understand if you don't want to answer this.. But how did all this actully happend? Jag log lite snett mot henne. Jag var ju okej med att hon frågar, men jag vet inte riktigt hur jag ska svara. I stortsett var det bara Harry var det var som hände. Knappt han visste.
- Actully.. No one really has a clue. Or me, Liam, Zayn, Louis and Niall went to the car to get the food. Felicia and Harry was out in the water and had their little romantic moment, kinda. Jag och Eleanor fnissade till lite. Then when we came back Felicia layed on the sand unconscious and Harry was in kind of chock. He told us that he carried her around his waist on the way back up from the water and from outa nowhere they fell. From tha moment she has just been unconscious. The doctors has sew a few stidges in her forehead 'cause she was bleeding.. Jag tog en paus och bara kollade Felicia. Jag kände något tog i min hand. Jag vände mig om och Eleanor satt och kramade min hand och log lugnande mot mig.
- She will be okey. She is breathing, right? Don't worry, Fanny. We are here for you. I'm here for you. Jag log mot henne och kramade om henne. En tår rann sakta ner för min kind. Eleanor var så himla snäll. Hon fick mig att bli lugn. Jag kände mig så trygg med henne på min sida. Det kändes så bra.
Jag hörde hur någon började mumla. Jag reagerader snabbt och tittade runt i rummet. Killarna sov helt stilla precis som dem gjort hela tiden. Det fanns bara en kvar som kunde ha gjort det ljudet. Jag vände mig förvånat om till Felicia. Där låg hon och sakta slogs henne ögon upp. Jag reste mig upp och satte mig på knä brevid henne. Jag tog i hennes hand och log mot henne.
- Hej vännen, hur känner du dig? Hon vände sig snabbt mot mig och hon log tillbaka.
- Lite yr bara.. Och jätte huvudvärk. Hon kände sakta på hennes bak huvud och hennes ögon spärrades upp lite. Hon tog sakta bort handen och kollade frågandes på mig.
- Du och Harry ramlade på stranden och du måste ha slagit i ditt huvud i något hårt. Du blödde väldigt mycket men läkarna säger att det är ingen fara. Hon pustade ut och log mot mig. Hon kollade runt i rummet och fick syn på Eleanor. Hon vände sig till mig och kollade frågandes på mig igen. Jag hörde hur Eleanor fnissade lite.
- Did I scared you? Eleanor kom fram sakta till mig och Felicia och log mot henne. Felicia sken upp i ett stort leendé. Hon mimade mot mig glatt ''Det är Eleanor Calder'' Jag fnissade lite mot henne och nickade. Felicia vände sig mot Eleanor och log.
- No, it's okey. I just got a little suprised. Eleanor log mot henne stort.
- Well, good. I almost though i scared you big time.
- No, i'm good. But what are you doing here? Not offense meant.. Felicia log lite snett i hopp att Eleanor inte skulle ta det på fel sätt. Eleanor log glatt mot henne och flyttade sig närmare oss.
- Louis brought me here. I hope it dosen't bother you?
- No, ofcours not! I'm glad to have you here. Also then Fanny did'nt have to be alone while... these guys is sleeping. Not suprised tho. Vi alla började skratta lite. Det var faktist sant, man ser dem sova överallt.
Några minuter senare kom en läkare in.
- Åh, Hej Felicia. Jag ser att du har vaknat, vad bra. Jag är din läkare, Penny. Hur känner du dig? Hon log mot oss. Hon gick mot Felicia och ställde sig framför oss med ett stort block och en penna. Hon såg väldigt trevlig ut. Annourlunda mot dem flesta läkarna jag mött. Dem är så tjuriga. Penny, som hon hetter, var så trevlig.
- Jag mår bra. Jag har bara lite huvudvärk.
- Ja, men det förstår jag. Du kom in med ett jack i ditt bak huvud och du blödde hyfsat mycket. Vi fick sy några stygn men allt är stadigt. Du har andats bra när du varit avsvimmad så det är inget att oroa sig för. Felicia log mot läkaren och såg lugn ut.
- Jag kommer tillbaka om en liten stund och då kan du skriva ut dig. Läkaren gick ut ur rummet och sedan blev det tyst. Tystnaden bröts snabbt av en Harry som sprang fram till Felicia och kramade om henne försiktigt.
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Jag kände att det blev ett väldigt långt och kanske mindre spännande kapitel idag med. Dock så ville jag ha med Eleanor och det fick jag. Nu är Felicia vaken iallafall och mår bra. :)
Tack för att ni läser min novell än så länge, kära läsare. Fortsätt kommentera!! NÄSTA AVSNITT BLIR MER SPÄNNANDE OM VI KOMMENTERAR!!
Kapitel 10 ''You Make My Heart Race''
Previous:
Jag ställde mig upp och kramade om honom. Jag kände hans blöta kinder mot min axel och jag strök han sakta med min hand på hans rygg. Jag backade bak och kollade i hans ögon.
- I want to believe the nurces to. I know where you siting. We are all worried about her, not just you and me. The other guys to. I'm going to believe she is gonna be alright. She is. Okey? You hear me? She is going to be alright. Just fine. I'm here for you, honey. Jag kramade om honom en stund till och han log tackande mot mig.
Jag kollade snabbt bakom hans axel och fick en syn av en till person. Vem kan det vara? Oh nej. Fan också.
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Jag trodde att jag ville svimma. Varför var han tvungen att vara här? Han hade ingen andledning att se efter oss. Han fick syn på mig och han ursäktade killarna och gick mot mig. Jag bara blängde på honom. Jag hade nu släppt taget om Harry och bara stod och stirrade.
- Hur är hon? Han såg orolig ut. Eller snarare ''orolig'' ut. Han bryr sig knappast om Felicia och det visste jag, hon och alla andra. Idioten hade skilts sig från hennes mamma flera år sen. Han brydde sig bara om median och hans ''karriär'' mer än sin familj. Efter att han hade slått Felicia och Karin, det är hennes mamma, fick jag nog.
- Som om du bryr dig. Fnäste jag mot honom. Han gav mig en arg blick och gick sakta mot mig. Han tog hårt tag i min handled.
- Din skitunge, du ska vara tyst. Vi båda vet att jag inte bryr mig om varken henne eller dig. Jag är bara här för att få bra kritik via median. Så du ska inte vara ivägen, förstår du? Jag drog ur min hand från hans gräpp och jag backade och blänge fortfarande ilsket på honom.
- Säg inte åt mig vad jag ska göra. Median bryr sig inte ett jävla skit om dig. Varken Felicia eller Karin är din familj längre. Försvinn härifrån. Jag pekade mot dörröppningen och höjde ena ögonbrynet medans jag blängde på honom. Han bara hån skrattade åt mig. Han gick fram mot mig och tog tag i mig hårt om armarna så jag inte skulle ha en chans att dra mig ur. Han viskade i mitt öra med en sliskig röst.
- Jag kommer inte gå härifrån förr- Han blev avbruten av Niall som såg att han höll fast mig underligt. Niall stod bakom Rolf och och knackade han på axeln och gav han en ilsken blick.
- And what are you think you doing? Let her go. Now. Han peckade på mig och han gav en ilsken blick återigen.
Rolf hånskrattade åt honom och släppte mig. Han vände sig kaxigt mot Niall och satte armarna i kors.
- Other wise..?
- You're going to get thrown out from here. Leave.
- By you? You are going to get me thrown out? Ha, we will see about that. Rolf gav ifrån sig ett hån skratt och han var påväg att vända sig mot mig igen, men han blev avbruten återigen.
- Yeah, we will see about that. Nu kom några sjukhusvakter in i rummet och tog tag i Rolf. Jag kände av att Rolf genast blev chockad. Lite rädd också.. Man kunde känna av sig känslorna på långt håll och hans hand skakade mer än en gelépudding.
Snart var han utsläpad från sjukhus rummet. Jag ville se om Felicia fortfarande sov, jag bad till gud att hon inte hade sett honom. Hon låg kvar helt tyst och andas lugnt som hon gjort de senaste timmarna.
Niall kom fram till mig och han kollade på mig med en förvånande men samtidigt frågande blick.
- Do you know that guy? Han kollade lite små irriterat på mig. Jag suckade och kollade han rakt i ögonen.
- It's Felicia's mom's last husband. He.. He.. hited Felicia and Karin almost every day when Karin was married to him. Atleast when he got angry. One time when Felicia had broke her foot she was at home to get some rest. He started fight with her and when he got angry he hit her foot really hard so she got her foot broken for another 2 months. Samtidigt jag berättade allt om den hemska mannen så kollade jag bara på Felicia. Hon har varit om med så himla mycket. Hon har varit med om Rolf..
Jag var bara tvungen att ta luft. Jag sa till Niall att jag skulle gå till kafeterian och han insiterade att han skulle gå med. Han ville inte lämna mig själv, jag kunde dock inte tacka nej.
När vi satt i kafeterian satt jag bara och kollade ner i mitt kaffe. Jag sa inte så värst mycket men Niall kunde se på mig att jag fortfarande var upp pumpad efter vad som hänt. Efter en stunds tystnad kollade jag upp på han.
- I'm happy that she didn't wake up while all that happend.. Niall kollade upp på mig lite frågandes. Han förstod mig men samtidigt inte.
- She is kinda afraid of him. He had giving her scars for life. If she would have seen him, i don't know... She would seriously go in shock.. I... Jag suckade och kände någon ta på min hand. Niall kollade på mig och han kramade åt min hand. Jag log svagt mot honom. Jag är så glad att han är här med mig genom detta. Killarna också. Dem är som guds änglar.
