Previous: 

''Jag kan hämta chips och cola!'' Ropade Fanny springandes ut mot köket utan min protest. Dock kan jag inte stå emot chips eller cola på en helgskväll. Det är det klassiska.

Ikväll hade vi lovat att ringa killarna för att prata allihopa. Dem hade bestämt att träffas ihop ikväll och sedan jag och fanny. Jag satte upp datorn på soffbordet och klickade upp skype. Harry var inne så jag ringde upp han ifall han svarar. 

Det ringde och ringde. Tillslut hörde jag en bekant röst och såg ett par bekanta leenden.

''Hey girl!'' Vinkade Zayn glatt. Värst vad han var glad idag, vad härligt.

''Hey man!'' Vinkade jag tillbaka och avfyrade ett stort leende. 

''Whats up?'' Fortsatte han lika glatt. 

''Waiting for my chips and my coke, but Nialls girlfriend is extreamly slooooooow.'' Svarade jag med en väldigt betoning på ''slow''. 

''You mean like you?'' Hördes en röst strax bakom Zayn och fram kom Niall med hans blonda ruffsiga hår.

''Hey! I'm not slow as she is. Think she have been down there for like 5 minutes.'' 

''5 minutes?'' Skrattade han.

''Chill, it's nothing, let her take her time dude.'' sa han skrattandes.

''No, We talking chips and coke her, Niall. We talking food! There is no 'taking-time' when it's about things you eat.'' Jag satte armarna i kors och försökte verka lite små sur. Synd att det inte funka utan att jag smålog. Efter några minuter snackandes med killarna kom Fanny, äntligen, upp med vårat snacks och colan.

''FINALLY GIRL! You can't take a life time and letting me wait when it is about snacks.'' Jag började hugga in eftersom jag faktiskt var jätte hungrig.

''You have made us put up with her complaining about you being slow all this time. Do you know what kind of damiges our ear going to get now?'' Klagade Niall retsamt. Jag vände mig om och räckte ut tungan åt han. Vi satt ett tag till och bara snackade om allt och inget. En stund efter hade Liam och Louis också kommit fram. Vart är Harry? Han lovade igår att han skulle vara med och prata. Jag har inte pratat med han på flera dagar. Han har alltid haft en ursäkt för att han antingen varit för trött eller inte haft tid. Vad håller han på med?

''But guys, where is Harry? He promised me yesterday that he would hang with you and talk.'' Killarna blev chockade av frågan, antagligen, och kollade snabbt på varandra.

''Erhm, He didn't have time. Or like, he said he was to tired to talk on skype. He would probably go to sleep.''

''Oh, well okey.'' Mumlade jag som svar ledsamt. Jag tittade bort för att dölja tårarna. Jag ville inte förstöra våran kväll genom att börja lipa för något jag knappt vet någonting om. Fast det gör jag iförsig. Harry har inte velat prata med mig på flera dagar, utan en andledning. Det måste finnas en baktanke, eller?

''You okey?'' Hördes en röst från en av killarna. Jag nickade och försökte torka bort tårarna deskret. 

''Iza, call me on the phone. Now.'' sa Louis röst och sedan gick han ur skärmen. Jag tittade mot Fanny och hon nickade. Jag gick iväg, ut till vardagsrummet och tog upp min mobil. Jag letade efter Lou's nummer och klickade på 'ring'.

''Hey girl.'' Sa rösten, samtidigt besviket men ändå glatt på något sätt.

''Hi Lou, whats up?'' Frågade jag nervöst. Vad är det han skulle vilja ta upp med mig, ensam dessutom. 

''Nothing really. you?'' 

''Erhm.. nothing.. so, something happend?'' Frågade jag oroligt. Vad skulle kunna ha hänt? Är det något med Lou? Eller med Harry? Eftersom han bad mig ringa honom när jag frågade om Harry. Oh nej, ska han fråga om varför jag började gråta? Jag har inte berättat för någon om det. Jag har inte ens berättat för Fanny, min bästavän, för jag trodde att det inte var någonting. Det måste vara någonting om killarna hade det uttrycket när jag frågade. Dem såg så osäkra ut om vad dem skulle berätta. 

''Ehm.. Kinda. You know when you asked us where Harry was and you probably saw that we didn't know what to answer right?'' 

''Yeah, I saw that.'' 

''There is something you need to know, Iza.'' 

 

The tears streamed down my face. What the hell should I do now? I haven't been brave enought to talk with Iza. Still she has called serveal times this week and I had come up with different lies. Like I didn't had time or was to tired to talk to her. It wasen't true. I always had time to talk to her and I was never to tired just to hear her voice. But now I'm just to afraid what she would think of me. Probably she would think that I had done all this mistake recently. The thing is that I haven't done anything wrong while we have been in a relationship. I would never do that, I know she is the one. How would I even try to explain this? That my ex-girlfriend is pregnant and that she think it's my baby. I don't know what to do right now. I even lied for her today by promising her to be with the lads and skype with them. Even if I knew I couldn't do that. I don't have enough strenght to see her. Because then I would feel gilty and I need alone time to tell her this. We can't be with either the lads or Fanny. Just us two. I have to figure out how to tell her, even if it's hard. I love her more than I ever loved anyone, I can't loose her now. 

Previous: ''Feeling lucky right this moment. I want to thank you, my fans, i love you. and @fannysahlberg i love you with'll my heart. See ya soon.'' I tweeted before I fall asleep with the smile on my face. I have never felt this happy before, even If I'm sad for not seeing her in a while, I'm happy to call her mine.

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

 

Det har gått två dagar sen vi kom hemifrån London och vi har kommit igång med skolan igen. På ett sätt känns det skönt att träffa alla igen, på ett sätt vill jag bara bort från skolan. Jag gillar det, men isåfall när det är lätt. Haha, realistiskt. Fotbolls klassen är igång förfullt och det är matcher hit och dit och jag tycker faktiskt om det. Jag får alltid en energi kick innan mina matcher, som om jag bara vill ut och tackla ner alla med världens kraft. Det är en underbar känsla.

''Hey, sahlberg! Vänta upp!'' Det var defenetivt Emils röst. Jag vände mig om med ett stort leende. Även om vi går i samma klass har jag inte hunnit prata med han på hela dagen. Antar att vi haft fullt upp med matchplaneringarna.. Sahlberg har killarna börjat kalla mig istället för bara vanliga Fanny. Okej då, får väl bara vara med på det då.

''Hej Emil.'' Svarade jag med ett leende. Han försökte fatta tag i andningen igen från hans lilla löpning och hans axel väska höll på att trilla av. Jag tog tag i bandet och lade upp det försiktigt på hans axel igen.

''Hur gick det med planeringarna? Fick ni ihop det?'' Han hade hittat sin andning och vi var påväg mot fysik lektionen.

''Ja, jag tror det. Vi lade upp det så att du, Hannes, Jakob, Justin, Axel och Leo är i första laget som spelar mot Hammarby på torsdag och sen kör jag, Ellicie, Jesper, Nicholas, Anna och Lina i andra laget som har match emot IFK på fredag. Vad tror du?'' Frågade han med ett osäkert leende. Åh, vilken tur. Jag behövde inte spela med Nicholas. Jag har alltid haft något emot han, han är obehaglig att vara runt omkring. Han är bara äcklig och störande. 

''Det blir jättebra! Jag tror vi grejar ihop det när vi pratat med resten av klassen.'' Han nickade och jag log mot han. 

 

Vi gick in i klassrummet där fysik lektionen skulle hållas. Jag och Emil gick längst bak och satte oss vid ett två bord. Vi båda arbetade bra ihop och vi ville helst bara vara vi två istället. Det var då det funkade bäst, även om vi kunde vara rätt jobbiga på lektionerna. Vi är trotsallt tonåringar och vi har mycket energi, vart ska den annars ta vägen? Jag lägger dock allting på fotbollen, men det lilla som är kvar lämnas i klassrummet. Det är alltid roligast.

''Din röv ser fett het ut i dem jeansen.'' Viskade en obehaglig röst i mitt öra och jag rös till. Jag vände mig om och såg Nicholas gå förbi mig. Jag hade rykt till samtidigt han hade tagit med sin äckliga hand på min rumpa precis innan jag hade satt mig ner. Vad gör äcklet där och göra. Jag blängde bara på han samtidigt han hånlog.

''Vad fan vill du, idiot'' Skrek Emil till efter honom. Han vände sig om och skrattade till.

''Har du inte med och göra, nolla.'' Han rykte till. När någon kallar Emil saker eller hans kompisar, är han ingen lek. Nicholas har antagligen inte lärt sin läxa.

''Jo, eftersom hon är min vän och att du snackade med den tonen till mig. Så nu har jag det.'' Emil stod nu ansikte mot ansikte med han och han bara fortsatte att hån leé lika obehagligt som vanligt. Han ska alltid gå över gränsen.

''Så du erkänner att du är vän med den där horan?'' Emils knytnävar snabbt trycktes ihop och snart var dem uppe och träffade Nicholas rakt i ansiktet. Han låg nere på marken och Emil bara stod och andades tungt med bevis att han inte var på humör. Äcklet under honom kollade med uppspärrade ögon och såg vettskrämd ut.

''Passa dig, idiot. Hon är ingen hora och ja, jag är vän med henne.'' Sedan gick han därifrån och satte sig brevid mig. Läraren kom precis in, efter att Emil hade slagit till honom, så hon såg ingenting. Förutom Nicholas liggandes på golvet helt oandvändbar, som vanligt.

''Emil, ta det lugnt.'' Viskade jag i hans öra och kollade menande på honom. Han spärrade upp ögonen med blicken på mig.

''Du måste skoja? Han kallade dig precis hora. Han ska hålla käft.'' Jag suckade till.

''Det spelar ingen roll, du kunde blivit avstängd och du vet vad dina föräldrar skulle säga då.''

''Jag bryr mig inte, han kallar inte dig sånt. Jag skyddar dig. Så är det bara.'' Han tog min hand och kramade den. Jag kramade tillbaka och pussade han löst på kinden. Han är den finaste vännen som finns. 

 

''Lovar du att du är okej, Fanny?'' Han kollade menande på mig. Jag nickade och log.

''Jag lovar, Emil. Du behöver inte oroa dig.''

''Nej, jag vet. Men jag vet också hur mycket du ogillar honom.''

''Jaja, gå hem nu. Vi ses imorgon.'' Skrattade jag och vände mig om för att gå hemåt.

''Lova att ringa mig imorgon innan du går!'' Jag nickade och vinkade med armen uppe i luften. Han vinkade tillbaka överdrivet och jag skrattade till.

När jag kom hem innanför dörren, sprang jag direkt upp till mitt rum. Jag tänkte inte på att hälsa på pappa utan jag ville bara ringa Niall. Jag hade pratat med han igår men han var ganska upptagen med deras inspelningar, så jag skulle ringa idag istället för då var han ledig. 

 

Signalerna gick fram och efter en stund hörde jag en bekant röst.

''Hey babe!'' Sa rösten glatt.

''Hello my man!'' Svarade jag ännu gladare.

''How are you? Just arrived from school I guess?''

''I'm good. Just a little bit mad, but its nothing. Yeah, just came ins-''

''What do you mean it is nothing? Tell me, honey.''  Avbröt han mig. Jag suckade tyst och började berätta om Nicholas och hur han har betett sig mot mig innan. Hur han alltid lyckas äckla och irritera mig.

''And then today in physics, he grabbed my ass and said ''Your ass look hot in those jeans'' and then he called me a whore when my friend defended him.''

''HE CALLED YOU WHAT?!'' Jag fick lyfta bort telefonen för örat så jag inte skulle bli döv.

''Niall, take it easy.''

''No, I won't take it easy. He called you a whore, babe!'' Jag skakade på huvudet. 

''Just like that said Emil..'' Suckade jag.

''Who is Emil?'' Svarade han snabbt. Jag hoppas inte han ska bli avundsjuk nu.

''My bestfriend, the guy who defended me.'' 

''Oh.. He defended you? That is kind..'' Sa han tyst och frånvarandre.

''Yeah, he defended me. So?'' 

''No, nothing.'' Han blev tyst och frånvarande. Vad gör han? Varför blir han såhär helt plötsligt?

''Don't do that.''

''Do what?''

''You talking slow and sarcastic and then you say it is nothing, when i know it is something and then you get all quiet.''

''I do it all the time.'' Svarade han som ursäkt. Och det tror han jag ska gå på?

''No, you don't. I'm your girlfriend, or atleast almost.. you are still supposed to tell me anything.'' Han suckade till tyst.

''What?'' 

''Ha?''

''You did just sighed. Just tell me.'' Nu hade jag fått dåligt tålamod, varför ska han vara såhär för? Emil är bara min bästavän. Och alltid varit.

''Okey, I'm jealous?'' Sa han snabbt och lät osäker.

''You don't have to be jealous. Emil is only my best friend, just like ellice. Don't worry.''

''You are sure? Nothing to worry about?'' 

''No. I'm in love with you, right?'' Jag kunde se hur han låg i andra sidan av luren.

''Yeah.. You are.'' Sa han stolt och jag skrattade bara åt honom.

''You silly.'' Skrattade jag.

''I know, i know baby.'' skrattade han förfullt. Vi fortsätte att sitta och prata en stund till innan jag skulle göra läxor och sedan var det tid för att laga middag. Jag var svin hungrig. Jag och Niall kom överrens att imorgon kväll ska vi skypa med ellice och resten av killarna. Det känns som en evighet sen vi var allihop tillsammans, även om det bara var några dagar sedan.

