Chapter 2 - Every day without you, is like a stalking nightmear.
''Promise me that you won't forget me, Zayn.''
''I promise that I will never let you go. We belong to eachother and the day I will stop singing i will stop loving you.'' Jag kramade om honom och jag ville inte släppa taget. Jag visste att den meningen betydde något. Han har berättat för mig många gånger hur mycket han älskar att sjunga och att han skulle göra vad som helst för att få hans dröm uppfylld. Jag andades in hans lukt och kröp ihop i hans famn. Han tog ett stadigt grepp om mig och viskade i mitt öra.
''You are to beutiful to let go off.'' Jag fick genast ett stort leendé på mina hjärtformade läppar. Jag kramade om han en sista gång innan jag backade bak redo för att säga hejdå. Om jag ska vara ärlig, jag är aldrig redo att säga hejdå till honom. Jag vet att det inte är sista gången vi ses, men på ett tag iallafall. Han har berättat att dem måste fokusera mycket på musiken just nu. Jag kollade upp mot hans vackra, choklad bruna ögon. Jag mötte hans blick och mina ögon började sakta tåras.
''Don't cry, sweetheart. I'm back in your arms before you know it.'' Jag tog ett djupt andetag och tog ett steg fram emot honom.
''I hope you are.'' Jag log ett svagt leendé och ställde mig på tå för att kyssa hans mjuka läppar. Han omfamnade min nacke med sin hand och kysste mig en gång till.
Han släppte taget om mig och för en stund stod vi bara och fångade varandras ögon. Hans bruna fantastiskt fina ögon. Dem glittrade av glädje och sorg på samma gång. Dem glittrade av vackerhet. Han är så otroligt vacker så det gör ont.
En stund efter tog han min hand och kramade om den. Han tog upp min hand och gav en lätt puss. Jag kände hans mjuka läppar löst nuddade min ovansida av min högra hand.
''Believe me when I say this. I love you more than I had loved anyone and don't forget it.''
''I love you with all my heart, Zayn.'' Hans leendé glittrade ihop med hans choklad bruna ögon. Han lade in väskan i bilen och precis innan han steg in, stoppades han av min röst.
''And don't forget me. I would never forgive you for it.'' Sa jag hyftat tyst med blicken i hans nacke.
''I wouldn't forgive myself either. Never.'' Han vände snabbt bak och gav mig en blick.
Jag kommer inte få se den fina människan när jag vaknar upp brevid mig längre. Jag kommer inte få kyssa dem mjuka jordgubbs läpparna längre. Jag kommer inte få höra hans underbara röst viska i mitt öra att han älskar mig mer än allting annat som exsiterar. Jag kommer aldrig ångra att jag låter han gå. Han ska jaga sin dröm och den här gången ska han fånga den. Precis som jag alltid lovat han att han kommer göra. Jag ser bilen åka iväg och jag följer den med blicken hela vägen tills den sakta försvinner. Min bästavän är borta. Min självfrände är borta. Mitt livskärlek är borta. Den personen som var mitt allt, är nu borta.
Jag satte mig hastigt upp med tårarna rinnandes ner för kinderna, precis som ett vattenfall. Jag andades kort och snabbt medans jag försökte förstå vad som precis hade hänt. Jag tog ett djupt andetag och samlade mig själv. Jag hade precis haft en dröm om Zayn. Mer som en flashback. Allting som jag hade drömt om, var det det som hände innan han lämnade mig den dagen. Den dagen är en dag jag aldrig kommer glömma. Mina ögon tåras snabbt upp igen. Den här gången låter jag tårarna bara rinna och rinna. Han sa att han aldrig skulle glömma mig. Han lovade att komma tillbaka innan jag visste ordet av. Han lovade att aldrig låta mig gå. Det är precis vad han har gjort nu. Han gav mig löften som han inte höll. Mitt hjärta bultade snabbt och kort, likadant som min andning. Trots att jag hade lugnat ner mig någonlunda just nu, var jag fortfarande skakad. Jag hade velat glömma honom. Inte komma ihåg hur han lämnade mig. Jag ville inte ens komma ihåg hur han kysste mig. Eller varken hur han höll om mig. Det gör för ont. Det gör ont eftersom jag vet att han aldrig kommer kyssa mig sådär igen eller hålla om mig precis som han gjorde.
Jag vill inte veta av vad han gör längre. Jag vill inte veta av vart han är. Jag är rädd att bli fast vid honom och fortsätta ha hoppet om att han en dag kommer komma hem igen och hålla om mig. Jag vet nu, att det kommer han inte. Jag har gett upp hoppet. Jag villl bara glömma honom. Jag ska leva livet, utan Zayn. Jag ska försöka ta alla råd som Jessy har gett mig. Mitt hjärta kommer alltid vara hans att behålla, men mitt huvud säger att jag ska släppa honom. Jag vill inte ha mera sömnlösa nätter medveten att jag inte har han att hålla om när jag vaknar ut maddrömmen. Den här är den sista.
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
2:a kapitlet. Vad tycker ni? Ja, som sagt. Det kommer bli mycket tårar och besvikelse. Jag är lite trött på att allting ska vara så lyckligt hela tiden. Jag vill skriva mer realistiskt. That's me.
Kommentarer
Trackback
