Kapitel 18 ''You Make My Heart Race

 Previous: - Baby, don't worry about that. I'm here for you. Always. She nodded, so I guess that she heared what I said and answer by nodding. She took her arms around me and she hold me tight. She needs me now and I'm going to be here for her. I love this girl. I really do.
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

 
2 dagar senare - Felicias view

Vi stod nu på tågstationen, redo att åka hem. Eller redo och redo. Jag var inte direkt redo. Jag ville inte åka hem. Dem här senaste dagarna har varit dem bästa i mitt liv. Förutom att min bästavän blivit nerslagen och jag varit på sjukhuset nersövd i ett par timmar. Mamma hade blivit arg på mig och hon sa nu att efter den här gången skulle jag och Fanny knappast få åka upp till Stockholm utan någon vuxens koll på oss i stortsett hela tiden. Hon hade varit sjukt orolig för mig, och det förstår jag. Inom två veckor har man fått reda på att ens dotter både varit nersövd och blivit sydd i bakhuvudet och sedan igen blivit nerslagen av ett par galna fans. Det enda mamma sa innan hon lade på igår kväll var ''Jag är inte så posetiv om ni ska träffa dem här killarna igen. Jag förstår att du älskar Harry, men ni måste ha mera skydd. Det här är inte bra, Ellice''. Vad ska jag ta mig till? Mamma är osäker om jag ska få träffa dem igen. Det här är sjukt, men jag ska få det funka. Jag tänker inte släppa Harry, aldrig.
 
Harry stod bakifrån och höll om mig. Vi skulle precis börja gå mot tåget när jag kände att Harry lutade sig mot mitt öra. 
- I'm so, so sorry for all this. I understand if your mom don't let us see eachother again.. Jag vände mig om och bara stod och kollade på han med en förvånad blick, men samtidigt ledsen.
- I'm not gonna let her do that! And by the way, you still don't have to apolegize. Nothing is your fault, Harry. It's not the end for us.. Jag tog min hand och smekte den sakta över hans kind. 
- But if you want it to be, i get it... Jag kollade in i hans vackra gröna ögon. När man ser i dem, är det som att stjärnorna på den mörka himlen plötsligt inte glittrar längre. Hans mjuka läppar som alltid smakar nästan lite jordgubb varje gång man kysser dem. Jag vet inte hur han gör det så, men det smakar himmelskrikt. 
- No, never. We will get this to work, right? Harry tog tag i mina händer och flätade ihop dem med sina. Jag log stort mot han men ändå hade jag tårfyllda ögon. Jag kommer sakna den här killen. Med allt som har hänt här, har hans närhet fått allt att inte verka lika farligt. Han har gett mig värme och en obeskrivligt underbar kärlek. 
- Yes, we will. Jag ställde mig på tå för att nå upp till hans läppar. Ja, han är en bit längre än vad jag är så att jag behöver stå på mina tår för att nå upp. Han tog tag under min rumpa och lyfte upp mig. Jag släppte inte hans läppar när jag slingrade mina ben runt hans midja och placerade mina händer i hans nacke. Han höll mig tajtare och hans läppar trycktes emot mina ännu närmre. Jag kysste han en gång till snabbt innan hans och mina läppar sakta skildes ifrån varandra. Precis som jag och Harry snart skulle göra. 
- I''m going to miss you, Babe. But promise to call me everyday, atleast text. We have always skype, facebook and twitter. Han log mot mig och jag log tillbaka. Han är bara för gullig.
- I promise, honey. And you to, when you have time ofcourse. and hey, we will see eachother soon. Right? We can come to London when you get back home. Don't worry. Jag kysste han ännu en gång innan han släppte ner mig. Nu var det dags. Jag kramade om alla killarna hårt och tackade för tiden. När jag kramade om Niall sist höll jag om han lite längre.
- Thank you for taking care of her, you're a angel, Niall. I know she loved it. Jag log mot han och han log stort tillbaka.
 
Vi satte oss på våra platser och tåget började rulla. Nu skulle jag inte få se dem på ett tag. Mina ögon började tåras upp ännu en gång. Felicia, skärp dig. Du kommer se dem snart igen. 
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Idag blev det ett mycket detaljerat kapitel med mycket kyssar och goodbyes. Sorgligt nog. Jag har själv kännt att det gått väldigt fort och blivit konstigt. Med att Felicia varit med om olyckor på typ en/två veckor två ggr. Lite overkligt typ. MEN JAG SKA TA DET LUGNT NU. JAG LOVAR. Blir kanske ett till inlägg ikväll. Har otroligt tråkigt i stugan och tv:n hackar.. Hopppas ni haft en bra kväll :)
ALLA: FÖLJ MIG PÅ TWITTER & KEEK
Keek: issaarturen
Twitter: izaeanne

Kommentarer
Heart Emma

Hela novellen är jättebra, men jag kan inte se något från kapitel 18, det är bara rubriken :) xx Kram

Svar: Jo, men jag hade egentligen ett inlägg till kapitel 18 först, men det försvann och nu kom bara rubriken ut. men jag har lagt ut kapitel 18 nu. Hela :)Åh, tack så jättemycket :) xx
wmonedb.blogg.se

2012-07-20 @ 21:38:11

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
TILLBAKA TILL STARTSIDAN


Allting förändrats när han lämnar hemstaden för att uppfylla sina drömmar. Han gav henne ett löfte som innebar meningar han inte kunde hålla. Han gav löften om att han aldrig skulle glömma henne eller sluta älska henne. Jess, hennes bästavän som räddade henne från att gå under totalt, gjorde allting till det normala. Hon gick vidare och kunde gå upp ur sängen. Är allting verkligen helt normalt? Är allting verkligen som ingenting hänt?




RSS 2.0