Previous: ''Feeling lucky right this moment. I want to thank you, my fans, i love you. and @fannysahlberg i love you with'll my heart. See ya soon.'' I tweeted before I fall asleep with the smile on my face. I have never felt this happy before, even If I'm sad for not seeing her in a while, I'm happy to call her mine.

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

 

Det har gått två dagar sen vi kom hemifrån London och vi har kommit igång med skolan igen. På ett sätt känns det skönt att träffa alla igen, på ett sätt vill jag bara bort från skolan. Jag gillar det, men isåfall när det är lätt. Haha, realistiskt. Fotbolls klassen är igång förfullt och det är matcher hit och dit och jag tycker faktiskt om det. Jag får alltid en energi kick innan mina matcher, som om jag bara vill ut och tackla ner alla med världens kraft. Det är en underbar känsla.

''Hey, sahlberg! Vänta upp!'' Det var defenetivt Emils röst. Jag vände mig om med ett stort leende. Även om vi går i samma klass har jag inte hunnit prata med han på hela dagen. Antar att vi haft fullt upp med matchplaneringarna.. Sahlberg har killarna börjat kalla mig istället för bara vanliga Fanny. Okej då, får väl bara vara med på det då.

''Hej Emil.'' Svarade jag med ett leende. Han försökte fatta tag i andningen igen från hans lilla löpning och hans axel väska höll på att trilla av. Jag tog tag i bandet och lade upp det försiktigt på hans axel igen.

''Hur gick det med planeringarna? Fick ni ihop det?'' Han hade hittat sin andning och vi var påväg mot fysik lektionen.

''Ja, jag tror det. Vi lade upp det så att du, Hannes, Jakob, Justin, Axel och Leo är i första laget som spelar mot Hammarby på torsdag och sen kör jag, Ellicie, Jesper, Nicholas, Anna och Lina i andra laget som har match emot IFK på fredag. Vad tror du?'' Frågade han med ett osäkert leende. Åh, vilken tur. Jag behövde inte spela med Nicholas. Jag har alltid haft något emot han, han är obehaglig att vara runt omkring. Han är bara äcklig och störande. 

''Det blir jättebra! Jag tror vi grejar ihop det när vi pratat med resten av klassen.'' Han nickade och jag log mot han. 

 

Vi gick in i klassrummet där fysik lektionen skulle hållas. Jag och Emil gick längst bak och satte oss vid ett två bord. Vi båda arbetade bra ihop och vi ville helst bara vara vi två istället. Det var då det funkade bäst, även om vi kunde vara rätt jobbiga på lektionerna. Vi är trotsallt tonåringar och vi har mycket energi, vart ska den annars ta vägen? Jag lägger dock allting på fotbollen, men det lilla som är kvar lämnas i klassrummet. Det är alltid roligast.

''Din röv ser fett het ut i dem jeansen.'' Viskade en obehaglig röst i mitt öra och jag rös till. Jag vände mig om och såg Nicholas gå förbi mig. Jag hade rykt till samtidigt han hade tagit med sin äckliga hand på min rumpa precis innan jag hade satt mig ner. Vad gör äcklet där och göra. Jag blängde bara på han samtidigt han hånlog.

''Vad fan vill du, idiot'' Skrek Emil till efter honom. Han vände sig om och skrattade till.

''Har du inte med och göra, nolla.'' Han rykte till. När någon kallar Emil saker eller hans kompisar, är han ingen lek. Nicholas har antagligen inte lärt sin läxa.

''Jo, eftersom hon är min vän och att du snackade med den tonen till mig. Så nu har jag det.'' Emil stod nu ansikte mot ansikte med han och han bara fortsatte att hån leé lika obehagligt som vanligt. Han ska alltid gå över gränsen.

''Så du erkänner att du är vän med den där horan?'' Emils knytnävar snabbt trycktes ihop och snart var dem uppe och träffade Nicholas rakt i ansiktet. Han låg nere på marken och Emil bara stod och andades tungt med bevis att han inte var på humör. Äcklet under honom kollade med uppspärrade ögon och såg vettskrämd ut.

''Passa dig, idiot. Hon är ingen hora och ja, jag är vän med henne.'' Sedan gick han därifrån och satte sig brevid mig. Läraren kom precis in, efter att Emil hade slagit till honom, så hon såg ingenting. Förutom Nicholas liggandes på golvet helt oandvändbar, som vanligt.

