Kapitel 33 You Make My Heart Race

Previous: 
''Want to take a walk with me then?'' Jag log stort mot honom. Vadå? Om jag inte får gå ut själv, måste han ju gå med mig. Jag kommer inte ge mig.
''Okey then. I know a place where we can go to. We will probably be alone there.''
''Oh, you got a secret place?'' svareade jag retsamt.
''Kind of.'' 
''Lets go then.'' Jag hämtade min mobil och sedan var vi påväg till Harrys ''hemliga plats''.
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

 
 
Harry körde ut med bilen till, vad det kändes som, ett ställe långt bort. Vi hade åkt genom i stortsett hela London city. Jag hade förslagit att vi kunde ta en promenad dit, jag var ju så sugen att få komma ut. Tydligen var det för långt till det stället för att gå. Plus att då skulle vi bli förföljda av paparazzies och då skulle det inte vara någon mening, med den här 'ensam' grejen. Det har han faktiskt rätt i dock. Först ville han inte alls ut, nu vet han värsta stället vi ska till. Han är bara för konstig. Jag har aldrig gillat att åka bil länge, så jag hoppas det inte är långt kvar. 
''Are we there yet?'' 
''There is a little bit left to drive. Take it easy, babe.'' Han småskrattade åt mig. Vadå? Jag gillar inte längre bil resor. Jag gav i från en suck.
''I have just never liked longer car trips.. Specielly not when you telling me where you taking me.'' Sa jag med en bebis röst för att få han att erkänna. Jag vill ju veta, jag är nyfiken.
''We're are there soon and I will not tell you. You will see.'' Han böjde sig åt mig och pussade mig på läpparna snabbt och sen vände blicken tillbaka till vägen.
Ungefär tio minuter senare stannade bilen på en grus väg. På sidorna av grusvägen var det en skogs dunge. Precis som en helt vanlig skogsdunge. Varför var det nödvändigt att ta bilen hit, när man likaväl kunde gått till en likadan plats inne i London?
''Harry, is this your 'secret place'? It's like a normal wood.'' 
''We are not there yet. We are walking thruw that 'normal' wood first.'' svarade han med ett flin på läpparna. Han tog min hand och vi gick en bit in genom skogen. Det hade börjat blivit lite mörkt. Klockan var runt 6 på kvällen och eftersom det är vår, blir det snabbt mörkt.
Plötsligt stannade han och jag vaknade upp ur mina tankar. Jag tittade upp och såg ett hav med alla sorters färger på roser. Det såg ut som det var roser flera mil bort. Det var oehört vackert. Färgerna på blommorna lyste upp den orange, gula himlen. Jag gick sakta fram mot alla blommor och satte mig mitt i. Jag tog en förstiktigt och förde den till näsan för att lukta. Den luktade ljuvligt. Jag har alltid tyckt att blommor luktar gott. Jag skulle kunna sitta här i det här havet av blommor och bara lukta, i evigheter. Precis som tjuren Ferdinan.
''Isn't it beutiful?'' Jag vände mig om när jag hörde Harrys ljuva röst eka i mina öron.
''It is. I... can't describe the feeling.'' Han kom närmre mig och satte sig precis jämte mig. Han tog min hand, som jag hade släppt när jag skulle sätta mig, och kramade om den i hans.
''But not as beutiful as you.'' Dem orden fick mina läppar att skina upp ända till öronen. Hans ögon mötte mina och jag blev förtrollad. Jag kan bara kolla in i hans ögon hur länge som helst och inte tröttna. Dem är för vackra. Nästan vackrare än den här ängen. Jag vet inte vad det är, men det är något speciellt med dem gröna ögonen. Något jag fastnar för. Vi böjde oss fram för att mötas i en kyss, när Harry ställde sig plötsligt upp och började springa.
