Kapitel 17 ''You Make My Heart Race''

Previous: 
Jag gick upp för trapporna och skulle gå in i badrummet när Harry fick syn på mig.
- Hey babe. Han log mot mig och jag bara hoppades att han inte skulle se mitt sår i bakhuvudet. Jag gick in i rummet och tog en pappersbit. Jag skulle precis blöta den när jag såg i spegeln att Harry var bakom mig. Han stod helt stilla och bara kolla förvånat.
- What happend? Fan, han har sett..
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
 
Jag bara stod helt stilla och kollade in i spegeln. Vad ska jag säga? Jag vill inte dra in han i problem eller att jag ska ta mer uppmärksamhet. Fansen hatade mig redan. Jag vill inte dra mig och Fanny in till mer uppmärksamhet. Förresten tänker jag knappast ta risken att Fanny ska bli mer slagen. Hon har redan blivit misshandlad idag och det var illa. Jag tänker inte utsätta min bästavän för något igen.
 
- Nothing. Sa jag snabbt och slängde pappersbiten. Jag gick snabbt ut ur badrummet och in i sovrummet. Jag lade i kläderna som låg på golvet i min väska och stängde den. Jag hörde att Harry gick in i rummet och stod nu bakom mig.
- Babe, tell me what happend. Han blev tyst och jag förstod att han väntade på att jag skulle svara, men jag hade inget att säga. Jag kunde inte säga någonting. Dessutom är jag urdålig på att ljuga.
- Have I caused this? Because you packing your bag like you're going away from me. Jag stannade upp och stod helt stilla när han sa ''away from me''. Jag vill inte vara i från honom. Jag känner mig så trygg med honom och jag har aldrig kännt så förut. Jag är fullbordad med han i min närhet. Jag kan inte sticka härifrån för jag vet att jag kommer hata mig själv för det. Jag tänkte fortfarande inte berätta vad som hänt. Aldrig.
- I'm not going anywhere.. But I can't tell you what happend.. Jag vände mig om och mötte hans blick. Jag kände hur mina ögon började tåras upp. Jag kommer inte kunna hålla tårarna borta länge till. Min bästavän har blivit slagen och jag kan inte berätta för min älskade pojkvän varför. För om jag berättar, skulle det orsaka ännu mer problem. Det här är jävligt svårt. Men jag gör det för Fanny. 
Tårarna rann sakta nerför mina kinder och Harry gick fram till mig. Han sa ingenting, han bara kramade om mig. Han höll om mig och var bara tyst. Han smekte mig upp och ner på ryggen och i håret. Han satte sig ner på sängen med mig i hans knä. Han satt fortfarande och bara höll om mig. Vi sa ingenting till varandra. Det var skönt med tystnad, en skön tystnad. 
 
Niall's view

I took a piece of the paper and wet it. I slowly wiped away the blood that was running down her face. Ever since Felicia told me to take Fanny in to the bathroom, Fanny had been all quiet. She hasen't say a word yet. She has just looked down in her lap or staring in to the wall behind me. She sat at the toilet and I sat on my knees at the floor and tried to help her get ride of all the blood. It really had to get to her bad, because she have never been this quiet before. I've no idea how she was when things like this had happend before, but she dosen't seem like a girl who gets all quiet and just staring. She was so beutiful, even if there was blood all from her lip and nose. The blood from the nose had stop running but there was still blood from her lip. 
 
- Honey, would you mind telling me what happend out there? I stopped and took away my hand from her face. For the first time, she looked at me. She looked up so our eyes maiden. I want to help her so badley, i want to beat up those who did this to her. And what they did to Felicia. Because i saw it was something. I know it is. 
- I..  I.. can't tell you. She looked down again on her lap. Her eyes started tear up. She can't tell me? How bad can it be?
- What do mean? Why can't you tell me? 
- I'm sorry. I just can't, Niall. Her voice sounded even more hurt, more words she said. The tears started running down her cheek. I wipe away the tears with paper, i did it with my finger tops. I took my tumb and slowly wiped away the tears under her eyes. I don't want her to cry. I hate seeing her cry 'cause it hurts. I care about this girl so badley, it hurts to see her sad. If she couldn't tell me, she couldn't. I can't make her and I won't. I'm not going to start argue with her now. Not now. Not at anytime. I help her to stand up and I took her in my arms. I sat down again on the floor with her in my lap. I hold her tight to me and she started crying even more. I slowly storked her in her hair.
- Baby, don't worry about that. I'm here for you. Always. She nodded, so I guess that she heared what I said and answer by nodding. She took her arms around me and she hold me tight. She needs me now and I'm going to be here for her. I love this girl. I really do.
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Hej på er! Imorgon ska jag till Gothia cup och vara där hela dagen så det blir nog ingen uppdatering. Jag är hemma igen i Borås vid sju och sen hämtar mamma mig och åker direkt till stugan. Blir KANSKE ett nytt inlägg imorgon kväll. Vi får se. Hoppas ni haft en bra dag. Själv var jag på torsdagskvällen med ett par kompisar. Har aldrig haft så kul som ikväll, skrattade så jag kissa på mig nästan! Plus. Jag såg Darin live och Andreas Wijk, men jag vågade inte fråga Andreas om bild.. Hehe :$
DUMT AV MIG. DUM FELICIA. :(

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
TILLBAKA TILL STARTSIDAN


Allting förändrats när han lämnar hemstaden för att uppfylla sina drömmar. Han gav henne ett löfte som innebar meningar han inte kunde hålla. Han gav löften om att han aldrig skulle glömma henne eller sluta älska henne. Jess, hennes bästavän som räddade henne från att gå under totalt, gjorde allting till det normala. Hon gick vidare och kunde gå upp ur sängen. Är allting verkligen helt normalt? Är allting verkligen som ingenting hänt?




RSS 2.0