Jag tittade igen upp i Niall's ögon och jag fastnade. Dem var så fina. Så.. blåa. Dem glittrade. Precis som havet var nere i Varberg när jag och Felicia var där. Det var så fint.. så magiskt. Niall's ögon var som.. hans ögon fick stjärnorna se ut som dem inte glittrar. Jag vaknade upp av mina drömmar av att han böjde sig fram och kysste mig ömt på munnen. Jag kände hur fyrverkerier smällde i mina tankar. Jag kände mig på något sätt.. fri. Jag kände mig extremt glad. Lycklig. Kär. Defenetivt Kär.
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Detta blev lite som ett mellan kapitel. Jag blev faktist ganska missnöjd.. Rätt tråkigt. Jag hoppas att det blir mycket bättre imorgon. Jag är väldigt trött nu också. Jag har inte sovit något i natt eftersom jag har haft oehört ont i amin axel och min fot så jag inte har kunnat sova. Men ja, imorgon blir bättre. jag lovar. Godnatt kära läsare!
LIMMARED + SJUKHUS TRAUMA
Hey kära läsare!! Jag har varit i Limmared i två dagar med mina två närmaste vänner, bara för att komma bort lite. Jag har haft mycket nu pågått i sommar och jag ville bara komma bort lite och bara.. typ. släppa allt. Igår när vi var ute och åkte med våra longboards så åkte vi ner för en ganska brant backe, min longboard började att vingla väldigt mycket och jag kände att jag var tvungen att hoppa av. När jag hoppade av blev det så att jag automatiskt sprang framåt och snubblade. Jag skrapade upp mitt vänstra knä och min högra hand. Min vänstra axel skrapade jag också upp lite men främst så slog jag i den väldigt hårt så jag har skadat den hårt och samma med min vänstra fot. Antagligen vrickad. Vi var hos röntgen idag och det var inget brutet men jag ska vila i några dagar. Så jag ber om ursäkt för dåligt uppdatering. Jag ska fortsätta idag och kanske får ni två kapitel ikväll? Vi får se.
FÖLJ MIG PÅ TWITTER BTW. @deHoranuniverse :D
Kapitel 9 ''You Make My Heart Race''
Previous: We were so happy out there. She was happy. She smiled and laughed. Her laugh is the most beutiful sound I've ever heard. She was so beutiful in wet hair and when the sun shined at her face. Her smile just shined up even brighter than the sun. When we kissed my whole world just stopped. I felt the happiness I had never felt before. Just once, when me and the lads were teamed up. That happiness is unscribeble. I had felt it out there in the water wtih her. I have'nt felt that with no girl before. She was speciell. I didn't want this to happen. I will never forgive myself.
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
When we arrived to the hospital we got a room and the nice woman from the ambulance said that the doctor will be here soon. I thanked here for being so kind and supporting even if it was just a couple a words.
- It's nothing. I hope she gets well and she should be lucky for having you who is so caring for her. She is a lucky girl. She will be okey. I smiled at her and just need to hug her. I went totare her and huged her. She laugh a little bit and she nodded smiling at me. She was so kind to me when I'm so worried and it helped. She was nice.
I just wanted my best friends to be here now. Where could they be? Just when I was about to go out and call them i saw someone running in the hall.
Fannys view
Killarna hade varit så omtänksamma i bilen. Niall hade suttit och hållt min hand hela vägen. Jag var så sjukt orolig över hela den här situationen och det såg Niall på mig.
- Don't be worried, honey. She will be okey.
Han log sådär vackert som bara Niall kan och kan kramade min hand mera. Jag kan inte tacka honom tillräckligt för att vara otroligt gullig mot mig. Egentligen kände vi knappt varandra och jag skulle i vanliga fall fangirlat som jag vet inte vad och skrikit som en bebis. Jag var orolig för min vän så jag tänkte inte alls på att fangirla. Ingen bra stund.
Jag log tillbaka mot han och lutade mig fram mot honom. Jag kollade han i ögonen och pussade han på kinden. Jag mimade ''thank you'' åt honom och han drog mig närmre honom så jag låg med mitt huvud vilat på hans axel. Nära.
Vi sprang så fort vi kunde. Jag ville bara fram till Felicia och hålla om henne. Jag visste inte vad jag skulle göra i en situation som den här. Hon är min bästa vän och det här har aldrig hänt mig förut. Speciellt inte med en sån underbar tjej som hon. Hon förtjänar verkligen inte det här.
När vi hade sprungit genom, vad det kändes som hela sjukhuset, såg vi Harry stod utanför ett rum. Jag antog att det var det rummet Felicia var in så när jag kom fram så kollade jag bara frågandes på han och pekade mot dörren. Han nickade och jag gick in i rummet snabbt.
Jag stannade upp framför hennes säng. Jag inspekterade henne. Hon bara låg där och var helt borta. Hon andades, det kunde jag se på andnings apparaten. Det pep som vanligt och gick upp och ner precis som den ska göra när det är stabilt. Tur det iallafall. Solen lyste genom parsiernerna på hennes fötter. Hon låg med händerna rakt neråt och huvudet låg åt och ''kollade'' åt höger. Jag gick fram sakta mot henne. Jag kollade runt efter en stol och tog hennes hand. Jag smekte henne på kinden med min hand och jag kramade hennes hand lite hårdade. Jag kände hur mina ögon tårades upp och tårarna började rinna. Jag borrade ner mitt ansikte i hennes hand och jag kunde inte sluta gråta. Vad ska hända med henne? Världens finaste människa. Hela tiden omtänksam mot Alla. Då menar jag alla, även okända. Hon vill bara alla sitt bästa och ingen något ont. Hon brydde sig inte vad folk tyckte om henne och hon fick allting verka roligt. Min bästa vän. Min syster. Min själsfrände. Jag.. Jag.. har inga ord för det här. Detta är overkligt.
Efter att jag låtit mina tårar rinna ett tag, så tog jag upp huvudet och torkade mina blöta kinder med tröjärmen. Jag kände att någon stog bakom mig. Jag vände bak huvudet och där stod Harry och såg helt förstörd ut. Jag kände mig så dum att bara tänka på mig. Harry gillade verkligen Felicia, det syntes på honom. Att hon betyder något för honom. Jag tror inte annars att han hade sett så förstörd ut annars. Dessutom såg han extremt lycklig ut med henne idag på stranden. Dem såg ut som två förälskade människor utan några alls problem.
Jag ställde mig upp och kramade om honom. Jag kände hans blöta kinder mot min axel och jag strök han sakta med min hand på hans rygg. Jag backade bak och kollade i hans ögon.
- I want to believe the nurces to. I know where you siting. We are all worried about her, not just you and me. The other guys to. I'm going to believe she is gonna be alright. She is. Okey? You hear me? She is going to be alright. Just fine. I'm here for you, honey. Jag kramade om honom en stund till och han log tackande mot mig.
Jag kollade snabbt bakom hans axel och fick en syn av en till person. Vem kan det vara? Oh nej. Fan också.
----------------------------------------------------------------------------------------------------
I stortsett bara Fannys syn i dagens kapitel. Det börjar hända saker nu. Tycker själv att det börjar bli lite spännande, jag älskar att skriva såna här delar! Gillar att få in spännande och typ.. suprising moments. Undra vad som händer imorgon?
Tack för alla som är här och läser!! Betyder massa. Dela gärna och be fler läsa. Xox
Kapitel 8 ''You Make My Heart Race''
Previous: She was talling a lot of fun things about her and Felicia and we so much laughed so we cried. Apprently they two had a lot of fun together, they were like twins sometimes. Fanny told me once when she really liked a guy and they were at a party. She though that was her time to shine for him and get to know her a little bit more. The guy and Fanny had been standing and talked for a while. Felicia was also at the party, and for Fanny that wase'n't good at all.
When we came back to the beach I got in chock. What have happend to Felicia?!
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
We run totare her and Harry. He was in chock and she was just laying there. The tears just stream down his face and he sat there and hold her hand. He looked up at us and I could see the confusion in his eyes. What had actully happend when we was gone? Lou dropped all the bags he had in his hand and just run to us. He sat on his knees and start shaking Felicia. No answer or reaction.
- WHAT THE HELL HAVE HAPPEND? Liam came running totare us with Zayn right behind him. He was all confusied, we all was. Fannys eyes started teared up when I looked at her. She sat behind Felicia and start pressing at her cheast like they do at the TV when they are trying to get some puls from a person. But there was so reaction. Felicia was just laying there without any answer. She pushed her ear up to the cheast and she nodded at us. Thank god, she was breathing at least. But i wasn't less worried. She didn't talk or wase'nt awake.
- We just... I.. was.. running with her in my arms and from outa nowhere we falled on a stone. When i got up she was laying here and didn't answer when I tried to talk to her. Lucky you came just when it happend so i wase'nt in need to call you. My phone is in the car... Harry looked so sad, I'm not use to see he like this. It wasen't fun at all. The whole situation wasen't fun. It was horrible.
Harrys view
Louis looked at me when I had tried to explain what happend even if it wasen't easy when I cried just like a waterfall. I had showed them her forhead and their eyes just got big as golfballs. Fanny started crying and so did I. I couldn't hold back my tears. What had I done?
Liam took up his phone and said that he would call the ambulance. He run away a few yards. He came back almost 2 minutes after and told us that they were on the way.
- Did her head hit anything? Louis looked serious at me with his ''serious but still calm look''. I know he don't want me to worry to much because when I get worried I'm unreacheble.
- I don't know.. I looked sad at him. I have no idea what had happend and I have no control over the situation.
Ten minutes later the ambulance arrived. It should taking less time, but since we are ot in nowhere I understand why. The ambulance people came out and they asked about the situation. We didn't have so many answer because no one had no idea what had really happen.
I stepped in the ambulance and I sat behind Felicia and the ambulance woman. The other decided to take the cars and meet me up in the hospital. I sat there and my eyes started tear up.
