Kapitel 37 You Make My Heart Race

Previous: 
*Did you have fun yesterday, loverbirds? ;)* Fanny hade skrivit. Typiskt henne att retas sådär.
*Hm.. Ja, eller.. det var rätt kul att göra det..* Teasade jag henne som svar. Jag skickade snabbt iväg. Lika snabbt fick jag ett svar.
*GJORDE NI DET?! OMG, Grattis babe!! Du har förlorat din oskuld, we gotta party!!!* Jag skrattade till och skakade på huvudet. En till typisk grej för henne. Hon ska festa om allt. Festnisse.
*Knas. Vi ska inte festa om det! Och var tyst, jag tror inte Harry berättat för killarna än. SSSH!!!* Jag lade ifrån mobilen och gick ut till Harry. Vi tog på oss våra skor och gick iväg till affären. 
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
 


Harry hade visat mig en affär där nästan inga fans befann sig. En närbutik som ingen visste om helt enkelt. Vi gick in hand i hand i affären och tog en korg vid ingången.
 
''We should defently buy a fresh milk and cheese.'' Blinkade jag åt honom. Han bara himlade med ögonen och fnissade till.
''I agree on that one. What else do you want to breakfast?'' Han kollade runt i affären för att antagligen hitta något att köpa hem. Jag tänkte till.. Fräska frallor hade passat så bra nu! 
''What about freshly baked rolls?'' Log jag stort till honom. Jag har inte ätit nybakade frallor på hur länge som helst. Det är bara så gott, undra varför jag unvikit att äta det.
''That sounds great! Something else?'' Vi gick mot mejeri kylen.
''Hm..'' Jag tänkte till igen.
''Some juice maybe?'' Vi tog ut två mjölk paket, smör och en stor ost. Vi skyndade oss eftersom Paul och killarna skulle hämta oss om ungefär två timmar för att åka på en intervju. Fanny skulle självklart med också, hon har jag inte glömt. Hon åkte då med Niall. Jag var väldigt nervös inför intervjuen eftersom den sändes på Tv:n. Tänk om dem vill prata med oss? Vad ska vi säga? Och tänk om dem märker något med Fanny och Niall? Nej, det hoppas jag inte. Dem har inte gått ut med någonting än, jag vet knappt hur det är mellan dem just nu. Det kan ha hänt en massa medans vi varit borta från dem i nästan 2 dagar, utan att hon sagt något. Oroa dig inte Iza.
 
''Hey guys!'' Hälsade jag på alla när vi klev in i den stora, svarta bussen. Dem hälsade glatt tillbaka och sen var vi påväg till studion där intervjuen skulle filmas.
''What will you say if they ask about Fanny?'' Viskade jag till Niall som satt precis brevid mig. Han vände sig emot mig och fick en bekymrad blick.
''I don't know. I want to tell the whole world that I love her, but she has to be ready.. I guess I just say that we are friends..'' Han bet sig i läppen nervöst och kollade ner i marken. Dem andra satt och pratade i något annat ämne och var helt borta från oss. Jag tog in han i en varm kram från sidan och viskade att det skulle han lösa. Det är ändå Niall, han klarar det. 
Bilen stannade och vi gick in i studion. Killarna blev indragna till 'scenen' och vi stod på sidan och såg samtidigt dem blev intervjuade. Det var som ett litet vardagsrum. Killarna satt i en soffa och intevjuaren i en fåtölj brevid. Det stod ett bord framför dem med fem glas vatten och några byrår bakom dem och runt omkring. Väldigt mysigt.
 
Dem pratade först om deras album och lite allt möjligt. Ifall Niall saknade sin familj och någon grej som Liam hade på sin rygg eller rumpa. Vad jag fattade det som iallafall, jag såg bara att han ställde sig bakomvänt mot kvinnan. sedan kom dem in på det jag hoppades dem inte skulle. Förhållanden. Kärlek. Men det är ju klart, dem är en av världens mest attraktiva killar, klart vill alla veta om dem är lediga eller inte.
 
''Liam, we can start with you.. Are you single?'' 
''Yes, I'm single.'' log han stolt. Hon nickade och log som svar. Hon tittade mot Louis och Zayn. 
''As you all know, I got Eleanor.'' Log han glatt och jag log för mig själv. Dem är lyckliga att ha varandra, dem är helt underbara människor båda två. Jag är dessutom lycklig att få känna dem.
''I'm single, girls.'' Blinkade Zayn in i kameran och alla i publiken jublade stort. Han skrattade glatt som svar. Hon vände sedan sin blick mot Niall. Han tog ett djupt andetag.
''I'm single. But..'' Började han. Alla vände sina förfrågandes blickar mot honom. Han log stort.
''It dosen't mean i'm free.'' Log han ännu större. Han kollade snabbt mot mig och Fanny. Hon log ett stort leende samtidigt hennes kinder ändrade färg, till rosa. Hon bet sig i läppen och kollade lite snabbt i marken. 
''What do you mean? You have something going with someone?''
''All I can say is that I'm in love with a really wonderful girl.'' Han log stort med blicken mot Fanny igen. Intervjuaren märkte vad Niall hade sin blick och hon log stort.
''Do you want bring her out?'' Han vände snabbt blicken och kollade osäkert mot dem andra killarna. Dem log svagt mot honom som svar. Jag tror ingen vet vad han skulle svara. Han vände blicken mot oss igen. Fanny log stort mot mig och sedan nickade glatt mot killarna. Han log stort, jag har aldrig sett han leé såhär mycket innan. 
Fanny gick säkert ut på scenen till dem andra. Jag stod kvar nervöst och hoppades att allt skulle gå bra.
Niall klappade på sitt knä och satte ner henne sakta i hans knä.
''Hello.'' Log intervjuaren stort när hon vände blicken mot Fanny.
''Hi.'' Log hon tillbaka.
''Had you any idea that he had a crush on you?'' Fanny kollde back på Niall och log stort.
''Yes, and actully... I'm in love with him also.'' Alla jublade och klappade i publiken. Dem verkade ta det ganska bra, vilket lättnad. 
''WOW! You are? You are a couple then?'' Niall log mjukt.
''Not really, we actully want to take it easy for this moment. Atleast everybody knows she is just mine now.'' Alla ''aaaw'':ade i publiken och till och med jag. Vilka gullegrisar! 
Intervjuaren log stort och vände sin blick mot Harry.
''Well, you aren't single, are you? We have seen your twitter and apperantly you and Iza is a couple, right?'' Blinkade hon mot honom. Han log stort ända upp till öronen nästan.
''Yes, and I'm very happy with her.'' Ännu en gång aww:ade alla i rummet. Jag log stort och mina kinder blev lite smått röda. Jag har svårt att ta komplimanger, iallafall från någon jag verkligen gillar. Som Harry, tillochmed älskar.
''She is her right?'' Han nickade och log stort när han mötte min blick.
''Well, bring her out also?'' Jag nickade mot Harry med ett stort leendé på mitt ansikte. Jag lyfte upp klacken och gick ut på scenen. Några fans började klappa och tjoa. Jag satte mig på Harrys ena ben och han tog armen runt mig.
''Wow, already fans I see?'' Hon log mot mig och nickade faschinerat mot publiken.
''I'm just glad that they took it well and that they like me.'' Jag log stort mot alla och jag var just nu, väldigt, väldigt lycklig.
''It seems that they did atleast. How long have you been together now?'' 
''Almost 2 months i think. Isn't it?'' Jag log mot Harry och han log stort och nickade.
''Well, It was really nice to meet you both, girls. And you to guys, Hope you felt the same and we hope we will see more of you soon. Thank you so much for coming.'' Hon ställde sig upp och kramade om alla. Hon bad tillochmed om en kram från mig och Fanny. Hon var så snäll och så glad. Vi gick ut alla från studion och sedan in i bilen påväg hem igen.
''That went well didn't it?'' Log Liam stort. Alla nickade och log mot varandra. Vi var alla glada att det hade löst sig, det gick faktiskt väldigt bra håller jag med om. Nu ska vi hem och packa. Jag måste hem till skolan igen. Det här kommer inte bli roligt.
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Yep I KNOW. Jag har tänkt att Lou ska vara tillsammans med Eleanor, iallafall änsålänge. Mohahah.. Men Liam och Zayn ska vara singlar för jag har planer för dem! Maaaaassaaaa!! Hänger ni med? Gött! :) 
ÄÄÄLSKAR ER 

HAPPY BIRTHDAY BABY!

 
Grattis på födelsedagen för min baby. Jag har alltid sett upp till Liam sedan första gången jag såg honom. Jag fall för honom direkt. Ju mer jag fick veta om honom och ju mer jag såg honom, ju mer svag blev jag. Inte på ett ''kärleksfullt'' sätt utan mer att han är bara för underbar så det knappt går. Han har alltid lärt mig att jag ska inte bry mig vad folk tycker om mig, utan han kanske vet det. hehe. Han är min idol och jag kommer alltid se upp till honom. Han får mig att bli en bättre person, dels mot migsjälv och mot dom runt mig. Jag önskar honom det bästa och jag älskar honom över hela min jord. Han är obeskrivligt underbar och vacker. Min lilla Liam. 

The Janoskians??

