-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

 

 

När jag och Niall var tillbaka på rummet var det knäpptyst. Jag tittade in och såg Liam sitta in en stol och sten sov med hans mobil i handen, som han hade somnat samtidigt hållt på med den. Sött.

Zayn satt på stolen jämte och hans hoddie som en kudde att luta sitt huvud på. Harry satt på en stol med sitt huvudet på sängkanten jämte Felicia. Han låg och kramade hennes hand. Han såg så fridfull ut, men samtidigt inte alls. Jag kollade på Niall och fnissade lite. Dem såg alla så roliga ut.

Men, vart är Louis? Jag såg inte hans någonstans. Jag tittade på bak igen på Niall med en frågande blick. Jag tror inte han riktigt förstod vad jag menade.

 

- Louis..? Frågade jag och kollade på han igen. Han rykte till och mimade ''aaaah'' och började kolla runt i rummet och utanför. Han rykte på axlarna och såg lite orolig ut. Precis när jag tänkte ringa honom, började min mobil vibrera. Det var Louis. Vad bra, tänkte jag.

 

- Hey man, i was just about to call you. Where are you? Louis började småfnittra och jag gjorde en frågande min. Jag kom sedan på att han kunde ju inte se mig. Precis när jag skulle fråga varför han fnittra, hann han före. Igen.

 

- Calm down, Fanny. I'm on my way. 

 

- Okey, good. Jag skulle precis säga hejdå och lägga på när han började prata igen.

 

- One more thing.. Please don't be angry at me now, but. I went and picked up Eleanor. I haven't met her for a long while. Is it okey if she follows me in? Jag började tveka lite.. Eleanor verkade ju som en bra tjej, men kände lite konsigt när Felicia var nästan i koma och allt var bara så knepigt.. 

 

- I just though you would need a girl friend when you are in a tough time.. Jag hörde på hans röst att han började bli lite rädd för hur jag skulle reagera. Eftersom jag bara hade blivit helt tyst. Jag kunde inte låta bli att le med tanken på att Lou brydde sig så. Jag var bara tvungen att ge mig. Det kunde faktist vara bra med en tjej kompis just nu.. Bara få prata av mig liksom.

 

- Well, I could actully need a girl friend right now.. Jag kunde se hur Lou log i andra änden av telefonen. Jag lot och bara skakade huvudet. Lilla Louis.

 

- GREAT! We're with you in two seconds! Han lät plötsligt så glad när han lade på. Jag lade ner telefonen och Niall bara kollade frågandes på mig. 

 

- He picked up Eleanor and they're here... now. Sa jag och log när jag såg att dem var precis utanför dörren. Lou såg glad ut och det gjorde Eleanor också. Skönt att se några glada leendén igen. Det hade jag inte sett på ett tag, jag kände mig lite smått glad också. Det kändes också som det var evigheter sedan. Även om vi bara varit här i 10 timmar. Eller, bara och bara.

 

- Hi, I'm Fanny. Jag räckte fram min hand och log mot Eleanor. Hon log stort tillbaka.

 

- I'm Eleanor, as maybe already know. Jag nickade glatt tillbaka mot henne. Hur visste hon det? Hade Louis berättat att jag och Felicia egentligen var bara fans? 

 

- I told her that you two are fans.. Fyllde Louis i precis som han hade läst mina tankar. Jag gjorde en ''aaah'' min och sedan sa jag att Eleanor kunde sätta sig ner. Hon log mot mig och satte sig ner.

 

- Are you sure I'm not just walking in here? It feels like that.. Hon låg snett mot mig. Jag kollade på henne och fnissade lite. 

 

- Ofcours you're not. It feels kind of nice having a girl around after being with these guys alone for almost 10 hours.. Hon skrattade lite och sen pratade vi bara på. Det kändes skönt att ha en tjej att prata med. En ny person också, jag gillar att lära känna nya människor. Det känns så fritt. Eleanor var verkligen helt underbar tjej och jag kunde verkligen förstå varför Lou älskade henne så. 

 

Efter några timmar så var vi alla lite trötta. Jag och Eleanor hade pratat och småskrattat som om vi hade haft känt varandra i flera år. Det kändes bra. Nu hade Niall och Louis också somnat. Harry hade vaknat till lite då och då och bytt sin sovställning men sedan somnat om igen. Zayn och Liam hade inte rört sig en sekund kändes det som. Ibland undrade jag om dem ens andades. Ja, det gjorde dem. Jag hade faktist kollat extra noga, men dem var bara så stela. 

