Chapter 1 - Lets watch some movies





 
''Caitlyn!'' Jag hörde en bekant röst från trappan och fotsteg som närmade sig toppen av trappstegen. Jag stängde snabbt igen min dagbok och i samma fart med den upp på hyllan, som satt precis ovanför mig. 
''Are you writing about him again?'' Jag vände mig om mot dörröppningen. Jessy stod lutad med sin höft mot kanten på dörren och med armarnai kors. Hon log sitt busiga leendé.
''Hi Jessy.'' Svarade jag som försök att byta ämne. Jag ställde mig upp från skrivbords stolen och gick mot sängen. Jag slängde mig mjukt och hamnade med ansiktet ner i min kuddmassa. Jag har alltid mellan 5-8 kuddar i sängen. Även när jag sover. Jag tycker det är skönt att bara få gosa ner mig i en hög med mjuka kuddar.
''I thought we agreed that you should move on. Atleast try to.'' Jag tog upp huvudet och vände min blick mot den blonda, lockhåriga tjejen med ljusrosa läppar. Hon gick fram sakta till skivbordet och satte sig ner på stolen. Jag kollade ner mot kuddarna igen. 
''Easier said then done.'' Mumlade jag tyst, men tillräckligt högt för att hon skulle höra imellan kuddarna. 
Hon blev tyst en gång. Jag rullade runt så jag låg på min rygg och med blicken fast i taket. Det finns en liten prick mitt på taket, som jag brukar fästa min blick på, när jag bara ligger här och tänker.
''Caity, You haven't been out for a while. Come on, lets go out.'' Hon ställde sig upp och räckte handen till mig. Jag bara kollade på henne.
''Where?'' Frågade jag snabbt och nyfiket.
''If you want we can go and see a movie. They have this special-thing, so they are showing Dear John this weekend.'' Hon gav i från ett glatt leendé. Hon visste att jag älskade den filmen. Jag kan bara inte få nog av den.
''They do?!'' Jag studsade upp ur sängen och satt och hade ett stort leendé på mina läppar. Jessy nickade glatt tillbaka och små skrattade åt mig. Även om jag inte har haft humöret uppe på topp det senaste, så är den filmen alltid min räddning. Av någon andledning blir jag så glad av den, samtidigt som den är sorlig på alla sätt och vis. Jag har bara alltid haft den som min hjälp, mitt kall ungefär. 
''Well, come on then!'' Jag ställde mig upp från sängen och gick emot min garderob.
''Maybe I should change to real clothes instead of my softdress?'' Jag tittade ner på min rosa mjukis dress och jag mötte Jessys blick suckandes. Hon gav ifrån sig ett skratt som svar. Hon nickade samtidigt hon öppnade min garderob. Mina kläder hängde hej och hå. Dem var verkligen överallt, mamma hade rätt. Jag tog fram ett par svarta slitna jeans och ett vitt linne. Över det drog jag på mig en röd,svart stor skjorta. Jag packade ner min plånbok, min mobil och min skinnjacka i en svart väska. Jag tog med mig jackan om det skulle bli lite kyligare senare framåt kvällen. Jag gick efter Jessy glatt ut ur huset. 
''Mum, Me and Jessy are going to see a movie. They are showing Dear John this weekend. Is it okey?'' Jag kikar in med huvudet i öppningen mellan hallen och vardagsrummet. Mamma vänder blicken mot mig och ler stort.
''Ofcours it is. Just promise to call me when you are on your way home so I will know that you are safe.'' Jag nickar och går ut mot hallen. Jag böjer mig ner och tar tag i mina vita converse och trycker i foten. När jag är helt uppe i att knyta mina skor hör jag mammas röst från vardagsrummet.
''Don't be out to late, girls!'' Jag ropar tillbaka att vi är hemma igen innan dem ens märker om att vi gått. 
 
''Two tickets to Dear John, please.'' Jag räcker fram pengar och kassörskan nickar. Hon räcker fram två bio biljetter och ger oss ett snällt leendé. Vi ler båda tillbaka och går sedan in mot biosalongen. 
 
''This is probably the hundreded time I say this, but wow, that movie is amazing.'' Utbrister jag påvägen ut ur salongen med tårfyllda ögon.
''101 now.'' svarar Jessy retsamt. Jag skrattar åt henne. Jag öppnar dörren och vi går ut från Bio:n. 
''I'm starving, Jess. Want some Subway?'' 
''You know me to well, babe.'' Vi vandrar emot restaurangen och sedan äter vi oss mätta. Promenaden hem var en skön promenad med skratt och bara normala samtal. Jess är perfekt att prata med om man vill få tankarna på något annat. Hon kan komma på det mest onormala ämnet från ingenstans, närsomhelst. Vi skiljs åt vid mitt hus och kommer överrens om att vi ska ses imorgon också. 

Kommentarer
Heart Kajsa

Hej har börjat skriva på en ny novell gå in och läs den om du vill, skulle betyda jättemycket.

Svar: självklart! (:
wmonedb.blogg.se

2012-09-13 @ 20:08:43
URL: http://oneednoveller.blogg.se
Heart Bea

Älskar den redan haha :) <3

Svar: åh! Tack ska du ha, vad gullig du är! (: x
wmonedb.blogg.se

2012-09-13 @ 21:33:44
URL: http://takenbyou.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
TILLBAKA TILL STARTSIDAN


Allting förändrats när han lämnar hemstaden för att uppfylla sina drömmar. Han gav henne ett löfte som innebar meningar han inte kunde hålla. Han gav löften om att han aldrig skulle glömma henne eller sluta älska henne. Jess, hennes bästavän som räddade henne från att gå under totalt, gjorde allting till det normala. Hon gick vidare och kunde gå upp ur sängen. Är allting verkligen helt normalt? Är allting verkligen som ingenting hänt?




RSS 2.0