Heeey!! Har vi några The Janoskians fans här? Jag är ett fan av dem, eller jag diggar dem grovt. Som sagt, jag älskar att skriva. (vilket ni redan vet) och jag har tänkt att skapa en Janoskians novell blogg. Självklart kommer jag ha kvar den här också.  Jag tänkte bara kolla ifall det finns några fans här. Dessutom vill jag inte ha typ en Justin Bieber novell blogg eftersom det är redan många som har det. Jag har tänkt länge på att göra om dem här 5 killarna plus att det är inte många som har det. Det blir mer unikt. 
Vad tycker ni? 
 
Här är dem killarna som gör deras videos. Dem är typ 'kända' för deras prank videos. Inget pojkband som One Direction. Ha det bra!! :)
Bild: Vänster längst upp: Luke. I mitten längst upp: James. Längst upp till höger: Daniel. Längst ner åt vänster: Jai. Längst ner åt höger: Beau. 
Beau, Jai och Luke är bröder. Luke och Jai är tvillingar som ni kanske ser. Alla bor i Australien och har en jätte gullig accent precis som 1D. 
Jag och killar med accent, aaaaahhhhhh :') 
 
 

Kapitel 36 You Make My Heart Race

Previous: 
''I know you faking being angry. I know you, babe.'' She sat down right next to me and blinked. I remembered a thing. She is tickilish. I descreetly moved my arm closer to her waist and I started tickiling her. She winced my suprisingness and started laughing while i tickeled her. 
''Louis. stop. tickiling. me. PLEASE STOP.'' She tried press thruw her laughs. No, no, dear Eleanor. I won't stop tickiling you. You said I sucked at wii. I don't.
''Hm.... No, I don't think so.'' I kept tickiling her until she said I was the best. Which ofcours was true then. Louis William Tomlinson, the master of Wii. 
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
 
 
 
Izas view
 

''Close your eyes.'' Han tog min hand och ledde mig från vardagsrummet. Han hade bett mig vänta där tills han hade ''fixat'' några grejer. Jag blundande så hårt jag kunde och det var svårt att inte tjuvkika. Jag hörde en dörr öppnas och snart stannade han mig.. Vart i lägenheten visste jag inte vart vi var, men någonstans iallafall. Hoppas jag. 
''You can open your eyes now, babe.'' Jag öppnade sakta ögonen. Rummet var nermörkat. Gardinerna var för, lamporna var släkt och på sängen i mitten låg det rosenblad utspritt. Vart han hade fått dem, hade jag ingen aning om. Ovanför den vita sängen var det två plana hyllor brevid varandra i beige. På hyllorna stod det tända stearin ljus. På några andra hyllor runt om i rummet var det mer stearin ljus som han hade tänt. Jag gissade på att det var vanilj ljus för det luktade vanlij i hela rummet. Jag älskade lukten av vanilj. Hur visste han att jag älskade den lukten? Eller så kanske gissade han?
''How did you know I love vanillia?'' Jag vände mig mot honom som stod bakom mig. Han log stort mot mig.
''Actully I had no idea. It was a guess. I just though you like it.'' Svarade han med en öm röst. Han gick sakta emot mig. Han log ett leende som fortfarande får mig att falla på knän. Han tog sina händer runt min midja och tryckte mig närmre. Han böjde sitt huvud ner och kysste mig ömt. Jag omfamnade hans nacke med min ena arm. Jag tryckte han ett steg närmre och kysste han igen. Jag kände hur stötar gick igenom mig. Varje gång han är nära mig får jag stötar som går igenom hela min kropp. Kärleks stötar. Tror jag. 
Jag kände hur han tog tag under min rumpa och lyfte mig upp. Samtidigt vi kysstes lirade jag mina ben runt hans midja. Jag tog min lediga hand och trädde in den i hans lockiga hår. Hans hår är faktiskt rätt skönt att leka med, precis som alla sagt. Vi stötte precis till något och Harry svor till.
''What did you do?'' fnittrade jag tyst.
''I hited the bed with my leg.'' 
''You dumdass'' skojade jag med han och fortsatte kyssa han. Han lade mig sakta ner på sängen bland alla rosenblad och lade sig över mig. Han hade händerna och benen särade på varsin sida av mig så han inte lade all sin tyngd på mig. Han började sakta ta av mig min tröja och jag försökte krångla av hans. Efter vi fått av varandras tröjor började han kyssa mig mer och mer intensivt. Han kysste mig och jag började få av hans byxor. Jag krånglade med knappen och gylfen. Tillslut fick jag loss dem och kunde dra av hans byxor. Han började samtidigt knäppa upp mina byxor och lika snabbt var dem av. Han slutade kyssa mig och kollade rakt in i mina ögon.
''You are so beutiful.'' Sa han med ett lyckligt leendé när han granskade min kropp snabbt. Jag kände hur mina kinder snabbt ändrade färg. Han smekte min kind försiktigt med hans hand.
''You don't have to be emberessed, love. I will always think you are beutiful. With your cloths on and with them on.'' Jag fnittrade till.
''That sounded a little bit pervert, Harry.'' Han skrattade till.
''Really?'' Jag nickade och blinkade. Han bet sin läpp och böjde sig ner för att möta mina läppar igen. Han rullade runt så jag låg överst. Han tog sina händer runt min rygg och knäppte av min bh. Han gjorde detsamma med mina trosor. Strax därefter låg vi båda nakna brevid varandra.
 
Jag vaknade upp av att ljuset bländande igenom persiernerna från fönstret. Vi hade somnat nära varandra igår. Han låg bakom mig och hade sin arm runt min mage. Jag kunde känna hans varma andetag min nacke. Jag vände mig om så jag låg med mitt ansikte mot hans. Han öppnade sakta ögonen och jag log mot han. Han log tillbaka och kysste mig på kinden.
''I had a wonderfull night yesterday, babe.'' Han log snett. 
''Also had I, love.'' Jag log stort. Han smekte mig mjukt med sin hand på min nakna mage. Jag ryste till. Hans beröringar ger mig lyckostötar. Jag blir som förtrollad.
''Iza.'' Sa Harry efter en stund.
''Yes?'' Jag kollade på honom och mötte hans ögon.
''I didn't hurt you yesterday, did I?''
''Of course you didn't! As I said, I had a wonderful time. My first time was perfect. Specielly with you.'' Sa jag med rosiga kinder. Han log stort som svar och smekte min kind med hans hand.
''I.. I love you.'' Jag fick ett stort leende på läpparna.
''I love you to, Harry.'' Han kysste mig på läpparna mjukt innan han reste sig upp. Jag fastnade på hans six pack. Jag hade inte direkt märkt det igår kväll eftersom vi var upptagna med.. ja, ni vet.
''You like what you see?'' blinkade han när han såg vad jag stirrade på.
''Well.. yeah.'' Jag bet mig i läppen och reste mig upp. Jag tog på mig en tröja och ett par trosor. 
''Want some breakfast?'' ropade jag samtidigt jag var påväg ut till köket. 
Han kom in till köket med ett par mjukis byxor och en T-shirt.
''I would love to. What should we get?'' Han omfamnade mig bakifrån. Jag kollade in i kylen och suckade.
''It depends if you want some milk that are expired or some old cheese? Who are really expired!'' Sa jag när jag kollade på mjölk paketet och osten som tillochmed var möglig. Jag vände mig om så jag kollade på honom.
''That sounds good!'' Svarade han retsamt.
''Seriously, Harry. Do you never buy food? That milk was atleast a week old.'' Han kliade sig i bakhuvudet och log snett.
''Well... No. Not really. Louis just to do it when we lived together but..''
''You don't live with him no more and you need to buy food. Come on.'' Jag tog tag i hans hand och drog med han ut till hallen.
''Are we going to the grocery shop now?'' Sa han förvånat medans han kollade ner på mina kläder.
''Ehm.. Let me just change clothes.'' Han skrattade till och jag gick in i hans sovrum. Jag tog upp ett par shorts och en T-shirt ur väskan. Min mobil pep till och jag gick för att kolla vem som hade sms'at.
*Did you have fun yesterday, loverbirds? ;)* Fanny hade skrivit. Typiskt henne att retas sådär.
*Hm.. Ja, eller.. det var rätt kul att göra det..* Teasade jag henne som svar. Jag skickade snabbt iväg. Lika snabbt fick jag ett svar.
*GJORDE NI DET?! OMG, Grattis babe!! Du har förlorat din oskuld, we gotta party!!!* Jag skrattade till och skakade på huvudet. En till typisk grej för henne. Hon ska festa om allt. Festnisse.
*Knas. Vi ska inte festa om det! Och var tyst, jag tror inte Harry berättat för killarna än. SSSH!!!* Jag lade ifrån mobilen och gick ut till Harry. Vi tog på oss våra skor och gick iväg till affären. 
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
SÅÅÅÅDÄR!! Nu har ni fått ''sexscenen''. Haha. På något sätt känns det som jag tog den för tidigt men ändå inte. Jaja, nu är det skrivet såhär. Vad tycker ni? 
Tycker sånt här är typ ''pinsamt''.. så... ja.... LOVE YOU ALL. 