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Inga bilder jag vet, men idag orkade jag inte leta efter bilder. Får bli bättre imorgon. :) 

 

Previous:  

''Bye baby. I will really miss you a lot. Call me when you arriving home, okey?'' I smiled with the tear in my eyes at her. She nodded and some tears ran down her cheeks. I hugged her again with and took a deep breath. She took a step back and we look at eachother for a moment before she walked totare the other guys. Iza came up to me and smiled calming. I looked down at the flooor fast and smiled lightly. She hugged me and sobbed a little.

''I'm so sorry for everything. For hurting the best girl in the world and for being such a problem.'' I looked at her with tearfull eyes. She took a deep breath and smiled at me.

''Niall, everybody makes mistakes right? Beside you have apolegize to her and you have shown, both for her and for me, that you loves her. She deserves a guy like you, that really loves her. Don't worry about it.'' The tears streamed down my face. I was so happy at the moment. That Iza had forgive me and for all the time she helped me to apolegize to Fanny. I have no idea why I deserve such a good friend. I hugged her again and now it was my turn to sobb. 

''Thank you, thank you for everything, Iza.'' She smiled big and kissed me on my cheek. She grabbed her bag and look at Fanny. The nobbed and they grabbed all their bags ready to go to the plane.

''Thank you for everything guys. You are adoreble.'' Fanny smiled big.

''No worries, girls. Promise to call us when you arriving home.'' Liam said and he smiled big. The girls nobbed and started walking away. I stood at the same spot I had stand for the whole time and just watching her go away. My princess is leaving me, again. I wont be able to se her for atleast one month and for me it's a long time. The only way I will hear her voice and see her is at Skype or on the phone, but then I will only hear her voice. If I just will be able to hear, I will be okey. For a while. My body started shaking while I heared the fans screaming just close behind us and I remembered I haven't kissed my girl goodbye. The boys and Paul started walking totare the fans on their way out, while I started running at a different way. I ran as fast as I could so I would make it until they checked in.

''FANNY!'' I shouted panting spirit. I saw her and Iza laying their bags on the conveyor belt. I shouted again and while I heard the lads screamed after me. Fanny turned her face at me and she looked confused. I ran even faster and I just maked it in time before they checked in to the plane. I stopped just infront of her and tried to catch my breath. 

She still had her confused look and she looked at Iza for an answer but she just shrugged. 

''I forgot to kiss you goodbye, love.'' I said smiling and embraced her. I took my hands on her waist and kiss her softley. I didn't kissed her for long because I didn't want them to miss their flight. I stopped the kiss and looked straight in her eyes.

''I love you so much. With all my heart.'' She smiled while she turned red on her cheeks. 

''I love you to, Niall.'' She smiled and kissed me fast on my cheek. 

''Go now, Just promise to call me when you are home safe.'' 

''I promise.'' We smiled big at eachother and then she was gone.

I walked back to the lads with a huge smile on my face. They stood and took picture with a couple of fans, around twenty. Even if I was happy it wasen't to much, i would even been happy with a lot. I was just in good mood right now. 

Paul saw me and walked straight at me, and he didn't look happy.

''Where did you dissapear?'' I smiled teasingly.

''Sorry, I just had to kiss her goodbye.'' His face was still in his angry bubble.

''Paul, I wont see her for over a month.'' He sighed and smiled while he shaked his head. I think he got me. I mean, he got a wife and kids. He have to know how it is when he is away from them pretty much all the time. 

We walked back to the fans and some of them saw me and walked totare me. 

''Niall, would you mind taking a picture me?'' A little girl, about 8 year old, asked. She had brown curly hair and looked so adoreble. She had a pink dress and looked a little bit nervous. 

''Ofcourse, darling.'' Her face changed to a big smile and looked very happy. I bent down and embraced her with a big huge. I took the camera and took the picture. I tooked another picture while I kissed her on the cheek. She got embareced but she smiled really big.

''Thank you, Niall. I love you so much.'' She said carefully. I smiled a big smile at her.

''And thank you, love. I love you a lot also.'' She smiled really big and then she ran to her mother who smiled big to me. We signed pictures and took a couple more pictures before we leaved. I would love to be there a little more, as I said. I'm in such a good mood. I feel so happy.

We sat in the car and the lads looked at me all the ride. 

''What?'' The laughed at me and just shaked their heads.

''We saw yoooooooou. Love in the air, da da da.'' Louis ''danced'' with his arm in the car. I just laughed at him and all the way home we just joked around with eachother and had a good time. 

 

''Feeling lucky right this moment. I want to thank you, my fans, i love you. and @fannysahlberg i love you with'll my heart. See ya soon.'' I tweeted before I fall asleep with the smile on my face. I have never felt this happy before, even If I'm sad for not seeing her in a while, I'm happy to call her mine.

 

 

Previous: 

Harry hade visat mig en affär där nästan inga fans befann sig. En närbutik som ingen visste om helt enkelt. Vi gick in hand i hand i affären och tog en korg vid ingången.

 

''We should defently buy a fresh milk and cheese.'' Blinkade jag åt honom. Han bara himlade med ögonen och fnissade till.

''I agree on that one. What else do you want to breakfast?'' Han kollade runt i affären för att antagligen hitta något att köpa hem. Jag tänkte till.. Fräska frallor hade passat så bra nu! 

''What about freshly baked rolls?'' Log jag stort till honom. Jag har inte ätit nybakade frallor på hur länge som helst. Det är bara så gott, undra varför jag unvikit att äta det.

''That sounds great! Something else?'' Vi gick mot mejeri kylen.

''Hm..'' Jag tänkte till igen.

''Some juice maybe?'' Vi tog ut två mjölk paket, smör och en stor ost. Vi skyndade oss eftersom Paul och killarna skulle hämta oss om ungefär två timmar för att åka på en intervju. Fanny skulle självklart med också, hon har jag inte glömt. Hon åkte då med Niall. Jag var väldigt nervös inför intervjuen eftersom den sändes på Tv:n. Tänk om dem vill prata med oss? Vad ska vi säga? Och tänk om dem märker något med Fanny och Niall? Nej, det hoppas jag inte. Dem har inte gått ut med någonting än, jag vet knappt hur det är mellan dem just nu. Det kan ha hänt en massa medans vi varit borta från dem i nästan 2 dagar, utan att hon sagt något. Oroa dig inte Iza.

 

''Hey guys!'' Hälsade jag på alla när vi klev in i den stora, svarta bussen. Dem hälsade glatt tillbaka och sen var vi påväg till studion där intervjuen skulle filmas.

''What will you say if they ask about Fanny?'' Viskade jag till Niall som satt precis brevid mig. Han vände sig emot mig och fick en bekymrad blick.

''I don't know. I want to tell the whole world that I love her, but she has to be ready.. I guess I just say that we are friends..'' Han bet sig i läppen nervöst och kollade ner i marken. Dem andra satt och pratade i något annat ämne och var helt borta från oss. Jag tog in han i en varm kram från sidan och viskade att det skulle han lösa. Det är ändå Niall, han klarar det. 

Bilen stannade och vi gick in i studion. Killarna blev indragna till 'scenen' och vi stod på sidan och såg samtidigt dem blev intervjuade. Det var som ett litet vardagsrum. Killarna satt i en soffa och intevjuaren i en fåtölj brevid. Det stod ett bord framför dem med fem glas vatten och några byrår bakom dem och runt omkring. Väldigt mysigt.

 

Dem pratade först om deras album och lite allt möjligt. Ifall Niall saknade sin familj och någon grej som Liam hade på sin rygg eller rumpa. Vad jag fattade det som iallafall, jag såg bara att han ställde sig bakomvänt mot kvinnan. sedan kom dem in på det jag hoppades dem inte skulle. Förhållanden. Kärlek. Men det är ju klart, dem är en av världens mest attraktiva killar, klart vill alla veta om dem är lediga eller inte.

 

''Liam, we can start with you.. Are you single?'' 

''Yes, I'm single.'' log han stolt. Hon nickade och log som svar. Hon tittade mot Louis och Zayn. 

''As you all know, I got Eleanor.'' Log han glatt och jag log för mig själv. Dem är lyckliga att ha varandra, dem är helt underbara människor båda två. Jag är dessutom lycklig att få känna dem.

''I'm single, girls.'' Blinkade Zayn in i kameran och alla i publiken jublade stort. Han skrattade glatt som svar. Hon vände sedan sin blick mot Niall. Han tog ett djupt andetag.

''I'm single. But..'' Började han. Alla vände sina förfrågandes blickar mot honom. Han log stort.

''It dosen't mean i'm free.'' Log han ännu större. Han kollade snabbt mot mig och Fanny. Hon log ett stort leende samtidigt hennes kinder ändrade färg, till rosa. Hon bet sig i läppen och kollade lite snabbt i marken. 

''What do you mean? You have something going with someone?''

''All I can say is that I'm in love with a really wonderful girl.'' Han log stort med blicken mot Fanny igen. Intervjuaren märkte vad Niall hade sin blick och hon log stort.

''Do you want bring her out?'' Han vände snabbt blicken och kollade osäkert mot dem andra killarna. Dem log svagt mot honom som svar. Jag tror ingen vet vad han skulle svara. Han vände blicken mot oss igen. Fanny log stort mot mig och sedan nickade glatt mot killarna. Han log stort, jag har aldrig sett han leé såhär mycket innan. 

Fanny gick säkert ut på scenen till dem andra. Jag stod kvar nervöst och hoppades att allt skulle gå bra.

Niall klappade på sitt knä och satte ner henne sakta i hans knä.

''Hello.'' Log intervjuaren stort när hon vände blicken mot Fanny.

''Hi.'' Log hon tillbaka.

''Had you any idea that he had a crush on you?'' Fanny kollde back på Niall och log stort.

''Yes, and actully... I'm in love with him also.'' Alla jublade och klappade i publiken. Dem verkade ta det ganska bra, vilket lättnad. 

''WOW! You are? You are a couple then?'' Niall log mjukt.

''Not really, we actully want to take it easy for this moment. Atleast everybody knows she is just mine now.'' Alla ''aaaw'':ade i publiken och till och med jag. Vilka gullegrisar! 

Intervjuaren log stort och vände sin blick mot Harry.

''Well, you aren't single, are you? We have seen your twitter and apperantly you and Iza is a couple, right?'' Blinkade hon mot honom. Han log stort ända upp till öronen nästan.

''Yes, and I'm very happy with her.'' Ännu en gång aww:ade alla i rummet. Jag log stort och mina kinder blev lite smått röda. Jag har svårt att ta komplimanger, iallafall från någon jag verkligen gillar. Som Harry, tillochmed älskar.

''She is her right?'' Han nickade och log stort när han mötte min blick.

''Well, bring her out also?'' Jag nickade mot Harry med ett stort leendé på mitt ansikte. Jag lyfte upp klacken och gick ut på scenen. Några fans började klappa och tjoa. Jag satte mig på Harrys ena ben och han tog armen runt mig.

''Wow, already fans I see?'' Hon log mot mig och nickade faschinerat mot publiken.

''I'm just glad that they took it well and that they like me.'' Jag log stort mot alla och jag var just nu, väldigt, väldigt lycklig.

''It seems that they did atleast. How long have you been together now?'' 

''Almost 2 months i think. Isn't it?'' Jag log mot Harry och han log stort och nickade.

''Well, It was really nice to meet you both, girls. And you to guys, Hope you felt the same and we hope we will see more of you soon. Thank you so much for coming.'' Hon ställde sig upp och kramade om alla. Hon bad tillochmed om en kram från mig och Fanny. Hon var så snäll och så glad. Vi gick ut alla från studion och sedan in i bilen påväg hem igen.

''That went well didn't it?'' Log Liam stort. Alla nickade och log mot varandra. Vi var alla glada att det hade löst sig, det gick faktiskt väldigt bra håller jag med om. Nu ska vi hem och packa. Jag måste hem till skolan igen. Det här kommer inte bli roligt.

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Yep I KNOW. Jag har tänkt att Lou ska vara tillsammans med Eleanor, iallafall änsålänge. Mohahah.. Men Liam och Zayn ska vara singlar för jag har planer för dem! Maaaaassaaaa!! Hänger ni med? Gött! :) 

ÄÄÄLSKAR ER 

Previous: 

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

 

 

 

''Close your eyes.'' Han tog min hand och ledde mig från vardagsrummet. Han hade bett mig vänta där tills han hade ''fixat'' några grejer. Jag blundande så hårt jag kunde och det var svårt att inte tjuvkika. Jag hörde en dörr öppnas och snart stannade han mig.. Vart i lägenheten visste jag inte vart vi var, men någonstans iallafall. Hoppas jag. 

''You can open your eyes now, babe.'' Jag öppnade sakta ögonen. Rummet var nermörkat. Gardinerna var för, lamporna var släkt och på sängen i mitten låg det rosenblad utspritt. Vart han hade fått dem, hade jag ingen aning om. Ovanför den vita sängen var det två plana hyllor brevid varandra i beige. På hyllorna stod det tända stearin ljus. På några andra hyllor runt om i rummet var det mer stearin ljus som han hade tänt. Jag gissade på att det var vanilj ljus för det luktade vanlij i hela rummet. Jag älskade lukten av vanilj. Hur visste han att jag älskade den lukten? Eller så kanske gissade han?

''How did you know I love vanillia?'' Jag vände mig mot honom som stod bakom mig. Han log stort mot mig.