''Emil, ta det lugnt.'' Viskade jag i hans öra och kollade menande på honom. Han spärrade upp ögonen med blicken på mig.

''Du måste skoja? Han kallade dig precis hora. Han ska hålla käft.'' Jag suckade till.

''Det spelar ingen roll, du kunde blivit avstängd och du vet vad dina föräldrar skulle säga då.''

''Jag bryr mig inte, han kallar inte dig sånt. Jag skyddar dig. Så är det bara.'' Han tog min hand och kramade den. Jag kramade tillbaka och pussade han löst på kinden. Han är den finaste vännen som finns. 

 

''Lovar du att du är okej, Fanny?'' Han kollade menande på mig. Jag nickade och log.

''Jag lovar, Emil. Du behöver inte oroa dig.''

''Nej, jag vet. Men jag vet också hur mycket du ogillar honom.''

''Jaja, gå hem nu. Vi ses imorgon.'' Skrattade jag och vände mig om för att gå hemåt.

''Lova att ringa mig imorgon innan du går!'' Jag nickade och vinkade med armen uppe i luften. Han vinkade tillbaka överdrivet och jag skrattade till.

När jag kom hem innanför dörren, sprang jag direkt upp till mitt rum. Jag tänkte inte på att hälsa på pappa utan jag ville bara ringa Niall. Jag hade pratat med han igår men han var ganska upptagen med deras inspelningar, så jag skulle ringa idag istället för då var han ledig. 

 

Signalerna gick fram och efter en stund hörde jag en bekant röst.

''Hey babe!'' Sa rösten glatt.

''Hello my man!'' Svarade jag ännu gladare.

''How are you? Just arrived from school I guess?''

''I'm good. Just a little bit mad, but its nothing. Yeah, just came ins-''

''What do you mean it is nothing? Tell me, honey.''  Avbröt han mig. Jag suckade tyst och började berätta om Nicholas och hur han har betett sig mot mig innan. Hur han alltid lyckas äckla och irritera mig.

''And then today in physics, he grabbed my ass and said ''Your ass look hot in those jeans'' and then he called me a whore when my friend defended him.''

''HE CALLED YOU WHAT?!'' Jag fick lyfta bort telefonen för örat så jag inte skulle bli döv.

''Niall, take it easy.''

''No, I won't take it easy. He called you a whore, babe!'' Jag skakade på huvudet. 

''Just like that said Emil..'' Suckade jag.

''Who is Emil?'' Svarade han snabbt. Jag hoppas inte han ska bli avundsjuk nu.

''My bestfriend, the guy who defended me.'' 

''Oh.. He defended you? That is kind..'' Sa han tyst och frånvarandre.

''Yeah, he defended me. So?'' 

''No, nothing.'' Han blev tyst och frånvarande. Vad gör han? Varför blir han såhär helt plötsligt?

''Don't do that.''

''Do what?''

''You talking slow and sarcastic and then you say it is nothing, when i know it is something and then you get all quiet.''

''I do it all the time.'' Svarade han som ursäkt. Och det tror han jag ska gå på?

''No, you don't. I'm your girlfriend, or atleast almost.. you are still supposed to tell me anything.'' Han suckade till tyst.

''What?'' 

''Ha?''

''You did just sighed. Just tell me.'' Nu hade jag fått dåligt tålamod, varför ska han vara såhär för? Emil är bara min bästavän. Och alltid varit.

''Okey, I'm jealous?'' Sa han snabbt och lät osäker.

''You don't have to be jealous. Emil is only my best friend, just like ellice. Don't worry.''

''You are sure? Nothing to worry about?'' 

''No. I'm in love with you, right?'' Jag kunde se hur han låg i andra sidan av luren.

''Yeah.. You are.'' Sa han stolt och jag skrattade bara åt honom.

''You silly.'' Skrattade jag.

''I know, i know baby.'' skrattade han förfullt. Vi fortsätte att sitta och prata en stund till innan jag skulle göra läxor och sedan var det tid för att laga middag. Jag var svin hungrig. Jag och Niall kom överrens att imorgon kväll ska vi skypa med ellice och resten av killarna. Det känns som en evighet sen vi var allihop tillsammans, även om det bara var några dagar sedan.

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Inga bilder jag vet, men idag orkade jag inte leta efter bilder. Får bli bättre imorgon. :)