''I didn't get a kiss earlier. Now you have to catch me If you want one!'' Skrek han medans han sprang bland alla färgglada blommor. Haha, stackaren. Jag har spelat fotboll hela mitt liv. Jag har ganska bra kondititon. Jag kan nog komma ifatt honom. Jag ställde mig också upp, och precis som han började jag springa. Luften blåste i mitt hår så det långa bruna håret flög bak. Jag var strax bakom honom. Som han sprang med hans bruna lockar viftade från sida till sida när han sprang i vinden. Jag lyckades greppa tag i hans baksida av tröjan och fällde ner honom. Han föll ner på gräset och jag fäll precis över honom. Han låg med ansiktet ner i blommorna och jag låg med min mage mot hans rygg. Han vände sig om och nu låg vi med våra ansikten mot varandra.
''I have played football my entire life. I'm not slow.'' Jag blinkade och han småskrattade åt mig.
''No, I guess you are not.'' Han log det dära leendet som fick mig att smälla av. Igen.
''I have catched you now. So I want my kiss.'' Han log stort och tog ett grepp om min nacke. Han trycke mig emot honom och kysste mig. Jag kysste tillbaka och det blev mer och mer passionerat. Han satte sig upp med mig i hans knä och jag omfamnade hans nacke med mina armar. Han placerade sina händer på min midja och tryckte mig ännu närmre. Jag ryste till av hans värme. Jag puttade bort han lite för att kunna andas. Jag lutade min panna mot hans och mötte hans ögon. Han andades snabbt för att försöka få tillbaka andningen.
''Iza...'' Började han samtidigt han efter en stund kunde andas normalt igen.
''Yes?''
''I love you.'' Jag rycktes till när han sade dem tre orden. Jag kunde bara drömma om att få höra dem från han. Men det var av Harry Styles i One Direction. Nu känner jag den riktiga Harry Styles. Han från Holmes Chapel och den underbara människan, sa nyss att han älskar mig. Det kan inte bli bättre.
''I love you to, baby.'' Han avfyrade ett till leende och kysste mig snabbt på kinden.
Jag klev av hans knä och lade mig rak lång på gräset, bland alla blommor. Jag kollade upp mot himlen och det hade hunnit bli mörkt så alla stjärnor lyste upp himlen. Han lade sig sakta brevid mig och jag lade mig närmre honom. Det var lagom varmt ute även om klockan var runt 8 på kvällen. Tiden hade gått snabbt. Jag vilade mitt huvud på hans bröstkorg och fortsatte kolla på stjärnorna. Dem var många ikväll. 
''Look, a falling star. Wish something.'' Sa jag när jag såg stjärnan snabbt falla ner snett över den svarta himlen.
''I don't need to. I already got everything I wished for.''
''Really? Like what?'' Jag fortsatte kolla upp samtidigt jag lystnade på när han pratade med mig.
''I got my wishes about singing for the whole world. And I even got to share my dream with my four best friends. Then I got my wish to be reality about founding my special lady.''
''I hope that special lady is me..? Or do you got somebody else?'' Jag försökte låta förvånad på det sista. För att få lite, du vet effekt.
''Ofcours it's you, silly.'' Svarade han fnissandes. Jag omfamnade honom samtidigt jag låg kvar på hans bröstkorg och slöt mina ögon. Innan jag visste ordet av, hade jag somnat. 
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Kvällens kapitel. Är det bra? SÅ SKRIV IALLAFALL 5 KOMMENTARER SÅ KOMMER DET NYA KAPITLET EXTRA SPÄNNANDE IMORGON! :D

Kommentarer
Heart Anonym

Jätte bra kapitel!!! Hoppas nästa kommer imorgon :p

2012-08-19 @ 23:11:25
Heart Emma

Jättebra som vanligt!! xx

2012-08-20 @ 23:03:02

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
TILLBAKA TILL STARTSIDAN


Allting förändrats när han lämnar hemstaden för att uppfylla sina drömmar. Han gav henne ett löfte som innebar meningar han inte kunde hålla. Han gav löften om att han aldrig skulle glömma henne eller sluta älska henne. Jess, hennes bästavän som räddade henne från att gå under totalt, gjorde allting till det normala. Hon gick vidare och kunde gå upp ur sängen. Är allting verkligen helt normalt? Är allting verkligen som ingenting hänt?




RSS 2.0