''Actully I had no idea. It was a guess. I just though you like it.'' Svarade han med en öm röst. Han gick sakta emot mig. Han log ett leende som fortfarande får mig att falla på knän. Han tog sina händer runt min midja och tryckte mig närmre. Han böjde sitt huvud ner och kysste mig ömt. Jag omfamnade hans nacke med min ena arm. Jag tryckte han ett steg närmre och kysste han igen. Jag kände hur stötar gick igenom mig. Varje gång han är nära mig får jag stötar som går igenom hela min kropp. Kärleks stötar. Tror jag. 

Jag kände hur han tog tag under min rumpa och lyfte mig upp. Samtidigt vi kysstes lirade jag mina ben runt hans midja. Jag tog min lediga hand och trädde in den i hans lockiga hår. Hans hår är faktiskt rätt skönt att leka med, precis som alla sagt. Vi stötte precis till något och Harry svor till.

''What did you do?'' fnittrade jag tyst.

''I hited the bed with my leg.'' 

''You dumdass'' skojade jag med han och fortsatte kyssa han. Han lade mig sakta ner på sängen bland alla rosenblad och lade sig över mig. Han hade händerna och benen särade på varsin sida av mig så han inte lade all sin tyngd på mig. Han började sakta ta av mig min tröja och jag försökte krångla av hans. Efter vi fått av varandras tröjor började han kyssa mig mer och mer intensivt. Han kysste mig och jag började få av hans byxor. Jag krånglade med knappen och gylfen. Tillslut fick jag loss dem och kunde dra av hans byxor. Han började samtidigt knäppa upp mina byxor och lika snabbt var dem av. Han slutade kyssa mig och kollade rakt in i mina ögon.

''You are so beutiful.'' Sa han med ett lyckligt leendé när han granskade min kropp snabbt. Jag kände hur mina kinder snabbt ändrade färg. Han smekte min kind försiktigt med hans hand.

''You don't have to be emberessed, love. I will always think you are beutiful. With your cloths on and with them on.'' Jag fnittrade till.

''That sounded a little bit pervert, Harry.'' Han skrattade till.

''Really?'' Jag nickade och blinkade. Han bet sin läpp och böjde sig ner för att möta mina läppar igen. Han rullade runt så jag låg överst. Han tog sina händer runt min rygg och knäppte av min bh. Han gjorde detsamma med mina trosor. Strax därefter låg vi båda nakna brevid varandra.

 

Jag vaknade upp av att ljuset bländande igenom persiernerna från fönstret. Vi hade somnat nära varandra igår. Han låg bakom mig och hade sin arm runt min mage. Jag kunde känna hans varma andetag min nacke. Jag vände mig om så jag låg med mitt ansikte mot hans. Han öppnade sakta ögonen och jag log mot han. Han log tillbaka och kysste mig på kinden.

''I had a wonderfull night yesterday, babe.'' Han log snett. 

''Also had I, love.'' Jag log stort. Han smekte mig mjukt med sin hand på min nakna mage. Jag ryste till. Hans beröringar ger mig lyckostötar. Jag blir som förtrollad.

''Iza.'' Sa Harry efter en stund.

''Yes?'' Jag kollade på honom och mötte hans ögon.

''I didn't hurt you yesterday, did I?''

''Of course you didn't! As I said, I had a wonderful time. My first time was perfect. Specielly with you.'' Sa jag med rosiga kinder. Han log stort som svar och smekte min kind med hans hand.

''I.. I love you.'' Jag fick ett stort leende på läpparna.

''I love you to, Harry.'' Han kysste mig på läpparna mjukt innan han reste sig upp. Jag fastnade på hans six pack. Jag hade inte direkt märkt det igår kväll eftersom vi var upptagna med.. ja, ni vet.

''You like what you see?'' blinkade han när han såg vad jag stirrade på.

''Well.. yeah.'' Jag bet mig i läppen och reste mig upp. Jag tog på mig en tröja och ett par trosor. 

''Want some breakfast?'' ropade jag samtidigt jag var påväg ut till köket. 

Han kom in till köket med ett par mjukis byxor och en T-shirt.

''I would love to. What should we get?'' Han omfamnade mig bakifrån. Jag kollade in i kylen och suckade.

''It depends if you want some milk that are expired or some old cheese? Who are really expired!'' Sa jag när jag kollade på mjölk paketet och osten som tillochmed var möglig. Jag vände mig om så jag kollade på honom.

''That sounds good!'' Svarade han retsamt.

''Seriously, Harry. Do you never buy food? That milk was atleast a week old.'' Han kliade sig i bakhuvudet och log snett.

''Well... No. Not really. Louis just to do it when we lived together but..''

''You don't live with him no more and you need to buy food. Come on.'' Jag tog tag i hans hand och drog med han ut till hallen.

''Are we going to the grocery shop now?'' Sa han förvånat medans han kollade ner på mina kläder.

''Ehm.. Let me just change clothes.'' Han skrattade till och jag gick in i hans sovrum. Jag tog upp ett par shorts och en T-shirt ur väskan. Min mobil pep till och jag gick för att kolla vem som hade sms'at.

*Did you have fun yesterday, loverbirds? ;)* Fanny hade skrivit. Typiskt henne att retas sådär.

*Hm.. Ja, eller.. det var rätt kul att göra det..* Teasade jag henne som svar. Jag skickade snabbt iväg. Lika snabbt fick jag ett svar.

*GJORDE NI DET?! OMG, Grattis babe!! Du har förlorat din oskuld, we gotta party!!!* Jag skrattade till och skakade på huvudet. En till typisk grej för henne. Hon ska festa om allt. Festnisse.

*Knas. Vi ska inte festa om det! Och var tyst, jag tror inte Harry berättat för killarna än. SSSH!!!* Jag lade ifrån mobilen och gick ut till Harry. Vi tog på oss våra skor och gick iväg till affären. 

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

SÅÅÅÅDÄR!! Nu har ni fått ''sexscenen''. Haha. På något sätt känns det som jag tog den för tidigt men ändå inte. Jaja, nu är det skrivet såhär. Vad tycker ni? 

Tycker sånt här är typ ''pinsamt''.. så... ja.... LOVE YOU ALL. 

Previous: 

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

''Would you like some tea, love?'' I turned my eyes from my phone to Eleanor. She smiled her adoreble smile and nodded.

''Sure, Lou.'' She followed me into the kitchen and we started making tea. I reviewed her and smiled for myself. What had I done to deserve a girl like this? I have seriously no idea. The best thing about her, is that she loves me for me. Even if she was a fan from the beginning, she still loves me for me. Not for the Louis Tomlinson from One Direction. I poured the tea in seperated cups. I gave one to her and toke one to me. 

''So how is everything going with the band?'' Im sipping some of my tea the same time she asked the question.

''It's going like usual. Like we talked about earlier, we are doing three interviews tomorrow. Except that, everything is like normal.'' I smiled to her. I like how she always ask me how I feel and how everything is going with the band. She really cares about me. 

''And how are you, honey?'' She looked at me smiling.

''I'm fine, for the second time.'' I answered her with a laugh. 

''I just wonder how you feel. I care about you.''

''I know you do, but do you really think my feelings changing in about a half an hour?'' I answered again with a laugh. She laughed at my answer also.

''Who knows? You could have seen something sadley on your phone before, and there for became sad.'' 

''You are so adoreble, you know that?'' I smiled at at her and leaned over the table to give her a soft kiss on her lips.

''Well.. I spend a lot of time with you, so I guess you gave me some of your adoreble-ness.'' She blinked at me and we just sat and laughed. We sat and kept laughing for a while. She is so easy to talk to, easy to be myself around her. It's lovley.

 

''ELEANOR. STOP WINNING!'' I yelled at the TV. I was focous at the game but I still heard her laughed at my comment.

''It's not my fault that you sucks at baseball. Even at wii.'' 

''Well, it is your fault.'' You could hear her jokenly got suprised. 

''Oh really? How then?'' She paused the game and crossed her arms while looked at me.

''You making me thinking about how hot you are instead of being focous at the game.'' I tried.

''Really? You seemed pretty focous from my point of view. You can't blame me'' Damn, she got me.

''Weeeeell... '' I didn't come up with a reason.

''Just admit you suck, Louis. You don't have to be ashemed. It's normal for losers like you.'' She said ''seriously'' when she patted me on my arm. I gave her a dead look. I didn't suck. She is just to good.

''I don't suck or are a loser. You're just to good.'' I finally got me. I sat down at the sofa again and tried to look angry.

''I know you faking being angry. I know you, babe.'' She sat down right next to me and blinked. I remembered a thing. She is tickilish. I descreetly moved my arm closer to her waist and I started tickiling her. She winced my suprisingness and started laughing while i tickeled her. 

''Louis. stop. tickiling. me. PLEASE STOP.'' She tried press thruw her laughs. No, no, dear Eleanor. I won't stop tickiling you. You said I sucked at wii. I don't.

''Hm.... No, I don't think so.'' I kept tickiling her until she said I was the best. Which ofcours was true then. Louis William Tomlinson, the master of Wii. 

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Jag vet att det blev ett väldigt kort. Men jag är trött idag efter allt pluggande. Jag hoppas ni förstår mig. Något är bättre än inget, right? Jag ville bara få med Louis och Eleanor mer plus att jag vill få upp stämningen lite innan ''sexscenen'' om man säger så. Vill inte bara hoppa på sådär. Vill ha lite exciteness imellan. Massa kärlek till er :) 

kolla min vanliga blogg. http://aissa.blogg.se 

 

 

Previous: 

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

 

Jag vaknade av Harry pratade med någon i telefonen. Jag öppnade ögonen sakta och kollade runt. Vi var fortfarande kvar på blommängen. Vänta, så jag somnade här? Ups. Jag tog trött upp min mobil och skulle kolla tiden. 22:34. Är den så mycket redan?! Jag måste berätta för Harry att vi måste hem. Jag satte mig upp från hans bröstkorg och han vände sig till mig. Han pratade fortfarande i telefonen men han log gulligt åt mig. Jag log trött tillbaka. Jag hade precis sovit ett tag, även är jag trött. Jag har en förmåga att bli ännu segare och trött ju mer jag sover. Jag blir inte direkt piggare, mest tröttare. 

''Sure, man. I will call you when we get home. Bye.'' Harry lade på suckade han tyst mot mig.

''What is wrong?'' Jag kollade förvånat på honom. Vad har hänt nu? 

''Louis called. They had talked to Paul and we got interviews tomorrow. Not just one, we got three.'' Han suckade igen och log snett mot mig. 

''Three? Wow, that is a lot at one day.'' Han nickade ledsamt.

''But It is okey, because we are going home tomorrow anyway. We can go early if you are going in the interviews.'' Jag log ett försökande glatt leende mot han. Egentligen ville jag bara ha en till hel dag med honom innan jag åker hem. För att kunna få ett riktigt hejdå om vi inte ses på ett dag. Harry är med i ett av världens störta pojkband, jag antar att man får ta sånt här som flickvänn till honom. Jag är väldigt stolt över honom och vill inte vara ivägen. Han har sin karriär att tänka på, inte bara mig.

''No, defently not! I want to be able to say good bye. You can't just leave me like that.'' Jag kollade frågandes på han.

''So. What should we do? You can't unboke the interviews?''

''I know.. But you and Fanny can come with us!'' Han sken upp i ett stort leende. Han såg så stolt ut som kom med, vad han tyckte, en suverän ideé.

''I don't know, Harry...  Fanny and Niall haven't told anyone about them and the other side I don't know if either me or she is ready for all the fans.''

''Babe, It will be alright. There is a lot of fans who have told me they dying to meet you. They are really happy for you and me. And the other side if Niall and Fanny don't want to get official yet, they don't have to. Right? Please? I really want to show them you. I want to show them my girl.'' Hans kinder sakta ändrade till röda. Vad underbar han är! Han sa att han ville visa fansen hans tjej. ''my girl''. Jag kramade om honom och gosade in mitt ansikte i hans axel.

''I love you.'' mumlade jag i hans öra. Jag kunde inte låta bli att lee. Mina läppar satt fast som ett leendé.

''Is that a yes?'' Jag avslutade kramen och mötte hans blick. Jag log stort.

''We still have to talk to the others, but for me it's a yes.'' Han log tillbaka och böjde sig fram för att kyssa mig. Jag kysste tillbaka hans mjuka, goda läppar. Dem smakar nästan jordgubb. Jag som älskar jordgubb.

''Harry, we have to get home. It's late.'' Han nickade och ställde sig upp. Han sträckte sin hand mot mig, för att jag skulle ta tag i den. Jag tog tag i hans hand och ställde mig upp. Tillsammans gick vi i mörkret tillbaka till bilen. Det var mörkt i skogen och det hördes konstiga ljud från alla olika håll. Jag är svag för mörker i skogen, jag har aldrig riktigt gillat det. Jag har alltid haft en obehaglig känsla om skogen på kvällen. Det kom ett konstigt ljud från busken jämte mig och jag tryckte mig närme Harry. Jag kramade om hans arm och nästan nypte honom.

''Aouch! What are you doing?'' Han stannade och vände sin blick mot mig.

''It is something in those bushes. I heard it.'' Jag kollade på han med förskräckta ögon och nervöst pekade på busken därifrån ljudet kom.

''It is probably nothing. Maybe just a squriell.'' 

''A squriell? It didn't sound like that, Harry!'' Jag drog med han och började gå vidare mot bilen i en snabbare fart. 

''Baby, baby! Take it easy! I'm here for you.'' Som om det skulle hjälpa ifall någon skulle försöka mörda oss?

''Like that would help if someone will try kill us both.'' Jag hörde ett skratt strax bakom mig. Där stod Harry och skrattade åt mig.

''It is not funny, dude!'' 