- She will be okey. The doctors just have to sew some stidges back of her head and then she need to rest for a while. Don't worry. She will be alright. The woman who sat next to me smiled at me and i tried to smile back at her. This was not a easy situation but I know she wanted to be kind to me and I really hope she is right.
We were so happy out there. She was happy. She smiled and laughed. Her laugh is the most beutiful sound I've ever heard. She was so beutiful in wet hair and when the sun shined at her face. Her smile just shined up even brighter than the sun. When we kissed my whole world just stopped. I felt the happiness I had never felt before. Just once, when me and the lads were teamed up. That happiness is unscribeble. I had felt it out there in the water wtih her. I have'nt felt that with no girl before. She was speciell. I didn't want this to happen. I will never forgive myself.
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Nu börjar det hända grejer här! Ni får se vad som händer här sedan på sjukhuset. Blir Felicia bättre, eller sämre? Kommer Harry någonsin kunna förlåta sig själv och hur kommer Fanny ta allting? Ni får veta i de nästa avsnitten.
Btw, har ni också fått nya blogg.se? Jag måste bara säga att jag tycker den suger. Dumma blogg.se, ta er.
Förlåt dessutom för sen uppdatering. Idag har jag umgåtts med mina vänner som jag inte sett på ett tag och det var skönt att träffa dem. Jag har varit i min stuga fast där hela tiden nästan i sommar så inte hunnit umgåtts så mycket med mina vänner. Dessutom fick dem sina Believe biljetter jag köpte åt dem. Hihi, gullig jag är vaaaa? ;)
Hoppas ni haft en bra dag. Imorgon lovar jag att jag uppdaterar.
Kapitel 7 ''You Make My Heart Race''
Vi kom upp asgarvandes och Harry bara skakade huvudet åt oss. Jag kom på världens idé och log för mig själv. Jag gick fram mot Harry och han märkte ingenting ju mer jag kom närmare. Han stod bara och garvade med Zayn som sneglade på mig bakom. Harry skulle inte varit så frånvarande...
------------------------------------------------------------------------------------------------------
Bild 1: Harry och Felicia i vattnen Bild 2: Fanny ler
Jag smög mer diskret bakom honom och slängde av mig handduken. Jag kramade snabbt om honom och skakade vattnet av mig på honom. Han skrek snabbt till och alla började garva. Han vände sig om och ögonen och munnen var stora.. åter igen som fotbollar.
- WHAT ARE YOU DOING?! Jag kunde inte hålla mig, inte kunde Zayn heller som hade sett mig hela tiden bakom Harrys rygg.
- I just wanted you to get a little wet, you look a bit hot. Jag flörtblinkade till honom som ett försök till en ursäkt. Han log mot mig, ett annourlunda leende..
- You're not coming away from this! Han tog tag i min midja och jag kände hur fötterna snabbt försvann från marken. Han hade bärit upp mig och var påväg ner till vattnet. Jag visste att han skulle slänga i mig, men jag hade redan varit i. Så nu är det minsann hans tur. När han slängde i mig gräppade jag hans hand och drog med han i. När han kom upp på vatten ytan hade han samma min som när jag blötte ner honom.
- Hey, that's not fair! Jag skrattade bara åt honom ännu mera nu. Bara ett dåligt försök att hämnas på mig som redan varit i. Hade han glömt av det?
- You're just a bad reveng:er. I've already been in the water, forget that? Just though it would be your turn. Jag skrattade åt han som stod där, total ägd genom att försöka hämnas på mig men misslyckades. Jag kunde ju inte hålla mig liksom?!
- You're very,very evil. Han gick närmre och närme mig och kollade rakt in i mina ögon och log sådär snett och var sådär extremt het. Harry Styles står framför mig i bar överkropp men blött hår och bara är totalt översexigt.
- I know, and you aren't. Bad at it anyway. Jag skrattade lite retligt och kollade han rakt in i ögonen. Han log mot mig och tog sin hand nere på min rygg och drog min närmre honom. Han kysste mig ömt på munnen och jag omfamnade hans hals med mina armar. Han lyfte upp mig så jag hade mina ben runt hans midja men fortfarande kysste han. Han gick längre och längre ut i vattnet. Jag småskrattade lite. Vad skulle han försöka göra nu? Jag är ju redan i vattnet, vad ska han försöka göra nu? Han är så osmart, men jag älskar han ändå. Oj.. Älskar..?
Nialls synvinkel
We all sat and watch out in the ocean when Harry had failed to get revenge on Felicia. He's such a failer. On FIFA to by the way. We lauged at him every time he losed. Now we just laughed at him and Felicia out in the water. But they seemed so in love. I'm really happy for Harry because I know he have found His girl. He can't stop talking about her, all day and all night.
I watch Fanny all the time while we were on the beach. She was so beutiful when she laughed like that. Loud, but still not to loud. It's sounding so beutiful. I'm able to hear it pretty often because she laugh all the time. Like at everything. She's just like me. We had so much incoment. Atleast a couple things. I found out that she plays giutarr and I saw a video of her when she is playing and Felicia is singing. They are really good, and Fanny plays really good. And then that we laugh at everything that excits.
Liam, Zayn and Louis was going to our car and get the food and I was really hungry and though that was a good idea.
- Are you coming or are you staying? I asked Fanny who was laying on the beach just looking pretty with her brown hair to her shoulders.
- It depends if you need help? She smiled so beutiful to me and I smiled back.
- Actully I've non idea. Come on, we can check. Otherwise you can always talk to me. I flirtsmiled to her and she got up and walked with me to the van. On the way back we didn't need to help caring so we were just talking. She was talling a lot of fun things about her and Felicia and we so much laughed so we cried. Apprently they two had a lot of fun together, they were like twins sometimes. Fanny told me once when she really liked a guy and they were at a party. She though that was her time to shine for him and get to know her a little bit more. The guy and Fanny had been standing and talked for a while. Felicia was also at the party, and for Fanny that wase'n't good at all.
When we came back to the beach I got in chock. What have happend to Felicia?!
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------Nu börjar saker hända här ju! Jag erkänner att eftersom jag älskar att skriva så har jag skrivit några kapitel i förväg innan jag började med bloggen. Jag är så spänd för de närmsta kapitel. Det kommer hända en massa saker. Hoppas ni tyckte om kapitlet! :)
Kapitel 6 ''You Make My Heart Race''
Previous:
- Swedish I guess? Jag och Fanny nickade och kunde nästan inte hålla oss för garv. När vi kollade på Liam, Harry, Zayn och Louis som fortfarande satt med ögon som golfbollar och bara satt och stirrade kunde vi inte hålla oss. Jag garvade så mycket att jag ramlade baklänges med stolen och där nere låg jag. Jag hörde Niall började garva så han grät och dem andra killarna var inte lika stela och förvånande längre. Dem satt och garvade åt mig också. Harry kom fram till mig och han garvade han med.
- Are you okey? Han försökte prata samtidigt han skrattade och han sträckte fram hans hand. Jag tog den och ställde mig upp.
- YOU SHOULD HAVE SEEN YOUR FACES! YOUR EYES WERE LIKE GOLFBALLS AND YOUR FACES WAS ALL JUST, STILL! Jag kunde inte sträva emot utan jag började garva ännu en gång.
- That was the funniest thing i've ever seen! And if you just knew what we said! Nu satt jag på golvet och grät. Jag fick hålla mig för magen för att det gjorde så ont när jag garvade. Fanny satt jämte mig och höll min hand och försökte få mig att andas. Jag kunde tillslut sätta mig upp och andas igen. Jag drog ut ena stolen och satte mig.
- Don't fall off again now.. Louis satt och småskrattade åt mig. Jag skrattade lite jag också. Måste ha sett ganska kul ut när jag bara försvann ner sådär.
- No, I don't think I won't.
- Think? Harry ret log mot mig.
- Or I just won't. Han och alla andra skrattade åt mig.
- That sounds better.
Harry hade förslagit att han kunde köra hem mig och Fanny. Jag kunde inte tacka nej eftersom jag hatar att gå i mörker, och vi skulle ändå bara gå vilse. När vi var utanför Fannys mormors port gick började Fanny gå upp före mig. Jag kollade in i Harrys ögon och kysste han på hans kind.
- Thank you for a amazing night. I had really fun. Jag log mot han och han log stort tillbaka.
- I also had really fun, Felicia. You're something special. Han log mot mig innan han böjde sig fram och kysste mig ömt på munnen. Jag tappade andan men fick snart tillbaka den. Jag log och sa hejdå innan jag gick ut ur bilen och gick upp. Utanför dörren stod Fanny och kollade på mig.
- Kyss och ögonkontakt, det gååår braaaa nu kompis. Hon retlog mot mig och jag bara skrattade åt henne.
- Kanske, kanske inte. Jag pötte lite på henne åt sidan och gick in. Vi var så trötta efter den här kvällen. Vi hade kollat på flera filmer redan och garvat så vi fick magvärk. Det första vi gjorde när vi kom in var att lägga oss i sängarna, båda somnade på direkten.
Jag vaknade av att ljuset emellan drapperiet i fönstret sneglade in rakt i mitt ansikte. Jag satte mig upp sakta och gnuggade mig i ögonen. Jag var så hemskt trött och klockan är bara 9:13. Jag hade lust att dö, jag är ingen direkt morgon människa. Jag har väldigt lätt att vara uppe sent men morgornar. Usch. Jag hatar att gå upp innan 12:00, då är det som att gå upp klockan 6 på morgonen. Jag kunde samtidigt inte somna om för ljuset var för starkt men jag orkade inte gå ur sängen. Jag kände ändå att jag var tvungen. Fanny låg inte jämte mig, jag antog att hon hade gått upp och satt sig vid TV:n. Hennes mormor skulle iväg på en massa möten idag hela dagen och kom inte hem förrens sent ikväll, så det skulle bara vara jag och hon idag. Jag kröp mig ut ur sängen och drog mig fram till vardagsrummet. Där satt hon i soffan som en boll med hennes flingskål i knät. Hon satt och garvade åt ''Sonny's Chance'' som var på Disney Channel. Sjukt kul program, på eftermiddagen, ja. Inte på morgonen. Då orkar man inte skratta ju, eller Fanny orkar. Jag gick och hämtade frukost och satte mig brevid henne.
