Kapitel 16 ''You Make My Heart Race''

Previous: När vi var precis utanför dörren och skulle gå in fick jag något i huvudet. Jag vände mig om för att se vem som kastat det som jag fick i huvudet. Jag såg tre tjejer precis över vägen som inte såg så glada ut. Dem började sakta röra på sig.. åt, vilket jag tycker, är helt fel håll. 
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
 
 
Jag började andas fortare. Varför var dem tvungna att gå mot oss? Vad ville dem? Var det dem som kastade en sten i mitt huvud? Det gjorde förresten jädrigt ont. Jag tog handen snabbt upp på huvudet, lite ovanför pannan. Jag kände med finger topparna och kände att det var blött. Jag tog ner handen och såg att jag hade något rött på fingrarna. Det var inte som färg. Det var blod. Och jag kände hur det rann från bakhuvudet.
 
Jag kände fotsteg närma oss. Jag kollade upp. Tjejerna stod precis framför oss och blänge något enormt på oss.
- Så, ni har tänkt att ni ska in till killarna? Ena tjejen log med och försökte se snäll ut. Men jag visste att det var något fel..
- Ja, det har vi. Vadå då? Jag gjorde ingen min, jag bara kollade på dem.
- ''Vadå då'' Hon härmade mig fick genast en arg blick emot oss.
- Ni ska lämna dem ifred. Dem tillhör oss, fattar ni? 
- Och varför ska vi det? Jag vände blicken åt sidan där Fanny stod. Varför sa hon det? Jag blev genast lite smått rädd för dem. 
- Varför? Jo, jag berätta för dig varför, din biatch. För det första, dem tillhör oss och ni ska inte sno dem från oss.
För det andra, är ni för fula för dem. Ni är så äckliga att ingen egentligen vill ha er, och tro mig. Dem vill inte det heller.  Den enda andledningen dem var på sjukhuset med er. Och ''tog hand'' om dig Felicia, är för att dem tycker synd om er. Ingen av dem gillar er. Jag kände hur mina ögon började tåras upp. Jag har alltid haft svårt att ta emot elaka saker folk säger till mig, jag har redan dåligt självförtroende. Det gör det inte värre när andra säger sådant till mig. Fanny var tvärtom. Hon kunde inte stå ut att folk säger elaka saker åt henne. Hon tar inte åt sig lika lätt. Hon har lätt att stå på sig. Men nu blev vi båda tysta.
- Vet ni vad? Vi vet att ni snackar bullshit. Ni är bara avundsjuka för att vi faktiskt känner dem, och ni inte. Lämna oss ifred och gör något vettigt istället. Tjejerna bara stod och hånskrattade åt oss. Vad är det för fel på dem?
- Avundsjuka? Ha, ni snor VÅRA killar. Och våga inte berätta för oss vad vi ska göra, era äckliga horor. Passa er noga. Hon gick nära Fanny och gav henne en hemsk blick.
- Annars..? Fanny log retligt. nej,nej,nej. Varför är du så korkad Fanny.
Plötsligt kom en knytnäve rakt i Fannys ansikte. Den ena tjejen hade gett henne en knytnäve rakt i ansiktet. Fanny låg på marken och blödde från näsan och läppen. Jag satte mig ner jämte henne och försökte ställa henne upp.
Dem gick därifrån och hån skrattade åt oss. Jag bara blängde på Fanny. Jag älskar henne, men det var bara korkat gjort.
- Du skulle inte ha sagt så emot henne. Det fattar du väl själv. Jag lät väldigt arg, och det borde hon förstå. Nu är hon skadad också.
 
Vi öppnade dörren och vi gick in i hallen. Vi försökte smyga till badrummet snabbt så inte killarna skulle se oss. Det är bättre utan mer problem. Det funkade dock inte. Niall kom precis ut ur vardagsrummet och han såg oss. Han tappade sakerna han hade i händerna och sprang fram till oss. 
- OMG! WHAT HAVE HAPPEND? Jag bara kollade på han med en tom blick.
- Take Fanny with you in to the bathroom. I'm okey. Jag gillar inte att ljuga. Jag är inte okej, jag har ont.
Men Fanny hade blivit mest skadad och jag ville inte ''sno'' hennes uppmärksamhet. Hon behöver Niall nu. Inte jag. 
 
Jag gick upp för trapporna och skulle gå in i badrummet när Harry fick syn på mig.
- Hey babe. Han log mot mig och jag bara hoppades att han inte skulle se mitt sår i bakhuvudet. Jag gick in i rummet och tog en pappersbit. Jag skulle precis blöta den när jag såg i spegeln att Harry var bakom mig. Han stod helt stilla och bara kolla förvånat.
- What happend? Fan, han har sett..
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
OKEJ, JAG ÄLSKAR ATT SKRIVA. DET BLIR ETT TILL INLÄGG. TRE PÅ SAMMA KVÄLL. JAG ÄR SNÄÄÄÄLL IDAG. Puss på er!!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
TILLBAKA TILL STARTSIDAN


Allting förändrats när han lämnar hemstaden för att uppfylla sina drömmar. Han gav henne ett löfte som innebar meningar han inte kunde hålla. Han gav löften om att han aldrig skulle glömma henne eller sluta älska henne. Jess, hennes bästavän som räddade henne från att gå under totalt, gjorde allting till det normala. Hon gick vidare och kunde gå upp ur sängen. Är allting verkligen helt normalt? Är allting verkligen som ingenting hänt?




RSS 2.0