''Duuuuude, it is.'' Sa han med försök att kväva sitt skratt. Vi var framme vid bilen och jag ställde mig vid motorhuven och väntade på att han skulle låsa upp. Istället för att låsa upp bilen gick han fram till mig. Han ställde sig framför mig och tog ett tag om min midja.

''sorry, baby. you're so adoreble when you are scared. And believe me, I won't let anyone hurt you.'' Jag hann inte ens öppna munnen för att svara, innan han tryckte sina läppar mot mina. Jag pressade hans kropp emot min och virade mina armar runt hans nace. Han tog ett hårdare grepp om min midja och tryckte mig ännu närmre. Jag kan inte vara arg på honom. Jag är för galen i honom. Jag kände hur bubblorna översvämmade inom mig. Jag fortsatte att kyssa honom, men nu mer passionerat. Jag lirade ena mitt ben runt hans ben. Han avslutade kyssen och vi båda försökta fånga tillbaka andningen.

''Im crazy about you, Iza. We had kissed like this serval time now. If you think it's still to early I get it, I just... Im ready whenever you are ready. Im really crazy about you, babe.'' Fick han ur sig flåsandes. Jag bet mig i läppen och lutade mig mot honom

''Im crazy about you to. If you want to.. I want to.'' Jag bet mig igen i läppen. På något sätt var jag nervös. Han svarade med ett stort leende. Han tog min hand och gick till bilen. Han öppnade min dörr och sen satte sig på sin sida. När vi kommer tillbaka, då gäller det.

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

hihihihihi, jag.. älskar passionerade scener! Speciellt med Harry. Haha, jag är galen i honom. Så... nu får ni se mycket kärleks scener. Mohaha, excited? ;) 

Previous: 

Harry körde ut med bilen till, vad det kändes som, ett ställe långt bort. Vi hade åkt genom i stortsett hela London city. Jag hade förslagit att vi kunde ta en promenad dit, jag var ju så sugen att få komma ut. Tydligen var det för långt till det stället för att gå. Plus att då skulle vi bli förföljda av paparazzies och då skulle det inte vara någon mening, med den här 'ensam' grejen. Det har han faktiskt rätt i dock. Först ville han inte alls ut, nu vet han värsta stället vi ska till. Han är bara för konstig. Jag har aldrig gillat att åka bil länge, så jag hoppas det inte är långt kvar. 

''Are we there yet?'' 

''There is a little bit left to drive. Take it easy, babe.'' Han småskrattade åt mig. Vadå? Jag gillar inte längre bil resor. Jag gav i från en suck.

''I have just never liked longer car trips.. Specielly not when you telling me where you taking me.'' Sa jag med en bebis röst för att få han att erkänna. Jag vill ju veta, jag är nyfiken.

''We're are there soon and I will not tell you. You will see.'' Han böjde sig åt mig och pussade mig på läpparna snabbt och sen vände blicken tillbaka till vägen.

Ungefär tio minuter senare stannade bilen på en grus väg. På sidorna av grusvägen var det en skogs dunge. Precis som en helt vanlig skogsdunge. Varför var det nödvändigt att ta bilen hit, när man likaväl kunde gått till en likadan plats inne i London?

''Harry, is this your 'secret place'? It's like a normal wood.'' 

''We are not there yet. We are walking thruw that 'normal' wood first.'' svarade han med ett flin på läpparna. Han tog min hand och vi gick en bit in genom skogen. Det hade börjat blivit lite mörkt. Klockan var runt 6 på kvällen och eftersom det är vår, blir det snabbt mörkt.

Plötsligt stannade han och jag vaknade upp ur mina tankar. Jag tittade upp och såg ett hav med alla sorters färger på roser. Det såg ut som det var roser flera mil bort. Det var oehört vackert. Färgerna på blommorna lyste upp den orange, gula himlen. Jag gick sakta fram mot alla blommor och satte mig mitt i. Jag tog en förstiktigt och förde den till näsan för att lukta. Den luktade ljuvligt. Jag har alltid tyckt att blommor luktar gott. Jag skulle kunna sitta här i det här havet av blommor och bara lukta, i evigheter. Precis som tjuren Ferdinan.

''Isn't it beutiful?'' Jag vände mig om när jag hörde Harrys ljuva röst eka i mina öron.

''It is. I... can't describe the feeling.'' Han kom närmre mig och satte sig precis jämte mig. Han tog min hand, som jag hade släppt när jag skulle sätta mig, och kramade om den i hans.

''But not as beutiful as you.'' Dem orden fick mina läppar att skina upp ända till öronen. Hans ögon mötte mina och jag blev förtrollad. Jag kan bara kolla in i hans ögon hur länge som helst och inte tröttna. Dem är för vackra. Nästan vackrare än den här ängen. Jag vet inte vad det är, men det är något speciellt med dem gröna ögonen. Något jag fastnar för. Vi böjde oss fram för att mötas i en kyss, när Harry ställde sig plötsligt upp och började springa.

''I didn't get a kiss earlier. Now you have to catch me If you want one!'' Skrek han medans han sprang bland alla färgglada blommor. Haha, stackaren. Jag har spelat fotboll hela mitt liv. Jag har ganska bra kondititon. Jag kan nog komma ifatt honom. Jag ställde mig också upp, och precis som han började jag springa. Luften blåste i mitt hår så det långa bruna håret flög bak. Jag var strax bakom honom. Som han sprang med hans bruna lockar viftade från sida till sida när han sprang i vinden. Jag lyckades greppa tag i hans baksida av tröjan och fällde ner honom. Han föll ner på gräset och jag fäll precis över honom. Han låg med ansiktet ner i blommorna och jag låg med min mage mot hans rygg. Han vände sig om och nu låg vi med våra ansikten mot varandra.

''I have played football my entire life. I'm not slow.'' Jag blinkade och han småskrattade åt mig.

''No, I guess you are not.'' Han log det dära leendet som fick mig att smälla av. Igen.

''I have catched you now. So I want my kiss.'' Han log stort och tog ett grepp om min nacke. Han trycke mig emot honom och kysste mig. Jag kysste tillbaka och det blev mer och mer passionerat. Han satte sig upp med mig i hans knä och jag omfamnade hans nacke med mina armar. Han placerade sina händer på min midja och tryckte mig ännu närmre. Jag ryste till av hans värme. Jag puttade bort han lite för att kunna andas. Jag lutade min panna mot hans och mötte hans ögon. Han andades snabbt för att försöka få tillbaka andningen.

''Iza...'' Började han samtidigt han efter en stund kunde andas normalt igen.

''Yes?''

''I love you.'' Jag rycktes till när han sade dem tre orden. Jag kunde bara drömma om att få höra dem från han. Men det var av Harry Styles i One Direction. Nu känner jag den riktiga Harry Styles. Han från Holmes Chapel och den underbara människan, sa nyss att han älskar mig. Det kan inte bli bättre.

''I love you to, baby.'' Han avfyrade ett till leende och kysste mig snabbt på kinden.

Jag klev av hans knä och lade mig rak lång på gräset, bland alla blommor. Jag kollade upp mot himlen och det hade hunnit bli mörkt så alla stjärnor lyste upp himlen. Han lade sig sakta brevid mig och jag lade mig närmre honom. Det var lagom varmt ute även om klockan var runt 8 på kvällen. Tiden hade gått snabbt. Jag vilade mitt huvud på hans bröstkorg och fortsatte kolla på stjärnorna. Dem var många ikväll. 

''Look, a falling star. Wish something.'' Sa jag när jag såg stjärnan snabbt falla ner snett över den svarta himlen.

''I don't need to. I already got everything I wished for.''

''Really? Like what?'' Jag fortsatte kolla upp samtidigt jag lystnade på när han pratade med mig.

''I got my wishes about singing for the whole world. And I even got to share my dream with my four best friends. Then I got my wish to be reality about founding my special lady.''

''I hope that special lady is me..? Or do you got somebody else?'' Jag försökte låta förvånad på det sista. För att få lite, du vet effekt.

''Ofcours it's you, silly.'' Svarade han fnissandes. Jag omfamnade honom samtidigt jag låg kvar på hans bröstkorg och slöt mina ögon. Innan jag visste ordet av, hade jag somnat. 

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Kvällens kapitel. Är det bra? SÅ SKRIV IALLAFALL 5 KOMMENTARER SÅ KOMMER DET NYA KAPITLET EXTRA SPÄNNANDE IMORGON! :D

Jag och Harry hade precis avslutat våran bakning och satt nu i soffan och smaskade i oss våran kladdkaka. Jag hade visat honom hur vi gjorde hemma i Sverige och han hade uppskattat det. Verkligen. Vilket är bra dock, jag är verkligen dålig på att lära mig nya recept. Det var inte längesen jag lärde mig det här utantill.

''This cake is really good, Iza.'' Harry kollade på mig med stora ögon och en mun full med kladdkaka. Jag småskrattar åt honom.

''Glade you like it. But maybe you should stop talking with your mouth full of it.'' Jag skakade på huvuvdet medans jag skrattade åt honom. Han såg rätt rolig ut med ögonen stora som golfbollar och munnen full. Jag har inte direkt haft det jobbigt med att se folk äta med munnen full, som vissa andra. Jag reagerar inte typ ''ewh, äääääckligt''. Utan jag bara skrattar. Jag skrattar åt i stortsett allt. Pinsamma stunder med. För att det inte ska vara så pinsamt längre. Smart, va? Haha inte så. För det brukar inte gå sådär bra.

Jag märker att Harry närmar sig mig med öppen mun.

''Harry.....'' Han ler stort. Brunt saliv rinner sakta nerför sidorna av munjipan. 

''Harry! Stop it. Now are you seriously growse.'' Han skakar på huvudet och han ligger nu över mig. Hans saliviga ansikte närmar sig mitt. Han pussar mig på kinden samtidigt jag försöker vända mitt ansikte bort. Jag känner att mina kinner blir blöta av Harrys mun full av kladdkaka saliv. Jag puttar bort han med händerna. Jag vänder tillbaka mitt ansikte och sätter mig upp. Jag ännu en gång puttar bort honom så han inte längre ligger över mig.

''Swallow that or else I'll break up with you.'' Sa jag och försökte vara allvarlig mellan skratten.

''You'll never do that!'' Han log stolt som om han vet att jag inte skulle kunna göra det. Vilket jag självklart inte skulle kunna. Jag är för galen i pojken.

''No..... Maybe I wouldn't. But you wont get anymore kiss atleast.'' Jag försökte återigen låta allvarlig, och nu funkade det.

''No more?''

''Nope. Foreever.'' Jag log stolt för att visa att jag hade nu tagit över honom.

''You can't do that to me!'' 

''Oh really?''

''NO! It's in the rules in a relationship.'' Jag kollade på honom och småskrattade.

''Okey... Then I'll be the first one to break those rules.'' Jag tog min tallrik där jag hade haft min kladdkaka på, och gick ut med den till köket. Strax efter kom Harry efter mig med en chockad min. Han bara stod och kollade på mig.

''No..no.. You are mean if you do that.''

''You droled over me with your cake saliva.'' Jag putade med läppen.

''So, if someone is mean it's you.'' Jag satte armarna i kors och vände bort mitt ansikte. Han tog sina händer och placerade dem på mina kinder. Han försökte kolla med puppy eyes på mig. Tråkigt nog, går jag inte på dem. Och dessutom var han urusel på att göra det. Stackare. 

''You are still not getting any kiss.'' Jag började gå ut ur köket igen.

''And by the way, are you terrible at 'puppy eyes'. It dosen't work on me.'' 

''You are boring.'' Jag vände mig om snabbt och där stod han nu med armarna i kors och en sur min. 

''Well, okey.. Then I can be even more boring by taking a walk and letting you stay here all alone.'' Jag gick mot dörren och började ta på mina skor.

''Iza, you can't go all alone. You will be crushed by all the paparazzies.'' Han tog tag i min arm för att stoppa mig. Nu hade han ett mer riktigt allvarligt ansikte. 

''Then, say I'm not boring. 'Cause I'll leave if you think I'm boring.'' Han gav ifrån sig en tyst suck. 

''But you will not give me a kiss.'' 

''I want to break rules. It's fun.'' Sa jag med ett stort flin. Det är faktiskt sant, jag gillar att bryta regler. Jag känner mig.. levande.

''Then I will break some rules also.'' Han böjde sig snabbt fram och kysste mig. Eftersom jag inte kan motstå honom var jag tvungen att kyssa tillbaka. Jag omfamnade hans nacke med med mina armar. Jag tog ifrån mina läppar från hans.

''Want to take a walk with me then?'' Jag log stort mot honom. Vadå? Om jag inte får gå ut själv, måste han ju gå med mig. Jag kommer inte ge mig.

''Okey then. I know a place where we can go to. We will probably be alone there.''

''Oh, you got a secret place?'' svareade jag retsamt.

''Kind of.'' 

''Lets go then.'' Jag hämtade min mobil och sedan var vi påväg till Harrys ''hemliga plats''.

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Previous: 

- Goodnight, Zayn! Ropade jag in till hans rum innan jag och Niall gick in till hans. Jag fick inget svar. Jag antog att han redan har somnat. Han somnar tydligen väldigt snabbt. 

Jag lade mig i sängen brevid Niall och han lade sig arm runt mig. Jag ryste i hela kroppen. Hans beröring får mig att rysa. På ett bra sätt. Jag log stort och tittade upp i hans ögon. Han tog sin hand och smekte min kind. Jag kysste han mjukt på läpparna. Han log stort och jag log tillbaka. Jag lade mitt huvud mot hans bröst. Jag kunde höra hans bröstkort åka upp och ner. 

