Jag vaknade av att Fanny satt och skakade på hela mig.

- VAKNA FELLE, VAKNA!!!! DEM ÄR HÄR OM TRE TIMMAR!!!!

Jag kände hur paniken spred sig i hela min kropp. Glädjen spred sig lika snabbt, bara att paniken hann före. Om tre timmar skulle jag antagligen få se mina pojkar. One Direction, rättare sagt. För mig är dem mina pojkar. Dem har i flera år fått lilla mig att le och skratta varje gång jag var nere, fått mig att inse att drömmar kan bli sanna och dem hade fått mig att tycka jag själv är vacker. Och tro mig, det är en  svår uppgift att kunna uppnå.

Jag reste mig snabbt upp ur sängen med att knuffa upp Fanny så hon rullade ner.

-AO! Varför gjorde du så Felle?! Fanny började garva samtidigt hon försökte få fram orden.

- För jag hade lust, jag ska snart träffa One Direction och för att jag är hungrig. Jag började gå mot köket och jag kunde höra henne brista ut i garv inne i sovrummet samtidigt jag gjorde detsamma. Jag vet, vi är väldigt annorlunda. Det är så här vi är tillsammans med varandra. Men men, går ej göra något åt. Fanny kom ut i köket och bara glodde på mig och garvade. Jag rotade fram Pan-pizzerna i frysen och började ta bort pappret.

- Pan pizzor till frukost..? Fanny bara glodde på mig och småskrattade.

- Yep, idag är en speciell dag och då gäller speciell mat. Catching? Jag flört log mot henne och vi båda brast ut i skratt.

En timma efter var vi klara och var redan påväg ner mot torget. Vi ville vara där två timmar innan för att vara säkra att inte missa dem, man kan ju inte missa chansen att få snacka med dem lite, eller hur?

2 timmar senare.

Den svarta bilen körde upp utanför huset där dem skulle ha sin signing. Sakta öppnades första dörren. Jag kände hur fjärilarna i magen började öka sig. Ut ur första dörren steg Paul ut, några fans skrek till lite. Ur andra dörren kom ett beige ben ut och ett par vita converse först. När man såg hela personen såg jag att det var Harry. Han var så stilig. Han tog handen sakta och ruffsade till i sina lockar och plattade till luggen. Han log när alla tjejer började skrika. Jag bara stog och log och kollade in honom. Jag var som förstenad. Att se han på bilder är tillräckligt breathtaking, men i verkligenheten. Wow, jag blev som helt förtrollad.

Efter Harry kom Zayn ut, han var lika ursnygg han. Han skrattade när han såg alla fans och Liam kom ut lika glad han. Han sa något i stil som ''WOW, YOU'RE MANY GUYS!''

Alla skrek och killarna bara log mer. Sedan klev Louis och Niall ut. Dem små söta killarna. Jag log när Niall klev ut, wow, det blonda håret. Det går bara inte att beskriva kärleken för den irlänska människan ärligt talat. Han skrattade och pekade på några tjejer med skyltar. Jag bara log för mig själv när jag tänkte på hans min när han ser min tröja med han och Harry. Han kommer garva ännu mer. Shit, jag är liksom 20 meter från One Direction just nu. Mitt liv är komplett.

Nu är det min och Fannys tur att får våran skiva signerad och få en bild med killarna. Fjärilarna kändes som dem åt ut mig inifrån. Jag gick sakta fram mot Paul som öppnade dörren.

- Don't be shy, honey. They don't bit you. I promise. Han log och jag garvade åt han.

- Yah, I know Paul. I've never met them before so, I'm just a little bit nervous. Jag log lite blygt ner i golvet. Han tog sin hand under min haka och tog den upp så jag kollade i hans ögon.

- Then you're the speciell one. You have wait a long time for them. You deserve those few minutes in there. Take care of them. Han log. Han skrattade och pekade på min tröja. Jag brast ut i ett litet garv.

Han öppnade dörren och jag steg in med ett stort leende.

Killarna tog upp sina blickar mot mig och Fanny när vi klev in i det ljusa, mellan stora rummet.

- Hey girls! Louis log och kom fram och kramade oss.

- Hey on you to, haha. Jag skrattade lite och log.

- Nice shirt! Niall pekade och garvade åt min tröja.

- I know right?! I couldn't resist that picture. Jag flörtlog mot honom och jag och Fanny brast ut i skratt. Jag kollade bak på henne och vi tog ett djupt andetag.

- You seem nervous, don't be. Jag kollade upp och Harry kollade in i mina ögon och vi log mot varandra.

- Paul said the same. But we haven't met you before so it's a little hard not to be nervous. Jag och Fanny skrattade och log mot killarna.

- You weren't in Stockholm when we were there the last time? Harry såg lite förvånad ut. Jag kollade ner i golvet och log lite snett.

- no, we could'nt manege to get there. Harry log lite mot mig och gick sakta fram åt mig och gav mig en kram.

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------