- Hur länge har du varit uppe? Du verkar pigg. Jag små skrattade lite åt henne. Hon såg rätt rolig ut där med en flingor och mjölk i munnen samtidigt hon skrattade. Lite då och då spillde hon ut flingskålen i knät. Det såg verkligen ut som hon hade kissat på sig. Om och om igen.
- Sen typ 8 tror jag. Det är värsta roliga program på Disney på morgonen! Hon log stort mot mig och såg överlycklig ut. Min lilla tönt. Detta var typ enda gången jag sett henne såg glad, förutom när vi träffade killarna och hängde med dem. Disney Channel är dock en glädje spridare, kunde inget annat än hålla med henne. Jag märkte att jag hade inte ätit något, bara suttit och lett mot henne. Jag börjde äta, men fick inte äta så mycket innan jag blev störd.
Jag gick och kollade min mobil. Jag hade fått ett sms. Det stod Harry på skärmen och jag lös upp i ett mega leende i ansiktet. Jag tryckte på 'visa sms'
''Hey beutiful, whats up? :) xx'' Jag log stort för att han hade tagit tid att bara skicka ett sånt enkelt sms till mig. Det känns stort, och han kallar mig vacker. Det gjorde han igår också. Herregud. Andas, bruden.
''Hey handsome, nothing really. Just woke up and watching Disney. you? :) xx''
''Nothing here neither. Me and the guys are going to a beach today, are you girls up to it? :) xx''
'' We would love to, but aren't it little wierd if there is a lot of fans there? xx''
Jag lade ifrån mig mobilen och gick och ställde min och Fannys tallrik i diskmaskinen. Min mobil pep och jag läste smset från Harry. Det där hade jag aldrig väntat mig.
Kapitel 5 ''You Make My Heart Race''
Previous:
Harry öppnade kylen och tog ut Colan. Han vände sig mot mig och gick sakta fram mot mig och kollade mig i ögonen.
- Do you have fun? Jag log mot honom och smekte han sakta på kinden.
- Ofcourse I have. I'm here with my 6 favourite people. I have the best time ever. Han log mot mig och tog min hand och kollade mig i ögonen.
- So do I. Jag log stort mot honom och han kysste mig ömt på kinden.
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------
Han tog min hand och drog med mig ut till vardagsrummet. Där satt Fanny i Nialls knä och han kittlade sönder henne. Hon garvade så hon grät och alla killarna satt och garvade åt henne.
- DO YOU TAKE THAT BACK NOW? Niall kollade på henne och garvade.
- OKEY,I.. TAKE.. THAT BACK!! IF YOU STOP TICKELING ME! Hon försökte prata emellan skratten när han kittlade henne.
- Then good, don't do that again. Han log och blink flörtade mot henne. Han satte ner henne jämte henne i soffan. Jag garvade och gick och satte mig brevid Fanny och slog henne på armen.
- De går bra nu kompis! NIALL RULLAR IN SOM HAN SKA! Hon spärrade upp ögonen och munnen blev lika stor som en tennisboll och hon började garva.
- LÄGG AV!! Han kittlade mig bara. No big deal. Hon kollade snett på mig och log.
- Jo, ellerhur. Vi säger så. Snart är det sänglek och bebis vagn! Jag flört blinkade åt henne och garvade. Jag slutade när vi märkte att alla satt och kollade förvånades på oss. Just det, vi hade pratat svenska. Haha, fast hade dem hört. Hade det ju varit pinsamt. För Fanny.. och Niall.
- Ehm. Swedish. Jag harklade mig och jag och Fanny började garva. Alla killarna bara skakade deras huvud och vi satte i den andra filmen och action rörelserna och skriken bland killarna var igång. Under kvällen fick man höra ganska mycket ''BAZINGA!! THAT MAN IS AWSOME!!'' Liam var väldigt taggad tydligen för det här ändå. Ganska kul att se faktiskt, han som jag brukar uppfatta ganska lugn. Han skrattar till det mesta men inte är såhär taggad. Hahaha, Go Daddy Directioner!
Jag kände plötsligt Harry tog tag i min hand emellan oss. Han kollade mig rakt i ögonen och log lite blygt när han kollade ner i sitt knä. Jag kollade på honom och log. Hans perfekta gröna ögon glittrade i mörkret. Dem är helt mörkgröna utan någon annan nyans. Jag har aldrig riktigt lagt märke till folks ögon förut. Men dem här ögonen är något speciellt. Jag kan sitta i evigheter och bara kolla i dem så blir jag helt svag i mina knän. Även när jag sitter ner.
Jag böjde mig fram och pussade han ömt på kinden. Han kollade upp och log stort. Ingen av killarna hade sett. Dem var för inne i action filmen. När den var slut tog Harry med mig till sitt rum för att visa det. Jag gick med han in och han stängde dörren efter sig. Jag vände mig om och kollade på honom och log.
- Why did you close the door? Jag log mot honom frågandes.
- I just want to get some alone time with you.. Is that wrong? Han log lite flörtigt och gick sakta fram emot mig
- No, defently not. Jag log och han tog sina händer och lade dem sakta på min midja. Vi kollade varandra i ögonen och nu stod jag här igen. Helt förtrollad av Harry's ögon och kunde inte slita min blick bort från dem. Dem var som ett stort rosa glittrande slott som man precis hade fått. Man kan inte sluta titta på det eftersom det är så otroligt vackert. Han smekte mig på min kind och log sådär charmigt emot mig som han hela tiden gör. Jag har alltid drömt om att han ska le så mot mig i verkligheten och inte bara genom en bild på datorn. Det är ännu mer jobbigt att kämpa för att inte vara i så svag i knäna i verkligheten än på en helt still bild. Tillåmed då tyckte jag det var jobbigt.
- Do you know that you are really beutiful, Felicia? Jag skrattade ner mot golvet lite.
- No, i don't.
- But you're. Really beutiful. Jag kollade rakt in i hans ögon, jag blev helt svag om mina knän och jag kunde drunka i dem här ögonen. Han böjde sig sakta fram och kysste mig ömt på munnen. Jag bara kände hur jag genast blev ännu svagare om mina knän. Herregud. Harry kysser mig och det här kan bara inte bli bättre. Jag tog sakta upp mina händer och omfamnade hans hals och han drog mig tajtare runt midjan. Jag fick kämpa för att inte falla ihop som en klump på golvet. Vi blev avbrutna av dörren som öppnades.
- OH MY GOD! I'm so sorry! I'll go down again! Liam blev helt röd i ansiktet och vände snabbt sig om och började gå iväg.
- Liam! It's okey. We were just on our way down again. Jag skrattade lite åt honom. Vad gulligt ändå av honom, men han behövde inte bli generad. Det var inte hans fel. Vilken gullunge. Harry kollade bara på mig och jag gjorde en shest att vi skulle gå ner igen.
- Ye, i saw that.. Liam gick ner för trappan och garvade lite åt mig och Harry som hade stått och kysst när han öppnade dörren. När vi kom ner så satt alla och åt vid köksbordet.
- Wow, food again Niall? Jag kollade på han när han satt och grävde sig i maten. Jag garvade lite smått åt han, den killen åt ju för mindre än en timme sen. Den magen blir ju bara större och större. Jag satte mig på en ledig stol jämte Fanny som också satt och åt. Hon kollade på nyfiket och retsamt.
- Sååååå.. vad hände där uppe då?
- Lite kyssar, lite midje tagande och.. Liam som störde oss med att öppna dörren. Jag försökte säga det så romantiskt och 'sexigt' som möjligt, men jag suger på sånt. Vi började asgarva och faktum att killarna inte visste ett ord av vad vi precis sa är ju bara så kul. Återigen kollade alla killarna på oss med ögon som golfbollar. Niall fortsatte att äta samtidigt han sneglade på oss.
- Swedish I guess? Jag och Fanny nickade och kunde nästan inte hålla oss för garv. När vi kollade på Liam, Harry, Zayn och Louis som fortfarande satt med ögon som golfbollar och bara satt och stirrade kunde vi inte hålla oss. Jag garvade så mycket att jag ramlade baklänges med stolen och där nere låg jag. Jag hörde Niall började garva så han grät och dem andra killarna var inte lika stela och förvånande längre. Dem satt och garvade åt mig också. Harry kom fram till mig och han garvade han med.
- Are you okey? Han försökte prata samtidigt han skrattade och han sträckte fram hans hand. Jag tog den och ställde mig upp.
- YOU SHOULD HAVE SEEN YOUR FACES! YOUR EYES WERE LIKE GOLFBALLS AND YOUR FACES WAS ALL JUST, STILL! Jag kunde inte sträva emot utan jag började garva ännu en gång.
Previous:
Harry öppnade kylen och tog ut Colan. Han vände sig mot mig och gick sakta fram mot mig och kollade mig i ögonen.
- Do you have fun? Jag log mot honom och smekte han sakta på kinden.
- Ofcourse I have. I'm here with my 6 favourite people. I have the best time ever. Han log mot mig och tog min hand och kollade mig i ögonen.
- So do I. Jag log stort mot honom och han kysste mig ömt på kinden.
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------
Han tog min hand och drog med mig ut till vardagsrummet. Där satt Fanny i Nialls knä och han kittlade sönder henne. Hon garvade så hon grät och alla killarna satt och garvade åt henne.
- DO YOU TAKE THAT BACK NOW? Niall kollade på henne och garvade.