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

I woke up and the sun was shining thruw my window. I rolled over so I looked into the wall and try to go back to sleep. No, It didn't work. Damn it, then I have to get up. I toke a look at my phone to see what the clock was. 09:30. Just half past nine?! How could I possible woke up this eairly? Whatever, I guess I will get up anyway. The lads will probably do a prank to get me to wake up later. It's better to get up now before they come up with something. I sat up in the bed and streched myself with my arm up in the air. I find a pair of grey sweatpants and a T-shirt. I put it on me and went out in the kitchen. It's only 09:30 so why would anybody be awake? I didn't care about get my hair done if nobody sees it. I heard someone stood and sing in the kitchen. I didn't regenise the song.. and neither the language. It was a lot of wierd words. Something like 'feast os mange''. I saw that Fanny was the one that sang. Maybe I can show myself anyway.. It's just her. She stood by the coffee machine and probably made coffee. She was facing her with her back to me in just a black nightgown. Her brown hair hanged down her cheast while she held some few locks of her hair with her hand, to keep it away from her face.  I walked to the kitchen table and sat down at one of the chairs. She stopped singing and turned around. Her cheeks turned a little bit red.

- Oh.. I didn't saw you there.. I had no idea somebody was awake..  She started covering herself while I just stood and looked at her. She actully looked really beutiful. No, stop Zayn. She is still Niall's girl. And you two are just friends. 

- Don't worry about it. I just tried to figured out what kind of langauge you sang in. I didn't reginise any of the words. She started laughing. 

- Oh, yeah. I sang a song in swedish. It's about a party at 'Manges'. She laughed again. Sweden has a different kind of song lyrics.. about partys. I guess you can sing about that too?

- It's a bit different, i know. Sweden has a lot of wierd songs. It got a good beat anyway. She shrugged and a laughed a little for her. She turned back to the caffee machine again.

- Would you like some coffee, Zayn? I went quiet. I just sat and looked at her. Her hair just falling down her back. That beutiful bumb... OMG ZAYN. Stop it. 

- Zayn? I didn't notice that I haven't answering her. I woke up of my thought when she stood infront of my and waving with her hand to get me notice her. I shaked my head to come back to the reality. 

- I would love to. She nodded. She finished the coffee and walked to the table where I sat. In her hand she had two cups with coffee. One of them she handed over to me and I smiled thankfully. She sat down on the chair right infront of me. She spun around with her spoon in her coffee. She had her eyes right down at the table. It looked like she was thinking of something. I slurped little from my cup. The coffee is actully good here. Maybe it's Fanny who makes good coffee? I remember that it not just to be this good. Hm.

- So.. You slept good tonight? She looked upp with her eyes on me.

- Yes, actully I did. Or somehow I woke up a bit eirlier than I just to, but yes i did. I chuckled and she nodded and smiled. 

- And you..? How did you sleep? With Niall? You had fun? I blinked at her and rolled her eyes.

- Ha-ha. She stucked out her tounge at me and I laughed a little bit.

- So you had fun? I smiled teasingly at her.

- Yes, you courious kiddo. We had a loooooot of fun. She sad with a streach on ''a lot''. I laughed at her as a answer. We both got quiet. 

- Zayn, thank you for everything.. You really helpe- 

- Fanny, I care about you as my friend. No worry, honey. She smiled big.

- No, I mean it. Thank you. Really. It means much that you helped me and Niall thruw all this.

- That's what friend are for right? She smiled big as I smiled to her back. I really like her as my friend. Even if I don't know her that well, I know her as well that I know she is a good person. She dosen't deserve to me hurt. That's why I became so angry at Niall when I found out. No girl desereves to be hurt like that. They may weren't in a realitionship, but he did kiss her. You don't kiss her and give her signals that you like her. And then kiss somebody else. I know Niall didn't mean to do it. Just anyway..

- Do you want somemore or can I take you cup to the disches?

- No, I'm done. Thank you. I smiled to her as a thank you. She took my cup and then we walked into our rooms to get ready. I put on some clothes and fixed my hair. Now I can show myself for people. Show my better side for her.

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Sådär!!!! ETT INLÄGG! Nu är jag tillbaka! Skönt. Tack för att ni fortfarande är kvar och väntar. NI ÄR FÖR UNDERBARA. Detta inlägget skulle in i förregår men internet stängdes av så fick aldrig ut det. Nu är jag i Stockholm och ska hem imorgon på morgonen. När jag kommer hem lovar jag inte att jag uppdaterar lika ofta. Jag lovar att jag ska försöka. Det är skola och jag början 9:an. Vilket menas en massa dunder plugg. Dessutom ska jag börja träna på Friskis och Svettis med två kompisar. Vill verkligen komma i form med den hära slöa kroppen. Haha, jag ska börja med ett inlägg snart till.

Sååå, vad tror ni händer med Zayn här? Börjar han få känslor för Fanny? Hm.. Vad tror ni? 

Previous: - It's not crazy at all. I love you so much. I'm so glad you forgived me. I couldn't be a second without you. Jag svarade med ett stort leende. Jag kramade om honom hårt. Äntligen var jag i hans famn igen. Jag kände hans kroppsvärme sprida sig vidare till min kropp. Jag vill inte släppa honom. Det är här jag vill vara. I Nialls famn. 

 

Vi satt i vardagsrummet med hela gänget. Zayn var strax efter mig in till Niall. Louis och Liam hade kommit strax efter vi hade berättat för alla att allt var lugnt. Äntligen var allt som det ska vara. Även om jag varit ''borta'' bara någon dag, så har det känns som en evighet. Jag känner mig alltid så trygg när vi alla är tillsammans. Alla problem bara blåser bort. Jag fick ett stort leende på mina läppar. Jag märkte inte att jag satt och log som en idiot förrens jag fick alla blickar på mig. 

- Why are you smiling like a idiot? Louis satt och småskrattade åt mig. Jag håller med honom. Jag måste ha sett ut som en idiot när jag satt där och log för ingen andlening.

- Nothing..  Skrattade jag fram lågt.

- Nothing? You got to have a reason to sit and smile like that, don't you? Jag kollade runt på alla. Alla satt och kollade på mig med stora leenden. Som om dem håller sig för skratt.

- No, I don't. I just like to smile. Svarade jag skämtsamt och blinkade mot Louis. Han kollade på mig med en dödsblick. 

- You are wierd.

- And that comes from the guy who sit and pour salt in his hat. Jag hörde att Niall brast ut i skratt. Dem andra hängde på. 

- I'm actully at her side now, Boobear. Zayn lade sin arm runt mig på skoj. Lou satte sina armar i kors och försökte verka sur. Jag log stolt och blinkade mot honom igen. Han räckte bara ut tungan och dödsblickade mig. Niall fick syn på Zayn's arm runt mig. Han satte sina ögon rakt på honom och bara stirrade på honom. Han ville nog visa med blicken att han hade satt armen på fel tjej. Zayn fick syn på Niall's blick och tog snabbt bort armen.

- Chill, man. I won't take your girl. Niall log stort mot mig. Han tog sin arm och satte den runt min höft. På så sätt drog han mig närmare honom. Jag gosade mig in mot hans bröstkorg och fick ett litet leende på mina läppar.

- Hey loverbirds, are we going to pick a movie or what? Jag vände mig ner till golvet och fick se Louis fortfarande kolla på mig med hans dödsblick.

- Why? Are you jealous because I cuddle with someone are you aren't? Jag pratade med en röst som jag alltid pratar med till småbarn. Louis är trotsallt liten fortfarande. Eller egentligen är han äldre än alla, men.. han beter sig om ett barn. Så han är vårat barn.

- No, I got Harry. Han svarade med en kaxig röst och ställde sig upp. Han gick emot Harry men han stoppade honom.

- Boobear, I'm sorry. But.. I love someone else. Harry pekade på Felicia och blinkade åt henne. Han vände sin blick tillbaka mot Louis. Han lipade emot honom och satte sig på golvet.

- Not so cocky anymore right? Han gav mig en dödsblick, åter igen. Jag brast ut i skratt. Liam höll plötsligt upp en film framför oss. Det var Toy Story 3. Typiskt, Liam.

- Liaaaaaam, we see that movie all the time, can't we pick another one? Niall gnällde brevid mig. Liam gjorde en ledsen min och satte sig ner igen. Jag fick syn på en film i hyllan. Jag kramlade mig ur Nialls famn och gick fram till filmerna. Jag plockade fram The Hunger Games. 

- What about this one? Jag sken upp i stort leende. Alla nickade och Harry bara kollade förvånat på mig.

- Isn't that one just about food? Alla började skratta åt hans kommentar. Jag skakade på huvudet samtidigt jag småskrattade.

- I thought the same before I saw it to.. But no, not really. Jag hade faktiskt trott det innan med. Lite konstigt, men den heter ju 'The Hunger Games'? Det är klart man tror den handlar om mat. Eller det gör den, men inte bara. Fast inte riktigt. 

 

Filmen hade slutat och jag torkade bort några tårar som rann nerför mina kinder. Jag försökte göra det i smyg så ingen såg. Niall vände sig mot mig och fick syn på mig.

- Babe, are you crying?

- The end is so romantic. Snyftade jag fram och torkade bort tårarna. Han små skrattade åt mig och log stort. Han kramade om mig innan vi ställde oss upp. Det var sent och alla skulle åka hem till sina lägenheter. Jag kramade om Felicia och killarna. Om jag ska vara ärlig, kommer jag sakna henne inatt. Jag är så van att sova med henne på min sida. Dessutom har jag inte varit nära henne på ett tag, det kommer bli ledsamt. Jag kramade henne länge och efter ett tag drog hon sig ur mitt grepp.

- Man, take it easy! Vi ses imorgon, eller hur? Jag log stort och nickade. Jag ska alltid överdriva med kramar. Men jag gillar att krama henne. Hon är så gosig. Jag kallar alltid henne för min nallebjörn.

 

- Goodnight, Zayn! Ropade jag in till hans rum innan jag och Niall gick in till hans. Jag fick inget svar. Jag antog att han redan har somnat. Han somnar tydligen väldigt snabbt. 

Jag lade mig i sängen brevid Niall och han lade sig arm runt mig. Jag ryste i hela kroppen. Hans beröring får mig att rysa. På ett bra sätt. Jag log stort och tittade upp i hans ögon. Han tog sin hand och smekte min kind. Jag kysste han mjukt på läpparna. Han log stort och jag log tillbaka. Jag lade mitt huvud mot hans bröst. Jag kunde höra hans bröstkort åka upp och ner. 

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Nej, jag ska inte avsluta den ännu. Jag har bara lite hemliga planer. Ni får se hur allt går. hihi, jag gillar att vara hemlighetsfull. :')

Tack för allt fint support dessutom. ni är för söööööta!! 

Previous: Han tog fram mobilen och gick ut till köket. Jag hoppas verkligen att Fanny förlåter honom. För hennes skull. Hon kommer inte klara sig utan honom. Jag vet det. Jag bara vet. Jag känner henne. Hon kommer kura ner sig själv i en hemsk mörk värld ensam och vara okontaktbar. Hon har redan gått igenom detta innan. Jag vill inte se henne så igen. Och för Niall. Han är en sån underbar kille. Han ångrar verkligen allt det här. Man ser på honom att han verkligen älskar Fanny. Han måste vinna tillbaka henne. Jag vill inte se dem sårade. Båda är svaga för sådana saker. Dem kommer båda kura ner sig i mörka världar och reagera så dåligt på detta. 

I sat down at a chair and just starred into my phone. What if she won't answer me? What if she answer but won't forgive me? Maybe she will never forgive me. I would never be able to handle that. I know I did wrong. No talk about that. I know now that I'm not in love with Heidi. I'm in love with Fanny. I have always been. I just need to say that to her. Tell her that I love her. She truly is the princess I have been waiting for all this time. If I will let her go, I will never forgive myself. I'm sure. Niall, just call her. You can do this. I took a deep breath and find her number. My hands was shaking and I had hard to breath She is the One. I want to be with her. I have to be with her. 

I remember the first time I saw her. She walked in to that room looking absolutly beutiful. She was a little bit shy first. Then she started open up to us. 

I shaked my head to get back to reality. A tear went down my face and I realised I had screwed everything up. She will never forgive me. But I love her. I have to try.

I pressed ''call'' and I could hear the signals. 

- Hi Niall.. The voice answered with a sound of disepointment. She sounded really sad. I know she is and I understand her.

- Hi Fanny.. I got quiet. What would I say to her? I have already talked to her and she said that she don't want to see me anymore. How could I possible persuade her?

- What do you want Niall? We have already talked and you have nothing that can turn me over..-

- I love you. I interrupted her. She became silent. 

- Niall.. I don't be..-

- I love you Fanny. I have always loved you. I have loved you ever since the first we met. 

- I don't know...

- You weared those black jeans with a with t-shirt and white low converse. You had your light brown hair in curls and they laid perfectly on your cheast.. I said it quiet and fast.

- You remember all that..? How I looked? I could hear that she smiled. Not big. But she smiled. I could hear it easily at her voice. I remember how her voice sound when she smiled, the first time we met.

- Yeah... It was true. I still remember how she looked and how her she smiled when she came inside that door. I even remember her curls was laying on her cheast. And how her eyes was sparkling.

- Wow.. I.. don't know what to say.