IDAG

Inlägg kommer idag. STANNA KVAR!
#happyface

Kapitel 35 You Make My Heart Race

Previous: 
''Im crazy about you, Iza. We had kissed like this serval time now. If you think it's still to early I get it, I just... Im ready whenever you are ready. Im really crazy about you, babe.'' Fick han ur sig flåsandes. Jag bet mig i läppen och lutade mig mot honom
''Im crazy about you to. If you want to.. I want to.'' Jag bet mig igen i läppen. På något sätt var jag nervös. Han svarade med ett stort leende. Han tog min hand och gick till bilen. Han öppnade min dörr och sen satte sig på sin sida. När vi kommer tillbaka, då gäller det.
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
 
 
Louis view
 
''Would you like some tea, love?'' I turned my eyes from my phone to Eleanor. She smiled her adoreble smile and nodded.
''Sure, Lou.'' She followed me into the kitchen and we started making tea. I reviewed her and smiled for myself. What had I done to deserve a girl like this? I have seriously no idea. The best thing about her, is that she loves me for me. Even if she was a fan from the beginning, she still loves me for me. Not for the Louis Tomlinson from One Direction. I poured the tea in seperated cups. I gave one to her and toke one to me. 
''So how is everything going with the band?'' Im sipping some of my tea the same time she asked the question.
''It's going like usual. Like we talked about earlier, we are doing three interviews tomorrow. Except that, everything is like normal.'' I smiled to her. I like how she always ask me how I feel and how everything is going with the band. She really cares about me. 
''And how are you, honey?'' She looked at me smiling.
''I'm fine, for the second time.'' I answered her with a laugh. 
''I just wonder how you feel. I care about you.''
''I know you do, but do you really think my feelings changing in about a half an hour?'' I answered again with a laugh. She laughed at my answer also.
''Who knows? You could have seen something sadley on your phone before, and there for became sad.'' 
''You are so adoreble, you know that?'' I smiled at at her and leaned over the table to give her a soft kiss on her lips.
''Well.. I spend a lot of time with you, so I guess you gave me some of your adoreble-ness.'' She blinked at me and we just sat and laughed. We sat and kept laughing for a while. She is so easy to talk to, easy to be myself around her. It's lovley.
 
''ELEANOR. STOP WINNING!'' I yelled at the TV. I was focous at the game but I still heard her laughed at my comment.
''It's not my fault that you sucks at baseball. Even at wii.'' 
''Well, it is your fault.'' You could hear her jokenly got suprised. 
''Oh really? How then?'' She paused the game and crossed her arms while looked at me.
''You making me thinking about how hot you are instead of being focous at the game.'' I tried.
''Really? You seemed pretty focous from my point of view. You can't blame me'' Damn, she got me.
''Weeeeell... '' I didn't come up with a reason.
''Just admit you suck, Louis. You don't have to be ashemed. It's normal for losers like you.'' She said ''seriously'' when she patted me on my arm. I gave her a dead look. I didn't suck. She is just to good.
''I don't suck or are a loser. You're just to good.'' I finally got me. I sat down at the sofa again and tried to look angry.
''I know you faking being angry. I know you, babe.'' She sat down right next to me and blinked. I remembered a thing. She is tickilish. I descreetly moved my arm closer to her waist and I started tickiling her. She winced my suprisingness and started laughing while i tickeled her. 
''Louis. stop. tickiling. me. PLEASE STOP.'' She tried press thruw her laughs. No, no, dear Eleanor. I won't stop tickiling you. You said I sucked at wii. I don't.
''Hm.... No, I don't think so.'' I kept tickiling her until she said I was the best. Which ofcours was true then. Louis William Tomlinson, the master of Wii. 
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Jag vet att det blev ett väldigt kort. Men jag är trött idag efter allt pluggande. Jag hoppas ni förstår mig. Något är bättre än inget, right? Jag ville bara få med Louis och Eleanor mer plus att jag vill få upp stämningen lite innan ''sexscenen'' om man säger så. Vill inte bara hoppa på sådär. Vill ha lite exciteness imellan. Massa kärlek till er :) 
kolla min vanliga blogg. http://aissa.blogg.se 
 
 

Kapitel 34 You Make My Heart Race

Previous: 
''Look, a falling star. Wish something.'' Sa jag när jag såg stjärnan snabbt falla ner snett över den svarta himlen.
''I don't need to. I already got everything I wished for.''
''Really? Like what?'' Jag fortsatte kolla upp samtidigt jag lystnade på när han pratade med mig.
''I got my wishes about singing for the whole world. And I even got to share my dream with my four best friends. Then I got my wish to be reality about founding my special lady.''
''I hope that special lady is me..? Or do you got somebody else?'' Jag försökte låta förvånad på det sista. För att få lite, du vet effekt.
''Ofcours it's you, silly.'' Svarade han fnissandes. Jag omfamnade honom samtidigt jag låg kvar på hans bröstkorg och slöt mina ögon. Innan jag visste ordet av, hade jag somnat. 
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
 
Jag vaknade av Harry pratade med någon i telefonen. Jag öppnade ögonen sakta och kollade runt. Vi var fortfarande kvar på blommängen. Vänta, så jag somnade här? Ups. Jag tog trött upp min mobil och skulle kolla tiden. 22:34. Är den så mycket redan?! Jag måste berätta för Harry att vi måste hem. Jag satte mig upp från hans bröstkorg och han vände sig till mig. Han pratade fortfarande i telefonen men han log gulligt åt mig. Jag log trött tillbaka. Jag hade precis sovit ett tag, även är jag trött. Jag har en förmåga att bli ännu segare och trött ju mer jag sover. Jag blir inte direkt piggare, mest tröttare. 
''Sure, man. I will call you when we get home. Bye.'' Harry lade på suckade han tyst mot mig.
''What is wrong?'' Jag kollade förvånat på honom. Vad har hänt nu? 
''Louis called. They had talked to Paul and we got interviews tomorrow. Not just one, we got three.'' Han suckade igen och log snett mot mig. 
''Three? Wow, that is a lot at one day.'' Han nickade ledsamt.
''But It is okey, because we are going home tomorrow anyway. We can go early if you are going in the interviews.'' Jag log ett försökande glatt leende mot han. Egentligen ville jag bara ha en till hel dag med honom innan jag åker hem. För att kunna få ett riktigt hejdå om vi inte ses på ett dag. Harry är med i ett av världens störta pojkband, jag antar att man får ta sånt här som flickvänn till honom. Jag är väldigt stolt över honom och vill inte vara ivägen. Han har sin karriär att tänka på, inte bara mig.
''No, defently not! I want to be able to say good bye. You can't just leave me like that.'' Jag kollade frågandes på han.
''So. What should we do? You can't unboke the interviews?''
''I know.. But you and Fanny can come with us!'' Han sken upp i ett stort leende. Han såg så stolt ut som kom med, vad han tyckte, en suverän ideé.
''I don't know, Harry...  Fanny and Niall haven't told anyone about them and the other side I don't know if either me or she is ready for all the fans.''
''Babe, It will be alright. There is a lot of fans who have told me they dying to meet you. They are really happy for you and me. And the other side if Niall and Fanny don't want to get official yet, they don't have to. Right? Please? I really want to show them you. I want to show them my girl.'' Hans kinder sakta ändrade till röda. Vad underbar han är! Han sa att han ville visa fansen hans tjej. ''my girl''. Jag kramade om honom och gosade in mitt ansikte i hans axel.
''I love you.'' mumlade jag i hans öra. Jag kunde inte låta bli att lee. Mina läppar satt fast som ett leendé.
''Is that a yes?'' Jag avslutade kramen och mötte hans blick. Jag log stort.
''We still have to talk to the others, but for me it's a yes.'' Han log tillbaka och böjde sig fram för att kyssa mig. Jag kysste tillbaka hans mjuka, goda läppar. Dem smakar nästan jordgubb. Jag som älskar jordgubb.
''Harry, we have to get home. It's late.'' Han nickade och ställde sig upp. Han sträckte sin hand mot mig, för att jag skulle ta tag i den. Jag tog tag i hans hand och ställde mig upp. Tillsammans gick vi i mörkret tillbaka till bilen. Det var mörkt i skogen och det hördes konstiga ljud från alla olika håll. Jag är svag för mörker i skogen, jag har aldrig riktigt gillat det. Jag har alltid haft en obehaglig känsla om skogen på kvällen. Det kom ett konstigt ljud från busken jämte mig och jag tryckte mig närme Harry. Jag kramade om hans arm och nästan nypte honom.
''Aouch! What are you doing?'' Han stannade och vände sin blick mot mig.
''It is something in those bushes. I heard it.'' Jag kollade på han med förskräckta ögon och nervöst pekade på busken därifrån ljudet kom.
''It is probably nothing. Maybe just a squriell.'' 
''A squriell? It didn't sound like that, Harry!'' Jag drog med han och började gå vidare mot bilen i en snabbare fart. 
''Baby, baby! Take it easy! I'm here for you.'' Som om det skulle hjälpa ifall någon skulle försöka mörda oss?
''Like that would help if someone will try kill us both.'' Jag hörde ett skratt strax bakom mig. Där stod Harry och skrattade åt mig.
''It is not funny, dude!'' 
''Duuuuude, it is.'' Sa han med försök att kväva sitt skratt. Vi var framme vid bilen och jag ställde mig vid motorhuven och väntade på att han skulle låsa upp. Istället för att låsa upp bilen gick han fram till mig. Han ställde sig framför mig och tog ett tag om min midja.
''sorry, baby. you're so adoreble when you are scared. And believe me, I won't let anyone hurt you.'' Jag hann inte ens öppna munnen för att svara, innan han tryckte sina läppar mot mina. Jag pressade hans kropp emot min och virade mina armar runt hans nace. Han tog ett hårdare grepp om min midja och tryckte mig ännu närmre. Jag kan inte vara arg på honom. Jag är för galen i honom. Jag kände hur bubblorna översvämmade inom mig. Jag fortsatte att kyssa honom, men nu mer passionerat. Jag lirade ena mitt ben runt hans ben. Han avslutade kyssen och vi båda försökta fånga tillbaka andningen.
''Im crazy about you, Iza. We had kissed like this serval time now. If you think it's still to early I get it, I just... Im ready whenever you are ready. Im really crazy about you, babe.'' Fick han ur sig flåsandes. Jag bet mig i läppen och lutade mig mot honom
''Im crazy about you to. If you want to.. I want to.'' Jag bet mig igen i läppen. På något sätt var jag nervös. Han svarade med ett stort leende. Han tog min hand och gick till bilen. Han öppnade min dörr och sen satte sig på sin sida. När vi kommer tillbaka, då gäller det.
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
hihihihihi, jag.. älskar passionerade scener! Speciellt med Harry. Haha, jag är galen i honom. Så... nu får ni se mycket kärleks scener. Mohaha, excited? ;) 