- OKEY,I.. TAKE.. THAT BACK!! IF YOU STOP TICKELING ME! Hon försökte prata emellan skratten när han kittlade henne.
- Then good, don't do that again. Han log och blink flörtade mot henne. Han satte ner henne jämte henne i soffan. Jag garvade och gick och satte mig brevid Fanny och slog henne på armen.
- De går bra nu kompis! NIALL RULLAR IN SOM HAN SKA! Hon spärrade upp ögonen och munnen blev lika stor som en tennisboll och hon började garva.
- LÄGG AV!! Han kittlade mig bara. No big deal. Hon kollade snett på mig och log.
- Jo, ellerhur. Vi säger så. Snart är det sänglek och bebis vagn! Jag flört blinkade åt henne och garvade. Jag slutade när vi märkte att alla satt och kollade förvånades på oss. Just det, vi hade pratat svenska. Haha, fast hade dem hört. Hade det ju varit pinsamt. För Fanny.. och Niall.
- Ehm. Swedish. Jag harklade mig och jag och Fanny började garva.
Alla killarna bara skakade deras huvud och vi satte i den andra filmen och action rörelserna och skriken bland killarna var igång. Under kvällen fick man höra ganska mycket ''BAZINGA!! THAT MAN IS AWSOME!!'' Liam var väldigt taggad tydligen för det här ändå. Ganska kul att se faktiskt, han som jag brukar uppfatta ganska lugn. Han skrattar till det mesta men inte är såhär taggad. Hahaha, Go Daddy Directioner!
Jag kände plötsligt Harry tog tag i min hand emellan oss. Han kollade mig rakt i ögonen och log lite blygt när han kollade ner i sitt knä. Jag kollade på honom och log. Hans perfekta gröna ögon glittrade i mörkret. Dem är helt mörkgröna utan någon annan nyans. Jag har aldrig riktigt lagt märke till folks ögon förut. Men dem här ögonen är något speciellt. Jag kan sitta i evigheter och bara kolla i dem så blir jag helt svag i mina knän. Även när jag sitter ner.
Jag böjde mig fram och pussade han ömt på kinden. Han kollade upp och log stort. Ingen av killarna hade sett. Dem var för inne i action filmen.
När den var slut tog Harry med mig till sitt rum för att visa det. Jag gick med han in och han stängde dörren efter sig. Jag vände mig om och kollade på honom och log.
- Why did you close the door? Jag log mot honom frågandes.
- I just want to get some alone time with you.. Is that wrong? Han log lite flörtigt och gick sakta fram emot mig
- No, defently not. Jag log och han tog sina händer och lade dem sakta på min midja. Vi kollade varandra i ögonen och nu stod jag här igen. Helt förtrollad av Harry's ögon och kunde inte slita min blick bort från dem. Dem var som ett stort rosa glittrande slott som man precis hade fått. Man kan inte sluta titta på det eftersom det är så otroligt vackert. Han smekte mig på min kind och log sådär charmigt emot mig som han hela tiden gör. Jag har alltid drömt om att han ska le så mot mig i verkligheten och inte bara genom en bild på datorn. Det är ännu mer jobbigt att kämpa för att inte vara i så svag i knäna i verkligheten än på en helt still bild. Tillåmed då tyckte jag det var jobbigt.
- Do you know that you are really beutiful, Felicia? Jag skrattade ner mot golvet lite.
- No, i don't.
- But you're. Really beutiful. Jag kollade rakt in i hans ögon, jag blev helt svag om mina knän och jag kunde drunka i dem här ögonen. Han böjde sig sakta fram och kysste mig ömt på munnen. Jag bara kände hur jag genast blev ännu svagare om mina knän. Herregud. Harry kysser mig och det här kan bara inte bli bättre. Jag tog sakta upp mina händer och omfamnade hans hals och han drog mig tajtare runt midjan. Jag fick kämpa för att inte falla ihop som en klump på golvet. Vi blev avbrutna av dörren som öppnades.
- OH MY GOD! I'm so sorry! I'll go down again! Liam blev helt röd i ansiktet och vände snabbt sig om och började gå iväg.
- Liam! It's okey. We were just on our way down again. Jag skrattade lite åt honom. Vad gulligt ändå av honom, men han behövde inte bli generad. Det var inte hans fel. Vilken gullunge. Harry kollade bara på mig och jag gjorde en shest att vi skulle gå ner igen.
- Ye, i saw that.. Liam gick ner för trappan och garvade lite åt mig och Harry som hade stått och kysst när han öppnade dörren.
När vi kom ner så satt alla och åt vid köksbordet.
- Wow, food again Niall? Jag kollade på han när han satt och grävde sig i maten. Jag garvade lite smått åt han, den killen åt ju för mindre än en timme sen. Den magen blir ju bara större och större. Jag satte mig på en ledig stol jämte Fanny som också satt och åt. Hon kollade på nyfiket och retsamt.
- Sååååå.. vad hände där uppe då?
- Lite kyssar, lite midje tagande och.. Liam som störde oss med att öppna dörren. Jag försökte säga det så romantiskt och 'sexigt' som möjligt, men jag suger på sånt. Vi började asgarva och faktum att killarna inte visste ett ord av vad vi precis sa är ju bara så kul. Återigen kollade alla killarna på oss med ögon som golfbollar. Niall fortsatte att äta samtidigt han sneglade på oss.
- Swedish I guess? Jag och Fanny nickade och kunde nästan inte hålla oss för garv. När vi kollade på Liam, Harry, Zayn och Louis som fortfarande satt med ögon som golfbollar och bara satt och stirrade kunde vi inte hålla oss. Jag garvade så mycket att jag ramlade baklänges med stolen och där nere låg jag. Jag hörde Niall började garva så han grät och dem andra killarna var inte lika stela och förvånande längre. Dem satt och garvade åt mig också. Harry kom fram till mig och han garvade han med.
- Are you okey? Han försökte prata samtidigt han skrattade och han sträckte fram hans hand. Jag tog den och ställde mig upp.
- YOU SHOULD HAVE SEEN YOUR FACES! YOUR EYES WERE LIKE GOLFBALLS AND YOUR FACES WAS ALL JUST, STILL! Jag kunde inte sträva emot utan jag började garva ännu en gång.
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Jag försökte att få det lite mer spännande, så jag lade till mer detaljer. Jag har märkt att det är för lite detaljer så jag försökte lägga till mera. Jag hoppas det blir bra. Vad tycker ni? Något jag behöver bättra? :)
BELIEVE TOUR TICKETS!
Inte för att det handlar om One Direction. MEN HERREGUD ASSÅ!!!! Jag måste dela min kärlek och glädje någonstans, så gör det här till er kära människor. JAG HAR KÖPT JUSTIN BIEBER BELIEVE TOUR BILJETTER!!!!!!! JAG HAR VÄNTAT PÅ DET HÄR I FYRA ÅR! JAG STOD SERIÖST I KÖ FRÅN 6 IMORSes. damn asså!!
Nu är det äntligen våran tur. Justin visste inte ens om att han hade fans i Sverige på My World turnén men nu vet han. Nu är det våran tur förfasen!
22 APRIL 2013 I GLOBEN KOMMER BLI VÄRLDENS BÄSTA DAG. Förevigt. Jag hade planerat att köpa biljetter på Golden Circle. Det är stå platser på golvet, men jag fick på B25. Första raden. Det är precis ovanför A läktaren som är närmast scenen. Plus att INGEN kan sitta framför oss eller täcka oss. DET ÄR AWSOME!!! JAG ÄLSKAR MITT LIV!!!!! ELLER JA NÄSTAN. Nu är det bara att träffa och se One Direction så är mitt liv fullbordat för lifetime.
Btw, nästa kapitel kommer snart. Hoppas ni haft en bra morgon älskade ni!!
Kapitel 4 ''You Make My Heart Race''
Previous:
- Ska jag ringa honom? Jag kollade frågandes på henne. Tänk om han hade skrivit fel nummer? Tänk om det inte var hans nummer? Jag ville inte vara för på heller, det är liksom Harry Styles. Hon kollade på mig och suckade.
- KLART DU SKA!! Hon log stort. Jag log tillbaka och jag knapprade in hans numme. Jag bestämde att smsa han istället så jag inte stör han bland de andra fansen. Dem ska ju få deras tid med dem också. Jag vet ju hur det känns. Magiskt.
'' Hey Harry, saw your message. But i don't wanna disturd your time with the other fans. So, call me when you guys are ready :-) x Felicia'' Jag klickade på skicka och nu var det skickat. Tänk om han inte vill ringa mig då? Han kommer kanske aldrig ringa? Det kanske var fel med hjärtat också? Tänk om jag skämt ut mig totalt? Nej, men om han inte ville prata med mig, varför skrev han sitt nummer då? Felicia, sluta tänk och var glad att du fick hans nummer. Han flörtade ju med dig för guds skull. BIG TIME!
Tio minuter senare pep min mobil till. Jag kollade på displayen och det var ett engelskt nummer. Kan det vara Harry?
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
'' Hey you ;-) We're ready in two hours, do you and your friend wanna hang out? The other guys though Fanny was lovley! We can come over to you or you to us? your choice xx'' OMG!! HARRY OCH ONE DIRECTION VILL HÄNGA MED OSS!
- Fanny!!! KOLLA DETTA SMSET!!! Jag kastade telefonen på henne och började hoppa i sängen av glädje. Hon spärrade upp ögonen sådär stora igen och började le hur stort som helst.
- OMG VAFAN!! DRÖMMER VI ELLER?!?! Vi båda nöp oss i armarna och när vi öppnade ögonen igen var meddelandet fortfarande kvar. Och det var fortfarande från Harry. Vi hade inte drömt och det gjorde vi fortfarande inte.
