Previous: 

''Jag kan hämta chips och cola!'' Ropade Fanny springandes ut mot köket utan min protest. Dock kan jag inte stå emot chips eller cola på en helgskväll. Det är det klassiska.

Ikväll hade vi lovat att ringa killarna för att prata allihopa. Dem hade bestämt att träffas ihop ikväll och sedan jag och fanny. Jag satte upp datorn på soffbordet och klickade upp skype. Harry var inne så jag ringde upp han ifall han svarar. 

Det ringde och ringde. Tillslut hörde jag en bekant röst och såg ett par bekanta leenden.

''Hey girl!'' Vinkade Zayn glatt. Värst vad han var glad idag, vad härligt.

''Hey man!'' Vinkade jag tillbaka och avfyrade ett stort leende. 

''Whats up?'' Fortsatte han lika glatt. 

''Waiting for my chips and my coke, but Nialls girlfriend is extreamly slooooooow.'' Svarade jag med en väldigt betoning på ''slow''. 

''You mean like you?'' Hördes en röst strax bakom Zayn och fram kom Niall med hans blonda ruffsiga hår.

''Hey! I'm not slow as she is. Think she have been down there for like 5 minutes.'' 

''5 minutes?'' Skrattade han.

''Chill, it's nothing, let her take her time dude.'' sa han skrattandes.

''No, We talking chips and coke her, Niall. We talking food! There is no 'taking-time' when it's about things you eat.'' Jag satte armarna i kors och försökte verka lite små sur. Synd att det inte funka utan att jag smålog. Efter några minuter snackandes med killarna kom Fanny, äntligen, upp med vårat snacks och colan.

''FINALLY GIRL! You can't take a life time and letting me wait when it is about snacks.'' Jag började hugga in eftersom jag faktiskt var jätte hungrig.

''You have made us put up with her complaining about you being slow all this time. Do you know what kind of damiges our ear going to get now?'' Klagade Niall retsamt. Jag vände mig om och räckte ut tungan åt han. Vi satt ett tag till och bara snackade om allt och inget. En stund efter hade Liam och Louis också kommit fram. Vart är Harry? Han lovade igår att han skulle vara med och prata. Jag har inte pratat med han på flera dagar. Han har alltid haft en ursäkt för att han antingen varit för trött eller inte haft tid. Vad håller han på med?

''But guys, where is Harry? He promised me yesterday that he would hang with you and talk.'' Killarna blev chockade av frågan, antagligen, och kollade snabbt på varandra.

''Erhm, He didn't have time. Or like, he said he was to tired to talk on skype. He would probably go to sleep.''

''Oh, well okey.'' Mumlade jag som svar ledsamt. Jag tittade bort för att dölja tårarna. Jag ville inte förstöra våran kväll genom att börja lipa för något jag knappt vet någonting om. Fast det gör jag iförsig. Harry har inte velat prata med mig på flera dagar, utan en andledning. Det måste finnas en baktanke, eller?

''You okey?'' Hördes en röst från en av killarna. Jag nickade och försökte torka bort tårarna deskret. 

''Iza, call me on the phone. Now.'' sa Louis röst och sedan gick han ur skärmen. Jag tittade mot Fanny och hon nickade. Jag gick iväg, ut till vardagsrummet och tog upp min mobil. Jag letade efter Lou's nummer och klickade på 'ring'.

''Hey girl.'' Sa rösten, samtidigt besviket men ändå glatt på något sätt.

''Hi Lou, whats up?'' Frågade jag nervöst. Vad är det han skulle vilja ta upp med mig, ensam dessutom. 

''Nothing really. you?'' 

''Erhm.. nothing.. so, something happend?'' Frågade jag oroligt. Vad skulle kunna ha hänt? Är det något med Lou? Eller med Harry? Eftersom han bad mig ringa honom när jag frågade om Harry. Oh nej, ska han fråga om varför jag började gråta? Jag har inte berättat för någon om det. Jag har inte ens berättat för Fanny, min bästavän, för jag trodde att det inte var någonting. Det måste vara någonting om killarna hade det uttrycket när jag frågade. Dem såg så osäkra ut om vad dem skulle berätta. 

''Ehm.. Kinda. You know when you asked us where Harry was and you probably saw that we didn't know what to answer right?'' 

''Yeah, I saw that.'' 

''There is something you need to know, Iza.'' 

 

The tears streamed down my face. What the hell should I do now? I haven't been brave enought to talk with Iza. Still she has called serveal times this week and I had come up with different lies. Like I didn't had time or was to tired to talk to her. It wasen't true. I always had time to talk to her and I was never to tired just to hear her voice. But now I'm just to afraid what she would think of me. Probably she would think that I had done all this mistake recently. The thing is that I haven't done anything wrong while we have been in a relationship. I would never do that, I know she is the one. How would I even try to explain this? That my ex-girlfriend is pregnant and that she think it's my baby. I don't know what to do right now. I even lied for her today by promising her to be with the lads and skype with them. Even if I knew I couldn't do that. I don't have enough strenght to see her. Because then I would feel gilty and I need alone time to tell her this. We can't be with either the lads or Fanny. Just us two. I have to figure out how to tell her, even if it's hard. I love her more than I ever loved anyone, I can't loose her now.