PLUGGHÄSTEN

Hej! Jag tänkte bara informera om att imorgon kommer ett inlägg istället för ikväll. Idag började jag skolan och eftersom jag började senare än alla andra i min skola, var jag tvungen att komma ikapp med en del jobb. Jag går trotsallt 9:an nu och det är en del plugg. Jag har pluggat hela eftermiddagen också hemma. Jag är väldigt, väldigt trött ikväll. Jag har verkligen ingen ork att skriva, jag är så ledsen! Men jag har försökt komma ikapp idag. Jag ska skriva ett inlägg imorgon, jag lovar. Jag måste lägga mig nu dessutom för att inte vara så trött imorgon. Ni är världens bästa!!
 
 
ÄR NIALL INTE FÖR SNYGG BARA?!?!?!?!?!

Kapitel 33 You Make My Heart Race

Previous: 
''Want to take a walk with me then?'' Jag log stort mot honom. Vadå? Om jag inte får gå ut själv, måste han ju gå med mig. Jag kommer inte ge mig.
''Okey then. I know a place where we can go to. We will probably be alone there.''
''Oh, you got a secret place?'' svareade jag retsamt.
''Kind of.'' 
''Lets go then.'' Jag hämtade min mobil och sedan var vi påväg till Harrys ''hemliga plats''.
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

 
 
Harry körde ut med bilen till, vad det kändes som, ett ställe långt bort. Vi hade åkt genom i stortsett hela London city. Jag hade förslagit att vi kunde ta en promenad dit, jag var ju så sugen att få komma ut. Tydligen var det för långt till det stället för att gå. Plus att då skulle vi bli förföljda av paparazzies och då skulle det inte vara någon mening, med den här 'ensam' grejen. Det har han faktiskt rätt i dock. Först ville han inte alls ut, nu vet han värsta stället vi ska till. Han är bara för konstig. Jag har aldrig gillat att åka bil länge, så jag hoppas det inte är långt kvar. 
''Are we there yet?'' 
''There is a little bit left to drive. Take it easy, babe.'' Han småskrattade åt mig. Vadå? Jag gillar inte längre bil resor. Jag gav i från en suck.
''I have just never liked longer car trips.. Specielly not when you telling me where you taking me.'' Sa jag med en bebis röst för att få han att erkänna. Jag vill ju veta, jag är nyfiken.
''We're are there soon and I will not tell you. You will see.'' Han böjde sig åt mig och pussade mig på läpparna snabbt och sen vände blicken tillbaka till vägen.
Ungefär tio minuter senare stannade bilen på en grus väg. På sidorna av grusvägen var det en skogs dunge. Precis som en helt vanlig skogsdunge. Varför var det nödvändigt att ta bilen hit, när man likaväl kunde gått till en likadan plats inne i London?
''Harry, is this your 'secret place'? It's like a normal wood.'' 
''We are not there yet. We are walking thruw that 'normal' wood first.'' svarade han med ett flin på läpparna. Han tog min hand och vi gick en bit in genom skogen. Det hade börjat blivit lite mörkt. Klockan var runt 6 på kvällen och eftersom det är vår, blir det snabbt mörkt.
Plötsligt stannade han och jag vaknade upp ur mina tankar. Jag tittade upp och såg ett hav med alla sorters färger på roser. Det såg ut som det var roser flera mil bort. Det var oehört vackert. Färgerna på blommorna lyste upp den orange, gula himlen. Jag gick sakta fram mot alla blommor och satte mig mitt i. Jag tog en förstiktigt och förde den till näsan för att lukta. Den luktade ljuvligt. Jag har alltid tyckt att blommor luktar gott. Jag skulle kunna sitta här i det här havet av blommor och bara lukta, i evigheter. Precis som tjuren Ferdinan.
''Isn't it beutiful?'' Jag vände mig om när jag hörde Harrys ljuva röst eka i mina öron.
''It is. I... can't describe the feeling.'' Han kom närmre mig och satte sig precis jämte mig. Han tog min hand, som jag hade släppt när jag skulle sätta mig, och kramade om den i hans.
''But not as beutiful as you.'' Dem orden fick mina läppar att skina upp ända till öronen. Hans ögon mötte mina och jag blev förtrollad. Jag kan bara kolla in i hans ögon hur länge som helst och inte tröttna. Dem är för vackra. Nästan vackrare än den här ängen. Jag vet inte vad det är, men det är något speciellt med dem gröna ögonen. Något jag fastnar för. Vi böjde oss fram för att mötas i en kyss, när Harry ställde sig plötsligt upp och började springa.
''I didn't get a kiss earlier. Now you have to catch me If you want one!'' Skrek han medans han sprang bland alla färgglada blommor. Haha, stackaren. Jag har spelat fotboll hela mitt liv. Jag har ganska bra kondititon. Jag kan nog komma ifatt honom. Jag ställde mig också upp, och precis som han började jag springa. Luften blåste i mitt hår så det långa bruna håret flög bak. Jag var strax bakom honom. Som han sprang med hans bruna lockar viftade från sida till sida när han sprang i vinden. Jag lyckades greppa tag i hans baksida av tröjan och fällde ner honom. Han föll ner på gräset och jag fäll precis över honom. Han låg med ansiktet ner i blommorna och jag låg med min mage mot hans rygg. Han vände sig om och nu låg vi med våra ansikten mot varandra.
''I have played football my entire life. I'm not slow.'' Jag blinkade och han småskrattade åt mig.
''No, I guess you are not.'' Han log det dära leendet som fick mig att smälla av. Igen.
''I have catched you now. So I want my kiss.'' Han log stort och tog ett grepp om min nacke. Han trycke mig emot honom och kysste mig. Jag kysste tillbaka och det blev mer och mer passionerat. Han satte sig upp med mig i hans knä och jag omfamnade hans nacke med mina armar. Han placerade sina händer på min midja och tryckte mig ännu närmre. Jag ryste till av hans värme. Jag puttade bort han lite för att kunna andas. Jag lutade min panna mot hans och mötte hans ögon. Han andades snabbt för att försöka få tillbaka andningen.
''Iza...'' Började han samtidigt han efter en stund kunde andas normalt igen.
''Yes?''
''I love you.'' Jag rycktes till när han sade dem tre orden. Jag kunde bara drömma om att få höra dem från han. Men det var av Harry Styles i One Direction. Nu känner jag den riktiga Harry Styles. Han från Holmes Chapel och den underbara människan, sa nyss att han älskar mig. Det kan inte bli bättre.
''I love you to, baby.'' Han avfyrade ett till leende och kysste mig snabbt på kinden.
Jag klev av hans knä och lade mig rak lång på gräset, bland alla blommor. Jag kollade upp mot himlen och det hade hunnit bli mörkt så alla stjärnor lyste upp himlen. Han lade sig sakta brevid mig och jag lade mig närmre honom. Det var lagom varmt ute även om klockan var runt 8 på kvällen. Tiden hade gått snabbt. Jag vilade mitt huvud på hans bröstkorg och fortsatte kolla på stjärnorna. Dem var många ikväll. 
''Look, a falling star. Wish something.'' Sa jag när jag såg stjärnan snabbt falla ner snett över den svarta himlen.
''I don't need to. I already got everything I wished for.''
''Really? Like what?'' Jag fortsatte kolla upp samtidigt jag lystnade på när han pratade med mig.
''I got my wishes about singing for the whole world. And I even got to share my dream with my four best friends. Then I got my wish to be reality about founding my special lady.''
''I hope that special lady is me..? Or do you got somebody else?'' Jag försökte låta förvånad på det sista. För att få lite, du vet effekt.
''Ofcours it's you, silly.'' Svarade han fnissandes. Jag omfamnade honom samtidigt jag låg kvar på hans bröstkorg och slöt mina ögon. Innan jag visste ordet av, hade jag somnat. 
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Kvällens kapitel. Är det bra? SÅ SKRIV IALLAFALL 5 KOMMENTARER SÅ KOMMER DET NYA KAPITLET EXTRA SPÄNNANDE IMORGON! :D

