Previous: 

Jag trodde att jag ville svimma. Varför var han tvungen att vara här? Han hade ingen andledning att se efter oss. Han fick syn på mig och han ursäktade killarna och gick mot mig. Jag bara blängde på honom. Jag hade nu släppt taget om Harry och bara stod och stirrade.

 

- Hur är hon? Han såg orolig ut. Eller snarare ''orolig'' ut. Han bryr sig knappast om Felicia och det visste jag, hon och alla andra. Idioten hade skilts sig från hennes mamma flera år sen. Han brydde sig bara om median och hans ''karriär'' mer än sin familj. Efter att han hade slått Felicia och Karin, det är hennes mamma, fick jag nog. 

 

- Som om du bryr dig. Fnäste jag mot honom. Han gav mig en arg blick och gick sakta mot mig. Han tog hårt tag i min handled.

 

- Din skitunge, du ska vara tyst. Vi båda vet att jag inte bryr mig om varken henne eller dig. Jag är bara här för att få bra kritik via median. Så du ska inte vara ivägen, förstår du? Jag drog ur min hand från hans gräpp och jag backade och blänge fortfarande ilsket på honom.

 

- Säg inte åt mig vad jag ska göra. Median bryr sig inte ett jävla skit om dig. Varken Felicia eller Karin är din familj längre. Försvinn härifrån. Jag pekade mot dörröppningen och höjde ena ögonbrynet medans jag blängde på honom. Han bara hån skrattade åt mig. Han gick fram mot mig och tog tag i mig hårt om armarna så jag inte skulle ha en chans att dra mig ur. Han viskade i mitt öra med en sliskig röst.

 

- Jag kommer inte gå härifrån förr- Han blev avbruten av Niall som såg att han höll fast mig underligt. Niall stod bakom Rolf och och knackade han på axeln och gav han en ilsken blick.

 

- And what are you think you doing? Let her go. Now. Han peckade på mig och han gav en ilsken blick återigen.

 Rolf hånskrattade åt honom och släppte mig. Han vände sig kaxigt mot Niall och satte armarna i kors.

 

- Other wise..? 

- You're going to get thrown out from here. Leave.

- By you? You are going to get me thrown out? Ha, we will see about that. Rolf gav ifrån sig ett hån skratt och han var påväg att vända sig mot mig igen, men han blev avbruten återigen.

 

- Yeah, we will see about that. Nu kom några sjukhusvakter in i rummet och tog tag i Rolf. Jag kände av att Rolf genast blev chockad. Lite rädd också.. Man kunde känna av sig känslorna på långt håll och hans hand skakade mer än en gelépudding. 

Snart var han utsläpad från sjukhus rummet. Jag ville se om Felicia fortfarande sov, jag bad till gud att hon inte hade sett honom. Hon låg kvar helt tyst och andas lugnt som hon gjort de senaste timmarna. 

Niall kom fram till mig och han kollade på mig med en förvånande men samtidigt frågande blick.

 

- Do you know that guy? Han kollade lite små irriterat på mig. Jag suckade och kollade han rakt i ögonen.

- It's Felicia's mom's last husband. He.. He.. hited Felicia and Karin almost every day when Karin was married to him. Atleast when he got angry. One time when Felicia had broke her foot she was at home to get some rest. He started fight with her and when he got angry he hit her foot really hard so she got her foot broken for another 2 months. Samtidigt jag berättade allt om den hemska mannen så kollade jag bara på Felicia. Hon har varit om med så himla mycket. Hon har varit med om Rolf..

Jag var bara tvungen att ta luft. Jag sa till Niall att jag skulle gå till kafeterian och han insiterade att han skulle gå med. Han ville inte lämna mig själv, jag kunde dock inte tacka nej. 

 

När vi satt i kafeterian satt jag bara och kollade ner i mitt kaffe. Jag sa inte så värst mycket men Niall kunde se på mig att jag fortfarande var upp pumpad efter vad som hänt. Efter en stunds tystnad kollade jag upp på han.

 

- I'm happy that she didn't wake up while all that happend.. Niall kollade upp på mig lite frågandes. Han förstod mig men samtidigt inte.

 

- She is kinda afraid of him. He had giving her scars for life. If she would have seen him, i don't know... She would seriously go in shock.. I... Jag suckade och kände någon ta på min hand. Niall kollade på mig och han kramade åt min hand. Jag log svagt mot honom. Jag är så glad att han är här med mig genom detta. Killarna också. Dem är som guds änglar. 

Jag tittade igen upp i Niall's ögon och jag fastnade. Dem var så fina. Så.. blåa. Dem glittrade. Precis som havet var nere i Varberg när jag och Felicia var där. Det var så fint.. så magiskt. Niall's ögon var som.. hans ögon fick stjärnorna se ut som dem inte glittrar. Jag vaknade upp av mina drömmar av att han böjde sig fram och kysste mig ömt på munnen. Jag kände hur fyrverkerier smällde i mina tankar. Jag kände mig på något sätt.. fri. Jag kände mig extremt glad. Lycklig. Kär. Defenetivt Kär. 

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------