Idag är det One Direction's 2 års dag. Jag och min bästavän som också är directioner, firar tillsammans. Vi ska se Up All Night Tour DVD, lyssna sönder på CD:n, kolla alla Video Diarys samt alla X- Factor uppträdanden. Vi ska också försöka klippa ihop en video till killarna.

Jag kan inte fatta att det var redan 2 år sedan dem bildades. Dem har redan uppnått så mycket och ha gått igenom en massa redan. Dem har ett album, håller på med sitt andra. En massa awards (ja, dem vann igår på Teen Choice Awards), redan klara med Up All Night Turnén. Dem är UK's om inte snart världens största pojkband. Jag är så stolt över dem. 

Men för mig är dem inte bara ett stort känt pojkband. För mig är dem underbara människor. Dem har alla vuxit på sådan kort tid. T ex Zayn, han är inte lika blyg längre. Inte som han var i början iaf. 

För mig är dem mina hjältar. Varje gång jag är ledsen och går igenom en tuff tid, lyssnar jag på deras musik eller ser videos med dem. Då ändras min syn på situationen och mitt humör ändras direkt. Jag blir alltid glad varje gång dem ler och skrattar. Deras glada humör smittas lätt av på mig. Dem har lätt lärt mig så mycket om livet och som jag ska ta med mig hela livet. Dem får alltid mig att.. skina upp som en sol. Dem har gett mig så mycket. Dem har fått mig att visa sidor av mig jag aldrig har vågat visat innan.

Dem är helt enkelt mina hjältar. Min inspiration inom musiken också. Jag har hela mitt liv velat bli något i musiken, det vill jag fortfarande. En sångerska. Dem har fått mig att tro att drömmar kan bli till verklighet. Jag har så mycket mer jag vill säga om dem, men det finns inga ord. JAG ÄR SÅ JÄVLA FUCKING STOLT!!

Förlåt att jag svär.. men.. var bara tvungen. FÖRLÅT HARRY. SORRY SORRY SORRY BABE.

Jag ska aldrig lämna er, killar. Aldrig. Ni betyder för mycket för mig. Alldedes för mycket. From 5 idiots on the stairs to UK's biggest boyband. In 2 years. 

Inlägg kommer kanske ikväll. Love you.