Kapitel 32 You Make My Heart Race

 
Izas view (felicia)
 
Jag och Harry hade precis avslutat våran bakning och satt nu i soffan och smaskade i oss våran kladdkaka. Jag hade visat honom hur vi gjorde hemma i Sverige och han hade uppskattat det. Verkligen. Vilket är bra dock, jag är verkligen dålig på att lära mig nya recept. Det var inte längesen jag lärde mig det här utantill.
''This cake is really good, Iza.'' Harry kollade på mig med stora ögon och en mun full med kladdkaka. Jag småskrattar åt honom.
''Glade you like it. But maybe you should stop talking with your mouth full of it.'' Jag skakade på huvuvdet medans jag skrattade åt honom. Han såg rätt rolig ut med ögonen stora som golfbollar och munnen full. Jag har inte direkt haft det jobbigt med att se folk äta med munnen full, som vissa andra. Jag reagerar inte typ ''ewh, äääääckligt''. Utan jag bara skrattar. Jag skrattar åt i stortsett allt. Pinsamma stunder med. För att det inte ska vara så pinsamt längre. Smart, va? Haha inte så. För det brukar inte gå sådär bra.
Jag märker att Harry närmar sig mig med öppen mun.
''Harry.....'' Han ler stort. Brunt saliv rinner sakta nerför sidorna av munjipan. 
''Harry! Stop it. Now are you seriously growse.'' Han skakar på huvudet och han ligger nu över mig. Hans saliviga ansikte närmar sig mitt. Han pussar mig på kinden samtidigt jag försöker vända mitt ansikte bort. Jag känner att mina kinner blir blöta av Harrys mun full av kladdkaka saliv. Jag puttar bort han med händerna. Jag vänder tillbaka mitt ansikte och sätter mig upp. Jag ännu en gång puttar bort honom så han inte längre ligger över mig.
''Swallow that or else I'll break up with you.'' Sa jag och försökte vara allvarlig mellan skratten.
''You'll never do that!'' Han log stolt som om han vet att jag inte skulle kunna göra det. Vilket jag självklart inte skulle kunna. Jag är för galen i pojken.
''No..... Maybe I wouldn't. But you wont get anymore kiss atleast.'' Jag försökte återigen låta allvarlig, och nu funkade det.
''No more?''
''Nope. Foreever.'' Jag log stolt för att visa att jag hade nu tagit över honom.
''You can't do that to me!'' 
''Oh really?''
''NO! It's in the rules in a relationship.'' Jag kollade på honom och småskrattade.
''Okey... Then I'll be the first one to break those rules.'' Jag tog min tallrik där jag hade haft min kladdkaka på, och gick ut med den till köket. Strax efter kom Harry efter mig med en chockad min. Han bara stod och kollade på mig.
''No..no.. You are mean if you do that.''
''You droled over me with your cake saliva.'' Jag putade med läppen.
''So, if someone is mean it's you.'' Jag satte armarna i kors och vände bort mitt ansikte. Han tog sina händer och placerade dem på mina kinder. Han försökte kolla med puppy eyes på mig. Tråkigt nog, går jag inte på dem. Och dessutom var han urusel på att göra det. Stackare. 
''You are still not getting any kiss.'' Jag började gå ut ur köket igen.
''And by the way, are you terrible at 'puppy eyes'. It dosen't work on me.'' 
''You are boring.'' Jag vände mig om snabbt och där stod han nu med armarna i kors och en sur min. 
''Well, okey.. Then I can be even more boring by taking a walk and letting you stay here all alone.'' Jag gick mot dörren och började ta på mina skor.
''Iza, you can't go all alone. You will be crushed by all the paparazzies.'' Han tog tag i min arm för att stoppa mig. Nu hade han ett mer riktigt allvarligt ansikte. 
''Then, say I'm not boring. 'Cause I'll leave if you think I'm boring.'' Han gav ifrån sig en tyst suck. 
''But you will not give me a kiss.'' 
''I want to break rules. It's fun.'' Sa jag med ett stort flin. Det är faktiskt sant, jag gillar att bryta regler. Jag känner mig.. levande.
''Then I will break some rules also.'' Han böjde sig snabbt fram och kysste mig. Eftersom jag inte kan motstå honom var jag tvungen att kyssa tillbaka. Jag omfamnade hans nacke med med mina armar. Jag tog ifrån mina läppar från hans.
''Want to take a walk with me then?'' Jag log stort mot honom. Vadå? Om jag inte får gå ut själv, måste han ju gå med mig. Jag kommer inte ge mig.
''Okey then. I know a place where we can go to. We will probably be alone there.''
''Oh, you got a secret place?'' svareade jag retsamt.
''Kind of.'' 
''Lets go then.'' Jag hämtade min mobil och sedan var vi påväg till Harrys ''hemliga plats''.
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Kapitel 31 You Make My Heart Race

Previous: 
- Goodnight, Zayn! Ropade jag in till hans rum innan jag och Niall gick in till hans. Jag fick inget svar. Jag antog att han redan har somnat. Han somnar tydligen väldigt snabbt. 
Jag lade mig i sängen brevid Niall och han lade sig arm runt mig. Jag ryste i hela kroppen. Hans beröring får mig att rysa. På ett bra sätt. Jag log stort och tittade upp i hans ögon. Han tog sin hand och smekte min kind. Jag kysste han mjukt på läpparna. Han log stort och jag log tillbaka. Jag lade mitt huvud mot hans bröst. Jag kunde höra hans bröstkort åka upp och ner. 
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
 
 
Zayns view

I woke up and the sun was shining thruw my window. I rolled over so I looked into the wall and try to go back to sleep. No, It didn't work. Damn it, then I have to get up. I toke a look at my phone to see what the clock was. 09:30. Just half past nine?! How could I possible woke up this eairly? Whatever, I guess I will get up anyway. The lads will probably do a prank to get me to wake up later. It's better to get up now before they come up with something. I sat up in the bed and streched myself with my arm up in the air. I find a pair of grey sweatpants and a T-shirt. I put it on me and went out in the kitchen. It's only 09:30 so why would anybody be awake? I didn't care about get my hair done if nobody sees it. I heard someone stood and sing in the kitchen. I didn't regenise the song.. and neither the language. It was a lot of wierd words. Something like 'feast os mange''. I saw that Fanny was the one that sang. Maybe I can show myself anyway.. It's just her. She stood by the coffee machine and probably made coffee. She was facing her with her back to me in just a black nightgown. Her brown hair hanged down her cheast while she held some few locks of her hair with her hand, to keep it away from her face.  I walked to the kitchen table and sat down at one of the chairs. She stopped singing and turned around. Her cheeks turned a little bit red.
- Oh.. I didn't saw you there.. I had no idea somebody was awake..  She started covering herself while I just stood and looked at her. She actully looked really beutiful. No, stop Zayn. She is still Niall's girl. And you two are just friends. 
- Don't worry about it. I just tried to figured out what kind of langauge you sang in. I didn't reginise any of the words. She started laughing. 
- Oh, yeah. I sang a song in swedish. It's about a party at 'Manges'. She laughed again. Sweden has a different kind of song lyrics.. about partys. I guess you can sing about that too?
- It's a bit different, i know. Sweden has a lot of wierd songs. It got a good beat anyway. She shrugged and a laughed a little for her. She turned back to the caffee machine again.
- Would you like some coffee, Zayn? I went quiet. I just sat and looked at her. Her hair just falling down her back. That beutiful bumb... OMG ZAYN. Stop it. 
- Zayn? I didn't notice that I haven't answering her. I woke up of my thought when she stood infront of my and waving with her hand to get me notice her. I shaked my head to come back to the reality. 
- I would love to. She nodded. She finished the coffee and walked to the table where I sat. In her hand she had two cups with coffee. One of them she handed over to me and I smiled thankfully. She sat down on the chair right infront of me. She spun around with her spoon in her coffee. She had her eyes right down at the table. It looked like she was thinking of something. I slurped little from my cup. The coffee is actully good here. Maybe it's Fanny who makes good coffee? I remember that it not just to be this good. Hm.
- So.. You slept good tonight? She looked upp with her eyes on me.
- Yes, actully I did. Or somehow I woke up a bit eirlier than I just to, but yes i did. I chuckled and she nodded and smiled. 
- And you..? How did you sleep? With Niall? You had fun? I blinked at her and rolled her eyes.
- Ha-ha. She stucked out her tounge at me and I laughed a little bit.
- So you had fun? I smiled teasingly at her.
- Yes, you courious kiddo. We had a loooooot of fun. She sad with a streach on ''a lot''. I laughed at her as a answer. We both got quiet. 
- Zayn, thank you for everything.. You really helpe- 
- Fanny, I care about you as my friend. No worry, honey. She smiled big.
- No, I mean it. Thank you. Really. It means much that you helped me and Niall thruw all this.
- That's what friend are for right? She smiled big as I smiled to her back. I really like her as my friend. Even if I don't know her that well, I know her as well that I know she is a good person. She dosen't deserve to me hurt. That's why I became so angry at Niall when I found out. No girl desereves to be hurt like that. They may weren't in a realitionship, but he did kiss her. You don't kiss her and give her signals that you like her. And then kiss somebody else. I know Niall didn't mean to do it. Just anyway..
- Do you want somemore or can I take you cup to the disches?
- No, I'm done. Thank you. I smiled to her as a thank you. She took my cup and then we walked into our rooms to get ready. I put on some clothes and fixed my hair. Now I can show myself for people. Show my better side for her.
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Sådär!!!! ETT INLÄGG! Nu är jag tillbaka! Skönt. Tack för att ni fortfarande är kvar och väntar. NI ÄR FÖR UNDERBARA. Detta inlägget skulle in i förregår men internet stängdes av så fick aldrig ut det. Nu är jag i Stockholm och ska hem imorgon på morgonen. När jag kommer hem lovar jag inte att jag uppdaterar lika ofta. Jag lovar att jag ska försöka. Det är skola och jag början 9:an. Vilket menas en massa dunder plugg. Dessutom ska jag börja träna på Friskis och Svettis med två kompisar. Vill verkligen komma i form med den hära slöa kroppen. Haha, jag ska börja med ett inlägg snart till.
Sååå, vad tror ni händer med Zayn här? Börjar han få känslor för Fanny? Hm.. Vad tror ni? 