- Please forgive me. I know I did wrong not pushing her away. But I had no idea she was about to kiss me. You saw it just that second. I was just about to tell her everything. I swear, believe me. I'm begging you! I have never felt this for anyone the way I feel for you. Not even for Heidi. If I will let you go, I will never forgive myself. I love you, Fanny. i love you. You have turn my life upside down. You making me go weak on my knees everytime I see you. And you making me crazy everytime you smiling that beutiful smile. I can't live without you. I felt how the tears burned behind my eyes. It was all silent in the other side of the phone.

- Please say something. I tried to get thruw sobs. It was hard.

- I can't do it now. I'm sorry. She hang up. What did she mean? oh man, I had probably ruined it all twice now. Damn it. She will never forgive me. And what did she even mean with not now? Now is the time. When was she about to say anything then? Man. I will never forgive my self.

 

Jag kan inte låta Niall gå. Tårarna hade runnit nerför mina kinder samtidigt han hade sagt allt det där om mig. Till mig. Jag kan inte fatta att han kom ihåg hur jag såg ut. Och exakt vad jag hade på mig. Jag torkade tårarna och Zayn kollade på mig oroligt.

- Go to your apartment. 

- But Niall is..- 

- I know he is. That is why I have to go there. I have to talk to him. Han kollade oroligt på mig medans han körde åt deras lägenhet. 

- Are you sure? 

- I'm sure. Please. Han nickade. Färden mot lägenheten kändes som en evighet. Kändes som vägen aldrig skulle ta slut. Som om dem bodde i ett helt annat land. Några minuter efter var vi framme. Jag tog min väska och sprang up till lägenheten. Jag öppnade dörren och sprang in till vardagsrummet. Jag letade efter Niall med ögonen men jag hittade honom inte. Jag såg bara Harry och Ellice sitta i soffan. Dem ryktes snabbt upp när dem såg oss. Felicia visste vad jag letade efter så hon pekade bara in mot köket. Jag sprang in mot köket.  Jag stannade upp. Där satt han. Den finaste människan i världen. Han satt med sprängröda ögon och kollade tomt ner i bordet. Det såg ut som han har gråtit ut dem. Han var helt tyst. Han andades knappt. Han hade fortfaranade inte märkt att jag kommit. 

- But I can now. Han ryktes till snabbt. Han kollade upp med blicken sakta från bordet till mina ögon. Jag stod och flåsade. Vi mötte varandras blick. Han hade inte sagt ett ord och inte rört en muskel. Han väntande nog på att jag ska säga något.

- I know this is crazy. But I love you. I know that one moment I said I need to take a break from you. and now I'm storming into your kitchen and saying that I love you. I don't care. It can be as crazy as it is. I love you Niall. Even if you hurted me, I know your sorry. I just can't be without you. Jag gick sakta emot honom och han ställde sig sakta upp. Våra ögon hade fortfarande ögonkontakt. Han mötte mig med att omfamna mig. Han tog sina händer mjukt på mina kinder och kysste mig mjukt. Jag besvarade kyssen. Han drog ifrån sina läppar efter en stund och kollade mig rakt in i ögonen. 

- It's not crazy at all. I love you so much. I'm so glad you forgived me. I couldn't be a second without you. Jag svarade med ett stort leende. Jag kramade om honom hårt. Äntligen var jag i hans famn igen. Jag kände hans kroppsvärme sprida sig vidare till min kropp. Jag vill inte släppa honom. Det är här jag vill vara. I Nialls famn. 

------------------------------------------------------------------------------------------------------

WOW. VI ÄR REDAN PÅ KAPITEL 29. Oj, det har gått fort.. Jag vet inte hur jag ska sluta denna. Faktum är att jag vet precis hur jag ska ha den andra novellen. Vill sluta denna på ett fint sett. Men kanske inte ännu. Jag vet inte. Hur tycker ni den ska sluta? ungefär? :) 

Hoppas ni mår bra. Har ny design också. vad tycker ni om den? ville ha en egen istället för en som massa andra bloggar har. :)

Previous: - Probably. Can't you just pick me up now? Please? Jag log lite för mig själv. Zayn hade faktiskt fått mig att må bra inombords. Även ifall jag egentligen mådde piss. Jag ville egentligen bara bort, men han fick mig att på något sätt, På något litet sätt, vilja stanna kvar. Jag vill egentligen bara gråta. Men jag kunde inte. Zayn fick mig att le. Även om jag inte ville. 

- Should we maybe go to Liams place now? Jag kollade upp mot Harry som låg med slutna ögon. Han nickade och vi reste oss upp. 

- I will just give Fanny a call and see when they are going. I haven't talked to her the whole day. Jag kom på att jag och Fanny hade inte pratat på hela dagen. Det är inte normalt för oss. Annars pratar vi eller smsar istort sett hela tiden när vi är ifrån varandra. Hon kanske bara haft roligt med Zayn and Niall. Jag tog upp mobilen och hittade hennes nummer. Jag klickade på ''ring'' och tog mobilen mot mitt öra. Signalerna gick och efter en stund svarade hon.

- Hallå? Sa hon osäkert.

- Hej gumman. Vad gör ni? Hon blev tyst.

-Ehrm, nej.. inte så mycket. Jag hörde hur nervös hon blev och det var enkelt för mig att fatta att hon ljög.

- Fanny, hur är det? Hon blev tyst en gång till.

- Jo,jo, det är bra. bara fint.. 

- Fanny, jag vet att du ljuger för mig. Berätta nu vad som hänt. Hon tog ett djupt andetag. Jag hörde hur hon började snyfta tyst. Hon försökte vara tyst med snyftningarna. Jag känner henne så väl, att jag vet när hon döljer saker.

- Gumman, vad har hänt? Jag blev lite oroligt. Vad har kunnat hända på dem få timmarna? Jag vände mig mot klockan. Shit! Det har gått 6 timmar. Oups.

- Niall.. Snyftade hon. 

- Ja, vad är det med Niall? Hon tog ett djupt andetag.

- Jag såg han kyssa med någonannan.. Hon blev tyst i andra luren. Niall, kyssa någon annan? Så det var något emellan dom. Jag visste det! Varför har hon inte berättat? Varför har inte Niall berättat för killarna? Det är därför dem gav varandra sånna intensiva blickar när vi var hos Eleanor?

- Har han sagt att han gillar dig? 

- Nej, men.. Han har smsat gulliga sms mycket till mig och han kysste mig. På sjukhuset. När du var nersövd gick han med mig till cafeterian. Jag ville andas lite. Då kysste han mig. När vi blev nerslagna av fansen tog han hand om mig. Han kollade på mig med speciella blickar och sånt.. Jag menar... Även om han inte sagt att han gillar mig.. har han fått mig att gilla honom. Och sen kysser han någon annan.. Det funkar inte så. Tårarna rann nerför hennes kinder. Jag hörde hennes snyftningar. Jag bara satt och fick tårar i mina ögon. Hur kan man göra såhär mot min älskling? Mot min bästavän. Jag måste snacka med Niall. NU.

- Herregud. Vart är du nu?

- I bilen med Zayn... I bilen med Zayn? vad gjorde hon i en BIL med Zayn?

- Vad gör du där?

- Jag sprang iväg. Efter att jag sett Niall kyssa henne. Jag sprang iväg så långt jag kunde, Ellice. Jag ville bara bort. Sen svimmade jag. Allt blev svart. Zayn ringde mig och nu är vi påväg härifrån.

- Herregud, Fanny.. Jag kan inte fa-.. Varför ringde du inte mig för?! Jag är orolig för henne. Hon kan inte bara springa iväg sådär.

- Jag vet inte.. Förlåt. Jag ville bara inte prata med någon.. Sen ringde Zayn.. Han tröstade mig bra.. Jag.. jaag bara.. förlåt, Ellice. Jag log svagt. Jag kan inte vara arg på henne nu. Hon behöver mig. 

- Inget att be om ursäkt för. Men jag måste gå nu. Vi ses hos Liam senare? Åk dit så kommer jag och Harry om en stund. 

- Okej. Jag älskar dig. Jag log.

- Jag älskar dig också huney. Jag ringer dig sen. Jag lade på och gick ut till vardagsrummet där Harry satt. Jag satte mig brevid honom. Han var inne i sin mobil och märkte inte att jag kom.

- Harry..? Sa jag och han tittade upp på mig. Jag satte mig närmre honom.

- Have Niall ever talk to you about Fanny? Han kollade frågandes på mig.

- Why do you mean?

- I mean, like that he likes her or something? Han sken upp i ett leende.

- Yes. Like every little second. Han småskrattade lite. Dock kunde inte jag göra det. Inte efter vad jag vet. Han märkte att jag inte skrattade och slutade le.

- Why babe? Jag kollade ner i soffan och tog ett djupt andetag.

- When I talked to her. She said that he saw him when he kissed another girl. 

- What?! Han satte sig upp kvickt. Jag kollade ner igen mot golvet.

- Why would he do that?! He said all the time how deep in love he was with her.

- I don't know! But she had run away, like just run. Then she passed out and now Zayn had picked her up. Harry satt bara och kollade på mig med hans mun format som ett O.

- I need talk to Niall. I want to know why he did this. It's not okey. Jag reste mig upp och tänkte gå ut men blev stoppad. Jag vände mig om. Harry hade greppat tag i min arm. Jag kollade på han med en blick som ville veta vad han gjorde.

- Don't you think they should talk alone about this? I mean.. It's maybe better..

- Better? Harry, she run away. Alone. To places she didn't have a clue that they excits. In the mittle of London. I don't think she will talk to him. I know her. She won't. Not for a long time. Han suckade lätt. Han hade släppt min arm men jag stod kvar.

- Give them time then.

- I'm going to talk to Niall. He can't do this. Not if he will try to win her back. That's my girl. No one do that to her. Jag vände mig om och gick mot hallen. Jag hörde hur Harry kom springades mot mig samtidigt jag tog på jackan.

- Then I will come with you. I won't leave you alone. Jag log svagt. Vi gick ut ur dörren när vi klätt på oss skor och jackor. Vi satte oss i bilen och körde mot Nialls lägenhet.

 

 Jag knackade på dörren och det var tyst. Inga steg. Jag knackade igen hårdare. Jag hörde steg sakta och tyst komma mot dörren. Dörren öppnades och där stod Niall. Hans ögon var röda och man kunde se tårar rinnandes nerför hans kind. Jag kunde inget annat än att tycka synd om honom. Han är ändå en av mina närmaste vänner nu. Jag hoppas bara på att han hade en förklaring till det hela.

- What are you doing here? Sa han tyst efter att vi alla bara stått och kollat på varandra.

- I need to talk to you. Han kollade på mig.

- I don't feel like talking. Han började stänga dörren men jag hindrade med min fot.

- You have to. I know what happend and we need to talk. Han kollade ledset ner i golvet. Jag öppnade dörren och gick in. Jag ville inte verka bitchig. Men han har sårat min bästavän. Då kommer jag vara på det här humöret. Han får tolka det som han vill. Han har gjort fel. Han kommer inte undan med det här så lätt.

 

- So she kissed you? Niall hade nu berättat hela historien. Han hade berättat att hon hade kommit utan förvarning och att dem inte hade snackat på månader.

- Yes. I had no idea what she did. Just when she kissed me, Fanny opened the door. Jag suckade och kollade ner i golvet. Jag kollade upp på Niall igen.

- You need to talk to her.

- I have already done that. Jag kollade förvånat på han. Men, Fanny sa att hon sprang iväg efter att hon hade sett dem? När hade dem snackat?

- You have? When? 

- Before she left. Zayn come to me after she went out by saw us. He talked to me and I went out ot talk to her. She sat in the couch all the destroyed. I talked to her and told her everything that I had told you. She said that she saw in my eyes that I wasen't over Heidi.. So she left. She didn't want to be with me... If I wasen't over another girl. Snyftade Niall fram. Tårar rann sakta nerför hans kinder. Harry satte sig jämte Niall och kramade om honom. 

- Are you? Han kollade upp på mig från hans knä.

- What?

- Over her? Heidi? 

- Yes. I'm... or I think so. I love Fanny, Iza. I do. I have never felt like this for anyone before! Hans vattniga ögon mötte mina. 

- I know you do, Niall. But you have to tell her. She has already gone thruw this once before. She can't deal with it again. I hope you get that. She is weak for things like this. Han kollade på mig förvånat.

- She has? Jag nickade svagt och kollade ner i marken. En tår sakta rann ner från min kind men jag torkade bort den lika snabbt som den kom

. Han tog fram mobilen och gick ut till köket. Jag hoppas verkligen att Fanny förlåter honom. För hennes skull. Hon kommer inte klara sig utan honom. Jag vet det. Jag bara vet. Jag känner henne. Hon kommer kura ner sig själv i en hemsk mörk värld ensam och vara okontaktbar. Hon har redan gått igenom detta innan. Jag vill inte se henne så igen. Och för Niall. Han är en sån underbar kille. Han ångrar verkligen allt det här. Man ser på honom att han verkligen älskar Fanny. Han måste vinna tillbaka henne. Jag vill inte se dem sårade. Båda är svaga för sådana saker. Dem kommer båda kura ner sig i mörka världar och reagera så dåligt på detta. 