 

Eleanor satt och kollade på Felicia och hon såg genast lite ledsen ut. Hon vände sig mot mig och såg bekymrad ut.

 

- I understand if you don't want to answer this.. But how did all this actully happend? Jag log lite snett mot henne. Jag var ju okej med att hon frågar, men jag vet inte riktigt hur jag ska svara. I stortsett var det bara Harry var det var som hände. Knappt han visste.

 

- Actully.. No one really has a clue. Or me, Liam, Zayn, Louis and Niall went to the car to get the food. Felicia and Harry was out in the water and had their little romantic moment, kinda. Jag och Eleanor fnissade till lite. Then when we came back Felicia layed on the sand unconscious and Harry was in kind of chock. He told us that he carried her around his waist on the way back up from the water and from outa nowhere they fell. From tha moment she has just been unconscious. The doctors has sew a few stidges in her forehead 'cause she was bleeding.. Jag tog en paus och bara kollade Felicia. Jag kände något tog i min hand. Jag vände mig om och Eleanor satt och kramade min hand och log lugnande mot mig.

 

- She will be okey. She is breathing, right? Don't worry, Fanny. We are here for you. I'm here for you. Jag log mot henne och kramade om henne. En tår rann sakta ner för min kind. Eleanor var så himla snäll. Hon fick mig att bli lugn. Jag kände mig så trygg med henne på min sida. Det kändes så bra.

 

Jag hörde hur någon började mumla. Jag reagerader snabbt och tittade runt i rummet. Killarna sov helt stilla precis som dem gjort hela tiden. Det fanns bara en kvar som kunde ha gjort det ljudet. Jag vände mig förvånat om till Felicia. Där låg hon och sakta slogs henne ögon upp. Jag reste mig upp och satte mig på knä brevid henne. Jag tog i hennes hand och log mot henne.

 

- Hej vännen, hur känner du dig? Hon vände sig snabbt mot mig och hon log tillbaka.

- Lite yr bara.. Och jätte huvudvärk. Hon kände sakta på hennes bak huvud och hennes ögon spärrades upp lite. Hon tog sakta bort handen och kollade frågandes på mig.

- Du och Harry ramlade på stranden och du måste ha slagit i ditt huvud i något hårt. Du blödde väldigt mycket men läkarna säger att det är ingen fara. Hon pustade ut och log mot mig. Hon kollade runt i rummet och fick syn på Eleanor. Hon vände sig till mig och kollade frågandes på mig igen. Jag hörde hur Eleanor fnissade lite.

 

- Did I scared you? Eleanor kom fram sakta till mig och Felicia och log mot henne. Felicia sken upp i ett stort leendé. Hon mimade mot mig glatt ''Det är Eleanor Calder'' Jag fnissade lite mot henne och nickade. Felicia vände sig mot Eleanor och log.

 

- No, it's okey. I just got a little suprised. Eleanor log mot henne stort.

- Well, good. I almost though i scared you big time. 

- No, i'm good. But what are you doing here? Not offense meant.. Felicia log lite snett i hopp att Eleanor inte skulle ta det på fel sätt. Eleanor log glatt mot henne och flyttade sig närmare oss.

- Louis brought me here. I hope it dosen't bother you? 

- No, ofcours not! I'm glad to have you here. Also then Fanny did'nt have to be alone while... these guys is sleeping. Not suprised tho. Vi alla började skratta lite. Det var faktist sant, man ser dem sova överallt. 

 

Några minuter senare kom en läkare in.

 

-  Åh, Hej Felicia. Jag ser att du har vaknat, vad bra.  Jag är din läkare, Penny. Hur känner du dig? Hon log mot oss. Hon gick mot Felicia och ställde sig framför oss med ett stort block och en penna. Hon såg väldigt trevlig ut. Annourlunda mot dem flesta läkarna jag mött. Dem är så tjuriga. Penny, som hon hetter, var så trevlig.

- Jag mår bra. Jag har bara lite huvudvärk. 

- Ja, men det förstår jag. Du kom in med ett jack i ditt bak huvud och du blödde hyfsat mycket. Vi fick sy några stygn men allt är stadigt. Du har andats bra när du varit avsvimmad så det är inget att oroa sig för. Felicia log mot läkaren och såg lugn ut. 

 - Jag kommer tillbaka om en liten stund och då kan du skriva ut dig. Läkaren gick ut ur rummet och sedan blev det tyst. Tystnaden bröts snabbt av en Harry som sprang fram till Felicia och kramade om henne försiktigt. 

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------