Uppdatering pågång!

Hej på er. Jag ska försöka fixa designen klar nu och sen ska jag börja skriva på ett inlägg. Jag vet inte om det blir kort eller långt, men kanske inte så långt. Som jag sagt, vi hittar på ganska mycket här när vi väl är här. Jag ska iallafall börja skriva på ett. Det lovar jag. Tack för att ni fortfaranade är kvar, ni inspirerar mig till att fortsätta skriva. Ni är så söta!! :)
Vilka av er såg när killarna uppträde på 'closing ceremony' på OS? Jag gjorde. IT WAS SICK!! 
Jag är såååå stolt över våra grabbar. Våra små älsklingar. :') 
 

FÖÖÖÖRLÅT!!!

Ehm.. Jag är på Gotland just nu hos min storebror med min familj. Jag träffar nästan aldrig honom och dem få dagarna vi är här, försöker vi umgås hela familjen. Vilket är rätt skönt. Jag ska försöka ta en stund ikväll och göra ett inlägg. Lovar Ingenting, men jag försöker! Vill helst inte vara så datanördig när jag är här hos min bror. Vi får se. Men ni vet varför. Vi hittar på en massa saker dem här dagarna så vi har fullt upp. FÖÖÖRLÅT FÖRLÅT!!!! Ni är så fina!

Kapitel 30 You Make My Heart Race

Previous: - It's not crazy at all. I love you so much. I'm so glad you forgived me. I couldn't be a second without you. Jag svarade med ett stort leende. Jag kramade om honom hårt. Äntligen var jag i hans famn igen. Jag kände hans kroppsvärme sprida sig vidare till min kropp. Jag vill inte släppa honom. Det är här jag vill vara. I Nialls famn. 
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

 
Vi satt i vardagsrummet med hela gänget. Zayn var strax efter mig in till Niall. Louis och Liam hade kommit strax efter vi hade berättat för alla att allt var lugnt. Äntligen var allt som det ska vara. Även om jag varit ''borta'' bara någon dag, så har det känns som en evighet. Jag känner mig alltid så trygg när vi alla är tillsammans. Alla problem bara blåser bort. Jag fick ett stort leende på mina läppar. Jag märkte inte att jag satt och log som en idiot förrens jag fick alla blickar på mig. 
- Why are you smiling like a idiot? Louis satt och småskrattade åt mig. Jag håller med honom. Jag måste ha sett ut som en idiot när jag satt där och log för ingen andlening.
- Nothing..  Skrattade jag fram lågt.
- Nothing? You got to have a reason to sit and smile like that, don't you? Jag kollade runt på alla. Alla satt och kollade på mig med stora leenden. Som om dem håller sig för skratt.
- No, I don't. I just like to smile. Svarade jag skämtsamt och blinkade mot Louis. Han kollade på mig med en dödsblick. 
- You are wierd.
- And that comes from the guy who sit and pour salt in his hat. Jag hörde att Niall brast ut i skratt. Dem andra hängde på. 
- I'm actully at her side now, Boobear. Zayn lade sin arm runt mig på skoj. Lou satte sina armar i kors och försökte verka sur. Jag log stolt och blinkade mot honom igen. Han räckte bara ut tungan och dödsblickade mig. Niall fick syn på Zayn's arm runt mig. Han satte sina ögon rakt på honom och bara stirrade på honom. Han ville nog visa med blicken att han hade satt armen på fel tjej. Zayn fick syn på Niall's blick och tog snabbt bort armen.
- Chill, man. I won't take your girl. Niall log stort mot mig. Han tog sin arm och satte den runt min höft. På så sätt drog han mig närmare honom. Jag gosade mig in mot hans bröstkorg och fick ett litet leende på mina läppar.
- Hey loverbirds, are we going to pick a movie or what? Jag vände mig ner till golvet och fick se Louis fortfarande kolla på mig med hans dödsblick.
- Why? Are you jealous because I cuddle with someone are you aren't? Jag pratade med en röst som jag alltid pratar med till småbarn. Louis är trotsallt liten fortfarande. Eller egentligen är han äldre än alla, men.. han beter sig om ett barn. Så han är vårat barn.
- No, I got Harry. Han svarade med en kaxig röst och ställde sig upp. Han gick emot Harry men han stoppade honom.
- Boobear, I'm sorry. But.. I love someone else. Harry pekade på Felicia och blinkade åt henne. Han vände sin blick tillbaka mot Louis. Han lipade emot honom och satte sig på golvet.
- Not so cocky anymore right? Han gav mig en dödsblick, åter igen. Jag brast ut i skratt. Liam höll plötsligt upp en film framför oss. Det var Toy Story 3. Typiskt, Liam.
- Liaaaaaam, we see that movie all the time, can't we pick another one? Niall gnällde brevid mig. Liam gjorde en ledsen min och satte sig ner igen. Jag fick syn på en film i hyllan. Jag kramlade mig ur Nialls famn och gick fram till filmerna. Jag plockade fram The Hunger Games. 
- What about this one? Jag sken upp i stort leende. Alla nickade och Harry bara kollade förvånat på mig.
- Isn't that one just about food? Alla började skratta åt hans kommentar. Jag skakade på huvudet samtidigt jag småskrattade.
- I thought the same before I saw it to.. But no, not really. Jag hade faktiskt trott det innan med. Lite konstigt, men den heter ju 'The Hunger Games'? Det är klart man tror den handlar om mat. Eller det gör den, men inte bara. Fast inte riktigt. 
 
Filmen hade slutat och jag torkade bort några tårar som rann nerför mina kinder. Jag försökte göra det i smyg så ingen såg. Niall vände sig mot mig och fick syn på mig.
- Babe, are you crying?
- The end is so romantic. Snyftade jag fram och torkade bort tårarna. Han små skrattade åt mig och log stort. Han kramade om mig innan vi ställde oss upp. Det var sent och alla skulle åka hem till sina lägenheter. Jag kramade om Felicia och killarna. Om jag ska vara ärlig, kommer jag sakna henne inatt. Jag är så van att sova med henne på min sida. Dessutom har jag inte varit nära henne på ett tag, det kommer bli ledsamt. Jag kramade henne länge och efter ett tag drog hon sig ur mitt grepp.
- Man, take it easy! Vi ses imorgon, eller hur? Jag log stort och nickade. Jag ska alltid överdriva med kramar. Men jag gillar att krama henne. Hon är så gosig. Jag kallar alltid henne för min nallebjörn.
 
- Goodnight, Zayn! Ropade jag in till hans rum innan jag och Niall gick in till hans. Jag fick inget svar. Jag antog att han redan har somnat. Han somnar tydligen väldigt snabbt. 
Jag lade mig i sängen brevid Niall och han lade sig arm runt mig. Jag ryste i hela kroppen. Hans beröring får mig att rysa. På ett bra sätt. Jag log stort och tittade upp i hans ögon. Han tog sin hand och smekte min kind. Jag kysste han mjukt på läpparna. Han log stort och jag log tillbaka. Jag lade mitt huvud mot hans bröst. Jag kunde höra hans bröstkort åka upp och ner. 
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Nej, jag ska inte avsluta den ännu. Jag har bara lite hemliga planer. Ni får se hur allt går. hihi, jag gillar att vara hemlighetsfull. :')
Tack för allt fint support dessutom. ni är för söööööta!! 