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Previous: 

 

Jag öppnade mina ögon sakta. Jag hade drömt en hemsk dröm. Att jag hade sett Niall kyssa en blond tjej. Zayn hade varit där för mig hela tiden och jag grät i hans armar. Han var helt underbar, det var det enda med maddrömmen. Det enda bra. Jag hade sett Niall kyssa en blond tjej och jag blev helt förstörd. Zayn hade berättat att dem hade haft någon hemlig ''crush'' innan jag kom in i bilden. Att Niall hade fallit för henne men sedan hade han berättat hur mycket han gillade mig. Jag förstod ingenting. Han hade berättat för mig vad som hände inne i rummet, Niall alltså. Hon som egentligen hade kysst honom men att han hade fått flashbacks från när dem var tillsammans. Han berättade att han inte hade kunde putta bort henne. Han var för svag för henne. Det gjorde ont när han berättade det. Även om det var en dröm, det gjorde ont ändå. Som om det var verkligt. Som om det hade hänt på riktigt. Efter att han hade berättat sprang jag därifrån. Jag hade sprungit långt ifrån London. Från staden. Jag hade bara sprungit och sprungit. Tills jag inte orkade mer. Allting blev svart och sedan hade jag vaknat. Vilken verklig dröm. Den var nästan läskig. Eller var det en dröm? Det måste det vara. Niall skulle aldrig göra så mot mig. Det är klart det är en dröm. 

 

Jag reste mig upp. Jag blev helt snurrig när jag såg vart jag var. Jag var precis på en sådan plats jag hade drömt om i drömmen. Den platsen jag hade sprungit till. Där allting plötsligt blivit svart. Nu var gräset faktiskt grönt. Himlen var klar blå. Den påminnde mig om något.. Niall's ögon. Jag började bli vettskrämd. Vad om drömmen faktiskt var verklighet? Mitt hjärta började pumpa snabbare och snabbare. Jag andades fortare. Detta får inte var verklighet. Låt allt vara en dröm. Snälla, snälla.

 

Jag hörde någonting vibrera i min väska. Jag vände snabbt blicken mot väskan och tog upp den. Jag letade efter vart det vibrerade och hittade min mobil. Jag hann inte se vem det var för jag svarade fort.

- Hallå?

- Fanny? Where are you?! Rösten i den andra luren lät bekant. Men personen lät inte glad. Mer orolig.

- Ehm.. Who is this?

- Zayn. Niall told me you had just run away and I thought you probably don't want to talk to him. So I called you.

- Oh, sorry. Didn't hear it was you.. Svarade jag tyst och tog ett djupt andetag. Jag måste fråga honom ifall allt det här är sant. Om det är verklighet.

- Don't worry. Are you okey?

- Actully.. I don't know. 

- What do you mean, Fanny? Jag kollade runt i området för att få någon glimt vart jag är. Men jag har ingen aning. Ingen jädra aning.

- I woke up and had the wierdest dream about Niall kissed another girl. Then you told me about them had a crush on eachother before I met him. Then I talked to Niall and I noticed that he wasen't over the girl so i left. I started running and running. Then i just fell and everything went black. Now I have no idea where I'm. It is like the dream is reality. But it can't be. Niall would never do that to me right? Sa jag med en glimta hopp men man kunde höra på min röst att jag ändå var osäker. Zayn blev plöstligt tyst. Jag hörde han ta ett djupt andetag.

- Fanny..

- I get it. Min röst lät stel.  Jag visste redan vad han skulle säga. Jag kunde höra på hans ton på rösten. Att allt var faktiskt verklighet. Det var inget var en dröm. Jag hade fallit ihop av att sprungit för länge. Allt blev svart. Nu hade jag vaknat upp ute i ingenstans. 

- Sorry.. I just..

- I know. I could not believe it either. I know. 

- Yeah..  Jag blev tyst en stund.

- But where are you, sweetie? 

- I have actully no idea.. It is like a meadow. 

- A meadow? In the middle of London?

- No.. I think im outside of London. I just run away.. 

- That is not that good.. Can you like walk that way you came from and tell me when you see a road? I will be here on the phone the whole time.

- Okey. And thank you. It means a lot.

- No worry, sweetie. We are buddies right? Jag skrattade till lite. Det låter så gulligt när han säger buddies. Speciellt med hans brittiska dialekt.

- Ofcourse, bud. Vi pratade på och skrattade samtidigt jag gick på den okända vägen. Zayn var väldigt enkel att prata med. Han var inte alls så blyg som jag trodde han var. Han var riktigt söt mot mig.

- Zayn, I'm by a road now. Sa jag när jag äntligen var vid en synlig väg.

- That's good. See anything you reginice?

- Ehm.. Jag kollade runt och försökte se om jag kände igen någonting.

- Yes! Cupcake Café is here. Killarna hade berättat om det stället. Cupcakesen var tydligen väldigt goda där och dem hade lovat att vi skulle gå dit någondag. Idag var bara ingen dag jag kände för cupcakes.

- Are you all the way there?! It's like fiftheen minutes away from here. Damn, you run far. 

- Probably. Can't you just pick me up now? Please? Jag log lite för mig själv. Zayn hade faktiskt fått mig att må bra inombords. Även ifall jag egentligen mådde piss. Jag ville egentligen bara bort, men han fick mig att på något sätt, På något litet sätt, vilja stanna kvar. Jag vill egentligen bara gråta. Men jag kunde inte. Zayn fick mig att le. Även om jag inte ville. 

Previous: 

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Jag satt ihop kuren på soffan. Helt ensam. Zayn hade varit inne i Nialls rum i snart en kvart. För någon andledning börjar jag bli otålig. Tjejen hade gått, så jag behövde inte oroa mig för henne mer. Eller? Inte nu iallafall. Inte den närmsta timmen. Om hon inte kommer tillbaka, undra om hon gör det? Hon kanske kommer tillbaka. Nej, men Zayn hade ju sagt åt henne att gå. Andas, Fanny. Andas.

Jag tog upp mobilen och ringde upp Felicia.

 

- I'm sorry.. Jag hörde en tyst och bekant röst bakom mig. Jag vände mig om. Där stod Niall med illröda ögon. Hade han också gråtit? Varför? Kanske han han ångrat sig? Eller att tjejen gick? Men bit ihop Fanny, han sa ju för guds skull förlåt. Jag skakade mig tillbaka till verkligheten och kollade upp på Niall. En tår sakta rann ner för min kind. Han gick fram mot mig och satte sig brevid mig. Han tog min hand men jag drog bort den. Innan han börjar gulla sig, vill jag ha en bra ursäkt. Inte bara ett förlåt.

- I'm really sorry, Fanny.. I'm. 

- You have already said that. Do you have any explanation? It is not enought with a ''sorry''. Jag kollade på honom. Hans vackra blåa fina ögon. Även om jag var väldigt besviken på honom nu, kan man inte undgå dem ögonen. Magiska.

- I met her for like- Jag avbröt honom. Jag hade redan hört allt det där. Zayn berättade ju för mig. Kan han inte bara komma till andledningen nu?

- Zayn told me about that. Just tell me what happend in there. You kissed me at the hospital and ever since then you have just been caring and loving to me. Now I saw you kiss someone els. I guess I don't mean anything to you. Jag försökte hålla tårarna borta så länge det går. Men det är inte lätt. 

- You mean everything to me, Fanny. Jag stannade upp. Sa han nyss att jag betyder, Allt för honom? Jag kollade in i hans ögon igen och jag kände en tår rinna nerför min kind.

- But I know it is not a explanation. Jag skakade sakta på huvudet och han tog ett djupt andetag.

- When she came I thought I finally could talk to her about you and me. That I really felt in love with you. Because I have. The first thing she did was kissed me. But I pushed her away away and told her that I couldn't do it. She nodded and I guess that she understand. Then she sat and just talked like everything is normal and at the same time i tried to came up what i was supposed to say to her. From out of nowhere she sat on my lap and kissed me. She kissed me passionatly and.. I got flashbacks from when I was with her. I tried.. But i just couldn't push her away.. Im sorry.. Im really am, Felicia.  Mitt hjärta stannade. En tår sakta rann nerför hans kind samtidigt han kollade ner i hans knä. Han fick.. alltså flashbacks. Det är därför han inte puttade bort henne? Därför han.. inte sluta kyssa henne. Han har alltså fortfarande känslor för henne. Helvete. Varför måste allting vara så svårt. Jag skulle inte ha fallit för honom. Jag visste att det var någonting konsigt med den tjejen. 

- So am I.  Han kollade upp på mig.

- For what? Jag ställde mig upp och han följde mig med blicken.

- Telling you goodbye. Jag gick mot hans rum och tog min väska. Han var strax efter mig.

- Why are you telling goodbye? Han kollade ledset på mig med tårar i hans ögon.

- It's clearly that you are not over her, Niall. I can't do this.. I'm sorry. Jag gick till dörren med väskan i min hand. Jag tog handen på dörrhandtagen och rykte ner det. 

- No, please don't go, Fanny. Please. Jag stannade upp och vände mig om. Jag kollade rakt i hans ögon.

- Look me straight in my eyes and say that you have absolutly no feelings for her. Klämde jag ut mellan alla tårar som rann ner för kinderna. Jag kollade på han i väntan på ett svar. Men jag fick inget. Han bara stod där med tårar som rann. Precis som jag. Jag ville bara krama om han och säga att vi kommer lösa det här. Men jag kan inte det. Inte när han har känslor för någon annan.

- I thought so.. Sa jag tyst. Jag rykte ner handtaget på dörren och lämnade lägenheten. Jag kom ut ur huset och bara sprang. 

 

Jag sprang så långt jag kunde. Jag sprang med tårarna rinnandes nerför kinderna. Även om det var mitt på dagen, så sprang jag. Alla kollade på mig men jag hade ingen alls lust att bry mig. Jag sprang förbi affärer med massa tjejgäng var och shoppade. Jag sprang förbi lekparker där barn och sina familjer lekte. Jag sprang in i en skogdunge och bara sprang. Jag sprang genom vackert grön gräs med vackra blommor. Jag kunde inte bry mig mindre. Det som annars var vackert och färgglatt, var nu grått och inte lika vackert. Jag har ingen aning vart jag ska eller vart jag är. Jag vill bara springa iväg. Jag ville bara bort. Bort från allting. Bort från alla tårar. Bort från all svek. Bort från alla lögner. Jag vill bara bort från allting. Bort från världen. Jag vill inte vara kvar. Det här är mer än jag kan ta. Att säga hejdå till personen jag älskar. Det finns inget svårare. Men jag var tvungen. Jag vill inte leva i lögner. Jag kan inte vara med honom ifall han inte är över henne. Jag kan inte. Fan ta allting.  

Jag sprang så långt tills jag inte orkade. Det kändes som jag hade sprungit i en livstid. Mina tårar hade fortfarande inte slutat rinna. Dem var lika många. 

Jag orkade inte springa mer. Jag fall tillslut ihop. Jag trodde jag hade snubblat. Mina fötter värkte och mina tårar sved av alla tårar jag slösat. Tillslut blev allting svart. Mina ögon stängdes och den vackra ängen jag nyss var på, blev svart. Ingen himmel längre. Inget vackert gräs. 

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Så, kapitel 26 där. Nu är det en massa drama. Jag har en massa oväntade saker som bara väntar på att få komma ut på bloggen, mohaha! Iallafall. Jag kommer kanske ladda upp imorgon kväll. Men lovar Ingenting. Hoppas detta blev bra.

Previous: 

Previous: 

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------- 

Idag hade jag, Niall och Zayn suttit och spelat video spel. Vi hade haft hur kul som helst. Det var längesen jag spelade tvspel och jag måste erkänna, jag var inte så dålig. Jag hade ju faktiskt vunnit över dem två gånger. Vi hade spelat något bil spel ett tag och sedan Super Mario 2. Det var skönt att umgås med killar ett tag. Jag säger inte att det är tråkigt att umgås med Felicia, verkligen inte. Jag tycker bara det är skönt att hänga lite med  killar. Spela tvspel och inte snacka tjej snack. 

 

Jag kom in i Nialls rum och där stod han i bara kalsonger dansade runt samtidigt han sjöng. Jag kunde nästan inte hålla mig för skratt. Hans hår var nyduschat, så det var helt blött. Han sprang runt och dansade och sjöng, han såg jätte rolig ut. 

- Nice moves. Han stannade upp och vände sig om. Han täckte snabbt om sig med armarna över hans överkropp och hans kinder färgades snart till rosen röda.

- You don't have to be emberessed. I'm going to live her for almost a week.. I guess I have to get use to it? Right? jag blinkade åt honom och små skrattade. 

- I know. It is still akward. Come on, I was dancing and singing full out in my underwear. Must had seen a little bit fun though.

- It did. That is why I can't hold myself for about to laughing. Jag log stort. Jag satte mig på hans sängkant och han tog bort armarna så han inte täckte längre. Han gick in i hans garderob och öppnade dörren. Han började gräva bland hans kläder och jag satt och tittade på. Jag ryktes upp av att det plingade på dörren. Ingen öppnade och det plingade några gånger till. Jag antar att jag får öppna. Jag gick upp mot dörren och öppnade den. 

Där utanför stod en tjej. Hon hade långt blondt hår som gick nedanför bröst

en. Hon hade lockat sitt hår och det låg helt perfekt. Hon hade blåa klara ögon som glittrade och stort vacker leende på läpparna. Jag kunde inget annat än att le tillbaka. Hon såg snäll ut. Undra vem det är bara.

- Hello. 

- Hi, is Niall here?

- Erhm.. Yes. He is in his room, but he is changing so you should maybe wait until he is coming out. Or should I get him? Jag öppnade dörren så hon kunde komma in och sedan stängde den.

- No, It is okey. I can go in to him. Hon log stort och gick rakt in till Nialls rum. Hon stängde dörren snabbt. Sen blev det tyst. Jag gick in till vardagsrummet där Zayn satt. Han satt och spelade video spel och han såg antagligen inte att jag kom. Jag satte mig ner brevid honom. Jag var fortfaranade förvånad över vem tjejen var. Hon hade liksom bara gått in till honom, trots att han bara stod i hans underkläder. Är dem bra vänner? Varför hade jag då aldrig sett henne förut? Varken på bilder eller läst någonstans.

