Chapter 4 - It's no big deal.

 
 
Jag gick in genom dörren till det träinredande cafeét och möttes av en glad Jessy.
''Hey Jess.'' Jag gav ifrån ett glatt leendé och satte mig ner mittemot henne.
''Hi. I have already ordered so you can go and order your stuff if you want to.'' Hon slurpade lite av sitt kaffe.
''Sure. And I'm sorry I got late. My music-walk got interrupted by a guy.'' Jag ställde mig upp och tog den korta metern det var fram till kassan. 
''Wait, a guy? What kind Caity?'' Hennes förvånande röst fick mig att skratta till.
''Some blond guy named Niall.'' 
''A caramell latte, please.'' Sa jag till kassörskan med ett leendé. Hon slog in det i kassan och gav mig latten. Jag lade pengarna på bänken och bad henne behålla växeln. Hon tackade med ett glatt leende och hälsade mig en bra fortsatt dag. Jag gick tillbaka till min plats och Jess som verkade fortfarande vara i chock.
''So you just decided to talk to a stranger instead of coming to me?'' Hennes mun ändrades till ett skratt och detsamma gjorde min.
''No, no. When I walked I listened to some music and started danced around. I closed my eyes to enjoy the music and from nowhere I was on the ground. Apperently we had walked into eachother. No big deal, Jess.'' Jag tog en klunk av min latte och hon gav ifrån sig ett hån leendé. 
''Was he hot?'' Hennes hån leendé lyste över hela henne. Jag himlade med ögonen och kunde inte ro för att mina läppar drogs till en leende. Jag bara kollade på henne istället för att ge ett svar.
''Well, Caity. Was he?'' Jag suckade roat och tog en slurp av min latte som ett svar.
''Okey, he was pretty cute. So, as I said. No big deal.'' 
''No big deal? You have a shot here girl!'' Jag skrattade till med blicken fast på henne.
''A shot? I don't think so, Jess.''
Vi var klara att gå. Vi tackade för det goda kaffet och vi gick ut ur cafeét. Vi gick på trottoaren i småstaden förbi en del små affärer.
''Why not? You need to get over him, Caity. I know I always saying that to you, but it is because I see how crap you feel. And I don't like seeing you like this. It hurts me.'' Jag stannade upp och kollade på henne. Min blick gick rakt igenom hennes ögon. Mina ögon tårades sakta upp. Jag ville inte ha det här samtalet, även om jag visste att hon hade rätt. Jag började gå emot hem igen, när hon stoppade av att ta tag i min arm. Hon drog mig snabbt in en kram och jag snyftade tyst.
''Caitlyn. You know I'm right, you just have the welling to admit it.'' Jag nickade löst. Jag drog mig loss ur kramen och log ett svagt leende när våra blickar möttes.
''I know. Can we stop talking about this now?'' Hon gav ifrån sig en suck och hann ikapp mig.
''Now tell me why you don't have a chance with him.'' 
 
''I just don't think he is into me.'' Jag svängde in på min gata och Jess stannade upp bakom mig.
''I think he is. Find out and call me later.'' Hon blinkade med ena ögat och sedan skildes hon ifrån mig med ett hån leende i ansiktet. Jag skakade på huvudet och fortsatte gå min gata. 
 
Jag satte på musik på mobilen och satte i hörlurarna i mina öron. Musiken flödade i mina öron och jag dansade runt i mina tankar. Jag bestämde mig för att inte dansa runt på gatan, eftersom nu är det mer folk ute än det var innan. Klockan är runt 4 och det är eftermiddags trafik. Min musik avbröts av ett samtal av mamma.
''Hi mum.'' 
''Hi darling, what are you up to?'' Jag öppnade grinden till våran trädgård och gick in.
''I just came home from a coffee at Tree House with Jess. And you? Did the glfing went well?'' Jag fiskade upp mina nyklar till huset och låste upp. 
''Oh, sounds fun. Yes, it went well. I want to ask you for a favor, you aren't busy are you?'' Jag hängde av mig väskan och gick in till vardagsrummet. Jag slängde mig i soffan för att fortsätta samtalet.
''It depends. If chilling is a choice then yes, I'm busy.'' Jag log mot telefonen. Ett skratt hörde från andra sidan av luren.
''No, actully it don't. Me and dad thought that we could eat some chinesee-food as lunch. So I wonder if you could be kind and go and fix it? We drive the other way so it would take extra time and you know how your dad is when he is hungry.'' Hon gav ifrån sig ett till skratt och stönade till när pappa slog till henne löst på armen. Jag gav ifrån mig ett skratt. Mina föräldrar är faktiskt väldigt löjliga. Dem verkar vara väldigt tråkiga men egentligen är dem som små barn och jag trivs oftast väldigt bra tillsammans med dem.
''Ofcourse mum. The usual?'' Jag reste mig slött upp ur soffan och förberedde mig för att gå ut igen. 
''It will be great. See you at home, love. Bye.'' 
''Bye, say hi to dad.'' Jag lade på och gick ut och låste efter mig igen. 
----------------------------------------------------------------------------------------------------
Mitt internet är sådär, så tyvär blev det inga bilder i dagens kapitel. Men en del är bra nog, right? :)
Hej på er alla btw! 
 

Kommentarer
Heart alva

asbra :D

2012-09-17 @ 22:54:10

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
TILLBAKA TILL STARTSIDAN


Allting förändrats när han lämnar hemstaden för att uppfylla sina drömmar. Han gav henne ett löfte som innebar meningar han inte kunde hålla. Han gav löften om att han aldrig skulle glömma henne eller sluta älska henne. Jess, hennes bästavän som räddade henne från att gå under totalt, gjorde allting till det normala. Hon gick vidare och kunde gå upp ur sängen. Är allting verkligen helt normalt? Är allting verkligen som ingenting hänt?




RSS 2.0