Jag och Fanny satt och snackade en lång stund om hur vi skulle göra, fansen visste ju antaglien vart killarna hade sitt place. Men folk skulle få reda på vart Fannys mormor bodde och säkert leta här sedan efter ett tag efter killarna. Vi bestämde att vara hos dem, var nog säkrast.
''Of course we want. Is it okey if are at yours? We don't want crazy fans to know where Fanny's grandma lives, maybe gonna be a little bit crazy here then :-) xx''
''No problem. I will call you when we are ready and we can pick you up. Be ready for movie time in two hours xx''
Vi började redan göra iordning oss. Vi ville inte se konstiga ut när vi skulle träffa dem men samtidigt ville vi inte anstränga oss för mycket. Jag bytte om till ett par jeans och en hoodie. Film tid ska det vara lite mysigt, men vi ville inte dyka upp i mjukis kläder. Så ett par jeans, en vit slapp tisha och en grå hoodie blir bra.
Två timmar senare var det dags. Vi hade packat ner lite små grejer i våra väskor. Nödsmink, mobiler, kamerorna (ifall, vem vet), mobilladdare, plånböcker, jackorna och mina tuggimin som jag inte kunde vara utan för en sekund. Vi gick ut ur huset och där stod en stor svart bil. Rutan rullades ner och Paul stack ut huvudet.
- GIRLS, GET IN THE CAR! Han log och vinkade in oss till bilen. Vi log mot varandra och gick mot bilen. Bil dörren öppnades och där satt Niall och Liam och hälsade glatt. Längre in satt Harry, Zayn och Louis. Harry gjorde plats för mig jämte sig, log och klappade på sätet. Jag gick mot han och satte mig emellan han och Louis. Niall gav plats åt Fanny jämte honom och Liam. Harry kramade mig från sidan och log mot mig.
- The wait time wasen't to long or was it?
- No, we keeped us busy. Kind of. Jag och Fanny garvade lite. Harry kollade frågadens på oss. Vi tänkte inte berätta att vi hade dansat framför planscherna och pussat på dem lite överrallt till Up All Night-skivan. Om vi hade berättat det, det hade ju bara varit för pinsamt.
- Don't ask. Jag log mot Harry och han rykte på axlarna. Vi satt alla och pratade om allt möjligt och garvade åt alla killarnas skämt. Tio minuter senare var vi framme vid deras hus och vi gick in.
Vi hängde av oss jackorna och dem ledde oss till vardagsrummet där vi alla klämde oss i sofforna. Jag garvade enormt när alla försökte klämma sig jämte varandra, men det slutade att vi alla åkte ner på golvet och låg som en hög där istället. Vi drog fram några mjuka fötöljer och stolar så vi inte skulle döda varandra. Sedan skulle vi välja filmer.
Louis och Niall ville se Grease medans Harry och Zayn föredrog en action film. Jag, Liam och Fanny bara satt och garvade åt när killarna satt och fajtades om vilken film vi skulle se. Det var sjukt kul att se på när alla hade varsin andledning.
- We can see both you know? Alla vände sina blickar mot mig och dem log.
- You're right! Louis log och kollade på alla andra.
- But which one should we see first then? It's your choice just because you came with the brilliant idea. Harry kollade på mig frågandes men samtidigt flörtandes.
- Ehm.. I love Grease.. and actionmovies.. so.. Niall garvade åt mig för att jag inte kunde bestämma mig.
- Weeeeell? Louis och Zayn kollade frågandes på mig.
- Grease first..? Jag kollade frågandes på dem fyra som tog detta allt för seriöst. Jag garvade lite smått.
- Yes, Felicia. GOOD ANSWER! Louis och Niall såg extremt glada för jag valde deras favoritfilm och dom gjorde highfive. Dem gjorde retsamma miner mot Zayn och Harry som inte fick börja med sitt val. Harry gick småtjurig iväg och satte sig jämte mig.
- Why start with that movie? Han såg lite ledsen ut. Jag lipade mot honom och garvade lite.
- 'Cause it was not your choice. Jag räckte ut tungan åt honom och log stort och stolt. Han lipade mot mig och satte armarna i kors. Han kollade åt ett annat håll och försökte se tjurig ut. Jag satt bara och log åt honom så han kände sig iaktagen.
- You're a little bit scary now... Han kollade mot mig och jag skrattade lite åt honom. Han log tillbaka och han satte sig bekvämt.
När halva filmen hade gått brast Harry ut att han var törstig och ville hämta Cola i kylen. Han drog med mig och Niall sa självklart åt honom att ta med mat. Den stackarn hade inte ätit på nästan en timme.
Harry öppnade kylen och tog ut Colan. Han vände sig mot mig och gick sakta fram mot mig och kollade mig i ögonen.
- Do you have fun? Jag log mot honom och smekte han sakta på kinden.
- Ofcourse I have. I'm here with my 6 favourite people. I have the best time ever. Han log mot mig och tog min hand och kollade mig i ögonen.
- So do I. Jag log stort mot honom och han kysste mig ömt på kinden.
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Sådär. Nu var 4:e kapitlet ute. Vad tyckte ni? Vad tycker ni borde hända? t e x vilka borde vara inblandade? :-)
Och Jossan hade frågat om länkbyte, och ja visst. Men det går inte att gå in på din blogg. Adressen är konstig, kan du länka här nedan igen? :)
KRAM PÅ ER ALLA SÖTA
svar på kommentarer 2
Jag tänkte bara säga det som koppling till Nathalies fråga
Nathalie hade frågat ifall jag ska lägga upp nästa kapitel idag eller någon annan dag. Jag hade tänkt att varje inlägg kommer varje dag. Så ett inlägg per dag var tänkt. Idag fick jag en liten kick bara för att jag fick bra respons.
Och tack åter igen kära du! Jag försöker göra mitt bästa :)
Här har vi några bilder på min kära älskade Niall. Min ängel.
Kapitel 3: You Make My Heart Race
Previous:
- Look back at your album later. Viskade Harry när han kramade mig, jag kollade i hans ögon och nickade. Sedan gick vi ut och jag bara log hela vägen ut ur byggnaden.
- OMG, JAG SÅG HUR HARRY HÖLL PÅ MED DIG, DET GÅR BRA NU!! Fanny slog till mig lite på armen. Jag generade och log lite grann.
- Well, han sa att han hade skrivit något på baksidan av mitt album när han kramade mig. Jag tog upp albumet och kollade på baksidan. Oh herregud. Det stod det jag aldrig hade trott.
------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Harrys synvinkel
This girl was something speciell. She wasen't like some other fan. She was.. really beutiful and she was so calm. She was happy. Though, in the beggining she was nervous and I saw that. So I was just have to hug her and talk to her, make her feel speciell. Because she was, I felt that right away when she step inside the room. I was taken by her smile. It was so beutiful. She was really calm and laughed all the time. I could see in her happiness in her face and it was so beutiful. I knew I could'nt be with her the whole time, because there is a lot of other fans who want to meet us. I know that the other guys got well together with her friend also. So i write my number on her album and just wish that she would call me. I want to meet her one more time. Not just one, a lot of more times. What if she didn't call me? What if i would never see her again? When she text me I got so damn happy inside. This is was my shot, i have to show my best side. This is a speciall girl and this is a speciall shot for me.
Felicias synvinkel
''Call me, babe! 0874361636, Harry ;-)'' Jag stannade upp och bara stod mitt på gatan. Fanny drog in mig till ett hus.
- DU KAN INTE STANNA MITT I VÄGEN SÅDÄR BARA! Hon kollade på mig frågandes och skakade lite på huvudet.
- Så vad hade han skrivit? Hon lät lite små arg för att jag hade stannat mitt i vägen men ändå spänd för vad Harry hade skrivit.
Jag gav skakande fram albumet till henne och bara stirrade framåt. Hennes ögon spärrades upp lika stora som fotbollar. Hon kollade på mig och brast ut i världens leendé.
- INSER DU VAD DET HÄR ÄR ELLER?!?!?! Hon började hoppa upp och ner och mina ögon bara följde henne. Jag log större och större med tanken på vad som stod där bak.
- Haha, jag vet inte riktigt. Jag har Harry Styles nummer?! Jag skrek av glädje. Folk kollade på oss från alla håll och vi brast ut i skratt. Vi fortsatte gå på Stockholms gator. Vi kom ut på plattan och jag fick världens kick att bara springa runt i cirklar och garva. Jag har världens bästa dag och har min dröm killes nummer. KAN DET BLI BÄTTRE?
När vi kom hem tog vi av oss skorna och sprang in i vårat rum. Vi sov hos Fannys mormor så vi hade ett rum tillsammans. Där inne stod det två sängar ihop satte för jag hade sagt att jag ville sova nära Fanny så jag inte några clowner kommer och tar mig. Ja, jag HATAR clowner. Plus att så ville jag egentligen ha hoppat på henne imorses men hon hann före. Iallafall. När vi kom in i rummet slängde vi oss i sängarna och vi kollade på varandra.
- Ska jag ringa honom? Jag kollade frågandes på henne. Tänk om han hade skrivit fel nummer? Tänk om det inte var hans nummer? Jag ville inte vara för på heller, det är liksom Harry Styles. Hon kollade på mig och suckade.
- KLART DU SKA!! Hon log stort. Jag log tillbaka och jag knapprade in hans numme. Jag bestämde att smsa han istället så jag inte stör han bland de andra fansen. Dem ska ju få deras tid med dem också. Jag vet ju hur det känns. Magiskt.
'' Hey Harry, saw your message. But i don't wanna disturd your time with the other fans. So, call me when you guys are ready :-) x Felicia'' Jag klickade på skicka och nu var det skickat. Tänk om han inte vill ringa mig då? Han kommer kanske aldrig ringa? Det kanske var fel med hjärtat också? Tänk om jag skämt ut mig totalt? Nej, men om han inte ville prata med mig, varför skrev han sitt nummer då? Felicia, sluta tänk och var glad att du fick hans nummer. Han flörtade ju med dig för guds skull. BIG TIME!
