Tårarna döljde varje detalj jag försökte se med mina ögon. Dem tårar som rann sakta nerför mina kinder, hade jag ingen aning varför jag hade fått. Egentligen vet jag, men jag förstår inte varför. Jag vill inte vara tillbaka till ruta ett igen. Det som är allra mest frustrerande just nu, är att jag trycker bort Niall. Jag vet mycket väl att han inte menade det han sa på det sättet jag tolkade. Hans vackra havsblåa ögon dök upp i mitt huvud. Dem hade en form som ett ovalt hjärta och glittrade med blicken på mig. Hans läppar formade till ett leende som jag aldrig sett förut, något som gav mig glädjerus genom hela min kropp. Jag stängde mina ögon och jag ville bara somna in i den dröm med honom och aldrig vakna igen. Efter att jag hade stängt igen mina ögon kunde jag se hans mycket klarare. 

 

 

Jag vaknade upp av att jag skrek till och min chock var värre. Jag kunde känna hur svettdroppar rinner nerför min rygg och tårar som torkat fast på mina kinder. Det kändes som jag hade varit inne i en varm ugn hur länge som helst och jag hade gråtit för att få komma ut. Känslan i min kropp var obeskrivlig. Jag skakade och jag kände bara obehag. Jag fick flashbacks från min dröm efter jag hade somnat och jag snabbt tårades upp igen. Min mamma kom inspringande in till mitt rum. Hon fick syn på mig och omfamnade mig snabbt. Hon satt och gungade fram och tillbaka med mig och strök mig över mitt hår. Jag satt och försökte fånga tillbaka andan.

''Breath, sweetheart. You have to breath.'' Hon sa inte så mycket utan bara satt och höll om mig. Hon vet vad jag har fått gå igenom och vilket smäll det har tagit. Det är inte första gången jag har vaknat och skrikit till av en maddröm. 

Jag har haft oehört hemska maddrömmar förut, men den här slår nog alla. Det finns ingenting värre än att bli lämnad helt ensam, efter man redan blivit det förut. Det är nog den hemskaste känslan som finns. Det var obeskrivligt hur jag fortfarande kände att jag bara ville härifrån, att bara få springa och springa. Jag förstökte att ta tag i mig själv och skaka av mig dem här hemska känslorna. Jag vet inte vad jag har fått allting ifrån. Niall vill mig bara väl. Han bryr sig faktiskt om mig, och inte om hur jag ser ut eller någonting annat förutom mig. Jag känner mig lättad på ett sätt att min dröm inte var verklighet. Mamma släppte taget om mig och tog tag i mina händer. Hon kollade in i mina ögon och hennes ögon tårades sakta upp.

''I love you, and i promise you everything will turn out fine. Maybe not now, or tomorrow, but soon. Someday. I promise you that I will do everything to make that happen.'' Jag kunde inte hålla in mina tårar längre. Jag har henne att tacka med hela mitt hjärta och även mer. Den här sista tiden har hon inte gjort någonting mer än att vara här för mig och tagit hand om mig mer än vad som hade behövts. Hon har tagit hand om mig mer än hon har sett om sig själv. Jag ser på henne att hon är trött och vill att detta ska ta slut. Jag vill inte se min mamma släppa mera tårar pågrund av mig. Det gör för ont i mitt hjärta, mer ont än det redan gör.

''Mum, i love you to. But please, You have done so much for me already.''

''I don't care, Caitlyn. You are the most importen thing I have and I can't loose you. I want you to feel good and smile again.'' Jag log svagt och kramade om henne. Hon är min hjälte och min förebild. Jag vet inte vad jag hade gjort utan henne. Jag hade antagligen legat avsvimmad någonstans i något dike.

''It just hurts so bad. Everything does and not just it with Zayn. I met Niall and now i got bad dreams about him leaving me to.'' Varje litet ord jag fick fram kunde jag inte få ut utan att låta tårfärdig.

''I dont know him, but I'm sure he wont leave you. He came here to me, Caitlyn. He came here and asked after you. He looked really worried. He is different.'' Jag snyftade och log i hennes famn. Jag blev dock förvånad att han kom hit, det visste jag inte. Jag visste ändå att han var annorlunda. Jag trodde samma sak om Zayn i början, men Niall känns redan nu otroligt trygg att vara med. Han gav mig bra vibbar. Jag pratade mer med mamma och hon höll med att jag skulle ta och prata med honom och berätta läget för honom.