Kapitel 23 You Make My Heart Race

Previous: 
Vi gick genom flygplatsen för att hämta våra väskor. Harry hade sagt att dem skulle hämta oss på flygplatsen, jag sa emot och föreslog att vi kunde ta taxi för att skippa alla fan massor. Men han institerade. Dem sa att vi skulle gå ut bakvägen från flygplatsen där att fansen inte skulle se dem på direkten. 
Vi hade fått våra väskor och gick emot bakvägen för att komma ut ur flygplatsen.
Vi gick ut genom dörrarna och där stod Paul förberedd att ta våra väskor. Killarna stod faktiskt utanför bilen. Jag har ingen aning om hur dem kunde undvika fans, men lyckats har dem iallafall. Jag sprang fram till Harry och kastade mig i hans famn. Han kramade om mig hårt och jag kysste han mjukt.
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
 
Vi hade kramat om resten av killarna och vi satte oss i den svarta bilen. Det var så skönt att vara tillbaka i killarnas närvaro. Jag kände mig alltid så trygg. Jag kände mig glad, jag är mig själv. 
 
- I can't believe we are in London! I have never been here! Fanny satt hoppandes på sätet jämte mig med ett stort leende på hennes läppar. Hennes leende smittades väldigt lätt så nu satt jag också och log stort. Jag kom på att jag har aldrig varit här förut heller. Jag började hoppa likadant som hon gjorde. Efter en stund märkte vi att vi hade blickar på oss. Jag kollade runt på alla. Liam som satt på min högra sida satt och kollade med ena ögonbrynet uppe. Harry, Niall och Zayn som satt mitt emot oss kollade också. Men med helt andra blickar. Niall satt och försökte hålla sig för skratt och detsamma gjorde Harry. Zayn log bara stort, men man såg att han snart skulle börja skratta också. Louis satt vänd med sitt huvud bak mot oss från framsätet. Paul som körde, kollade på oss och bara skakade huvudet samtidigt han skrattade, i backspegeln. Jag kollade på Fanny och sedan på killarna. Fanny och jag vände oss mot varandra. Vi kollade på varandra någon minut innan vi brast ut i skratt. Jag kunde faktiskt förstå killarna. Vi måste ha sett rätt roliga ut. Bara satt och hoppade. 
 
- Yeah, we see that... Niall försökte hålla sig mer för garv. Han lyckades dock inte så länge. Snart så var satt alla och skrattade åt oss. Jag satt och skrattade åt Fanny. Hon bara satt och var helt röd om hennes kinder. Hon har väldigt lätt att bli generad, men hon brukar oftast skratta bort den pinsamma situationen. Tvärtemot mig, jag blir bara tyst och röd. 
Efter en bil färd med en stund av skratt var vi framme utanför ett stort rött hus. Det såg ut som ett radhus av något slag. Harry öppnade dörren och stannade utanför 
 
- Iza, you can come with me so we can leave your bags at my place. I have only one bedroom, so if Fanny want she can sleep at Zayns and Nialls place. They have more place. Louis and Liam have their own apartments also. Faktum att killarna kallar mig Iza nu, ja, det får jag väl vänja mig vid.
Jag nickade och vände min blick mot Fanny.
- Det är din chans nu, babe. Jag blinkade mot henne och hon log stort. Hon nickade mot mig.
- If it's okey for Niall and Zayn? Then sure. 
- Of course, hun! Zayn och Niall log stort. 
 
Jag tog min väska och vi vinkade hejdå till dem andra. Vi hade bestämt att vi alla skulle ses hos Liam om två timmar. Då hade nog alla hunnit hem och lämnat sina väskor. Harry låste upp dörren till hans lägenhet och vi gick in. Det första jag märkte var att det var ljust. Vita väggar och beigt golv. Det var inte så jättestort. Det var ju trots allt bara en 2:a för det är bara Harry som bor här.
 
Vi gick in i hans sovrum och jag la min väska på sängen. Han hade en dubbelsäng så plats för båda, var inget att oroa sig för. När jag precis skulle gå ut ur rummet så tog Harry tag i min hand och drog ner mig till sängen.
Jag låg plötsligt över honom och jag kollade rakt in i hans vackra gröna ögon. Han log sådär snett som alltid får mig att bli svag. Jag svarade med ett leende tillbaka.
- I though we could lay here for the next to hours, until we are going to Liam. Han blinkade med ena ögat och jag bara fortsatte att le. 
- You know what? That is a great idea. Jag log stort innan jag lutade mig ner för att nudda hans läppar. Jag kysste han och han tog sina händer på min midja och tryckte mig hårdare emot honom. Kyssen blev mera passionerad. Jag vilade mina händer ovanför hans huvud på kudden. Han tog sina händer sakta upp och ner innan för min tröja. Han tog tag i min tröja och började dra av den. Jag stoppade honom och jag drog mitt ansikte en bit ifrån.
- Harry.... Han förstod direkt vad jag menade.
- I'm sorry...
- Yeah.. I just think we should take it slow.. Actully we don't know eachother that well.. 
- You are right. I'm sorry, Iza. Han tog en slinga av mitt hår och lade den försiktigt bakom mitt öra. Jag log mot honom och han log tillbaka. 
Jag la mig jämte honom. Han hade sin arm runt mig och låg och pillade i mitt hår. Jag låg på hans bröstkorg och kunde känna hans andetag. Upp, ner. Upp och ner. Upp och ner. Jag slöt mina ögon. Det var skönt att bara ligga med han och göra absolut ingenting. Han gjorde små ringar med mina hårstrån runt hans fingrar. Vi låg så en stund, helt tysta. Man kunde bara höra våra andetag. 
- Felicia, You know when you said before that we actully don't know eachother that well? Jag låg fortfarande med ögonen slutna på hans bröstkorg.
- Yes? 
- I was thinking we can change that. I want to take you out on a date. A real date. You know, like.. Dinner at a nice restaurant and then movie. Then we can get to know eachother even more. Jag kollade upp på han hastigt. En riktig dejt? Jag har varit på en riktig dejt, inte ens blivit bjuden. Han kollade förvånat på mig.
- But if you don't want to i ge... Jag kysste honom för att få tyst på honom. Det är klart jag vill! Vem tackar nej till en riktig dejt? Speciellt med världens finaste människa.
- I would love that, Harry.Han sken genast upp i världens största leende.
- Tomorrow night? Jag log stort tillbaka till han och nickade. Jag lade tillbaka mig på hans bröstkorg och han höll om mig mjukt. Här kan jag ligga i evigheter.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
TILLBAKA TILL STARTSIDAN


Allting förändrats när han lämnar hemstaden för att uppfylla sina drömmar. Han gav henne ett löfte som innebar meningar han inte kunde hålla. Han gav löften om att han aldrig skulle glömma henne eller sluta älska henne. Jess, hennes bästavän som räddade henne från att gå under totalt, gjorde allting till det normala. Hon gick vidare och kunde gå upp ur sängen. Är allting verkligen helt normalt? Är allting verkligen som ingenting hänt?




RSS 2.0