Tio minuter senare pep min mobil till. Jag kollade på displayen och det var ett engelskt nummer. Kan det vara Harry?
Previous:
- Look back at your album later. Viskade Harry när han kramade mig, jag kollade i hans ögon och nickade. Sedan gick vi ut och jag bara log hela vägen ut ur byggnaden.
- OMG, JAG SÅG HUR HARRY HÖLL PÅ MED DIG, DET GÅR BRA NU!! Fanny slog till mig lite på armen. Jag generade och log lite grann.
- Well, han sa att han hade skrivit något på baksidan av mitt album när han kramade mig. Jag tog upp albumet och kollade på baksidan. Oh herregud. Det stod det jag aldrig hade trott.
------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Harrys synvinkel
This girl was something speciell. She wasen't like some other fan. She was.. really beutiful and she was so calm. She was happy. Though, in the beggining she was nervous and I saw that. So I was just have to hug her and talk to her, make her feel speciell. Because she was, I felt that right away when she step inside the room. I was taken by her smile. It was so beutiful. She was really calm and laughed all the time. I could see in her happiness in her face and it was so beutiful. I knew I could'nt be with her the whole time, because there is a lot of other fans who want to meet us. I know that the other guys got well together with her friend also. So i write my number on her album and just wish that she would call me. I want to meet her one more time. Not just one, a lot of more times. What if she didn't call me? What if i would never see her again? When she text me I got so damn happy inside. This is was my shot, i have to show my best side. This is a speciall girl and this is a speciall shot for me.
Felicias synvinkel
''Call me, babe! 0874361636, Harry ;-)'' Jag stannade upp och bara stod mitt på gatan. Fanny drog in mig till ett hus.
- DU KAN INTE STANNA MITT I VÄGEN SÅDÄR BARA! Hon kollade på mig frågandes och skakade lite på huvudet.
- Så vad hade han skrivit? Hon lät lite små arg för att jag hade stannat mitt i vägen men ändå spänd för vad Harry hade skrivit.
Jag gav skakande fram albumet till henne och bara stirrade framåt. Hennes ögon spärrades upp lika stora som fotbollar. Hon kollade på mig och brast ut i världens leendé.
- INSER DU VAD DET HÄR ÄR ELLER?!?!?! Hon började hoppa upp och ner och mina ögon bara följde henne. Jag log större och större med tanken på vad som stod där bak.
- Haha, jag vet inte riktigt. Jag har Harry Styles nummer?! Jag skrek av glädje. Folk kollade på oss från alla håll och vi brast ut i skratt. Vi fortsatte gå på Stockholms gator. Vi kom ut på plattan och jag fick världens kick att bara springa runt i cirklar och garva. Jag har världens bästa dag och har min dröm killes nummer. KAN DET BLI BÄTTRE?
När vi kom hem tog vi av oss skorna och sprang in i vårat rum. Vi sov hos Fannys mormor så vi hade ett rum tillsammans. Där inne stod det två sängar ihop satte för jag hade sagt att jag ville sova nära Fanny så jag inte några clowner kommer och tar mig. Ja, jag HATAR clowner. Plus att så ville jag egentligen ha hoppat på henne imorses men hon hann före. Iallafall. När vi kom in i rummet slängde vi oss i sängarna och vi kollade på varandra.
- Ska jag ringa honom? Jag kollade frågandes på henne. Tänk om han hade skrivit fel nummer? Tänk om det inte var hans nummer? Jag ville inte vara för på heller, det är liksom Harry Styles. Hon kollade på mig och suckade.
- KLART DU SKA!! Hon log stort. Jag log tillbaka och jag knapprade in hans numme. Jag bestämde att smsa han istället så jag inte stör han bland de andra fansen. Dem ska ju få deras tid med dem också. Jag vet ju hur det känns. Magiskt.
'' Hey Harry, saw your message. But i don't wanna disturd your time with the other fans. So, call me when you guys are ready :-) x Felicia'' Jag klickade på skicka och nu var det skickat. Tänk om han inte vill ringa mig då? Han kommer kanske aldrig ringa? Det kanske var fel med hjärtat också? Tänk om jag skämt ut mig totalt? Nej, men om han inte ville prata med mig, varför skrev han sitt nummer då? Felicia, sluta tänk och var glad att du fick hans nummer. Han flörtade ju med dig för guds skull. BIG TIME!
Tio minuter senare pep min mobil till. Jag kollade på displayen och det var ett engelskt nummer. Kan det vara Harry?
svar på kommentarer
Tack så mycket tjejer! Det här känns faktiskt riktigt bra, även om det bara är två kommentarer. Men jag har aldrig fått sån här respons på saker jag gjort innan. Det känns bra när någon ger en såhär bra komplimanger och det får mig verkligen att fortsätta skriva och det ska jag verkligen göra.
Nathalie: Jag funderar att lägga upp kapitel 3 senare idag eftersom jag har ingenting att göra. Haha, så ja, snart som möjligt. Och nej, det är faktiskt inte hans nummer. Även om jag önskade det, men skrev bara något. ;)
Måste bara informera, JAG ÄR ALLITD UPP FÖR ETT LÄNKBYTE. Skriv bara att ni är sugna på det så fixar jag det lätt!
Vi hörs snart homies.
Kapitel 2: You Make My Heart Race
Previous:
-You seem nervous, don't be. Jag kollade upp och Harry kollade in i mina ögon och vi log mot varandra.
- Paul said the same. But we haven't met you before so it's a little hard not to be nervous. Jag och Fanny skrattade och log mot killarna.
- You weren't in Stockholm when we were there the last time? Harry såg lite förvånad ut. Jag kollade ner i golvet och log lite snett.
- no, we could'nt manege to get there. Harry log lite mot mig och gick sakta fram åt mig och gav mig en kram.
- But you're here now and we're happy for it. So be happy and not nervous, babe. Harry släppte taget om mig och jag bara kollade in i hans ögon. Jag kunde drunka i dem i evigheter om det nu var så. Jag log ner mot golvet och tänkte på kramen han hade gett mig, Bara mig. Inte min kompis heller. Bara mig. Han hade viskat mig i örat. Han hade kallat mig Babe. BABE!!!! Jag kunde svimma nu. Men jag ber dig, Felicia. Gör det inte. Skäm inte ut dig. Snälla!
Liam avbröt mig i mina tankar. Han log stort.
- Do you have album with you so we can sign? Jag log mot han och började gräva i min väska. Jag tog upp albumet och gick fram med det. Liam skrev sin autograf först, sen Louis, Zayn, Niall och Harry sist. Han skrev också något på baksidan av skivan. Varför skrev han där och varför tog han så långt tid? Han gav mig albumet och flört blinkade mot mig. Jag bara stog där, tog emot albumet och stoppade ner det i väskan utan att ta mina ögon ifrån hans. Så. så. magisk. Som en alf. Efter att killarna hade signat Fannys album så skulle vi ta en gruppbild. Jag tog upp min Iphone och min systemkamera. Jag ville ha två bilder så jag kan ladda upp med mobilen på facebook och twitter direkt. Kamera bild ville jag ha för att få bättre ljus.
Jag och Fanny ställde oss på varsin sida. Harry stog och höll om mig på vänster och Liam på höger. Zayn stog jämte Liam och brevid Fanny. Hon hade Niall på sin andra sida också. Louis stod jämte Harry och höll hans hand. Larry Stylinson, klassik. Översöta är dem tillsammans. Jag log lite.
- A challenge. Do the ugliest face you can.. and I will.. do something for you. Jag skrattade och alla killarna nickade åt mig och varandra. Louis verkade glad för det iallafall.
- YES, I LOVE DOING UGLY FACES!! Alla garvade åt han och sedan gjorde alla varsin ful min. Tillåmed jag och Fanny. Jag fick en bild på både kameran och mobilen.
Jag tog min mobil och hade fortfarande upp kameran och tog den spegelvänt så jag kunde se hur mitt hår såg ut. Harry kom smygandes bakom mig och vilade sin haka på min axel.
- SMILE! sa han innan han klickade på ''ta kort''knappen. Jag log som världens nörd och han pussade mig på kinden. Vi kollade båda på bilden efter och vi garvade ganska mycket.
- I can't believe that I smiled so much. I look like.. ye, i don't know. Something anyway! Jag garvade och han log mot mig.
- You look cute. Han flörtblinkade åt mig. Igen. Jag måste ju bara drömma. Jag kollade efter Fanny och såg att hon stod och garvade med dem andra killarna. Jag gick fram och pratade med dem lite och snart så bad Paul oss att gå ut eftersom det var många fans efter oss.
- Nice meeting you, girls. You were lovley! And the shirt is still awsome, Send me one? Han garvade åt mig.
- Ofcouse, Niall. Here's my twitter so you can follow me and i can get your adress. Jag skrev min twitter på en lapp och skrattade samtidigt jag gav han lappen. Han garvade åt mig och vi kramade alla killarna innan vi gick ut.
- Look back at your album later. Viskade Harry när han kramade mig, jag kollade i hans ögon och nickade. Sedan gick vi ut och jag bara log hela vägen ut ur byggnaden.
- OMG, JAG SÅG HUR HARRY HÖLL PÅ MED DIG, DET GÅR BRA NU!! Fanny slog till mig lite på armen. Jag generade och log lite grann.
- Well, han sa att han hade skrivit något på baksidan av mitt album när han kramade mig. Jag tog upp albumet och kollade på baksidan. Oh herregud. Det stod det jag aldrig hade trott.
Previous:
-You seem nervous, don't be. Jag kollade upp och Harry kollade in i mina ögon och vi log mot varandra.
