Kapitel 32 You Make My Heart Race

 
Izas view (felicia)
 
Jag och Harry hade precis avslutat våran bakning och satt nu i soffan och smaskade i oss våran kladdkaka. Jag hade visat honom hur vi gjorde hemma i Sverige och han hade uppskattat det. Verkligen. Vilket är bra dock, jag är verkligen dålig på att lära mig nya recept. Det var inte längesen jag lärde mig det här utantill.
''This cake is really good, Iza.'' Harry kollade på mig med stora ögon och en mun full med kladdkaka. Jag småskrattar åt honom.
''Glade you like it. But maybe you should stop talking with your mouth full of it.'' Jag skakade på huvuvdet medans jag skrattade åt honom. Han såg rätt rolig ut med ögonen stora som golfbollar och munnen full. Jag har inte direkt haft det jobbigt med att se folk äta med munnen full, som vissa andra. Jag reagerar inte typ ''ewh, äääääckligt''. Utan jag bara skrattar. Jag skrattar åt i stortsett allt. Pinsamma stunder med. För att det inte ska vara så pinsamt längre. Smart, va? Haha inte så. För det brukar inte gå sådär bra.
Jag märker att Harry närmar sig mig med öppen mun.
''Harry.....'' Han ler stort. Brunt saliv rinner sakta nerför sidorna av munjipan. 
''Harry! Stop it. Now are you seriously growse.'' Han skakar på huvudet och han ligger nu över mig. Hans saliviga ansikte närmar sig mitt. Han pussar mig på kinden samtidigt jag försöker vända mitt ansikte bort. Jag känner att mina kinner blir blöta av Harrys mun full av kladdkaka saliv. Jag puttar bort han med händerna. Jag vänder tillbaka mitt ansikte och sätter mig upp. Jag ännu en gång puttar bort honom så han inte längre ligger över mig.
''Swallow that or else I'll break up with you.'' Sa jag och försökte vara allvarlig mellan skratten.
''You'll never do that!'' Han log stolt som om han vet att jag inte skulle kunna göra det. Vilket jag självklart inte skulle kunna. Jag är för galen i pojken.
''No..... Maybe I wouldn't. But you wont get anymore kiss atleast.'' Jag försökte återigen låta allvarlig, och nu funkade det.
''No more?''
''Nope. Foreever.'' Jag log stolt för att visa att jag hade nu tagit över honom.
''You can't do that to me!'' 
''Oh really?''
''NO! It's in the rules in a relationship.'' Jag kollade på honom och småskrattade.
''Okey... Then I'll be the first one to break those rules.'' Jag tog min tallrik där jag hade haft min kladdkaka på, och gick ut med den till köket. Strax efter kom Harry efter mig med en chockad min. Han bara stod och kollade på mig.
''No..no.. You are mean if you do that.''
''You droled over me with your cake saliva.'' Jag putade med läppen.
''So, if someone is mean it's you.'' Jag satte armarna i kors och vände bort mitt ansikte. Han tog sina händer och placerade dem på mina kinder. Han försökte kolla med puppy eyes på mig. Tråkigt nog, går jag inte på dem. Och dessutom var han urusel på att göra det. Stackare. 
''You are still not getting any kiss.'' Jag började gå ut ur köket igen.
''And by the way, are you terrible at 'puppy eyes'. It dosen't work on me.'' 
''You are boring.'' Jag vände mig om snabbt och där stod han nu med armarna i kors och en sur min. 
''Well, okey.. Then I can be even more boring by taking a walk and letting you stay here all alone.'' Jag gick mot dörren och började ta på mina skor.
''Iza, you can't go all alone. You will be crushed by all the paparazzies.'' Han tog tag i min arm för att stoppa mig. Nu hade han ett mer riktigt allvarligt ansikte. 
''Then, say I'm not boring. 'Cause I'll leave if you think I'm boring.'' Han gav ifrån sig en tyst suck. 
''But you will not give me a kiss.'' 
''I want to break rules. It's fun.'' Sa jag med ett stort flin. Det är faktiskt sant, jag gillar att bryta regler. Jag känner mig.. levande.
''Then I will break some rules also.'' Han böjde sig snabbt fram och kysste mig. Eftersom jag inte kan motstå honom var jag tvungen att kyssa tillbaka. Jag omfamnade hans nacke med med mina armar. Jag tog ifrån mina läppar från hans.
''Want to take a walk with me then?'' Jag log stort mot honom. Vadå? Om jag inte får gå ut själv, måste han ju gå med mig. Jag kommer inte ge mig.
''Okey then. I know a place where we can go to. We will probably be alone there.''
''Oh, you got a secret place?'' svareade jag retsamt.
''Kind of.'' 
''Lets go then.'' Jag hämtade min mobil och sedan var vi påväg till Harrys ''hemliga plats''.
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Kommentarer
Heart Emma

Lika bra som vanligt!! xx

2012-08-19 @ 10:36:09
Heart Anonym

LÄÄÄÄÄS OCH LÄNKA GÄRNA --> oneDtoaustralia.blogg.se

2012-08-19 @ 20:44:03

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
TILLBAKA TILL STARTSIDAN


Allting förändrats när han lämnar hemstaden för att uppfylla sina drömmar. Han gav henne ett löfte som innebar meningar han inte kunde hålla. Han gav löften om att han aldrig skulle glömma henne eller sluta älska henne. Jess, hennes bästavän som räddade henne från att gå under totalt, gjorde allting till det normala. Hon gick vidare och kunde gå upp ur sängen. Är allting verkligen helt normalt? Är allting verkligen som ingenting hänt?




RSS 2.0