Kapitel 29 You Make My Heart Race

Previous: Han tog fram mobilen och gick ut till köket. Jag hoppas verkligen att Fanny förlåter honom. För hennes skull. Hon kommer inte klara sig utan honom. Jag vet det. Jag bara vet. Jag känner henne. Hon kommer kura ner sig själv i en hemsk mörk värld ensam och vara okontaktbar. Hon har redan gått igenom detta innan. Jag vill inte se henne så igen. Och för Niall. Han är en sån underbar kille. Han ångrar verkligen allt det här. Man ser på honom att han verkligen älskar Fanny. Han måste vinna tillbaka henne. Jag vill inte se dem sårade. Båda är svaga för sådana saker. Dem kommer båda kura ner sig i mörka världar och reagera så dåligt på detta. 
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Nialls view

I sat down at a chair and just starred into my phone. What if she won't answer me? What if she answer but won't forgive me? Maybe she will never forgive me. I would never be able to handle that. I know I did wrong. No talk about that. I know now that I'm not in love with Heidi. I'm in love with Fanny. I have always been. I just need to say that to her. Tell her that I love her. She truly is the princess I have been waiting for all this time. If I will let her go, I will never forgive myself. I'm sure. Niall, just call her. You can do this. I took a deep breath and find her number. My hands was shaking and I had hard to breath She is the One. I want to be with her. I have to be with her. 
I remember the first time I saw her. She walked in to that room looking absolutly beutiful. She was a little bit shy first. Then she started open up to us. 
''She is so cute in heer lips moving so beutiful. Those beutiful lips. Her eyes sparkeling and her smile shining so bright. Oh man. Niall you have just met her. Listen to what she tells you first. That light brown hair is laying so perfectly on her hair. Her curls is jumping whenever she moves. 
- But isn't it getting boring at the tour bus? Like you driving for hours, right? Her shy smile brighted up my day. It was so adoreble. She is adoreble. From nowhere a hand is wayving right in front of my face. I shaked my head to come back to the reality.
- Niall? She talked to you? Harry pointed at Fanny. 
- Sorry... What did you say? She laughed quite at me and smiled big.
- I asked you if it gets boring at the tour bus when you driving so far.
- Oh. Haha, sometimes.. Specially when we have not much food. I said jokely. She laughed her beutiful laugh. It bringed happiness into the whole room. 
- I feel with you. She did a face that would seem like she was sad. But you could she just joking. She smiled big at me. Her eyes met mine and I got a big smile at my lips. Her eyes still sparkeling like the stars isn't even seen anymore. She is beutiful. I have to met her again. I just have to. She is the perfect girl. She makes me laugh and smile. She makes me go week on my knees and she is so open to us. And don't forget that she is beutiful than anyone I've ever met.''

I shaked my head to get back to reality. A tear went down my face and I realised I had screwed everything up. She will never forgive me. But I love her. I have to try.
I pressed ''call'' and I could hear the signals. 
- Hi Niall.. The voice answered with a sound of disepointment. She sounded really sad. I know she is and I understand her.
- Hi Fanny.. I got quiet. What would I say to her? I have already talked to her and she said that she don't want to see me anymore. How could I possible persuade her?
- What do you want Niall? We have already talked and you have nothing that can turn me over..-
- I love you. I interrupted her. She became silent. 
- Niall.. I don't be..-
- I love you Fanny. I have always loved you. I have loved you ever since the first we met. 
- I don't know...
- You weared those black jeans with a with t-shirt and white low converse. You had your light brown hair in curls and they laid perfectly on your cheast.. I said it quiet and fast.
- You remember all that..? How I looked? I could hear that she smiled. Not big. But she smiled. I could hear it easily at her voice. I remember how her voice sound when she smiled, the first time we met.
- Yeah... It was true. I still remember how she looked and how her she smiled when she came inside that door. I even remember her curls was laying on her cheast. And how her eyes was sparkling.
- Wow.. I.. don't know what to say.
- Please forgive me. I know I did wrong not pushing her away. But I had no idea she was about to kiss me. You saw it just that second. I was just about to tell her everything. I swear, believe me. I'm begging you! I have never felt this for anyone the way I feel for you. Not even for Heidi. If I will let you go, I will never forgive myself. I love you, Fanny. i love you. You have turn my life upside down. You making me go weak on my knees everytime I see you. And you making me crazy everytime you smiling that beutiful smile. I can't live without you. I felt how the tears burned behind my eyes. It was all silent in the other side of the phone.
- Please say something. I tried to get thruw sobs. It was hard.
- I can't do it now. I'm sorry. She hang up. What did she mean? oh man, I had probably ruined it all twice now. Damn it. She will never forgive me. And what did she even mean with not now? Now is the time. When was she about to say anything then? Man. I will never forgive my self.
 
Fannys view

Jag kan inte låta Niall gå. Tårarna hade runnit nerför mina kinder samtidigt han hade sagt allt det där om mig. Till mig. Jag kan inte fatta att han kom ihåg hur jag såg ut. Och exakt vad jag hade på mig. Jag torkade tårarna och Zayn kollade på mig oroligt.
- Go to your apartment. 
- But Niall is..- 
- I know he is. That is why I have to go there. I have to talk to him. Han kollade oroligt på mig medans han körde åt deras lägenhet. 
- Are you sure? 
- I'm sure. Please. Han nickade. Färden mot lägenheten kändes som en evighet. Kändes som vägen aldrig skulle ta slut. Som om dem bodde i ett helt annat land. Några minuter efter var vi framme. Jag tog min väska och sprang up till lägenheten. Jag öppnade dörren och sprang in till vardagsrummet. Jag letade efter Niall med ögonen men jag hittade honom inte. Jag såg bara Harry och Ellice sitta i soffan. Dem ryktes snabbt upp när dem såg oss. Felicia visste vad jag letade efter så hon pekade bara in mot köket. Jag sprang in mot köket.  Jag stannade upp. Där satt han. Den finaste människan i världen. Han satt med sprängröda ögon och kollade tomt ner i bordet. Det såg ut som han har gråtit ut dem. Han var helt tyst. Han andades knappt. Han hade fortfaranade inte märkt att jag kommit. 
- But I can now. Han ryktes till snabbt. Han kollade upp med blicken sakta från bordet till mina ögon. Jag stod och flåsade. Vi mötte varandras blick. Han hade inte sagt ett ord och inte rört en muskel. Han väntande nog på att jag ska säga något.
- I know this is crazy. But I love you. I know that one moment I said I need to take a break from you. and now I'm storming into your kitchen and saying that I love you. I don't care. It can be as crazy as it is. I love you Niall. Even if you hurted me, I know your sorry. I just can't be without you. Jag gick sakta emot honom och han ställde sig sakta upp. Våra ögon hade fortfarande ögonkontakt. Han mötte mig med att omfamna mig. Han tog sina händer mjukt på mina kinder och kysste mig mjukt. Jag besvarade kyssen. Han drog ifrån sina läppar efter en stund och kollade mig rakt in i ögonen. 
- It's not crazy at all. I love you so much. I'm so glad you forgived me. I couldn't be a second without you. Jag svarade med ett stort leende. Jag kramade om honom hårt. Äntligen var jag i hans famn igen. Jag kände hans kroppsvärme sprida sig vidare till min kropp. Jag vill inte släppa honom. Det är här jag vill vara. I Nialls famn. 
------------------------------------------------------------------------------------------------------
WOW. VI ÄR REDAN PÅ KAPITEL 29. Oj, det har gått fort.. Jag vet inte hur jag ska sluta denna. Faktum är att jag vet precis hur jag ska ha den andra novellen. Vill sluta denna på ett fint sett. Men kanske inte ännu. Jag vet inte. Hur tycker ni den ska sluta? ungefär? :) 
Hoppas ni mår bra. Har ny design också. vad tycker ni om den? ville ha en egen istället för en som massa andra bloggar har. :)

Kapitel 28 You Make My Heart Race

Previous: - Probably. Can't you just pick me up now? Please? Jag log lite för mig själv. Zayn hade faktiskt fått mig att må bra inombords. Även ifall jag egentligen mådde piss. Jag ville egentligen bara bort, men han fick mig att på något sätt, På något litet sätt, vilja stanna kvar. Jag vill egentligen bara gråta. Men jag kunde inte. Zayn fick mig att le. Även om jag inte ville. 
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Felicias view
 