- Zayn? Jag kollade upp från golvet till honom.

- Oh, I didn't see you where here. But, yeah? Han spelade fortfaranade video spel och verkade helt inne.

- There was this blond girl who just arrived. She asked if Niall was here and I tolded that he was changing clothes and that either i could get him or that she could wait until he cames out. But she just walked in to his room without even knocking. I don't want to be to curious. But are they like best friends? She just walked in but like, i have never seen here before. Zayn stannade upp. Hans blick såg förvirrad ut. 

- Ehm.. Yeah, best friends. Han bet sig i läppen och såg lite besviken ut på något sätt. Varför gjorde han det? Om han inte döljde något skulle han inte sett ut så. Varför bet han sig i läppen? Det gör han bara när han blir nervös. Det vet jag.

- Zayn.. Are laying to me? Han pausade spelet och lade ner kontrollen. Han lutade sig bak i soffan. Han mötte inte min blick ännu, han bara kollade ner i hans knä. Han var tyst en stund. Sedan öppnade han munnen.

- Fanny.. Han blev tyst igen. Döljde dem något för mig? Ljög Zayn för mig? 

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Previous: 

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

 

Vi hade kramat om resten av killarna och vi satte oss i den svarta bilen. Det var så skönt att vara tillbaka i killarnas närvaro. Jag kände mig alltid så trygg. Jag kände mig glad, jag är mig själv. 

 

- I can't believe we are in London! I have never been here! Fanny satt hoppandes på sätet jämte mig med ett stort leende på hennes läppar. Hennes leende smittades väldigt lätt så nu satt jag också och log stort. Jag kom på att jag har aldrig varit här förut heller. Jag började hoppa likadant som hon gjorde. Efter en stund märkte vi att vi hade blickar på oss. Jag kollade runt på alla. Liam som satt på min högra sida satt och kollade med ena ögonbrynet uppe. Harry, Niall och Zayn som satt mitt emot oss kollade också. Men med helt andra blickar. Niall satt och försökte hålla sig för skratt och detsamma gjorde Harry. Zayn log bara stort, men man såg att han snart skulle börja skratta också. Louis satt vänd med sitt huvud bak mot oss från framsätet. Paul som körde, kollade på oss och bara skakade huvudet samtidigt han skrattade, i backspegeln. Jag kollade på Fanny och sedan på killarna. Fanny och jag vände oss mot varandra. Vi kollade på varandra någon minut innan vi brast ut i skratt. Jag kunde faktiskt förstå killarna. Vi måste ha sett rätt roliga ut. Bara satt och hoppade. 

 

- Yeah, we see that... Niall försökte hålla sig mer för garv. Han lyckades dock inte så länge. Snart så var satt alla och skrattade åt oss. Jag satt och skrattade åt Fanny. Hon bara satt och var helt röd om hennes kinder. Hon har väldigt lätt att bli generad, men hon brukar oftast skratta bort den pinsamma situationen. Tvärtemot mig, jag blir bara tyst och röd. 

Efter en bil färd med en stund av skratt var vi framme utanför ett stort rött hus. Det såg ut som ett radhus av något slag. Harry öppnade dörren och stannade utanför 

 

- Iza, you can come with me so we can leave your bags at my place. I have only one bedroom, so if Fanny want she can sleep at Zayns and Nialls place. They have more place. Louis and Liam have their own apartments also. Faktum att killarna kallar mig Iza nu, ja, det får jag väl vänja mig vid.

Jag nickade och vände min blick mot Fanny.

- Det är din chans nu, babe. Jag blinkade mot henne och hon log stort. Hon nickade mot mig.

- If it's okey for Niall and Zayn? Then sure. 

- Of course, hun! Zayn och Niall log stort. 

 

Jag tog min väska och vi vinkade hejdå till dem andra. Vi hade bestämt att vi alla skulle ses hos Liam om två timmar. Då hade nog alla hunnit hem och lämnat sina väskor. Harry låste upp dörren till hans lägenhet och vi gick in. Det första jag märkte var att det var ljust. Vita väggar och beigt golv. Det var inte så jättestort. Det var ju trots allt bara en 2:a för det är bara Harry som bor här.

 

Vi gick in i hans sovrum och jag la min väska på sängen. Han hade en dubbelsäng så plats för båda, var inget att oroa sig för. När jag precis skulle gå ut ur rummet så tog Harry tag i min hand och drog ner mig till sängen.

Jag låg plötsligt över honom och jag kollade rakt in i hans vackra gröna ögon. Han log sådär snett som alltid får mig att bli svag. Jag svarade med ett leende tillbaka.

- I though we could lay here for the next to hours, until we are going to Liam. Han blinkade med ena ögat och jag bara fortsatte att le. 

- You know what? That is a great idea. Jag log stort innan jag lutade mig ner för att nudda hans läppar. Jag kysste han och han tog sina händer på min midja och tryckte mig hårdare emot honom. Kyssen blev mera passionerad. Jag vilade mina händer ovanför hans huvud på kudden. Han tog sina händer sakta upp och ner innan för min tröja. Han tog tag i min tröja och började dra av den. Jag stoppade honom och jag drog mitt ansikte en bit ifrån.

- Harry.... Han förstod direkt vad jag menade.

- I'm sorry...

- Yeah.. I just think we should take it slow.. Actully we don't know eachother that well.. 

- You are right. I'm sorry, Iza. Han tog en slinga av mitt hår och lade den försiktigt bakom mitt öra. Jag log mot honom och han log tillbaka. 

Jag la mig jämte honom. Han hade sin arm runt mig och låg och pillade i mitt hår. Jag låg på hans bröstkorg och kunde känna hans andetag. Upp, ner. Upp och ner. Upp och ner. Jag slöt mina ögon. Det var skönt att bara ligga med han och göra absolut ingenting. Han gjorde små ringar med mina hårstrån runt hans fingrar. Vi låg så en stund, helt tysta. Man kunde bara höra våra andetag. 

- Felicia, You know when you said before that we actully don't know eachother that well? Jag låg fortfarande med ögonen slutna på hans bröstkorg.

- Yes? 

- I was thinking we can change that. I want to take you out on a date. A real date. You know, like.. Dinner at a nice restaurant and then movie. Then we can get to know eachother even more. Jag kollade upp på han hastigt. En riktig dejt? Jag har varit på en riktig dejt, inte ens blivit bjuden. Han kollade förvånat på mig.

- But if you don't want to i ge... Jag kysste honom för att få tyst på honom. Det är klart jag vill! Vem tackar nej till en riktig dejt? Speciellt med världens finaste människa.

- I would love that, Harry.Han sken genast upp i världens största leende.

- Tomorrow night? Jag log stort tillbaka till han och nickade. Jag lade tillbaka mig på hans bröstkorg och han höll om mig mjukt. Här kan jag ligga i evigheter.

Previous: 

 

 Efter ungefär bara en timma hördes det något i högtalarna. ''Vi landar nu i London, England. Spänn fast era bälten och stäng av alla elektrolik saker. Tack för att ni flög med SAS. Ha en fortsatt bra dag.'' Sedan fortsatte hon säga samma sak, fast på engelska. Jag orkade inte lyssna mer. Jag spände fast bältet och stängde av min mobil. Jag kände lite gupp upp och ner, och det är då jag alltid vet att man landar. Någon minut senare var vi påväg ut ur planet.

 

Vi gick genom flygplatsen för att hämta våra väskor. Harry hade sagt att dem skulle hämta oss på flygplatsen, jag sa emot och föreslog att vi kunde ta taxi för att skippa alla fan massor. Men han institerade. Dem sa att vi skulle gå ut bakvägen från flygplatsen där att fansen inte skulle se dem på direkten. 

Vi hade fått våra väskor och gick emot bakvägen för att komma ut ur flygplatsen.

Vi gick ut genom dörrarna och där stod Paul förberedd att ta våra väskor. Killarna stod faktiskt utanför bilen. Jag har ingen aning om hur dem kunde undvika fans, men lyckats har dem iallafall. Jag sprang fram till Harry och kastade mig i hans famn. Han kramade om mig hårt och jag kysste han mjukt.

 

 

Previous: Vi låg nu alla på gräset, helt utmattade och bara låg och kollade upp mot himlen. Det var härligt. Tillbaka på fotbolls planen, hemma i Karlstad. Med mina allra bästavänner. 

The last week we had been in the studio in London and recording. We just started recording at our second album and it all going great. We had a lot of fun and I really think this album will be smashing. We had write the most of the songs by ourselfs, so it's really our feeling. Like, we'll agree about the songs that they feel good. They feel like it's us. I really can't wait to get out at tour again, see all the fans and sing on the stage. See all the beutiful signs that all the fans had put down their time on. Singing for them in all these big arenas and talk to them.

But I'll miss her.. Fanny. Really, really much. I'm really in to this girl, i don't want to mess this up. I don't either want her to stop liking me because of the tours. If the even like me. I mean, i guess she does.. She kissed me at the hospital. Maybe I will get the chance to meet her before the tour? It's like 2 months before we leave, so i guess we will get to see them again. Harry and Iza is in a official relationship now, they will have to meet eachother. When Iza is coming, she can bring Fanny with her. I really hope so. 

 

- Guys, can't we ask Iza and Fanny to come to London? I want to meet them before we go out on tour and all that. 

All the lads looked up at me quickly. They had all been down in their phones, but now their eyes was on me. I looked at them and smiled carefully. I got all red in my face. I know that they probably know why i wanted to get them here.

They all smiled at me. Good, hope they don't ask all this questions now. Then it'll be really imberresing.

 

- Sure, That's a great idea! Why not? Liam smiled big. I know he had get along really well with the girl, so had Zayn and Lou to. They were like our best friends now, except eachother. Somehow it's was nice to have some girl friends around. You know, girl advice and just have a girls opinion. It's not that I don't like when the boys helping me, ofcours I do. I'ts just nice to have some friend who are girls. 

 

I smiled big at them and Harry picked up his phone. He did a chest that he would call them and we all nodded.

 

Jag och Hannes satt och skrattade molnen på himlen. Vi inbilade oss saker som molnen såg ut som, och tro mig. Vi har en vild fantasi. Jag vaknade upp ur våra tankar av att min mobil surrade i fickan. Jag tog upp den och kollade vem som ringde. Jag vet att det ringde, eftersom det surrar alltid så när någon ringer. Jag fick ett stort leende på läpparna. Det var Harry. Jag hade inte pratat i telefon med honom på två dagar. Vi hade pratat annars varje kväll. Men dem hade haft så mycket att göra dem sista dagarna så vi hade bara sms:at. Han hade berättat att han ofta hade kommit hem och somnat direkt. Dem hade långa dagar i studion. Jag förstod honom, han behövde sömn. Jag klandrade inte honom, inte alls.

 

- Hey babe. Jag log stort. Jag blev glad att jag äntligen skulle få höra hans röst igen.

- Hey my princess, how are you? Jag blev helt varm av hans lugna röst. Inget kunde få mig så lugn, som hans röst. Och att han kallar mig hans prinsessa.. 

- I'm doing perfect now when you calling. What about you? 

- Same here. Jag hörde han skratta till lite. Hans underbara skratt.

- Good. Whats on your mind honey? Jag satte mig upp på gräset så det skulle vara lättare att prata.

- We just thought thought that we miss you and we really want to see you soon. Would you like to come to London soon? Maybe to the weekend? Jag log ännu större.

- Ofcours we will! But what day is it today? 

- It's wednesday, babe. Jag kunde höra hur hans skratta till lite åt mig i andra luren. Jag har verkligen haft dålig koll på dagarna nu det sista. Det har ju ändå varit sommarlov, då behöver man inte ha koll på dagarna.

- Oh, already? Wow. I'm out with Hannes and the guys now but we can talk to our parents when we come home. Alright?

- Oh.. Yeah. That's good. Jag hörde genast hur han lät lite besviken i rösten. Han får inte tro att jag är mer än vän med Hannes och killarna. Verkligen inte.

- Hey, babe. They're just friend. They have been my bestfriends for years now. Trust me.

- Okey then. Han blev genast gladare. Jag skrattade lite åt honom. Gulligt att han är lite avis ändå.

- But promise to call me when you have talk to your parents?

- I promise. I will call you tonight.

- Great! Talk to you then. I love you! Mitt hjärta stannade. Jag vet inte varför, men jag blev helt varm inombords när han sa att han älskade mig. Visst, han hade gjort det de dagarna vi hade pratat innan med. Men nu, jag vet inte. Det kändes bara annorlunda. På ett bra sätt.

- Iza? Are you there? Just det, jag pratade fortfarande med honom. Klumpigt.

- Oh, sorry. I just.. got all to me when you said 'i love you'. Jag kände hur mina kinder blev lite röda. Jag generade nog för Hannes och de andra började le stort mot mig. 

- You are so adoreble. I have told you it before also? Han skrattade lite åt mig.

- I know, I just... I love you to. Jag log stort med tanken på att jag snart skulle få träffa han igen. Om nu mamma går med på det.

- And I love you, really much. But I got to hang up now, talk to you tonight babe! Han lade på innan jag ens hann säga hejdå.

Fanny log stort mot mig när jag hade lagt ner mobilen.

- Harry eller? Jag nickade glatt mot henne.

- Dom vill att vi ska komma till dem i London i helgen. Hon log nu ännu större och snart låg hon på mig och kramade om mig. Hon skulle ju få träffa Niall snart. Gull unge.