- Paul said the same. But we haven't met you before so it's a little hard not to be nervous. Jag och Fanny skrattade och log mot killarna.
- You weren't in Stockholm when we were there the last time? Harry såg lite förvånad ut. Jag kollade ner i golvet och log lite snett.
- no, we could'nt manege to get there. Harry log lite mot mig och gick sakta fram åt mig och gav mig en kram.
- But you're here now and we're happy for it. So be happy and not nervous, babe. Harry släppte taget om mig och jag bara kollade in i hans ögon. Jag kunde drunka i dem i evigheter om det nu var så. Jag log ner mot golvet och tänkte på kramen han hade gett mig, Bara mig. Inte min kompis heller. Bara mig. Han hade viskat mig i örat. Han hade kallat mig Babe. BABE!!!! Jag kunde svimma nu. Men jag ber dig, Felicia. Gör det inte. Skäm inte ut dig. Snälla!
Liam avbröt mig i mina tankar. Han log stort.
- Do you have album with you so we can sign? Jag log mot han och började gräva i min väska. Jag tog upp albumet och gick fram med det.
Liam skrev sin autograf först, sen Louis, Zayn, Niall och Harry sist. Han skrev också något på baksidan av skivan. Varför skrev han där och varför tog han så långt tid? Han gav mig albumet och flört blinkade mot mig. Jag bara stog där, tog emot albumet och stoppade ner det i väskan utan att ta mina ögon ifrån hans. Så. så. magisk. Som en alf.
Efter att killarna hade signat Fannys album så skulle vi ta en gruppbild. Jag tog upp min Iphone och min systemkamera. Jag ville ha två bilder så jag kan ladda upp med mobilen på facebook och twitter direkt. Kamera bild ville jag ha för att få bättre ljus.
Jag och Fanny ställde oss på varsin sida. Harry stog och höll om mig på vänster och Liam på höger. Zayn stog jämte Liam och brevid Fanny. Hon hade Niall på sin andra sida också. Louis stod jämte Harry och höll hans hand. Larry Stylinson, klassik. Översöta är dem tillsammans. Jag log lite.
- A challenge. Do the ugliest face you can.. and I will.. do something for you. Jag skrattade och alla killarna nickade åt mig och varandra. Louis verkade glad för det iallafall.
- YES, I LOVE DOING UGLY FACES!! Alla garvade åt han och sedan gjorde alla varsin ful min. Tillåmed jag och Fanny. Jag fick en bild på både kameran och mobilen.
Jag tog min mobil och hade fortfarande upp kameran och tog den spegelvänt så jag kunde se hur mitt hår såg ut. Harry kom smygandes bakom mig och vilade sin haka på min axel.
- SMILE! sa han innan han klickade på ''ta kort''knappen. Jag log som världens nörd och han pussade mig på kinden. Vi kollade båda på bilden efter och vi garvade ganska mycket.
- I can't believe that I smiled so much. I look like.. ye, i don't know. Something anyway! Jag garvade och han log mot mig.
- You look cute. Han flörtblinkade åt mig. Igen. Jag måste ju bara drömma. Jag kollade efter Fanny och såg att hon stod och garvade med dem andra killarna. Jag gick fram och pratade med dem lite och snart så bad Paul oss att gå ut eftersom det var många fans efter oss.
- Nice meeting you, girls. You were lovley! And the shirt is still awsome, Send me one? Han garvade åt mig.
- Ofcouse, Niall. Here's my twitter so you can follow me and i can get your adress. Jag skrev min twitter på en lapp och skrattade samtidigt jag gav han lappen. Han garvade åt mig och vi kramade alla killarna innan vi gick ut.
- Look back at your album later. Viskade Harry när han kramade mig, jag kollade i hans ögon och nickade. Sedan gick vi ut och jag bara log hela vägen ut ur byggnaden.
- OMG, JAG SÅG HUR HARRY HÖLL PÅ MED DIG, DET GÅR BRA NU!! Fanny slog till mig lite på armen. Jag generade och log lite grann.
- Well, han sa att han hade skrivit något på baksidan av mitt album när han kramade mig. Jag tog upp albumet och kollade på baksidan. Oh herregud. Det stod det jag aldrig hade trott.
Kapitel 1: You Make My Heart Race
Jag vaknade av att Fanny satt och skakade på hela mig.
- VAKNA FELLE, VAKNA!!!! DEM ÄR HÄR OM TRE TIMMAR!!!!
Jag kände hur paniken spred sig i hela min kropp. Glädjen spred sig lika snabbt, bara att paniken hann före. Om tre timmar skulle jag antagligen få se mina pojkar. One Direction, rättare sagt. För mig är dem mina pojkar. Dem har i flera år fått lilla mig att le och skratta varje gång jag var nere, fått mig att inse att drömmar kan bli sanna och dem hade fått mig att tycka jag själv är vacker. Och tro mig, det är en svår uppgift att kunna uppnå.
Jag reste mig snabbt upp ur sängen med att knuffa upp Fanny så hon rullade ner.
-AO! Varför gjorde du så Felle?! Fanny började garva samtidigt hon försökte få fram orden.
- För jag hade lust, jag ska snart träffa One Direction och för att jag är hungrig. Jag började gå mot köket och jag kunde höra henne brista ut i garv inne i sovrummet samtidigt jag gjorde detsamma. Jag vet, vi är väldigt annorlunda. Det är så här vi är tillsammans med varandra. Men men, går ej göra något åt. Fanny kom ut i köket och bara glodde på mig och garvade. Jag rotade fram Pan-pizzerna i frysen och började ta bort pappret.
- Pan pizzor till frukost..? Fanny bara glodde på mig och småskrattade.
- Yep, idag är en speciell dag och då gäller speciell mat. Catching? Jag flört log mot henne och vi båda brast ut i skratt.
En timma efter var vi klara och var redan påväg ner mot torget. Vi ville vara där två timmar innan för att vara säkra att inte missa dem, man kan ju inte missa chansen att få snacka med dem lite, eller hur?
2 timmar senare.
Den svarta bilen körde upp utanför huset där dem skulle ha sin signing. Sakta öppnades första dörren. Jag kände hur fjärilarna i magen började öka sig. Ut ur första dörren steg Paul ut, några fans skrek till lite. Ur andra dörren kom ett beige ben ut och ett par vita converse först. När man såg hela personen såg jag att det var Harry. Han var så stilig. Han tog handen sakta och ruffsade till i sina lockar och plattade till luggen. Han log när alla tjejer började skrika. Jag bara stog och log och kollade in honom. Jag var som förstenad. Att se han på bilder är tillräckligt breathtaking, men i verkligenheten. Wow, jag blev som helt förtrollad.
Efter Harry kom Zayn ut, han var lika ursnygg han. Han skrattade när han såg alla fans och Liam kom ut lika glad han. Han sa något i stil som ''WOW, YOU'RE MANY GUYS!''
Alla skrek och killarna bara log mer. Sedan klev Louis och Niall ut. Dem små söta killarna. Jag log när Niall klev ut, wow, det blonda håret. Det går bara inte att beskriva kärleken för den irlänska människan ärligt talat. Han skrattade och pekade på några tjejer med skyltar. Jag bara log för mig själv när jag tänkte på hans min när han ser min tröja med han och Harry. Han kommer garva ännu mer. Shit, jag är liksom 20 meter från One Direction just nu. Mitt liv är komplett.
Nu är det min och Fannys tur att får våran skiva signerad och få en bild med killarna. Fjärilarna kändes som dem åt ut mig inifrån. Jag gick sakta fram mot Paul som öppnade dörren.
- Don't be shy, honey. They don't bit you. I promise. Han log och jag garvade åt han.
- Yah, I know Paul. I've never met them before so, I'm just a little bit nervous. Jag log lite blygt ner i golvet. Han tog sin hand under min haka och tog den upp så jag kollade i hans ögon.
- Then you're the speciell one. You have wait a long time for them. You deserve those few minutes in there. Take care of them. Han log. Han skrattade och pekade på min tröja. Jag brast ut i ett litet garv.
Han öppnade dörren och jag steg in med ett stort leende.
Killarna tog upp sina blickar mot mig och Fanny när vi klev in i det ljusa, mellan stora rummet.
- Hey girls! Louis log och kom fram och kramade oss.
- Hey on you to, haha. Jag skrattade lite och log.
- Nice shirt! Niall pekade och garvade åt min tröja.
- I know right?! I couldn't resist that picture. Jag flörtlog mot honom och jag och Fanny brast ut i skratt. Jag kollade bak på henne och vi tog ett djupt andetag.
- You seem nervous, don't be. Jag kollade upp och Harry kollade in i mina ögon och vi log mot varandra.
- Paul said the same. But we haven't met you before so it's a little hard not to be nervous. Jag och Fanny skrattade och log mot killarna.
- You weren't in Stockholm when we were there the last time? Harry såg lite förvånad ut. Jag kollade ner i golvet och log lite snett.
- no, we could'nt manege to get there. Harry log lite mot mig och gick sakta fram åt mig och gav mig en kram.
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Så, första delen uppe. Vad tyckte ni? :)
Novell 1: You make my heart race
Wats up guys? Jag heter Felicia, jag är 15 år gammal och jag bor i hålan Borås i Sverige. Jag är ett One Direction fan, rättare kallat Directioner. Jag är en stolt en. Jag har mycket kärlek för mina killar, vilket jag vet många har. Jag älskar att skriva och mina föräldarar tycker jag är bra på att skriva noveller och texter överhuvudtaget. Jag gillar att göra det eftersom jag kommer in i min lilla drömvärld och därifrån skriver jag av mig. Jag hoppas ni gillar det och kom gärna med ideér till nästa avsnitt och så vidare. Tack för att ni kollat in och hoppas ni stannar. Länka gärna min blogg lite överallt. Jag är helt klart med på länkbyten!