- Should we maybe go to Liams place now? Jag kollade upp mot Harry som låg med slutna ögon. Han nickade och vi reste oss upp. 
- I will just give Fanny a call and see when they are going. I haven't talked to her the whole day. Jag kom på att jag och Fanny hade inte pratat på hela dagen. Det är inte normalt för oss. Annars pratar vi eller smsar istort sett hela tiden när vi är ifrån varandra. Hon kanske bara haft roligt med Zayn and Niall. Jag tog upp mobilen och hittade hennes nummer. Jag klickade på ''ring'' och tog mobilen mot mitt öra. Signalerna gick och efter en stund svarade hon.
- Hallå? Sa hon osäkert.
- Hej gumman. Vad gör ni? Hon blev tyst.
-Ehrm, nej.. inte så mycket. Jag hörde hur nervös hon blev och det var enkelt för mig att fatta att hon ljög.
- Fanny, hur är det? Hon blev tyst en gång till.
- Jo,jo, det är bra. bara fint.. 
- Fanny, jag vet att du ljuger för mig. Berätta nu vad som hänt. Hon tog ett djupt andetag. Jag hörde hur hon började snyfta tyst. Hon försökte vara tyst med snyftningarna. Jag känner henne så väl, att jag vet när hon döljer saker.
- Gumman, vad har hänt? Jag blev lite oroligt. Vad har kunnat hända på dem få timmarna? Jag vände mig mot klockan. Shit! Det har gått 6 timmar. Oups.
- Niall.. Snyftade hon. 
- Ja, vad är det med Niall? Hon tog ett djupt andetag.
- Jag såg han kyssa med någonannan.. Hon blev tyst i andra luren. Niall, kyssa någon annan? Så det var något emellan dom. Jag visste det! Varför har hon inte berättat? Varför har inte Niall berättat för killarna? Det är därför dem gav varandra sånna intensiva blickar när vi var hos Eleanor?
- Har han sagt att han gillar dig? 
- Nej, men.. Han har smsat gulliga sms mycket till mig och han kysste mig. På sjukhuset. När du var nersövd gick han med mig till cafeterian. Jag ville andas lite. Då kysste han mig. När vi blev nerslagna av fansen tog han hand om mig. Han kollade på mig med speciella blickar och sånt.. Jag menar... Även om han inte sagt att han gillar mig.. har han fått mig att gilla honom. Och sen kysser han någon annan.. Det funkar inte så. Tårarna rann nerför hennes kinder. Jag hörde hennes snyftningar. Jag bara satt och fick tårar i mina ögon. Hur kan man göra såhär mot min älskling? Mot min bästavän. Jag måste snacka med Niall. NU.
- Herregud. Vart är du nu?
- I bilen med Zayn... I bilen med Zayn? vad gjorde hon i en BIL med Zayn?
- Vad gör du där?
- Jag sprang iväg. Efter att jag sett Niall kyssa henne. Jag sprang iväg så långt jag kunde, Ellice. Jag ville bara bort. Sen svimmade jag. Allt blev svart. Zayn ringde mig och nu är vi påväg härifrån.
- Herregud, Fanny.. Jag kan inte fa-.. Varför ringde du inte mig för?! Jag är orolig för henne. Hon kan inte bara springa iväg sådär.
- Jag vet inte.. Förlåt. Jag ville bara inte prata med någon.. Sen ringde Zayn.. Han tröstade mig bra.. Jag.. jaag bara.. förlåt, Ellice. Jag log svagt. Jag kan inte vara arg på henne nu. Hon behöver mig. 
- Inget att be om ursäkt för. Men jag måste gå nu. Vi ses hos Liam senare? Åk dit så kommer jag och Harry om en stund. 
- Okej. Jag älskar dig. Jag log.
- Jag älskar dig också huney. Jag ringer dig sen. Jag lade på och gick ut till vardagsrummet där Harry satt. Jag satte mig brevid honom. Han var inne i sin mobil och märkte inte att jag kom.
- Harry..? Sa jag och han tittade upp på mig. Jag satte mig närmre honom.
- Have Niall ever talk to you about Fanny? Han kollade frågandes på mig.
- Why do you mean?
- I mean, like that he likes her or something? Han sken upp i ett leende.
- Yes. Like every little second. Han småskrattade lite. Dock kunde inte jag göra det. Inte efter vad jag vet. Han märkte att jag inte skrattade och slutade le.
- Why babe? Jag kollade ner i soffan och tog ett djupt andetag.
- When I talked to her. She said that he saw him when he kissed another girl. 
- What?! Han satte sig upp kvickt. Jag kollade ner igen mot golvet.
- Why would he do that?! He said all the time how deep in love he was with her.
- I don't know! But she had run away, like just run. Then she passed out and now Zayn had picked her up. Harry satt bara och kollade på mig med hans mun format som ett O.
- I need talk to Niall. I want to know why he did this. It's not okey. Jag reste mig upp och tänkte gå ut men blev stoppad. Jag vände mig om. Harry hade greppat tag i min arm. Jag kollade på han med en blick som ville veta vad han gjorde.
- Don't you think they should talk alone about this? I mean.. It's maybe better..
- Better? Harry, she run away. Alone. To places she didn't have a clue that they excits. In the mittle of London. I don't think she will talk to him. I know her. She won't. Not for a long time. Han suckade lätt. Han hade släppt min arm men jag stod kvar.
- Give them time then.
- I'm going to talk to Niall. He can't do this. Not if he will try to win her back. That's my girl. No one do that to her. Jag vände mig om och gick mot hallen. Jag hörde hur Harry kom springades mot mig samtidigt jag tog på jackan.
- Then I will come with you. I won't leave you alone. Jag log svagt. Vi gick ut ur dörren när vi klätt på oss skor och jackor. Vi satte oss i bilen och körde mot Nialls lägenhet.
 
 Jag knackade på dörren och det var tyst. Inga steg. Jag knackade igen hårdare. Jag hörde steg sakta och tyst komma mot dörren. Dörren öppnades och där stod Niall. Hans ögon var röda och man kunde se tårar rinnandes nerför hans kind. Jag kunde inget annat än att tycka synd om honom. Han är ändå en av mina närmaste vänner nu. Jag hoppas bara på att han hade en förklaring till det hela.
- What are you doing here? Sa han tyst efter att vi alla bara stått och kollat på varandra.
- I need to talk to you. Han kollade på mig.
- I don't feel like talking. Han började stänga dörren men jag hindrade med min fot.
- You have to. I know what happend and we need to talk. Han kollade ledset ner i golvet. Jag öppnade dörren och gick in. Jag ville inte verka bitchig. Men han har sårat min bästavän. Då kommer jag vara på det här humöret. Han får tolka det som han vill. Han har gjort fel. Han kommer inte undan med det här så lätt.
 
- So she kissed you? Niall hade nu berättat hela historien. Han hade berättat att hon hade kommit utan förvarning och att dem inte hade snackat på månader.
- Yes. I had no idea what she did. Just when she kissed me, Fanny opened the door. Jag suckade och kollade ner i golvet. Jag kollade upp på Niall igen.
- You need to talk to her.
- I have already done that. Jag kollade förvånat på han. Men, Fanny sa att hon sprang iväg efter att hon hade sett dem? När hade dem snackat?
- You have? When? 
- Before she left. Zayn come to me after she went out by saw us. He talked to me and I went out ot talk to her. She sat in the couch all the destroyed. I talked to her and told her everything that I had told you. She said that she saw in my eyes that I wasen't over Heidi.. So she left. She didn't want to be with me... If I wasen't over another girl. Snyftade Niall fram. Tårar rann sakta nerför hans kinder. Harry satte sig jämte Niall och kramade om honom. 
- Are you? Han kollade upp på mig från hans knä.
- What?
- Over her? Heidi? 
- Yes. I'm... or I think so. I love Fanny, Iza. I do. I have never felt like this for anyone before! Hans vattniga ögon mötte mina. 
- I know you do, Niall. But you have to tell her. She has already gone thruw this once before. She can't deal with it again. I hope you get that. She is weak for things like this. Han kollade på mig förvånat.
- She has? Jag nickade svagt och kollade ner i marken. En tår sakta rann ner från min kind men jag torkade bort den lika snabbt som den kom
. Han tog fram mobilen och gick ut till köket. Jag hoppas verkligen att Fanny förlåter honom. För hennes skull. Hon kommer inte klara sig utan honom. Jag vet det. Jag bara vet. Jag känner henne. Hon kommer kura ner sig själv i en hemsk mörk värld ensam och vara okontaktbar. Hon har redan gått igenom detta innan. Jag vill inte se henne så igen. Och för Niall. Han är en sån underbar kille. Han ångrar verkligen allt det här. Man ser på honom att han verkligen älskar Fanny. Han måste vinna tillbaka henne. Jag vill inte se dem sårade. Båda är svaga för sådana saker. Dem kommer båda kura ner sig i mörka världar och reagera så dåligt på detta. 
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
FÖRLÅT FÖRLÅT FÖRLÅT FÖR DÅLIG UPPDATERING. Men jag har haft så mycket dem senaste dagarna. Mitt internet segar här i stugan. SOM VANLIGT. Så det blir inga bilder idag. Men ni får ett inlägg iallafall. Dock är det rätt dåligt. Men jag hoppas det funkar ändå. Alltid något, right?
Jag åker på fredag till Gotland och Stockholm och är borta i 1 & ½ vecka. Jag kommer försöka göra inlägg. men jag lovar inget. Jag ska försöka umgås med min familj. Denna veckan blir det samma. Torsdagskväll på torsdag. Imorgon blir nog inlägg. Onsdag kanske några kompisar ska komma över. Så vi får se vad som händer. Som sagt, jag försöker. Tack för att ni fortfarande kikar in. KÄRLEK TILL ER. 
 
TILLBAKA TILL STARTSIDAN


Allting förändrats när han lämnar hemstaden för att uppfylla sina drömmar. Han gav henne ett löfte som innebar meningar han inte kunde hålla. Han gav löften om att han aldrig skulle glömma henne eller sluta älska henne. Jess, hennes bästavän som räddade henne från att gå under totalt, gjorde allting till det normala. Hon gick vidare och kunde gå upp ur sängen. Är allting verkligen helt normalt? Är allting verkligen som ingenting hänt?




RSS 2.0